TEGELBRUKET VID SÄBY BRO
Greven Fredrik von Saltza, som
ägde Bjärka-Säby egendom mellan åren 1841-1859, då han avled, anlade
ett tegelbruk utmed Stångån vid Säby bro. Bruket drevs först med eget
folk, men arrenderades senare ut. Vid en sammankomst med Vist
hembygdsförening redogjorde Svea Andersson för sina hågkomster efter
1918. Det året tillträdde hennes far som tegelmästare och blev också
den siste som drev bruket.
Ingredienser
Ingredienserna till teglet
var lera, mjölsand och vatten. Lera av lämplig kvalitet bröts i
närheten av gården Cedersberg. Mjölsand fanns i mindre mängd på olika
ställen i trakten. Vatten fanns ju i sådana mängder att det fram till
1921 även drev ett skovelhjul. Det ersattes då med elkraft.
Bearbetning
En stor trälåda 2-3 meter
lång och försedd med omrörare fylldes med lera, mjölsand och vatten i
noga beräknade proportioner. Efter blandningen som måste utföras
noggrant öppnades en lucka i botten och tegelmassan släpptes ut i stora
klumpar, till mannen som skötte pressen. Pressen drevs också av
skovelhjulet eller senare av elmotor.
Pressning
Olika typer av munstycken
tryckte ut leran på en rullbana, försedd med trådavskärare för
avpassning av längder. Den största artikeln var rör för täckdikning
som då förekom i stor omfattning dels på de två stora godsen, men
även på mindre ställen. T.ex. matades fyra stycken 3-tumsrör ut
samtidigt, skars av med skärtråden och fördes vidare till torkning. Vid
grövre tillverkning blev antalet mindre eftersom banan alltid hade samma
bredd.
Torkning
Vid banan plockades de
färdiga produkterna på kärror eller elevatorer beroende på om de
skulle torkas i källaren eller på torkvinden. Torktiden var beroende av
yttertemperatur m m och tog några dagar. Efter torkningen packades
lergodset in i brännugnen, vilken eldades dygnet runt. I den gamla ugnen
var vedåtgången mycket stor men sjönk efter ombyggnad. Luffare var inte
välkomna och var sällsynta vid det här bruket.
Omsättningen
Som tidigare nämnts var
stora arbeten med täckdikning i gång, dels som ersättning för gamla
stendiken dels genom dikning av de stora markområden som kommit till
genom sänkning av sjösystemet vid anläggning av Kinda Kanal. På senare
tid tillverkades även murtegel med inblandning av sågspån. Vid
bränningen blev spånet förstört och resultatet blev ett poröst tegel,
lättare och med bättre isoleringsförmåga,
Tillverkningen upphörde i
början av 1940-talet av många orsaker. Bland annat var den lämpliga
leran slut inom området, tegelmästaren var gammal och lönsamheten
dålig för alla gamla tegelbruk.
Bruket låg på norra sidan av
Stångån just vid Säbybro, där nu vägen till hembygdsföreningens
"Fornhemmet" går in. Byggnaden stod kvar länge och användes
som lagerlokal tills en ny tillverkning, Barracudaverken, förlades dit.
Huset är nu helt borta.
Vid sammankomsten efterlyste
föreningens ordförande, Ingmar Karlsson, produkter från det gamla
tegelbruket, och manade till uppmärksamhet vid torpvandringar o. dyl.
Upptecknat i nov. 2000.
Helge Fransson.
|