Utdrag ur Vist församlings stämmoprotokoll åren 1664-1809.

 
1664 Fastställdes att den som spottar ned från läktaren på den som står därunder, böte 1 kanna vin.
1676

Överlämnades av Jöns Öfwesson kyrkans nya bok i vilken skall inskrivas kyrkans inkomster och utgifter och för sitt besvär härmed lovades honom 3 daler kopparmynt årligen.

1678 Är av den Högvälborna Fröken Catharina Oxenstierna Turesdotter till Sturefors etc. förnämligast Guds heliga namn till lov och ära samt dess hus och tempels prydnad och heder, skänkt och förärat Wist kyrka en vacker oblatask med drivet arbete. Gud allsmäktig, som alla goda gärningar emot sitt tempel bevista, med rik belöning vedergäller, give och föräre Hennes högvälborenhet allt vad hennes hjärta önskar och åstundar till timlig och evig välfärd och henne från all olycka bevara.
1683 Blev Bengt Månsson i Gattorp vald till kyrkvärd.
1687 Avgick Bengt Månsson i Gattorp som kyrkvärd.
1689 Omnämnes Bengt Månsson i Gattorp som en av kyrkans "beskedlige Sexmän". Vid samma tillfälle valdes Bengt i Styvinge till sexman. 
(Anm. Sexmän, benämning för de ärliga, oberyktade, gamla förståndiga män, som under 1600-talet började väljas av sockenstämman för att övervaka kyrkobyggnaden och prästgårdens underhåll samt, med hjälp av rotemästare, svara för ordning och tukt i församlingen.)
1696 (Nedan följer hela protokollet fört vid sockenstämman den 30 nov.1696.) 

Den 30 november blev allmän sockenstämma hållen med Wist församling i undertecknarnas närvaro.
1. Gjordes omändring av Kyrkans sexmän så att följande blev medlemmar:
Bengt Månsson i Gattorp och Torsten Persson i Styvinge.
Gjordes omskifte av Sexmännen så att 3 tidigare blev omvalda och 3 andra invaldes med sockenmännens samtycke.
De tidigare var: Olof Nilsson i Vässentorp, Per Nilsson i Gattorp och Måns Jonsson i Svartsätter.
De nyvalda blev Per Jonsson i Norrberga, Jöns Jönsson i Torpa och Nils Larsson i Skälstorp.
2. Liknande förändring skedde även med kyrkvärdarna så att den ena, nämligen Erik Svänsson i Risnäs kvarstår. Den andre, Esbjörn Persson i Ebbetorp avgår och ersätts av Jon Booson i Labbenäs.
3. Till kyrkans prydnad under den kommande julhögtiden lovar Olof Nilsson i Vässentorp att pryda ljuskronan med ljus.
4. Vid förfrågan om sockenbornas allmänna förhållanden angavs en gammal ryttare, Olof Persson vara misstänkt för " förargligt umgänge" med en änkefru vid namn Ingrid. Detta blev undersökt enligt Kunglig förordningens medgivande i sockenstämman och därefter överlämnat till allmänna myndigheter.
5. Fanns några förslag om hur mycket varje hemman skulle bidraga med till de fattiga, men då de flesta inte ville låta sig beskattas med visst belopp blev här som vanlig, att envar skulle bidraga efter eget sinne till den kommande julhelgen.
6. Framkom klagan på att så få kom i Kyrkan till veckopredikningarna. Med risk att beläggas med böter utlovades större vilja och sända någon från varje gård utom vid laga förfall.
7. För att få slut på det förargliga oväsen som förekom i kyrkan särskilt vid gudstjänstens början och slut, samt utspringande på kyrkogården, tillsattes två uppsyningsmän nämligen Hans Hansson i Husby och Sven Nilsson på Sanden, som skall ange de brottsliga. Dessa skall enligt Kunglig förordning få en sjättedel av de böter som torde falla för de angivna.
8. Av detta skäl skall också en ny skamstock snarast tillverkas eftersom den gamla har kommit bort. Detta arbete åtog sig Hans Hansson i Husby.
9. Jakob Murarmästare har åtagit sig att mura i fattigstugan som ersättning för en kanna vin som han är skyldig att betala till kyrkan och skall församlingen godkänna detta efter utfört arbete.
10. Blev enhälligt beslutat att en ny kläpp skulle anskaffas till stora klockan på kyrkans bekostnad.
11. Kyrkans sexmän blev uppmanade att infordra böterna för "otidigt sänglag" inom sex veckor till kyrkan.
12. Blev godkänt att i testamente efter avliden ge följande till kyrkan: När bonde eller hustru begraves ges i testamente 8 öre kopparmynt för varje ko som finns i husets egendom, även så för inhysesfolk eller vem det må vara som själv äger eller efterlämnar ko skall ges 8 öre kopparmynt. När ett barn begravs ges för varje ko som finns i huset 4 öre kopparmynt. Med legofolk som begraves ges till kyrkan som testamente 16 öre kopparmynt för den som haft dränglön, 8 öre för den som haft mindre och 8 öre för en legopiga, allt räknat i kopparmynt.
1700 Anträffas någon som röker tobak i sockenstugan på större helgdagar, till andras obehag, skall han böta 1 stop vin till kyrkan. Beslutades att om någon vågar försumma det som getts i testamente till kyrkan efter avliden, enligt beslut från år 1696, så skall den döde ej begravas förrän vederbörande har fullgjort sin skyldighet.
1701 Till julhögtiden lovade Jon i Göttorp och Bengt Månsson i Gattorp att bekosta ljusen i kyrkans ljuskronor.
1710 Detta år kunde ingen sockenstämma hållas i Vist på grund av den gruvliga pest som denna tid samt i början av följande år gick hårt åt denna församling. " Det Gud hädanefter nådeligen avvände". 
(Pestens härjningar i Vist socken finns utförligt redovisat i jubileumsskriften 2001.)
1713 Beslutades att den som brukar kyska pigors titel vid lysningen och därefter visar sig ha haft "otidigt sänglag" skall böta till kyrkan för kronobrott enligt kyrkolagen, antingen hon använder kyrkans brudkrona eller ej.
1715 Till julhögtiden klädes ljuskronorna med ljus av Per i Banketorp och Nils Jonsson i Gasarp.
1720 Beslutades att en stock skall beställas och placeras vid kyrkporten till de vanartigas straff. Förmanades de som besöker bröllop och jordfästningar att inte ta för mycket av starka drycker före gudstjänsten, så att de kommer berusade till kyrkan. Om någon bryter mot detta skall han dömas enligt Kungliga förordningen. Kyrkväktare skall hålla uppsikt och ange den skyldige.
1724 Med rotemästarna skedde den förändringen att Nils Jonsson i Torpa Norrgård lämnade sysslan och Nils Joensson i Nybole trädde till. 
(Rotemästarens syssla var att förutom biträda sexmännen, 14 dagar före Mikaelimässan meddela klockaren namnen på de i hans rote inflyttade personerna, så att dessa kan föras in riktigt i kyrklängden.)
1727 Nils Jonsson i Gasarp blev vald till rotemästare för Torparoten. 1728. Nils Bengtsson i Gattorp och Sven Johansson i Risnäs Stengård blev valda till kyrkvärdar. De lovade även att bekosta ljusen i ljuskronorna och på predikstolen till kommande julotta. Om någon av ungdomen går till Herrens nattvard utan tillstånd av pastor och föregången examen, skall den till straff sitta 2 söndagar i stocken. Anders i Risnäs uppträdde kraftigt berusad på sockenstämman och störde förhandlingarna. Sockenstämman bestämde att han skall böta en kanna vin till kyrkan.
1729 Nils Jonsson i Gasarp och Nils Joensson i Nybole lämnade sina ämbeten som rotemästare för Torpa-roten och Måns Nilsson i Åndebäck trädde till.
1732 Sven Joensson i Risnäs Stengård blev vald till sexman. 
Beslutades att ingen får stå fadder utan att han eller hon har gått till Herrans nattvard. 
För att få slut på det oväsen som pågick under läktaren tillsattes Måns Nilsson i Åndebäck som uppsyningsman.
1733 Då Vist kyrka behöver en ansenlig reparation av tak och väggar dessutom är så liten till utrymmet, att av församlingens 975 medlemmar endast 360 kan beredas plats. På böndagar och högtidsdagar då folket kommer i stort antal måste en ganska stor del vistas utanför. De som ej få plats i kyrkan utan vistas på kyrkogården hänge sig åt det som syndigt är i stället för att visa gudsfruktan. För att undvika detta har församlingen sedan flera år ödmjukt och underdånigt, anhållit hos församlingens Nådiga Herrskaper att de måtte bidraga med pengar till utökande av kyrkan. Kyrkans egna medel uppgår endast till 500 daler kopparmynt och nästan alla församlingsborna är fattiga. I gengäld för en sådan tjänst skull Herrskaperna på Säby, Sturefors och Stavsäter själva bestämma vid tillsättande av präster i Vist socken i framtiden. 

Påmindes om att gossen Per Henriksson från Kärr skulle flitigt lära sig läsa i bok, så skulle han till nästkommande påsk få gå till Herrens heliga nattvard. 
Flickan Magdalena, som vistas hos Gustaf i Skog, måste flytta ut ur församlingen och till sina föräldrar, då hon varken visar flit i att läsa i bok eller att föra ett ordentligt leverne. 
Anders i Spånggården (Samme man som uppträdde berusad på sockenstämman 1728) förmanades allvarligt att kristligt uppfostra sina barn, då hans två äldsta nu är omkring 20 år gamla och varken kunna läsa i bok eller kunna sin kristendom. 
Måns Andersson i Grimsmålen framträdde och begärde bevis ur kyrkboken om sin ålder samt vittnesbörd om sin hustrus svaghet och oförmögenhet att sköta hemmet, vilket allt beviljades honom. 

Förärade Välborne Herr Lagman Daniel Sparrschöld och Hennes Grevliga nåd Hedwig Sophia Spens på Stafsäter  ett nytt timglas till Wist kyrkas predikstol, då det gamla är mycket felaktigt både i ¼-delarna (15 min) som vid visande av timmar( Mycket väsen för lite ull sa gumman när hon klippte grisen, HF anmärkning). 
Underskrivet av: Sven Jonsson i Risnäs, Nils Jonsson i Torpa, Nils Bengtsson i Gattorp.
1737 Avgick Sven Joensson i Risnäs som sexman och Nils Månsson i Åndebäck som rotemästare. Förmanades församlingen att flitigt tillhålla sina barn tidigt lära sig läsa i bok, innan de blir så stora att de kan användas i hushållet, då läsningen blir eftersatt. Valdes Nils Joensson i Nybole och Nils Joensson i Gasarp till sexmän.
1738 Nils i Nybole och Nils i Gasarp lovade att bekosta ljusen i ljuskronorna, på altaret och på predikstolen till nästa julotta.
1739 Påmindes fästfolket att inte flytta tillsammans före vigseln.  
1741 Nils Joensson i Nybole och Nils Joensson i Gasarp avgick som sexmän.
1743 Ingen anmäler sin hustru till kyrkogång förrän hon efter barnsbörd varit hemma i minst 3 veckor. (Om kvinnors deltagande i högmässa se bestämmelser på nästa sida) Barnakvinnors kyrkogång. (enligt föreskriven ceremoni) Äkta hustrur tages i kyrkan sålunda: 
Hustrun som skall kyrktagas faller på knä och prästen läser följande bön: Allsmäktige evige Gud, som gav den välsignelse över människan när du henne skapat hade, att hon skulle föröka sig och uppfylla jorden! Vi tacka dig för den barmhärtighet, som du mot denna din tjänarinna har bevisat. Hör, milde Fader, hennes bön och vare dig behaglig den tacksägelse, som hon med vördnad frambär inför dig, då hon med hälsa och styrkta krafter, åter kan uppträda i din helgedom! Föröka än vidare över henne och hennes hus den välsignelse, vilken du lovat dem som dig frukta. Helga hennes hjärta att bära till dig rika frukter av tro, hopp och förtröstan och giv att hon med glädje må uppfylla sina ömma förbindelser och njuta din salighet genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 
Därefter stiger hustrun upp och prästen tar henne i handen och säger: Herren ledsage dig i sin sanning och fruktan, nu och till evig tid. Amen. 
När en mor som kvävt sitt barn skall intagas sker detta med denna bön: "Allsmäktige Gud, himmelske fader. Se med mildhet till denna bedrövade kvinna, som tryckes av den stora sorg, att hon genom våda och ovarsamhet kvävt sitt barn, Torka hennes tårar, omfatta henne med nåd och ge henne kraft, att med förtröstansfullt hjärta nalkas dig samt att tjäna dig i helighet och rättfärdighet i alla sina livsdagar, genom Jesus Kristus vår Herre."
När andra kvinnor skulle kyrktagas, som före vigseln fött barn under äktenskapslöfte sker detta med denna bön: 
"Allsmäktige evige Gud, som har instiftat äktenskapet att det må hållas med tukt och ärlighet bland människorna. Se med mildhet till denna kvinna som överträtt din ordning och som brutit dina stadgar lättvindigt. Förlåt henne denna synd och ge henne nåd att härefter, enligt dina heliga bud, föra ett kyskt och kristligt liv, genom din son Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Herren må ledsaga dig i sin sanning och fruktan, nu och i evig tid Amen. Gå, och synda inte härefter." 
Den gifta kyrkogångskvinnan kyrktogs på gången eller vid altaret medan den ogifta modern fick böja knä nere vid kyrkdörren.
1744 Anmäldes en hel hop gossar, till antalet 11 stycken, samt 3 äldre, Kristi himmelsfärdsdag varit vid Säby bro och metat under gudstjänst-tiden. Efter en sträng och allvarlig förmaning fick gossarna förlåtelse, men de 3 äldres brott skulle anmälas till civil domstol. Dessutom beslutades, att om någon gosse understår sig, att under gudstjänsten gå sta och meta så skall han utan förskoning sitta i stocken.
1746 Nils Månsson i Åndebäck blev vald till sexman.
1749 Måns Nilsson i Åndebäck avgick som sexman och i hans ställe valdes Petter Svensson i Risnäs Stengård. 
Sedan två drängar ringt stora kyrkklockan över axeln och därför suttit i stocken som straff, visas klockaren som angivit dem stor vedervilja, då han vid gudstjänstens början anmodar församlingen att gå upp i tornet och ringa. Därför förbehåller sig pastor, att ingen må lägga honom till last, om han börjar gudstjänsten utan sammanringning, när rätta tiden är inne och församlingen ej hörsammat kallelsen att ringa samman.
1752 Då misstanke framkommit, att någon rökt tobak uppe i tornet under ringningen, förbjöds sådan vanart på det bestämdaste.
1755 Påmindes föräldrarna att noga anteckna sin barns namn när de skall döpas, detta sedan ett barn från torpet Östra Sjöänden, som föddes den 31 aug.1755, i dopet kallades Anna Lena, men visade sig kallas Brita Cajsa när föräldrarna avled. Föra att undvika alla misstag, som lätt kan ske av den kvinna som bär barnet till dopet, beslutades att barnet härefter inte bör få mera än ett namn. 
Eftersom dopet skedde endast några få dagar efter födseln, var inte modern med själv vid denna akt, dels på grund av sin svaghet och kanske främst av det skälet att hon enligt kyrkolagen betraktades som oren före kyrkotagningen, cirka 5 veckor efter barnets födelse. Barnet fördes därför till dopet av en annan särskilt utsedd kvinna, barnets gudmor, vilka egenskaper man önskade att den nyfödda skulle få ärva. När barnets moder i hemmet överlämnade barnet till gudmodern, viskade hon de namn som hon önskade att barnet skulle få vid dopet. Var sedan vägen till kyrkan lång och besvärlig, (Som i fallet Östra Sjöänden under Markustorp) gudmodern lite glömsk kunde det förekomma att hon uppgav fel namn till prästen, vilka sedan antecknades i kyrkoboken. 
Anders i Husby avsade sig att utföra det uppdrag han fått vid sista sockenstämman. Han skulle hålla vägarna vid Humpen farbara vintertid. Han hade skottat 40 famnar men inte fått betalt för mer än 4 famnar.
1756 Frågades på stämman om det någonstans i församlingen talades om något annat än det som är ärbart och kristligt. Då namngavs änkan i Winstorp för sin "otidiga (elaka) mun" mot sina grannar, varför hon skulle ställas under rannsakning. Då en del av församlingsborna har den fula oseden att de, trots att de är framme vid kyrkan när sammanringning sker, ändå stannar utanför på kyrkogården och håller på med sladder, tills syndabekännelsen med mera har förrättats. För att förhindra sådant beslöts att den som beter sig så genast efter avslutad gudstjänst skall föras in i sakristian och dömas till samma böter som för försummat katekesförhör. Samma böter skall de erlägga som bo nära kyrkan, men ha som förarglig vana, att de alltid kommer försent till gudstjänsten. Återupprepas brottet fördubblas alltid böterna. Till uppsyningsmän för detta tillsattes Olof och Petter i Norrberga
1757 Anmäldes och överbevisades Eric i Grimsmålen, att han under 2 söndagar å rad kört med flyttlass från Skorpa till Grimsmålen under själva gudstjänsten. Pastor ville anmäla målet till domstol men sockenmännen anhöll att Eric i Grimsmålen skulle ge 3 daler till kyrkan och 3 daler till de fattiga i böter.
1759 Då man erfarit, att en och annan kommer till kyrkan överlastad av starka drycker vid begravningar och bröllop, beslöts att till hinder för sådan synd och skam, alla, vem det vara må, som kommer drucken till kyrkan vid begravningar eller bröllop eller vid andra tillfällen, den skall härefter utan förskoning böta 6 daler kopparmynt eller sitta i stocken vid kyrkporten. 
Varnades för annat oskick vid kyrkan, vilka bryter mot Kungliga förordningen av den 8 nov.1731. 
(Denna förordning handlar om yppighet och överflöd)
Det händer nämligen, att locken tages av kistorna utanför kyrkporten, för att visa hur hederligt liken är svepta. För att hindra denna osed som strider mot förordningen, beslöts att kyrkväktaren varje söndag när begravning sker noga skall se till vilka de är som tar av locket på likkistorna. Kyrkväktaren skall straxt med vittnens intygande anmäla de skyldiga, varefter de kommer att åtalas enligt lag. Att brudar som är havande ej måtte, som ofta skett hittills till stor förargelse i församlingen, prunka med det ärliga Pignamnet. Så beslöts att den som så döljer sin skam böta till kyrkan 6 daler kopparmynt förutom de böter som kyrkolagen och den allmänna lagen föreskriver, därför att hon trots att hon är ovärdig pignamnet understått sig att missbruka det till sin heder i lysningen.
1760 Valdes Petter Jonsson i Gattorp och Måns Larsson i Torpa till sexmän.
1761 Undersöktes om den otidighet som Jonas Nilsson i Skrinhult gjorde senaste bönedagen i kyrkan och uppdagades att den ej skett på grund av fylleri utan av en hastigt påkommen oväntad svaghet. 
(Jonas Nilsson hade råkat "släppa sitt väder" i kyrkan. För denna osed hade han åtalats.)
1763 Avgick Måns Larsson i Torpa som sexman och Isaac Fogelgren i Gasarp tillträdde.
1764 De rop, det skrikande och jämrande som en del änkor brukar vid sina mäns, barns och anhörigas begravning såväl på kyrkogården som i kyrkan, bör såsom oanständigt läggas bort.
1771 Påmindes om unga drängen i Hässlekullen, som inte vill lära sig läsa, och förelägges honom ytterligare prövotid till Mikaeli. Om han inte 8 gånger före denna dag gått till prästen och läst, skall han Mikaelidagen utan dröjsmål för sådan vanartighet sitta i stocken.
1776 I det lediga rummet efter blinda pigan Cajsa i fattigstugan, utsåg inspektor Brandt, på Hans Exellens vägnar, drängen vansinnige Nils Andersson i Bostorp, dock med det villkoret att han inte får bo i fattigstugan, utan skötas av sina anhöriga i hemmet till hans död. 
(Han erhöll alltså endast de naturaförmåner, som tillföll de intagna i fattigstugan.)
1781 Den 11 februari såldes den gamla kyrkans tornspira på auktion efter avslutad gudstjänst och inropades av Inspektor Södergren på Säby som gav det högsta budet, 5 daler och 12 öre kopparmynt per lispund. Själva järnet i spiran uppgick till 15 lispund och 17 marker vilket blir 85 daler kopparmynt. 

Kyrktuppen och globen, som är av koppar, förvaras i sakristian för kyrkans eget behov vid den tilltänkta nya tornbyggnaden. I globen förvarades 10 mynt som inlades i kyrkokassan. Det skrivna papperet som var förvarat i en borrad träholk och låg i globen visade årtal när tornspiran sattes upp och vilken kung som regerade m.m. var knappast läsbart på grund av sitt dåliga skick, och skulle troligen ej kunna läsas i framtiden. Kyrkoherden anhöll hos församlingen, att enligt löfte, få en gravplats anvisad åt sig, sin kära hustru och tidigare döda barn. Plats blev anvisad åt honom framför kordörren i kyrkan, där han så snart han önskar får tillreda sitt lägerställe. 
Den usla belägenhet som trycker Petters änka i Långnäs med sina 6 små barn och Petters änka i Wessentorp med 4 små barn, var i församlingen föremål för det ömmaste medlidande, men sockenstämman kunde inte lämna dem någon hjälp, då sockenmännens tillgångar var slut. Deras önskan var därför att säd måtte tilldelas de behövande från sockenmagasinet, om Höga Herrskaperna i socknen lämnade sitt bifall till detta. Pastor lovade att ödmjukt framföra detta ärende hos dem.
1782 Några barn finns i socknen som allmänt anses vara mycket vårdslösa med sin kristendom och beslutade församlingen att tillhålla deras föräldrar, att de skall låta barnen gå till prästerna för undervisning, såvida de ej vilja se dem sittande i stocken.
1784 De fattigas antal uppräknades och befanns inom Wist socken finnas 31 fattiga gamla personer samt 46 barn. Av dessa kan en del arbeta något och de andra så småningom kunna vänjas vid arbete.
1788 Petter Hansson i Bostorp valdes till syssloman i sockenmagasinet.
1792 Enligt Valborgsmässo Sockenstämmoprotokollet av den 13 sistlidne Maj, träffades nu överenskommelse ned Ånar Håkansson i Hagen, att han mot 10 riksdalers betalning av kyrkans medel skulle fullborda den i högsta grad nödvändiga tjärningen och rödfärgningen av kyrktornet, taket, bodarna etc. Nödvändiga dagsverken av församlingen beviljades honom men medhjälpare skulle han själv anställa och betala.
1793 Komminister Cnattignius talade om att han kände till 2 utfattiga gossar, vars kristendoms- undervisning blivit mycket försummad. Den ena var avlidne soldaten Tengmarks son som bor i Wreta by och den andre en tiggargosse i Skrinhult på Prostgårdens ägor. Komminister Cnattignius föreslog att medel skulle lämnas av Magasinsfonden för bekosta dessa gossars undervisning. Välborne Löjtnant Sandborgh föreslog då, att man skulle tala med murarmästare Eklund på Sturefors gods, vilken ägde en stor och berömvärd skicklighet i att lära barn läsa och höra efter vad han kunde begära för sitt besvär. Herr Inspektoren Södergren skulle ta reda på om några okunniga fanns på Säby Gods, så att även de, på Magasinsfondens bekostnad, kunde få undervisning i det som kunde bidra till deras eviga väl och som på grund av brist på egna medel annars inte blev utförd. 
Orgeltramparen Nils Månsson i Skrinhult anmälde till Församlingens ömma omprövande huruvida hans lön, som han ansåg ganska liten i förhållande till allt besvär, kunde bli ökad. Denna begäran ansåg församlingens ledamöter skälig och beviljade honom härefter 2 riksdaler om året i lön från kyrkan, utom den redan beviljade kollekten. 
Meddelades till församlingens behjärtade åtanke, änkehustrun Lisken i Fattigstugan, som under flera år gått de ständiga fattighjonen tillhanda och dessutom under sin särskilda vård haft fattiga flickan Lena, som själv inte kan vårda sig. Änkan Lisken anhåller att hon själv får skrivas in och tagas upp bland de ständiga fattighjonen. 
(Fattigstugans medel var avsedda för ett visst antal fattiga som var intagna där. Ibland beviljades dock flera fattiga att få husrum där men erhöll inte så kallad fattigdel i form av mat och kläder. De fick i stället skaffa mat och kläder genom att tigga. Till denna kategori hade änkan Lisken räknats före sockenstämmans beslut.) 
Vidare meddelades de tryckande omständigheter som gamla änkan Maria Larsdotter i Skrinhult var stadd i, dels som fattig dels gammal, skröplig och svagsynt. Hon kunde därför under svåra årstider inte genom tiggande inom församlingen uppehålla sitt liv. Beslöts därför att hon, tills det blir rum i fattigstugan, hon skall erhålla ett lispund mjöl i månaden, i likhet med de övriga fattighjonen.
Änkan Sara i Bomtorpet vid Norrberga, som tidigare har fattigdel, får tills vidare tas in på fattigstugan, då hon är nära att förgås i den stuga hon bor i, på grund av dess bristfällighet. 
Anmälde pastor till församlingens ledamöters ömmaste prövning den i protokollet för den 5 Maj 1793 nämnde fader- och moderlöse soldaten Tengmarks son, Johannes, på vilket sätt han kan bli hjälpt till kristlig vård och uppfostran. Församlingens ledamöter visste för närvarande inte något annat förslag än genom Löjtnanten Välborne Herr Ulrich Sandbergh, som själv var närvarande, denna åtog sig att fråga om denne Johannes kunde erhålla något arbete vid Åtvidabergs Bruk. Sedan svar inkommit att arbete inte kunde beredas honom där förrän nästa vår på grund av att han var minderårig. Församlingen blev ytterligare inkallad följande söndag för att diskutera detta ärende och blev då muraremästaren vid Sturefors, Petter Eklund, anmodad att mot lön av en tunna säd och ett litet understöd ur fattigkassan, taga vård om Johannes och lära honom läsa.
 Torparen Petter i torpet Gatan, som hittills för de fattigas räkning gjort likkistor emot 24 skilling stycket, önskade och begärde, på grund av brädernas fördyring en ökning av priset, vilket beviljades honom med 32 skilling för varje likkista hädanefter. 
Föreställdes sockenmännen nödvändigheten av, att vid gravöppning åt fattighjon, någon viss person bleve antagen, som vid alla tillfällen och utan avseende på årstid åtoge sig detta, emot ett visst arvode ur fattigkassan, vilket beviljades och blev nu torparen Nils Månsson i Skrinhult föreslagen. Själv närvarande på sockenstämman åtog han sig detta emot en lön av 8 skilling för varje gravöppning, sommar som vinter.
1794 Den av muraren vid Sturefors, Petter Eklund, sedan sista sockenstämman vårdade och till uppfostran ledde, fattige avlidne soldaten Tengmarks son, emottogs nu av sockenmannen Anders Larsson i Gasarp och lovade Herr Löjtnant Sandbergh, att Anders Larsson i 4 år skulle få ½ tunna säd årligen av Höga Herrskapet på Sturefors för den fattige gossens vård och uppsikt. 
Då kyrkväktarens omkringgående med käppen i kyrkan för att väcka de sovande är bortlagt i flera församlingar, så beslöts att detta även här skall upphöra. Kyrkväktarens lön kommer inte att minskas på grund av detta.
1796 Då en del av allmogen företagit sig att ringa i kyrkklockan i en hel timmes tid och därutöver, beslöts att sådan ringning aldrig får sträcka sig över ½ timmes tid, men väl kortare tid. Klockaren kommer att ha uppsikt över detta, och den som ej hörsammar hans tillsägelse, gör sig skyldig till 1 riksdalers böter till kyrkan. Liken bör även vara framme vid kyrkporten före sammanringningen. 
Då sockenmännen nästan enhälligt klaga över att en del torpare och inhyseshjon inte sätta sig i tilldelade bänkar utan tränger sig in i andras bänkar, beslöts, att den som gör detta skall böta en kanna vin eller sitta en söndag i stocken. Bänkindelningen från år 1745 skall till rättelse uppläsas från predikstolen.
1804 Då skomakardrängen Jan Swensson i Kolsätter blivit botad från sin fallandesjuka ( epilepsi ) av Petter Samuelsson i Stohagen men ej äger det minsta att betala läkarlönen med, så beslöts att denna, uppgående till 10 a 12 riksdaler skall betalas ur magasinsfonden. 
(Petter Samuelsson i Stohagen var en så kallad " hästdoktor")
1807 Översten Högvälborne Herr Baron Cederhielm på Säby Sätesgård utnämnde avskedade Livgrenadjären Jonas Norrbom, som under 30 år tjänat Kronan, att vara kyrkväktare i avlidne Måns Larssons ställe.
1808 Löjtnanten Välborne Herr Ulrich Sandbergh på Sturefors meddelade pastor att inhyses Daniel Persson på Löten blivit ertappad med snatteri och otrohet. Beslöts att Daniel skulle till blygsel över sitt brott och vanvett samt andra till varning, beläggas med en söndags straff i stocken.
1809 Tillkännagavs att Frimans gosse Samuel, på 19:e året; varken kan något i sin kristendom, eller det minsta bryr sig om denna. Då man är osäker vad man kan hoppas eller frukta av en sådan diskuterades vilken utväg som skulle vara tjänlig för honom. Beslöts att han 2 dagar i veckan skulle gå till organisten Vissler och läsa samt ytterligare övas i sin kristendom hos skolmästaren Salmoni. Om han utan laga förfall tredskas eller är försumlig skall han som straff sitta i stocken. 
( Samuel Friman var son till socknens "avdragare". Detta yrke bestod i att bl a flå döda hästar och var allmänt föraktat ) 
På anmälan för orgeltramparen Daniel Persson i Nyhagen, beviljades honom en kollekt Midfastosöndagen.

 

Hela artikeln om Sockenstämmans protokoll från Wist socken har tagits fram av Tore Omert och har tidigare publicerats i ett kort utdrag i Wist Hembygdsförenings Jubileumsskrift 1996.

Överfört till datorhantering i februari 2003; Helge Fransson.

Språket från de tidigaste åren har "moderniserats" en del för att bli läsbart.