Fågelcirkel 2019



Anette Söderman har i samarbete med Studiefrämjandet sammankallat till en studiecirkel om fåglar i vår hemtrakt.
Ledare i fält är två medlemmar: Henrik Sievert och undertecknad webmaster Mats Persson.
Vi träffas vid fyra tillfällen under våren:
* Torsdag 25 april kl 1800 på parkeringsplatsen IP Sturefors
* Lördag 18 maj kl 0600 (gökotta!) på gårdsplanen Styvinge
* Tisdag 4 juni 1800 vid Fornhemmet, Bjärka-Säby
*Tisdag 9 juli 1800 på gårdsplanen Styvinge

Första träffen 25 april

Vi blev 16 förväntansfulla medlemmar som träffades på idrottsplatsens parkering där Anette hälsade välkommen och presenterade ledarna Henrik och Mats.
Vi promenerade gemensamt ner till bryggan genom vassen ut till "fågeltornet" där skådandet satte igång direkt. Två fågelkikare monterades upp för alla att titta i. Fågellivet pågick rätt så långt bort, så kikarna kom väl till pass.

Vi såg skrattmås, knipa, mellanskarv, fisktärna (eller silvertärna), skäggdopping cch storskrake. Plötsligt ropade någon "skedand!" Javisst, två par av den vackra anden med den breda, skedliknande näbben umgicks något ovänligt med varandra därborta vid vasskanten. Titta i en fågelbok så ser du hur vacker den är, den klumpiga näbben till trots. Alla använde sina fågelböcker för att jämföra med vad man såg och för att lära mer om skedanden.

Och plötsligt ropade någon: "Hörde ni rördromen?" Ett egendomligt dovt ljud hördes långt bortifrån. Succé - flera av deltagarna hade aldrig hört den ovanliga fågeln som lever hela sitt liv i de tjocka vassbälten som finns här och var.

Därefter gick vi tillbaka till bilarna och samåkte till parken vid Sturefors slott. Vi promenerade långsamt förbi Belvederen och hittade en fin fikaplats vid den runda bänken nära monumentet. Medan fikat intogs så kunde vi koncentrera oss på ett par dubbeltrastars sång från de höga lövträden. Dubbeltrasten är en doldis som förekommer i vår trakt utan att "sticka ut". Lätet liknar koltrastens men man hör tydliga skillnader om man  lyssnar koncentrerat och inte pratar för mycket! Det var roligt att kunna "presentera" dubbeltrasten, en av mina (Mats) favoriter, för cirkeldeltagarna. Vi hade hoppats på rödhaken också. Det var tyvärr ingen riktig "trastkväll" i det lite kyliga vädret, men under promenaden tillbaka runt Belvederen kunde vi höra rödhakens lite "slarviga, stressade" drill i buskarna. Dess röst försvinner bland många andras snart när sångarna anländer, vilket sker just dessa dagar. Anette kryssade också taltrast innan vi samlades för att säga tack och hej vid parkentrén.

Vid rasten i slottsparken hörde vi dubbeltrasten från de höga lövträden.
Foto: Lotta Ekdahl



Andra träffen 18 maj. Styvinge - Hjortkälla

Vi samlades i gryningen, klockan sex, vid Styvinge för gemensam samåkning mot Hortkälla. Anette hälsade välkommen.

Vi stannade till en stund vid avfarten till Nytorpet för att lyssna in oss i ottan.
Rödvingetrast, trädgårdssångare, koltrast och taltrast kunde vi urskilja i fågelkören som hördes på litet avstånd.
Vi ville ju höra gök och Henrik Sievert och Mats Persson, dagens "experter", ville också höra svarthättan som vi vet finns i området. Men inget napp här vid Nytorpet. Henrik hörde dubbeltrasten i sångkören, men den var svår att skilja ut.

Vi åkte vidare till Hjortkälla där vi promenerade och lyssnade oss fram långsamt till Hjortkälla boställe, där vi fikade. På vägen dit kunde vi koncentrera uppmärksamheten på svart-vit flugsnapparens läte; en orytmisk och "käck", kort strof. Det är bråda dagar för den lilla kvicka fågeln. Nu när värmen och regnet äntligen kommit, så kommer också insekterna upp i luften och då ska det sättas bo i någon holk eller hål i träd. Reviret ska mätas ut och markeras och honan ska få bestämma vilken av holkarna/hålen, som hanen har sett ut i förväg, ska bli sommarens hem för de bägge och ungarna.

Göken hördes på långt avstånd av några med god hörsel. Medan vi fikade kunde vi anteckna koltrast, taltrast, ringduva  och rödvingetrast. En nötväcka, som hade sitt bo i ett hålträd nära vår fikaplats, blev skrämd och tyckte att det var oförskämt av oss att fika så nära.

Ingen svarthätta och ingen gök - vad var det för en gökotta? Så på parkeringen på väg hem fick det vara nog. Jag, Mats P, tog händerna ur fickorna, formade dem som en lergök och fick till en väl så bra härmning av göken. Eller hur, ni som var där? Om nyanlända gökar hör mitt lockrop så brukar de komma flygande ilsket väsande och galande i flykten och undra vad det är för en konkurrent som sticker upp. Men ingen hörde mig - och ingen kom.
Efter ett kort stopp vid Nytorpet även på hemvägen, där vi hörde trastarna igen, så avslutades vår andra fågel-cirkel-träff. Vi ser fram emot att höra svarthättan och göken på vår nästa träff, den  4 juni.
Text: Mats Persson

 


Det regnade lite lätt när vi stannade för att höra svart-vita flugsnapparens pigga sångstrof.

Foto: Lotta Ekdahl



Regnet upphörde och fikat smakade gott på platsen där torpet Hjortkälla låg. Trastar sjöng runt om. Men ingen gök.
Foto: Lotta Ekdahl


Här häckar en nötväcka som blev kortvarigt störd medan vi fikade helt nära. Ingen skada skedd.
Foto: Anette Söderman

 

 

En gökotta måste höra en gök! Därför fick jag, Mats, ta till mitt enda cirkustrick - hyfsat bra härmning av göken - på P-platsen innan vi åkte hem igen.

Foto: Lotta Ekdahl