Pottaskefabriken vid Cedersberg

Av Brita Petersson i november 2004

 

Fabriken var inrymd i en byggnad i det nedlagda glasbruket vid Cedersberg. En kalcineringsugn eller brännugn byggdes upp och låg där Cedersbergs ladugård senare var belägen. Tillverkningen var troligen igångsatt före 1843 och drevs i rätt stor skala. Fabriken beräknades 1852 ge en årlig avkastning på 1 200 riksdaler banco. Arbetskraften var folk från trakten. "Mor Carin", uppgiftslämnare till Bjärka-Säbyarkivet, berättar att två av hennes bröder var askutkörare och att hennes äldsta bror var pottaskebrännare.

Fabriken var fortfarande i drift vid 1860-talets början. Vilket år den lades ner är inte känt, men när Säby bytte ägare 1868 fanns inga inventarier kvar i pottaskehuset vid Cedersberg.

Vad var då pottaska? Pottaskan hade fått sitt namn efter en fas i tillredningen, då luten efter den urlakade askan kokades i en gryta. Ordet gryta var i äldre tider liktydigt med potta. Flera historiska källor gör gällande att pottaska från södra Sverige var en exportvara redan under medeltiden. Under 1600- och 1700-talet beviljades ett antal privilegier för pottasketillverkning belägna i den södra halvan av landet. Tillverkningen av pottaska var relativt enkel och började med nedtagandet av tillräckligt mycket lövskog, som för erhållandet av mesta möjliga mängd aska placerades på en järnplåt eller dylikt underlag. Veden ordnades i ett öppet bål. När askan efter bålet svalnat urlakades den med vatten, luten som då erhölls kokades därefter i stora grytor. Att på detta sätt reducera vätskemängden var en procedur som kunde ta flera dygn. Efter dessa arbetsmoment erhölls ett vitt pulver, kaliumkarbonat (K2CO3). Sista fasen i framställningen var genombränningen av pottaskan i en kalcineringsugn (se bebyggelseplan). Hade tillverkningen skett i mindre skala kunde det sista momentet i arbetet ske på en stenhäll eller järnplåt. Kalsineringen gjordes för att få bort eventuella föroreningar ur den färdiga produkten.

Pottaskan var en viktig industrikemikalie. Den användes inom glastillverkningen och för att färga tyg, men även som råvara i såpa. I min ägo har jag en gammal kokbok där pottaska ingår i små mängder som ingrediens både i "Tyska pepparkakor" och "Simpla pepparkakor". Även vid beredning av lutfisk användes pottaska.

I slutet av 1800-talet upphörde tillverkningen av pottaska i Sverige.