Lantbruk, handel och industri

Lantbruk
Industriverksamhet i Wist
En "stencil" från 70-talet av Jerker Persson
Handelsbodar och gårdfarihandlare
  Grönlund, Stavsäterbygdens handelsbod  
Lanthandel i Wist

Cedersbergs glasbruk
Den 22 oktober 1781 beviljades Friherre Germund Carl Cederhielm privilegier "att vid dess sätesgård Säby i Hanekinds härad få anlägga ett glasbruk ". Glasblåsare och andra arbetare anställdes 1782. Bruket anlades vid gården Cedersberg, tidigare Djursberg, ca 2 km norr om Bjärka Säby, vid vägen till Kvarntorpet och ruinerna efter Bjärkaholm.

Cedersbergs pottaskefabrik

Pottaskan, som tillverkades av lövträ, var en viktig industrikemikalie. Den användes inom glastillverkningen och för att färga tyg, men även som råvara i såpa. 

Gruvbrytning i Vist
När C.F. Broocman 1760 gav ut sin "Beskrivning över Östergötland" ger han en ganska detaljerad beskrivning av gruvan vid Långnäs. Han lär enligt uppgift på somrarna under 1750-talet ha besökt de socknar som han sedan skildrade. Troligen såg han med egna ögon det gruvhål han här beskriver: 

 

"Uti Långnäs hage, som är ett torp under Säby säteri, ses en ödelagd koppargrufa som efter berättelse, i fordna tider, gifit nog koppar, och lagd till Åtvids bergslag. Grufan är nu med gyttja och vatn upfyld och mäst af björk och vide övervuxen, dock synes öppningen till henne vara 30 alnar bred och räcker icke bottnen med längsta hummelstång". 

Norrberga krutsjudaregård
En krutsjudaregård gjorde råämnet till den tidens krut- salpeter. Att det var ett hantverk som säkert måste göras smakligare framgår av de ingredienser som användes. Där låter vi P.A. Fogelström berätta i boken " Vävarnas barn".
Tegelbruket vid Säby bro
Greven Fredrik von Saltza, som ägde Bjärka-Säby egendom mellan åren 1841-1859, då han avled, anlade ett tegelbruk utmed Stångån vid Säby bro.

Kvarnar, sågar och smedjor vid Skorpa

Första gången Skorpa omnämns i skrift är 1370. Bo Jonsson Grip tillbytte sig då både jord och strömmar vid Skorpa av en man som hette Staffan Avidsson. 

Under Bo Jonssons tid verkade vattenkraften varit väl utnyttjad. Minst fem kvarnar fanns då inom socknen i Stångåns fall, varav Skorpa var en.

Trämassefabriken i Hovetorp

I slutet av 1880-talet väcktes tanken att tillvarata den outnyttjade vattenkraften som fanns vid Skorpafallen. Redan tidigare låg där både såg och kvarn, men vattenkraft fanns där till överlopps. Det företag som både ägaren och förvaltaren av Bjärka-Säby ansåg lämpa sig bäst för platsen var en trämassefabrik.

Kraftverket i Skorpa

År 1919 upphörde driften i trämassefabriken vid Skorpa. Fabriksbyggnaden och rätten till fallen i Stångån såldes till Norrköpings stad, som år 1920 byggde ett kraftverk i en del av den gamla fabriksbyggnaden. Vattnet till kraftverkets turbiner togs in via en grävd (numera igenfylld) tilloppsränna och en cirkulär tub. Vid högvatten passerade endast en mindre del av Stångåns vatten genom kraftverket, forsarna vid Skorpa var endast påverkade i begränsad omfattning.

Kraftverket i Hovetorp

Tillkomsten av Hovetorps nya kraftverk refereras nedan med utgångspunkt från artiklar i dagstidningarna Östgöta Correpondenten (ÖC), Norrköpings Tidningar - Östergötlands Dagblad (NT-ÖD) och Östgöten.

Barracudaverken, från fisknätstillverkning till högteknologiska kamuflagenät.