Utdrag ur Vist Församlings Sockenprotokoll

Upptecknare: Tore Omert, Hans Hansson (gulmärkta)

Kompletterade med källhänvisningar till ArkivDigital.

Samma källor finns också tillgängliga på Riksarkivets webplats.

 

 

1664 Fastställdes att den som spottar ned från läktaren på dem som därunder stå, böter 1 kanna vin. Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 17 / sid 23
1676 Överlämnades av Jöns Öfwesson kyrkans nya bok i vilken skall inskrivas kyrkans inkomster och utgifter och för sitt besvär härmed lovades honom 3 daler kopparmynt. Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 41 / sid 71
1678 Är av den Högvälborna Fröken Catharina Oxenstierna Turesdotter till Stureforssa etc. förnämligast Guds Heliga Namn till lov och ära samt dess Hus och Tempels Prydnad och Hedran, skänkt och förärat Wist kyrka en vacker Oblatask av Silver med drivet arbete. Gud Allsmäktig, som alla goda gärningar emot sitt Tempel bevista, med rik belöning vedergäller, give och föräre Hennes Högvälborenhet allt vad dess hjärta önskar och åstundar till timlig och evig välfärd, och Henne från all olycka bevara. Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 44 / sid 77
1689 Omnämnes Bengt Månsson i Gattorp som en av kyrkans "beskedlige SexMän". Vid samma tillfälle valdes Bengt i Styfvinge till sexman (Sexman, benämning för de " ärlige, oberyktade , gamle, förståndige män", som under 1600-talet började väljas av sockenstämman för att övervaka kyrkobyggnadens och prästgårdens underhåll, samt med hjälp av rotemästare svara för ordning och tukt i församlingen. Sexmansämbetet upphörde 1862). Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 62 / sid 113
1700 Anträffas någon som röker tobak i sockenstugan på större helgdagar, till andras obehag, skall han böta 1 stop vin till kyrkan. Beslutades att om någon vågar försumma det som getts i testamente till kyrkan efter avliden, enligt beslut från år 1696, så skall den döde ej begravas förrän vederbörande har fullgjort sin skyldighet. Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 96 / sid 181
1701 Blev beslutat, att om någon vågar sig att försumma det som en gång är beviljat i testamente till kyrkan efter de döda, enligt beslut från 1696, så skall den döde ej begravas förrän vederbörande fullgjort sin skyldighet. Till julhögtiden lovade Jon i Göttorp och Bengt Månsson i Gattorp att bekosta ljusen i kyrkans ljuskronor. Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 96 / sid 181
1710 Kunde ingen sockenstämma hållas i Vist för "then grufveliga pest som denna tijden så väl som i begynnelse af följande Åhret gick mechta hårt på thenne församling. Thet Gud hädanefter afwände." Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 105 / sid 199
1713 Beslutades att den som brukar kyska pigors titel vid lysningen och därefter visar sig ha haft "otidigt sänglag" skall böta till kyrkan för kronobrott enligt kyrkolagen, antingen hon använder kyrkans brudkrona eller ej. Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 108 / sid 205
1715 Till julhögtiden klädes ljuskronorna med ljus av Per i Banketorp och Nils Jonsson i Gasarp. Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 111 / sid 211
1720 Skall en stock beställas och placeras vid kyrkoporten till de vanartigas straff.  Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 116 / sid 221
1724 Med rotemästarna skedde den förändringen, att Nils Jonsson i Torpa Norrgård lämnade denna syssla och Nils Jonsson i Nybole trädde till. (Rotemästarnas syssla var att biträda sexmännen, 14 dagar före Mikaelimässan klockaren namnen på de i hans rote inflyttade personerna, så att dessa riktigt kom att införas i kommunionlängden). Vist (E) C:2 (1661-1727) Bild 119 / sid 226
1727 Nils Jonsson i Gasarp blev vald till rotemästare för Torparoten. 1728. Nils Bengtsson i Gattorp och Sven Johansson i Risnäs Stengård blev valda till kyrkvärdar. De lovade även att bekosta ljusen i ljuskronorna och på predikstolen till kommande julotta. Om någon av ungdomen går till Herrens nattvard utan tillstånd av pastor och föregången examen, skall den till straff sitta 2 söndagar i stocken. Anders i Risnäs uppträdde kraftigt berusad på sockenstämman och störde förhandlingarna. Sockenstämman bestämde att han skall böta en kanna vin till kyrkan. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 314 / sid 615
1729 Nils Jonsson i Gasarp och Nils Joensson i Nybole lämnade sina ämbeten som rotemästare för Torpa-roten och Måns Nilsson i Åndebäck trädde till. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 315 / sid 617
1733 Då Vist kyrka, jämte det hon behöver en ansenlig reparation av tak och väggar, är dessutom till utrymmet så liten, att av de 975 människor som finnes i församlingen, ej flera än 360 kunna beredas plats, vilket orsakar, att uppå bönedagar och högtidsdagar då folket i stort antal komma till kyrkan, en ganska stor del måste vistas utanför. Då de som sålunda ej få plats i kyrkan, utan vistas på kyrkogården, varvid de ej kunna följa gudstjänsten, utan hänge sig mera åt som synd är än visa gudsfruktan, så har man sedan flera år tillbaka, hos församlingens Nådiga Herrskaper underdånigt och ödmjukt anhållit om att de måtte bidraga med penningar till kyrkans utökning, då kyrkans medel endast uppgår till 500 Daler Kopparmynt och församlingsborna så gott som alla äro fattiga. I gengäld för en sådan tjänst skulle Herrskaperna på Säby, Sturefors och Stavsätter äga självbestämmanderätt vid tillsättandet av präster i socknen allt framgent.

Påmindes om att gossen Per Henriksson från Kärr skulle flitigt lära sig läsa i bok, så skulle han till nästkommande påsk få gå till Herrens heliga nattvard. 
Flickan Magdalena, som vistas hos Gustaf i Skog, måste flytta ut ur församlingen och till sina föräldrar, då hon varken visar flit i att läsa i bok eller att föra ett ordentligt leverne. 
Anders i Spånggården (Samme man som uppträdde berusad på sockenstämman 1728) förmanades allvarligt att kristligt uppfostra sina barn, då hans två äldsta nu är omkring 20 år gamla och varken kunna läsa i bok eller kunna sin kristendom. 
Måns Andersson i Grimsmålen framträdde och begärde bevis ur kyrkboken om sin ålder samt vittnesbörd om sin hustrus svaghet och oförmögenhet att sköta hemmet, vilket allt beviljades honom. 

Förärade Välborne Herr Lagman Daniel Sparrschöld och Hennes Grevliga nåd Hedwig Sophia Spens på Stafsäter  ett nytt timglas till Wist kyrkas predikstol, då det gamla är mycket felaktigt både i ¼-delarna (15 min) som vid visande av timmar( Mycket väsen för lite ull sa gumman när hon klippte grisen, HF anmärkning). 
Underskrivet av: Sven Jonsson i Risnäs, Nils Jonsson i Torpa, Nils Bengtsson i Gattorp. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 318-319 / sid 623-625
1737 Förmanades församlingen att flitigt tillhålla sin barn att tidigt lära läsa i bok, innan de blir så stora, att de i hushållssysslor kunna brukas, då läsningen eftersätts. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 324 / sid 635
1738 Påmindes fästehjon, att ej flytta tillsammans före vigseln. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 325 / sid 637
1743 Ingen anmäler sin hustru till kyrkogång förrän hon efter barnsbörd varit hemma i minst 3 veckor. Äkta hustrur tages i kyrkan sålunda: 
Hustrun som skall kyrktagas faller på knä och prästen läser följande bön: Allsmäktige evige Gud, som gav den välsignelse över människan när du henne skapat hade, att hon skulle föröka sig och uppfylla jorden! Vi tacka dig för den barmhärtighet, som du mot denna din tjänarinna har bevisat. Hör, milde Fader, hennes bön och vare dig behaglig den tacksägelse, som hon med vördnad frambär inför dig, då hon med hälsa och styrkta krafter, åter kan uppträda i din helgedom! Föröka än vidare över henne och hennes hus den välsignelse, vilken du lovat dem som dig frukta. Helga hennes hjärta att bära till dig rika frukter av tro, hopp och förtröstan och giv att hon med glädje må uppfylla sina ömma förbindelser och njuta din salighet genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 
Därefter stiger hustrun upp och prästen tar henne i handen och säger: Herren ledsage dig i sin sanning och fruktan, nu och till evig tid. Amen. 
När en mor som kvävt sitt barn skall intagas sker detta med denna bön: "Allsmäktige Gud, himmelske fader. Se med mildhet till denna bedrövade kvinna, som tryckes av den stora sorg, att hon genom våda och ovarsamhet kvävt sitt barn, Torka hennes tårar, omfatta henne med nåd och ge henne kraft, att med förtröstansfullt hjärta nalkas dig samt att tjäna dig i helighet och rättfärdighet i alla sina livsdagar, genom Jesus Kristus vår Herre."
När andra kvinnor skulle kyrktagas, som före vigseln fött barn under äktenskapslöfte sker detta med denna bön: 
"Allsmäktige evige Gud, som har instiftat äktenskapet att det må hållas med tukt och ärlighet bland människorna. Se med mildhet till denna kvinna som överträtt din ordning och som brutit dina stadgar lättvindigt. Förlåt henne denna synd och ge henne nåd att härefter, enligt dina heliga bud, föra ett kyskt och kristligt liv, genom din son Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Herren må ledsaga dig i sin sanning och fruktan, nu och i evig tid Amen. Gå, och synda inte härefter." 
Den gifta kyrkogångskvinnan kyrktogs på gången eller vid altaret medan den ogifta modern fick böja knä nere vid kyrkdörren. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 327-328 / sid 641-643
1744 Anmäldes att en hel hop gossar, till antalet 11 stycken, jämte 3 äldre, som Kristi Himmelsfärdsdag varit vid Säby bro och metat under gudstjänsttiden. Efter en sträng och allvarlig förmaning, fingo gossarna förlåtelse för detta, men de 3 äldres brott skulle anmälas vid civil domstol. Dessutom beslöts, att om någon gosse understår sig, att under gudstjänsten gå åstad och meta, så skall han utan förskoning en söndag sitta i stocken. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 328 / sid 643
1749 Måns Nilsson i Åndebäck avgick som sexman och i hans ställe valdes Petter Svensson i Risnäs Stengård. 
Sedan två drängar ringt stora kyrkklockan över axeln och därför suttit i stocken som straff, visas klockaren som angivit dem stor vedervilja, då han vid gudstjänstens början anmodar församlingen att gå upp i tornet och ringa. Därför förbehåller sig pastor, att ingen må lägga honom till last, om han börjar gudstjänsten utan sammanringning, när rätta tiden är inne och församlingen ej hörsammat kallelsen att ringa samman. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 332 / sid 651
1752 Då misstanke framkommit, att någon rökt tobak uppe i tornet under ringningen, förbjöds sådan vanart på det bestämdaste. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 333 / sid 653
1755 Påmindes föräldrarna att noga anteckna sin barns namn när de skall döpas, detta sedan ett barn från torpet Östra Sjöänden, som föddes den 31 aug.1755, i dopet kallades Anna Lena, men visade sig kallas Brita Cajsa när föräldrarna avled. Föra att undvika alla misstag, som lätt kan ske av den kvinna som bär barnet till dopet, beslutades att barnet härefter inte bör få mera än ett namn. 
Eftersom dopet skedde endast några få dagar efter födseln, var inte modern med själv vid denna akt, dels på grund av sin svaghet och kanske främst av det skälet att hon enligt kyrkolagen betraktades som oren före kyrkotagningen, cirka 5 veckor efter barnets födelse. Barnet fördes därför till dopet av en annan särskilt utsedd kvinna, barnets gudmor, vilka egenskaper man önskade att den nyfödda skulle få ärva. När barnets moder i hemmet överlämnade barnet till gudmodern, viskade hon de namn som hon önskade att barnet skulle få vid dopet. Var sedan vägen till kyrkan lång och besvärlig, (Som i fallet Östra Sjöänden under Markustorp) gudmodern lite glömsk kunde det förekomma att hon uppgav fel namn till prästen, vilka sedan antecknades i kyrkoboken. 
Anders i Husby avsade sig att utföra det uppdrag han fått vid sista sockenstämman. Han skulle hålla vägarna vid Humpen farbara vintertid. Han hade skottat 40 famnar men inte fått betalt för mer än 4 famnar. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 334-335 / sid 655-657
1756 Efterfrågades, om någonstans i församlingen omtalades annat, än det som är ärligt och kristeligt. Då namngavs änkan i Winstorp för sin "otidiga mun" emot sina grannar, varför hon skulle ställas under rannsakning. Då en del av församlingsborna ha den fula oseden, att de, ehuru de äro framme vid kyrkan när sammanringningen sker, likväl stanna på kyrkogården och hålla sitt "sladder" tills syndabekännelsen med mera är i kyrkan förrättad. Till att förekomma sådant beslöts, att den, som sig så beter, skall strax efter slutad gudstjänst, föras in i sakristian och dömas till samma böter som för försummat katekesförhör. Samma böter skola även de erlägga, som bo nära kyrkan, men göra en förargelig vana därav, att de alltid komma försent till gudstjänsten. Till uppsyningsmän häröver tillsattes Olof och Petter i Norrberga. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 335 / sid 657
1757 Anmäldes och överbevisades Eric i Grimsmålen, att han 2 söndagar å rad under själva gudstjänsten kört med flyttlass ifrån Skorpa till Grimsmålen. Pastor ville remittera målet till domstol, men sockenmännen anhöllo. att Eric i Grimsmålen skulle giva 3 daler till kyrkan och 3 daler till de fattiga i böter. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 336 / sid 659
1761

Undersöktes om den otidighet som Jonas Nilsson i Skrinhult gjorde sistlidna bönedagen i Kyrkan och uppdagades att den ej skett på grund av fylleri utan av en hastigt påkommen oförmodad svaghet. (Jonas Nilsson hade "släppa sitt väder" i kyrkan, för vilken osed han tilltalades) Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 339 / sid 665
1764 De rop, det skrikande och jämrande som en del änkor brukar vid sina mäns, barns och anhörigas begravning såväl på kyrkogården som i kyrkan, bör såsom oanständigt läggas bort. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 341 / sid 669
1771 Påmindes om unga drängen i Hässlekullen, som inte vill lära sig läsa, och förelägges honom ytterligare prövotid till Mikaeli. Om han inte 8 gånger före denna dag gått till prästen och läst, skall han Mikaelidagen utan dröjsmål för sådan vanartighet sitta i stocken. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 353 / sid 693
1776 I det lediga rummet efter blinda pigan Cajsa i fattigstugan, utsåg inspektor Brandt, på Hans Exellens vägnar, drängen vansinnige Nils Andersson i Bostorp, dock med det villkoret att han inte får bo i fattigstugan, utan skötas av sina anhöriga i hemmet till hans död. 
(Han erhöll alltså endast de naturaförmåner, som tillföll de intagna i fattigstugan.) Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 360 / sid 707
1781 Den 11 februari såldes den gamla kyrkans tornspira på auktion efter avslutad gudstjänst och inropades av Inspektor Södergren på Säby som gav det högsta budet, 5 daler och 12 öre kopparmynt per lispund. Själva järnet i spiran uppgick till 15 lispund och 17 marker vilket blir 85 daler kopparmynt. Kyrktuppen och globen, som är av koppar, förvaras i sakristian för kyrkans eget behov vid den tilltänkta nya tornbyggnaden. I globen förvarades 10 mynt som inlades i kyrkokassan. Det skrivna papperet som var förvarat i en borrad träholk och låg i globen visade årtal när tornspiran sattes upp och vilken kung som regerade m.m. var knappast läsbart på grund av sitt dåliga skick, och skulle troligen ej kunna läsas i framtiden. Kyrkoherden anhöll hos församlingen, att enligt löfte, få en gravplats anvisad åt sig, sin kära hustru och tidigare döda barn. Plats blev anvisad åt honom framför kordörren i kyrkan, där han så snart han önskar får tillreda sitt lägerställe. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 366 / sid 719
1781 Den usla belägenhet, som trycker Petters änka i Långenäs med sina 6 små barn och Petters änka i Wässentorp med 4 små barn voro i församlingen föremål för ömmaste medlidande, men sockenstämmans tillgångar var uttömda. Deras önskan var därför, att säd måtte tilldelas de behövande av sockenmagasinet, om Höga Herrskaperna i socknen lämnade sitt bifall till detta. Pastor lovade, att ödmjukt föredraga detta ärende hos dem. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 366 / sid 719
1782 Några barn voro i socknen, som allmänt ansågos mycket vårdslösa med sin kristendom, och beslöt församlingen att tillhålla deras föräldrar, att de skulle låta barnen gå till prästerna för undervisning, såvida de ej vilja se dem sittande i stocken. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 367 / sid 721
1784 De fattigas antal uppräknades och befanns inom Wist socken finnas 31 fattiga gamla personer samt 46 barn. Av dessa kan en del arbeta något och de andra så småningom kunna vänjas vid arbete. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 369 / sid 725
1792 Enligt sockenstämmoprotokollet av den 13 sistlidne Maj träffades nu överenskommelser med Ånar Håkansson i Hagen, att han emot 10 riksdalers betalning av kyrkans medel, skulle företaga och försvarligen fullborda den i högsta grad nödvändiga tjärningen och rödfärgningen av kyrkotornet, taket, bodarna etc. Nödvändiga dagsverken beviljades honom av församlingen men hantlangare skulle han själv anställa och betala. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 380 / sid 747
1793 Comminister Cnattingius omtalade, att 2 utfattiga gossar, voro av honom kända, vars kristendomsundervisning blivit mycket försummad. Den ene var avlidne soldaten Tengmarks son som bor i Wreta by och den andre en tiggar-gosse i Skrinhult på Prostgårdens ägor. Comminister Cnattingius föreslog, att medel skulle lämnas av Magasinsfonden för att påkosta dessa gossar undervisning. Välborne Herr Leutnanten Sandbergh föreslog då, att man skulle tala med muraremästare Eklund på Sturefors gods, som ägde en synnerligen och berömlig skicklighet i att lära barn läsa och efterhöra vad han ville begära för sitt besvär. Herr Inspectoren Södergren skulle taga reda på om några okunniga även funnos på Säby gods så även de, på Magasinsfondens bekostnad, kunde få undervisning i det som bidroge till deras eviga väl och vilken på grund av bristande egna medel annars bleve uraktlåten. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 381 / sid 749
1793 Orgeltramparen Nils Månsson i Skrinhult anmälde till församlingens ömma omprövande huruvida hans lön, såsom ganska liten i förhållande till allt besvär, kunde bliva ökad. Denna begäran ansåg församlingens ledamöter skälig och beviljade honom hädanefter 2 riksdaler om året av kyrkan i lön, utom den redan beviljade kollekten. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 384 / sid 755
1793

Meddelades till församlingens behjärtade omtanke, änkan hustru Lisken i Fattigstugan, som under flera år gått de ständige Fattighjonen tillhanda, och dessutom under sin synnerliga vård haft fattiga flickan Lena, som själv icke kan vårda sig, att änkan Lisken själv får inskrivas och upptagas bland de ständige fattighjonen, vilket enhälligt beviljades. (Fattigstugans medel var avsedda endast för ett visst antal fattiga, som var där intagna. Stundom beviljades dock flera fattiga att få husrum där, men erhöll icke så kallad fattigdel i form av mat och kläder, utan fick genom tiggeri söka sig utkomst för dagen. Till denna senare kategori hade änkan Lisken före denna sockenstämma räknats.)

Vidare meddelades de tryckande omständigheter, som gamla änkan Maria Larsdotter i Skrinhult var stadd uti, dels som fattig, dels som gammal, skröplig och svagsynt, samt således oförmögen, att under svårare årstid genom tiggande inom församlingen kunna uppehålla sitt liv. Beslöts därför, att hon, till dess rum bliver för henne i fattigstugan, erhåller ett lispund mjöl i månaden, i likhet med de övriga fattighjonen. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 384 / sid 755
1793

Änkan Sara i Bomtorpet vid Norrberga, som förut äger fattigdel, får tills vidare intagas på fattigstugan, då hon i den stugan hon bebor är nära att förgås på grund av dess bristfällighet.

Anmälde pastor till församlingens ledamöters ömmaste behjärtande prövning den i protocollet för den 5 Maij 1793 nämnde fader- och moderlöse soldaten Tengmarks son, Johannes, huru och på vad sätt, denne till kristelig vård och uppfostran kunde bliva hjälpt, och ehuru församlingens ledamöter för närvarande inte visste något annat förslag, än genom Leutnanten Välborne Herr Ulrich Sandbergh, som själv var närvarande, detta åtog sig efterfråga, om denne Johannes kunde erhålla något arbete vid Åtvidabergs Bruk. Sedan svar inkommit att arbete icke kunde beredas honom där före nästa vår på grund av hans minderårighet, blev församlingen ytterligare inkallad följande söndag för att diskutera detta ärende och blev då murarmästaren vid Sturefors Petter Eklund anmodad, att emot lön av en tunna säd och ett litet understöd ur fattigkassan, taga vård om Johannes samt lära honom att läsa.

Torparen Petter i torpet Gatan, som hittills för de fattigas räkning gjort likkistor emot 24 skilling stycket, önskade och begärde, i avseende till brädernas fördyring, en ökning av priset, vilket beviljades honom till 32 skilling för varje likkista hädanefter,

Föreställdes sockenmännen nödvändigheten av, att vid gravöppningar åt fattighjon, någon viss person bleve antagen, som vid alla tillfällen och utan avseende på årstid, åtoge dig detta, emot ett visst arvode ur fattigkassan, vilket beviljades och blev nu torparen Nils Månsson i Skrinhult föreslagen därtill. Själv närvarande å sockenstämman åtog han sig detta emot en lön av 8 skilling för varje gravöppning sommar som vinter. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 385 / sid 757
1794 Den av muraren vid Sturefors Petter Eklund, sedan sista sockenstämman vårdade och till uppfostran ledde, fattige avlidne soldaten Tengmarks son, emottogs nu av sockenmannen Anders Larsson i Gasorp och lovade Herr Leutnant Sandbergh, Att Anders Larsson skulle i 4 år få ½ tunna säd årligen av Höga Herrskapet på Sturefors för den fattige gossens vård och uppsikt.

Då kyrkväktarens omkringgående med käppen i kyrkan för att väcka de sovande, var i flera församlingar bortlagt, så beslöts att detta även här skulle upphöra, dock kommer kyrkväktarens lön ej att minska på grund av detta. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 386 / sid 759
1796 Då en del av allmogen företagit sig,att ringa i kyrkklockan efter sina döda i en hel timmas tid och därutöver, beslöts att sådan ringning aldrig får sträcka sig över ½ timmas tid, men väl kortare tid och kommer klockaren att ha uppsikt över detta, och den som ej hörsammar hans tillsägelse om ringningens upphörande, gör sig skyldig till 1 riksdalers böter till kyrkan. Ävenledes såsom liken böra vara framme vid kyrkporten före sammanringningen. 

Då sockenmännen nästan enhälligt klaga över, att en del. i synnerhet torpare och inhysehjon inte sätta sig i dem tilldelade bänkar i kyrkan utan tränga sig in uti andras beslöts, att den, som detta gör, böte 1 kanna vin eller sitter en söndag i stocken. Bänkindelningen från år 1745 skall till rättelse uppläsas för församlingen från predikstolen. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 393 / sid 773
1804 Då skomakaredrängen Jan Swensson i Kolsätter blivit botad från sin fallandesjuka (epilepsi) av Petter Samuelsson i Stohagen (denne senare var så kallad ”häst-doktor”), men äger ej det minsta att betala läkarlönen med, så beslöts, att denna uppgående till 10 à 12 riksdaler riksgäld, skulle betalas ur magasinsfonden. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 402 / sid 791
1807 Utnämnde Översten Högwälborne Herr Baron Cederhielm på Säby Sätesgård, avskedade Livgrenadjären (=soldaten) Jonas Norrbom, som under 30 år tjänat kronan, att vara kyrkoväktare i avlidne Måns Larssons ställe. 
(Måns Larsson B 33 hade en systerdotter, Stina, som år 1774 gifte sig med dåvarande livgrenadjären, sedermera kyrkoväktaren Swen Norrbom. En av deras söner, Jonas, är identisk med den Jonas Norrbom, som år 1807, blev utnämnd till kyrkoväktare). Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 406 / sid 799
1808 Löjtnanten Välborne Herr Ulrich Sandbergh på Sturefors meddelade pastor att inhyses Daniel Persson på Löten blivit ertappad med snatteri och otrohet. Beslöts att Daniel skulle till blygsel över sitt brott och vanvett samt andra till varning, beläggas med en söndags straff i stocken. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 406 / sid 799
1809 Tillkännagavs att Frimans gosse Samuel, på 19:e året; varken kan något i sin kristendom, eller det minsta bryr sig om denna. Då man är osäker vad man kan hoppas eller frukta av en sådan diskuterades vilken utväg som skulle vara tjänlig för honom. Beslöts att han 2 dagar i veckan skulle gå till organisten Vissler och läsa samt ytterligare övas i sin kristendom hos skolmästaren Salmoni. Om han utan laga förfall tredskas eller är försumlig skall han som straff sitta i stocken. 
( Samuel Friman var son till socknens "avdragare". Detta yrke bestod i att bl a flå döda hästar och var allmänt föraktat ) 
På anmälan för orgeltramparen Daniel Persson i Nyhagen, beviljades honom en kollekt Midfastosöndagen. Vist (E) C:3 (1727-1760) Bild 407 / sid 801

 

 

Hela artikeln om Sockenstämmans protokoll från Wist socken har tagits fram av Tore Omert och har tidigare publicerats i ett kort utdrag i Wist Hembygdsförenings Jubileumsskrift 1996.

Överfört till datorhantering i februari 2003; Helge Fransson.

Språket från de tidigaste åren har "moderniserats" en del för att bli läsbart.

Gulmärkta noteringar tillagda i mars 2006.

 

Uppdaterad 2020-12-16