|
Ur "Sommar i Kiruna 1985"
En envis överstes förtjänst att inte
Kiruna blev finskt.
|
|
Översten och
författaren A F Skjöldebrand är måhända helt okänd för de
flesta. Till och med i Norrbotten. Och ändå är det hans
förtjänst att orter som Kiruna, Pajala, Kalix och Haparanda
ligger i Sverige och inte i Finland.
A F Skjöldebrand var i slutet av 1700-talet och början av
1800-talet en av de få svenskar som intresserade sig för vad vi
idag kallar Nordkalotten. Han tyckte att Lappland gott kunde
jämföras med Schweiz och försökte också göra internationell
reklam för nordanlandet med det påkostade planschverket Voyage
pittoresque au Cap du Nord, som trycktes i Stockholm 1803.
Skjöldebrand reste
själv omkring på Nordkalotten medan han tog fram materialet till
boken. I sina memoarer skrev han senare:
- Jag drömde inte nu att jag befor den tillkommande gränsen
mellan Sverige och Ryssland, än mindre att jag en dag skulle
underteckna den fredstraktat, varigenom denna gräns bestämdes. |
Envis överste
Efter Sveriges huvudlösa och dessutom lika ärelösa krig mot
Ryssland var det A F Skjöldebrand som ledde den svenska delegationen
vid fredsförhandlingarna i Fredrikshamn 1809. Ryssland krävde Finland
i "segerpremie" och det gällde i Fredrikshamn att komma
överens om var gränsen mellan Sverige och Finland skulle gå.
I utgångsläget var Kalix älv det ryska gränsalternativet, men
Skjöldebrand envisades med att Kemi älv var en gammal naturlig gräns
mellan Sverige och Finland. Och den envisheten var nödvändig. Tsaren
hade sagt Kalix älv och de ryska förhandlarna hotade med fortsatt krig
om inte de svenske accepterade budet.
Inget att ha!
Det gjorde alltså inte A F Skjöldebrand och till slut gick ryssarna
också med på en kompromiss. När tsar Alexander I:s slutbesked kom
hade han ritat en gräns med rödkrita rakt genom Tornedalen. Han hade
böjt sig för sin chefsförhandlare, greve Rumantjefs realistiska
åsikt: ? Vad vi förlorar är ju bara några lappländska kojor och
några malmfyndigheter.
Den svenska majoriteten delade förmodligen hans åsikt vid denna tid.
Den nordliga landsändan betraktas som en avlägsen kolloni för dålig
köpenskap, tröga nybyggesodlingar och notoriskt bankruttande bergverk
och gruvor.
Hade inte den envise A F Skjöldebrand skickats med till Fredrikshamn
skulle alltså Kiruna ha hamnat i Finland. Nu ledde hans insats till och
med till att Norrbotten blev eget län. Den 21 maj 1810 delades det
ohanterligt stora Västerbotten i två delar. Den fjärdedel av landet
som utgjorde den nordligaste biten blev landshövdingedöme med namnet
Norrbotten. Den nye landshövdingen placerades i Piteå.
|
|