Okänd mästare från Östergötland

(Ur Corren 1976-05-04)

Stefan Johansson hör säkert till kategorin okända konstnärer för gemene man. Förmodligen är det ett av skälen till att Östergötlands läns museum arrangerar en utställning av hans verk.
Stefan Johansson, pietetsfull konstnär med egen teknik, föddes i Vist i Östergötland 1876. Redan fyra år senare flyttade familjen till Värmland, där han med en del avbrott bodde fram till sin bortgång 1955.
Porträtten av modern utgör ett väsentligt inslag i produktionen. Hennes ansikte fångas på den exakte realistens maner med minutiös noggrannhet. Det gäller inte minst i Min mor - där den gamla kvinnans fårade ansikte målats med mästerlig precision.

Tvättmåleri

Successivt övergav Stefan Johansson realismen och det exakta verklighetsåtergivandet för bl a ett måleri, som till stor del baseras på belysningseffekter. För att prestera ett sådant behövs en särskild teknik. Den bemästrade också Stefan Johansson. Själv kallade han den tvättmålning. Efter att ha preparerat duken med en sugande grund, vilken ger målningen en annorlunda karaktär, målade han verket i akvarell - ett förfaringssätt som han är ganska ensam om.
Sängljuset - en interiörbild från konstnärens hem - har antalet föremål kraftigt reducerats. Rummet är strikt och mycket enkelt möblerat. Den intima bruna färgtonen ger rummet en behagligt varm karaktär. Det är inte föremålen utan spelet mellan skuggor och dagrar som är väsentligt. Ett stearinljus utgör målningens enda ljuskälla.
Stefan Johansson har ofta jämförts med mästare som Albrecht Dürer och Vermeer van Delft, något han själv inte ville höra talas om. Trots korta studier bl a vid Konstakademien förblev han självlärd, "införstådd med att han var föga lämpad för skolformat arbete".

Philp von Schantz

Ett gammalt vitemaljerat handfat fyllt med apelsiner finns bland de 24 målningar Philip von Schantz visar i landstingets utställningslokal, Linköping. Det handlar om nyrealism. Philip von Schantz presenterar sakligt, ambitiösa arbeten med goda försök till trompe loeil-måleri, vilket innebär att han försöker ge en så exakt återgivning av föremålet, att besökaren tror det är verkligt. Detta gäller inte minst duken med äppelkorgen.
Konstnären langar de alldagliga nyttoföremålen omkring oss. Vidare har han specialiserat sig på frukter. Hinkar, baljor, stenkrus, yxor, rotfrukter och bär avlöser varandra på väggarna.
Precision och ambition når ett maximum i Potatislandskap och Vinbärskulle två dukar där varje detalj är minutiöst utformad. Varje frukt kan därför tas loss och visas ensam. Den förstnämnda duken ger genom sin oändliga rumsbildning en surrealistisk antydan.
Av motiven att döma, vill konstnären få människan att vakna upp, att upptäcka de tusen föremål som dagligen omger henne. Saker vi dagligen använder men inte ser.

På Arbis

De gör vågade försök Göran Littorin och Kaj Lindström, som ställer ut på konstkafé Arbis, Linköping. Resultaten - uttrycksfulla ansikten, ett landskap och modeller, har flera förtjänster i synnerhet de förstnämnda.
Så har Göran Littorin målat ett uttrycksfullt självporträtt och ett par charmiga landskap. Kaj Lindströms landskap i linoleum samt etsningen Kalhygget hör också till behållningen.
Trots färdighet och inlevelse återstår mycket mödosamt arbete för båda konstnärerna,
inte minst då det gäller figuråtergivning. Kompositionerna med blir ofta stela och modellerna slutna.

GÖRAN EKSTRÖM

 (Avskrift för Whbf 2014-06-23 /HH)