Ur "Sommar i Kiruna 1985"

En envis överstes förtjänst att inte Kiruna blev finskt.

Översten och författaren A F Skjöldebrand är måhända helt okänd för de flesta. Till och med i Norrbotten. Och ändå är det hans förtjänst att orter som Kiruna, Pajala, Kalix och Haparanda ligger i Sverige och inte i Finland.
A F Skjöldebrand var i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet en av de få svenskar som intresserade sig för vad vi idag kallar Nordkalotten. Han tyckte att Lappland gott kunde jämföras med Schweiz och försökte också göra internationell reklam för nordanlandet med det påkostade planschverket Voyage pittoresque au Cap du Nord, som trycktes i Stockholm 1803.

Skjöldebrand reste själv omkring på Nordkalotten medan han tog fram materialet till boken. I sina memoarer skrev han senare:
- Jag drömde inte nu att jag befor den tillkommande gränsen mellan Sverige och Ryssland, än mindre att jag en dag skulle underteckna den fredstraktat, varigenom denna gräns bestämdes.


Envis överste

Efter Sveriges huvudlösa och dessutom lika ärelösa krig mot Ryssland var det A F Skjöldebrand som ledde den svenska delegationen vid fredsförhandlingarna i Fredrikshamn 1809. Ryssland krävde Finland i "segerpremie" och det gällde i Fredrikshamn att komma överens om var gränsen mellan Sverige och Finland skulle gå.
I utgångsläget var Kalix älv det ryska gränsalternativet, men Skjöldebrand envisades med att Kemi älv var en gammal naturlig gräns mellan Sverige och Finland. Och den envisheten var nödvändig. Tsaren hade sagt Kalix älv och de ryska förhandlarna hotade med fortsatt krig om inte de svenske accepterade budet.

Inget att ha!

Det gjorde alltså inte A F Skjöldebrand och till slut gick ryssarna också med på en kompromiss. När tsar Alexander I:s slutbesked kom hade han ritat en gräns med rödkrita rakt genom Tornedalen. Han hade böjt sig för sin chefsförhandlare, greve Rumantjefs realistiska åsikt: ? Vad vi förlorar är ju bara några lappländska kojor och några malmfyndigheter.
Den svenska majoriteten delade förmodligen hans åsikt vid denna tid. Den nordliga landsändan betraktas som en avlägsen kolloni för dålig köpenskap, tröga nybyggesodlingar och notoriskt bankruttande bergverk och gruvor.
Hade inte den envise A F Skjöldebrand skickats med till Fredrikshamn skulle alltså Kiruna ha hamnat i Finland. Nu ledde hans insats till och med till att Norrbotten blev eget län. Den 21 maj 1810 delades det ohanterligt stora Västerbotten i två delar. Den fjärdedel av landet som utgjorde den nordligaste biten blev landshövdingedöme med namnet Norrbotten. Den nye landshövdingen placerades i Piteå.