Årets bussresa med hemligt mål, vårutflykten, till Kolmården
och Norrköping den 30:e maj 2015

Text: Hans Hansson
Foto: Hans Hansson

Med vår ordförande Rune Sundström vid ratten startade vår resa i Sturefors kl. 08:05 i regn. Via Hjulsbro, Askeby och Örtomta kom vi ut på ”Riksettan/Gamla E4” i Gistad, därefter E4 och väg 56 till Brandkårsmuseet i Simonstorp.

Vår chaufför Rune Sundström

Utanför museet fanns ett antal bord med bänkar. Där hade vi planerat att inta vårt förmiddagskaffe, men på grund av ihållande regn blev det inne i bussen istället (utom för två tappra resenärer som fikade under paraply ute i regnet).

Museet är inrymt i ett före detta civilförsvarsförråd. Vi blev omhändertagna av en mycket skicklig och kunnig guide, Anders Johansson (stort tack till honom). Han berättade om brandskyddets historia från landskapslagarnas tid till modern tid och visade materiel och utrustning från de senaste 200 – 250 åren. Här fanns handdrivna sprutor av olika ålder och utförande, t.ex. en dito från 1895 med inbyggd eldstad, en ångspruta från 1903 med tryck och kapacitet nästan som dagens moderna utrustning, langningshinkar med botten utformad så att eventuella lata vattenlangare inte kunde ställa hinken från sig. 1913 kom den första brandbilen till Norrköpings brandkår, innan dess drogs sprutor mm av hästar. Fram till 1936 var brandbilarna öppna, brandmännen satt på ”långsoffor” i bilens färdriktning. Vi såg brandbilar, stegvagnar, brandsegel och mycket annat, allt mycket välskött med glänsande koppar och mässing.

Under besöket i Brandkårsmuseet kunde vi höra regnet som slog på plåttaket.

Brandkårsmuséets Anders Johansson

Brandkårsmuseet: brandspruta med eldstad

Brandkårsmuseet: Scania Vabis brandbil

Från Brandkårsmuseet åkte vi söderut genom Åby och österut utefter Bråviken på ”Riksettan/Gamla E4” till Fredgagården, nu ett populärt ställe för konferenser och bröllop. Här intog vi en utsökt lunch:

Eftermiddagen ägnade vi åt Norrköpings stadsmuseum och Arbetets museum. I stadsmuseet visades Norrköpings historia ur flera vinklar, bland annat utställningen Människor & maskiner - I nöd och lust, utvecklingen av Norrköping till landets textilstad nr 1 (och efterföljande fall). Undertecknad har sedan unga år funderat på hur en Jacquardvävstol fungerar, här på museet fanns en sådan, synd att den och de andra maskinvävstolarna för dagen inte kunde köras.

 
Norrköping stadsmuseum: Jacquardvävstol

Från museerna traskade vi i regnet tillbaka till bussen och sedan Rune räknat in oss startade vi hemresan. Vid passagen av Göta kanal upphörde regnet tillfälligt, vid Gistad tittade solen fram, men efter några kilometer blev det åter regn. Trots regnet var humör och stämning god. Under hemresan hördes förslag på resmål för nästa års bussresa.

Margit Ekman (bilden) och Christina Gustavsson framförde resenärernas tack, Christina på rim:

Ett gäng hembygdsföreningsmedlemmar från Vist
har varit på resa, fast vädret var trist
rutorna fulla av vatten
men med Rune vid ratten
att resa med honom är alltid nåt visst

Klockan 17:30 var vi åter i Sturefors efter in intressant men onödigt våt dag. Vi hoppas på bättre väder nästa år! Meteorologerna hade spått heldagsregn och tyvärr stämde prognosen. Hur mycket det regnade i Simonstorp och Norrköping vet vi inte, men hemma hos mig blev det 15 mm under bortavaron.

Tack Rune!

/ HH