Ur Östgöta Correspondenten 1939-09-02 Bombplan störtar i Vårdnäs, 3 dödade Flygplanet plöjde en 500 meter lång gata genom skogen.
Två bombplan hade på
torsdagskvällen utfört en del bombfällningsövningar över en s. k.
kontrollkamera i en av hangarerna vid Hesslö flygfält invid Västerås
och då väderleksförhållandena hastigt försämrades beordrades
flygplanen att landa. Inom 2 á 3 min. voro de vid flygfältet, men detta
var redan så täckt av dimma att landning ej kunde ske. Pr radio
beordrades därför flygplanen att landa vid Malmslätt och radioförbindelsen
fungerade härvid utan anmärkning. Flygarna kastades ur planet före nedslaget Det var två ynglingar från
Kerstinebo, bröderna Ragnar och Allan Nilsson, som var för sig hört ett
brak från skogen vid 1‑tiden och kommo till den slutsatsen att en
flygolycka inträffat, varför Östgöta flygflottilj underrättades. Därifrån
utsändes omedelbart manskap i ambulanser och genom de anvisningar som bröderna
Nilsson kunde lämna kom man nästan rakt på olycksplatsen, som är belägen
en kilometer in i skogeFlygplanen vägleddes
under flygningen mot Malmslätt av pejlingar, dels från Västerås och
dels från Malmslätt. Radioförbindelsen med det ena planet var hela
tiden god och detta flygplan landade välbehållet vid Malmslätt kl. 1 på
natten. Huruvida förbindelsen med det andra planet, som till en början
var god, kunnat bibehållas under hela flygningen har ännu icke kunnat
klarläggas. Man väntade förgäves på det vid Malmslätt tills vid
2-tiden ett telefonmeddelande kom från Skeda, som tydde på att en
olycka inträffat. Det var en fruktansvärd
syn som här mötte hjälpmanskapet. I slutet av en 500 meter lång gata
genom skogen låg frampartiet av flygplanet med stumpar av vingarna och längs
hela gatan lågo utströdda vrakspillror. Här fann man också de tre
flygarna, som kastats ur flygplanet under färden genom skogen och
samtliga tydligen ljutit en ögonblicklig död. Deras kroppar fördes till
Malmslätt. På fredagsmiddagen
tillsattes en haverikommission, bestående av överste von Porat, ordförande,
samt kapten Bergman och ingenjör Nilsson, flygförvaltningen. Sekreterare
är revisor Ljunggren. Kommissionens medlemmar anlände med flyg till
Malmslätt på fredagseftermiddagen och begåvo sig omedelbart till
olycksplatsen. 50 meter lång gata genom skogen Den som alarmerade
flygflottiljen var lantbrukare Oskar N. Nilsson, Kerstinebo. Han berättar
för ÖC att han vid 1‑tiden väcktes av sin son Allan, som, medan
han strax tidigare var på hemväg, först hört ljudet av en
flygmaskinsmotor och sedan ett våldsamt brak. Ehuru det senare visade sig
att olycksplatsen var belägen bortåt 4 km. längre söderut lät det som
om olyckan inträffat i närheten och hr Nilsson och sonen skyndade ut.
Efter en timmes fåfängt sökande i skogen återvände de hem och hr
Nilsson ringde upp flygflottiljen och stämde möte med dess bilar vid
landsvägen. Under väntetiden kom även
den andre sonen, Ragnar, hem och berättade att han hört braket norrut från
Arnebo räknat. Olycksplatsen kunde därigenom bättre lokaliseras och
redan efter en kvarts sökande var vraket funnet. Hur olyckan tillgått är
ännu icke klarlagt, men de första spåren av flygplanets kontakt med
skogen har man redan 500 meter från olycksplatsen där trädtoppar äro
avslitna. Ju närmare vraket man kommer desto tydligare bli spåren och på
de sista 200 meterna äro ett 20‑tal grova träd avbrutna på någon
eller några meters höjd över marken. Mitt i gatan stå emellertid ett
par höga granar kvar oskadade, vilket tyder på att flygplanet ett ögonblick
kantrat över på ena vingen innan det slutligen tog mark i en sänka
mellan två skogshöjder. "Första
hjälpen vid olycksfall" Redan före nedslaget ha
skadorna att döma av de kringspridda spillrorna varit stora. Av
flygkroppen låg frampartiet med korta stumpar av vingarna främst och här
hade eld härjat genom att bensintankarna exploderat. Det brann f. ö.
fortfarande en smula då räddningsmanskapet anlände, men på grund av
fuktigheten i markerna hade elden ej spritt sig till skogen. Genom att
flygarna kastats ur flygplanet redan före nedslaget hade också deras
kroppar undgått elden. Bakom frampartiet låg
lossliten själva flygkroppen på kant och marken var beströdd med
ledningstrådar, instrumentdelar och andra lösa föremål. Överst i
virrvarret låg genom en ödets grymma ironi en nästan oskadad förbandslåda
och en liten bok, "Första hjälpen vid olycksfall". Inne i
kabinen hängde ännu en fallskärm kvar i sitt paket, vilket tyder på
att olyckan kommit oförberedd. Omedelbart före
nedslaget hade flygplanet passerat över en gärdesgård, som inte
krossats utan endast pressats omkull, och över denna låg stjärtpartiet
med sporrhjulet i luften. Några meter bort lågo de båda motorerna,
tillsynes ganska oskadda, och ännu längre bort såg man båda
propellrarna i en hög. I fortsättningen var gatan fullbeströdd av lösslitna
mindre delar av vingarna och rodren på en sträcka av ett par hundra
meter. En märklig omständighet är att befolkningen i gårdarna omkring olycksplatsen ej hörde olyckan. Inte ens i Arnebo, en kilometer söder därom, hade man vaknat. Endast i Lökebo, ett par kilometer från platsen, hade en person hört braket och begivit sig ut men snart åter gått till vila då han inte iakttagit något ovanligt. De båda förolyckade
flygaspiranterna hade tillhört Västmanlands flygflottilj sedan april i
år, då de utexaminerades från flygkrigssskolan på Ljungbyhed. Aspirant
Ramström var född 1920 och son till chefen för Norrbottens regemente,
överste Ramström, medan aspirant Wittsten var född i Vittsjö i Skåne
1918 och son ttill disponent H. Jönsson i Vittsjö. Furir Nordh var född
i Helsingtuna i Helsingland 1913. Han exercerade som studentbeväring vid
Helsinge regemente och kom 1937 till Västmanlands flygflottilj, Han sörjes
närmast av syskon.
|