Utdrag ur Vist Församlings Sockenprotokoll

Upptecknare: Tore Omert, Hans Hansson (gulmärkta)

 

1664 Fastställdes att den som spottar ned från läktaren på dem som därunder stå, böter 1 kanna vin.
1676 Överlämnades av Jöns Öfwesson kyrkans nya bok i vilken skall inskrivas kyrkans inkomster och utgifter och för sitt besvär här- med lovades honom 3 daler kopparmynt.
1678 Är av den Högvälborna Fröken Catharina Oxenstierna Turesdotter till Stureforssa etc. förnämligast Guds Heliga Namn till lov och ära samt dess Hus och Tempels Prydnad och Hedran, skänkt och förärat Wist kyrka en vacker Oblatask av Silver med drivet arbete. Gud Allsmäktig, som alla goda gärningar emot sitt Tempel bevista, med rik belöning vedergäller, give och föräre Hennes Högvälborenhet allt vad dess hjärta önskar och åstundar till timlig och evig välfärd, och Henne från all olycka bevara.
1683 Blev Bengt Månsson i Gattorp vald till kyrkvärd.
1687 Avgick Bengt Månsson i Gattorp som kyrkvärd.
1689 Omnämnes Bengt Månsson i Gattorp som en av kyrkans "beskedlige SexMän". Vid samma tillfälle valdes Bengt i Styfvinge till sexman (Sexman, benämning för de " ärlige, oberyktade , gamle, förståndige män", som under 1600-talet började väljas av sockenstämman för att övervaka kyrkobyggnadens och prästgårdens underhåll, samt med hjälp av rotemästare svara för ordning och tukt i församlingen. Sexmansämbetet upphörde 1862).
1701 Blev beslutat, att om någon vågar sig att försumma det som en gång är beviljat i testamente till kyrkan efter de döda, enligt beslut från 1696, så skall den döde ej begravas förrän veder- börande fullgjort sin skyldighet. Till julhögtiden lovade Jon i Göttorp och Bengt Månsson i Gattorp att bekosta ljusen i kyrkans ljuskronor.
1710 Kunde ingen sockenstämma hållas i Vist för "then grufveliga pest som denna tijden så väl som i begynnelse af följande Åhret gick mechta hårt på thenne församling. Thet Gud hädan- efter afwände."
1720 Skall en stock beställas och placeras vid kyrkoporten till de vanartigas straff. 
1724 Med rotemästarna skedde den förändringen, att Nils Jonsson i Torpa Norrgård lämnade denna syssla och Nils Jonsson i Nybole trädde till. (Rotemästarnas syssla var att biträda sexmännen, 14 dagar före Mikaelimässan klockaren namnen på de i hans rote inflyttade personerna, så att dessa riktigt kom att införas i kommunionlängden).
1733 Då Vist kyrka, jämte det hon behöver en ansenlig reparation av tak och väggar, är dessutom till utrymmet så liten, att av de 975 människor som finnes i församlingen, ej flera än 360 kunna beredas plats, vilket orsakar, att uppå bönedagar och högtids- dagar då folket i stort antal komma till kyrkan, en ganska stor del måste vistas utanför. Då de som sålunda ej få plats i kyrkan, utan vistas på kyrkogården, varvid de ej kunna följa gudstjänsten, utan hänge sig mera åt som synd är än visa gudsfruktan, så har man sedan flera år tillbaka, hos försam- lingens Nådiga Herrskaper underdånigt och ödmjukt anhållit om att de måtte bidraga med penningar till kyrkans utökning, då kyrkans medel endast uppgår till 500 Daler Kopparmynt och församlingsborna så gott som alla äro fattiga. I gengäld för en sådan tjänst skulle Herrskaperna på Säby, Sturefors och Stavsätter äga självbestämmanderätt vid tillsättandet av präster i socknen allt framgent.
1737 Förmanades församlingen att flitigt tillhålla sin barn att tidigt lära läsa i bok, innan de blir så stora, att de i hushållssysslor kunna brukas, då läsningen eftersätts.
1738 Påmindes fästehjon, att ej flytta tillsammans före vigseln.
1743 Ingen anmäler sin hustru till kyrkogång förrän hon efter barn- varit hemma minst i 5 veckor.
1744 Anmäldes att en hel hop gossar, till antalet 11 stycken, jämte 3 äldre, som Kristi Himmelsfärdsdag varit vid Säby bro och metat under gudstjänsttiden. Efter en sträng och allvarlig förmaning, fingo gossarna förlåtelse för detta, men de 3 äldres brott skulle anmälas vid civil domstol. Dessutom beslöts, att om någon gosse understår sig, att under gudstjänsten gå åstad och meta, så skall han utan förskoning en söndag sitta i stocken.
1756 Efterfrågades, om någonstans i församlingen omtalades annat, än det som är ärligt och kristeligt. Då namngavs änkan i Winstorp för sin "otidiga mun" emot sina grannar, varför hon skulle ställas under rannsakning. Då en del av församlingsborna ha den fula oseden, att de, ehuru de äro framme vid kyrkan när sammanringningen sker, likväl stanna på kyrkogården och hålla sitt "sladder" tills synda- bekännelsen med mera är i kyrkan förrättad. Till att förekomma sådant beslöts, att den, som sig så beter, skall strax efter slutad gudstjänst, föras in i sakristian och dömas till samma böter som för försummat katekesförhör. Samma böter skola även de erlägga, som bo nära kyrkan, men göra en förargelig vana därav, att de alltid komma försent till gudstjänsten. Till uppsyn- ingsmän häröver tillsattes Olof och Petter i Norrberga.
1757 Anmäldes och överbevisades Eric i Grimsmålen, att han 2 söndagar å rad under själva gudstjänsten kört med flyttlass ifrån Skorpa till Grimsmålen. Pastor ville remittera målet till domstol, men sockenmännen anhöllo. att Eric i Grimsmålen skulle giva 3 daler till kyrkan och 3 daler till de fattiga i böter.
1761

Undersöktes om den otidighet som Jonas Nilsson i Skrinhult gjorde sistlidna bönedagen i Kyrkan och uppdagades att den ej skett på grund av fylleri utan av en hastigt påkommen oförmodad svaghet. (Jonas Nilsson hade "släppa sitt väder" i kyrkan, för vilken osed han tilltalades)

1781 Den 11 februari såldes gamla kyrkans tornspira på auktion efter slutad gudstjänst och inropades av inspektor Södergren på Säby, som gav det högsta budet, 5 Daler och 12 öre koppar- mynt per lispund. Själva järnet i spiran uppgick till 15 lispund och 17 marker, som gör 85 Daler kopparmynt. Hanen och globen, som voro av koppar förvaras i sakristian för kyrkans egetbehov vid den tilltänkta nya tornbyggnaden. I globen förvarades 10 mynt, som inlades i kyrkokassan. Det skrivna papperet, som var förvarat i en borrad träholk och låg i globen, utvisade årtalet när tornspiran uppsattes och den tidens regerande konung etc. Papperet var knappast läsbart på grund av dess dåliga skick och skulle troligen ej kunna uttydas inom en fördubblad tid.
1781 Den usla belägenhet, som trycker Petters änka i Långenäs med sina 6 små barn och Petters änka i Wässentorp med 4 små barn voro i församlingen föremål för ömmaste medlidande, men sockenstämmans tillgångar var uttömda. Deras önskan var där- för, att säd måtte tilldelas de behövande av sockenmagasinet, om Höga Herrskaperna i socknen lämnade sitt bifall till detta. Pastor lovade, att ödmjukt föredraga detta ärende hos dem.
1782 Några barn voro i socknen, som allmänt ansågos mycket vårdslösa med sin kristendom, och beslöt församlingen att tillhålla deras föräldrar, att de skulle låta barnen gå till prästerna för undervisning, såvida de ej vilja se dem sittande i stocken.
1792 De fattigas andel uppräknades och befanns inom Vist socken 31 fattiga gamla personer samt 46 barn, av vilka en del kunna arbeta något och de andra så småningom kunna vänjas vid arbete.
1792 Enligt sockenstämmoprotokollet av den 13 sistlidne Maj träff- ades nu överenskommelser med Ånar Håkansson i Hagen, att han emot 10 riksdalers betalning av kyrkans medel, skulle före- taga och försvarligen fullborda den i högsta grad nödvändiga tjärningen och rödfärgningen av kyrkotornet, taket, bodarna etc. Nödvändiga dagsverken beviljades honom av församlingen men hantlangare skulle han själv anställa och betala.
1793

Comminister Cnattingius omtalade, att 2 utfattiga gossar, voro av honom kända, vars kristendomsundervisning blivit mycket försummad. Den ene var avlidne soldaten Tengmarks son som bor i Wreta by och den andre en tiggar-gosse i Skrinhult på Prostgårdens ägor. Comminister Cnattingius föreslog, att medel skulle lämnas av Magasinsfonden för att påkosta dessa gossar undervisning. Välborne Herr Leutnanten Sandbergh föreslog då, att man skulle tala med muraremästare Eklund på Sturefors gods, som ägde en synnerligen och berömlig skicklighet i att lära barn läsa och efterhöra vad han ville begära för sitt besvär. Herr Inspectoren Södergren skulle taga reda på om några okunniga även funnos på Säby gods så även de, på Magasinsfondens bekostnad, kunde få undervisning i det som bidroge till deras eviga väl och vilken på grund av bristande egna medel annars bleve uraktlåten.

1793 Orgeltramparen Nils Månsson i Skrinhult anmälde till församlingens ömma omprövande huruvida hans lön, såsom ganska liten i förhållande till allt besvär, kunde bliva ökad. Denna begäran ansåg församlingens ledamöter skälig och beviljade honom hädanefter 2 riksdaler om året av kyrkan i lön, utom den redan beviljade kollekten.
1793

Meddelades till församlingens behjärtade omtanke, änkan hustru Lisken i Fattigstugan, som under flera år gått de ständige Fattighjonen tillhanda, och dessutom under sin synnerliga vård haft fattiga flickan Lena, som själv icke kan vårda sig, att änkan Lisken själv får inskrivas och upptagas bland de ständige fattighjonen, vilket enhälligt beviljades. (Fattigstugans medel var avsedda endast för ett visst antal fattiga, som var där intagna. Stundom beviljades dock flera fattiga att få husrum där, men erhöll icke så kallad fattigdel i form av mat och kläder, utan fick genom tiggeri söka sig utkomst för dagen. Till denna senare kategori hade änkan Lisken före denna sockenstämma räknats.)

Vidare meddelades de tryckande omständigheter, som gamla änkan Maria Larsdotter i Skrinhult var stadd uti, dels som fattig, dels som gammal, skröplig och svagsynt, samt således oförmögen, att under svårare årstid genom tiggande inom församlingen kunna uppehålla sitt liv. Beslöts därför, att hon, till dess rum bliver för henne i fattigstugan, erhåller ett lispund mjöl i månaden, i likhet med de övriga fattighjonen.

1793

Änkan Sara i Bomtorpet vid Norrberga, som förut äger fattigdel, får tills vidare intagas på fattigstugan, då hon i den stugan hon bebor är nära att förgås på grund av dess bristfällighet.

Anmälde pastor till församlingens ledamöters ömmaste behjärtande prövning den i protocollet för den 5 Maij 1793 nämnde fader- och moderlöse soldaten Tengmarks son, Johannes, huru och på vad sätt, denne till kristelig vård och uppfostran kunde bliva hjälpt, och ehuru församlingens ledamöter för närvarande inte visste något annat förslag, än genom Leutnanten Välborne Herr Ulrich Sandbergh, som själv var närvarande, detta åtog sig efterfråga, om denne Johannes kunde erhålla något arbete vid Åtvidabergs Bruk. Sedan svar inkommit att arbete icke kunde beredas honom där före nästa vår på grund av hans minderårighet, blev församlingen ytterligare inkallad följande söndag för att diskutera detta ärende och blev då murarmästaren vid Sturefors Petter Eklund anmodad, att emot lön av en tunna säd och ett litet understöd ur fattigkassan, taga vård om Johannes samt lära honom att läsa.

Torparen Petter i torpet Gatan, som hittills för de fattigas räkning gjort likkistor emot 24 skilling stycket, önskade och begärde, i avseende till brädernas fördyring, en ökning av priset, vilket beviljades honom till 32 skilling för varje likkista hädanefter,

Föreställdes sockenmännen nödvändigheten av, att vid gravöppningar åt fattighjon, någon viss person bleve antagen, som vid alla tillfällen och utan avseende på årstid, åtoge dig detta, emot ett visst arvode ur fattigkassan, vilket beviljades och blev nu torparen Nils Månsson i Skrinhult föreslagen därtill. Själv närvarande å sockenstämman åtog han sig detta emot en lön av 8 skilling för varje gravöppning sommar som vinter.
1794 Den av muraren vid Sturefors Petter Eklund, sedan sista sockenstämman vårdade och till uppfostran ledde, fattige avlidne soldaten Tengmarks son, emottogs nu av sockenmannen Anders Larsson i Gasorp och lovade Herr Leutnant Sandbergh, Att Anders Larsson skulle i 4 år få ½ tunna säd årligen av Höga Herrskapet på Sturefors för den fattige gossens vård och uppsikt.

Då kyrkväktarens omkringgående med käppen i kyrkan för att väcka de sovande, var i flera församlingar bortlagt, så beslöts att detta även här skulle upphöra, dock kommer kyrkväktarens lön ej att minska på grund av detta.

1796 Då en del av allmogen företagit sig,att ringa i kyrkklockan efter sina döda i en hel timmas tid och därutöver, beslöts att sådan ringning aldrig får sträcka sig över ½ timmas tid, men väl kortare tid och kommer klockaren att ha uppsikt över detta, och den som ej hörsammar hans tillsägelse om ringningens upp- hörande, gör sig skyldig till 1 riksdalers böter till kyrkan. Ävenledes såsom liken böra vara framme vid kyrkporten före sammanringningen. 

Då sockenmännen nästan enhälligt klaga över, att en del. i synnerhet torpare och inhysehjon inte sätta sig i dem tilldelade bänkar i kyrkan utan tränga sig in uti andras beslöts, att den, som detta gör, böte 1 kanna vin eller sitter en söndag i stocken. Bänkindelningen från år 1745 skall till rättelse uppläsas för för- samlingen från predikstolen.

1804 Då skomakaredrängen Jan Swensson i Kolsätter blivit botad från sin fallandesjuka (epilepsi) av Petter Samuelsson i Stohagen (denne senare var så kallad ”häst-doktor”), men äger ej det minsta att betala läkarlönen med, så beslöts, att denna uppgående till 10 à 12 riksdaler riksgäld, skulle betalas ur magasinsfonden.
1807 Utnämnde Översten Högwälborne Herr Baron Cederhielm på Säby Sätesgård, avskedade Livgrenadjären (=soldaten) Jonas Norrbom, som under 30 år tjänat kronan, att vara kyrkoväktare i avlidne Måns Larssons ställe. 
(Måns Larsson B 33 hade en systerdotter, Stina, som år 1774 gifte sig med dåvarande livgrenadjären, sedermera kyrkoväktaren Swen Norrbom. En av deras söner, Jonas, är identisk med den Jonas Norrbom, som år 1807, blev utnämnd till kyrkoväktare).

 

Överfört till datoranvändning i oktober 2000.

Helge Fransson.

Gulmärkta noteringar tillagda i mars 2006.