ETT MIDSOMMARDRAMA I VIST ÅR 1640

 

På Vist kyrkogård står sedan mer än 350 år en sten rest över en ung man som omkom på platsen. Enligt en sägen upptecknad på 1820-talet, sades en kärlekshistoria ligga bakom den sorgliga händelsen. Inget tyder direkt därpå i det domstolsprotokoll som fördes vid rättegången, vilken ägde rum vid Slaka tingstad den 18 oktober 1642 och som återges här nedan till största delen med ett modernare språk.

 

Ur domstolsprotokollet:

 

Denna dag hade till rätten kommit hustru Karin i Vreta, Häradsdomaren Sven Larsson i Toketorp och Sven i Vreta och "gåvo klageligen tillkänna att Måns Mattson numera bosatt i Skog afdagatagit deras son Peder Månsson i Toketorp. Som vittne var instämd Jon Månsson i Styfinge hvilken efter aflagd edh å bok vittnade" att han var gången till Vist och satt på gården till en backstuga, då såg han att Måns Mattsson gick vägen till kyrkan. Peder fanns på en väg i närheten och gick från sin väg för ett möte med Måns enligt vittnet "flötte dhe båda på hattarna". De sade inget, men Jon såg hur Peder slog Måns med näven några slag och fick honom omsider under sig. Då sprang Peders syster och Jon Månsson dit och skiljde dem åt. "Vid en åkerflott på 20 slagor" kom Peder åter springande mot Måns och slog honom under sig. Även denna gång var det Peders syster Anna som med hjälp av klockarens hustru särade på de stridande. "Och låg mycket håår och skiäägg på marken som Peder hade dragit af Måns".

När nu Måns stod och strök blodet av ansiktet började han skälla på Peder. "Sägandes till honom att han skymfat mig som ingen ehrlig dräng". När Peder hörde detta sprang han för tredje gången mot Måns och slog och slängde honom omkull, och låg över honom och slog så mycket han orkade. Då tog Måns sin kniv och stack Peder i knävecket så att senorna och pulsådern blev avskurna "Och blef Peder straxt därefter opå platsen dödh och bloden hade honom förrunnit".

 

Hustru Anna Andersdotter i Vist avlade också vittnesmål. Enligt henne hade bråket föregåtts av en ordväxling då Peder sade "Hvarför ser du så sint uth på mig. Då svarade Måns dhet gjör jag intet. Peder sadhe du skall få en örfil af migh, då svarade Måns om iag hafer honom förtiänt så tager iag dhen till godo". Måns sade vidare "Må iag icke gå mina ärender hvart iag vill". För övrigt överensstämde Anna Andersdotters vittnesmål med de uppgifter som Jon Månsson tidigare lämnat.

 

Peder och Måns mödrar fick nu frågan hur förhållandet emellan familjerna varit under de två sista åren, och de svarade att de varit goda vänner och bjudit varandra till gäst flera gånger. Fler vittnen gick ej att finna i denna sak och enighet rådde om att Peder varit "en stark St˙f karl, så att Måns medh sin storklack inte kunde gå honom emot".

 

Denna del av protokollet återges med de ursprungliga orden och stavningen.

 

1 Den dräpne uthan någon gifen orsak hafer gått ifrån sin vägh och till Måns dråparen hotandes honom villia kindpusta
2 Språngit på honom tre gånger och illa r˙vit hans ansickte och håår
3 Legat på honom och slagit uthi ett d˙ke där dråparen blef liggandes stupa och icke kunde undkomma
4 Hafer inte dråparen tagit till knifen när han var på fötterna ståendes, uthan brukat en liten karbas
5 Icke åt hjärtat hvaraf den dräpne hade icke kunnat dött, det bloden honom icke förrunnit hade
6 Är dråparen på leidh till tings kommen och gången i sitt behåld igen. L˙kväl nu dem han hafer slagit en människa ihiäl, därföre dömde dhe tolf Måns gifa l˙v för l˙v efter Guds lagh

 

 

Målsägandena trå intet efter dråparens l˙v uthan skiuta uthi höga överhetens händer om l˙sförskoning Hemställandes undertjänstligen ödmiukt hos Kungl Hofrätt om l˙vsförskoning.

 

 

Text på stenens framsida

Text på stenens baksida

ANNO 1640

MIDSOMES DAGH

ÄHR PÅ THTTA

RVM YNKELIGEN FALLEN

OCH OMKOMMEN

ÄHRLIGH PERSON

PEDER MÅNSSON I

TOKETORP. GVDH

HANS SIEL NÅDE.

HANS SISTA ORD

GUDH VARE MIGH

NÅDIGH.

IHS

EHVADH TV

TALAR ELLER

GIÖR SÅ KOM IW

IHOGH TITT YT

ERSTA SÅ GIÖR TV

ALDRGH ILLA.

HVILKEN SOM SLIAR EEN

IHIEL MEDH NIGOT IERN

SÅ ATT HAN DÖÖR HA

ÄR EN MANDRAPARE OCH

SKAL DÖDHEN DÖÖ.