Markustorp

Med underliggande torp

Av Brita Petersson i maj 2002

Arkivbilder

 

Markustorp 02-04-22

Bilden godkänd för publicering av försvarsmakten

 

Övrigt    

Bouppteckning Christoffer Wirén 1856

Utdrag ur Wist kyrkobok 1856:

Död. 9 maj begravd 18 maj 1856 Christopher Wirén. Rusthållare och nämdeman, född 3 jan 1786 i Markustorp. Föräldrar häradsdomaren Nils Christophersson och h. Elisabeth Johansdotter. Flyttade i spädare åren med föräldrarna till Föltorp i Grebo därifrån de återkommo 1801 till Kringstorp. Gift 1813 med Rusthållare Dottern Maja Stina Jonsdotter i Markustorp Haft 10 barn 5 söner 5 döttrar 5 söner 3 döttrar qvarleva. 69 år 11 mån 6 dag Nerffeber.

 

Bouppteckning efter Cattrina SvensDotter  i Västra Sjöändan 1811

Efter Cattrina SvensDotter fanns "Als inga Qvinskläder som kunde skrivas".

Bouppteckningen slutade i en skuld på 32 Rd.

 

Bouppteckning efter Nils Månsson i Västra Sjöändan 1766

I mantalslängd för 1759 anges familjen som "fattig". Nils dog 1765 i "bröstsjuka", 54 år gammal.

 

Markustorp är en gammal gård, vars historia går att skönja mer än 600 år bakåt i tiden. Namnet tyder dock på att gården är mycket äldre. Markustorp anses vara uppkallat efter en man med det fornnordiska namnet Makir. Förmodligen var det denne Makir som först satte spaden i Markustorps mullrika sandjord. Med tiden kom sedan gårdsnamnet att moderniseras till dagens Markustorp. Hela tiden kan vi se hur människan har satt sina spår i form av olika förändringar vid gården.. Som exempel har antalet ägare som samtidigt brukat gården växlat. Under en 100-årsperiod uppfördes de tio torpen och uppodlingen av de tegar som omgav dem för att under det därpå följande seklet så gott som helt försvinna. Antalet hushåll som bodde på Markustorps ägor var störst på 1800-talets första hälft. Ett försök görs här att i stora drag berätta något av gårdens och dess torps historia. Markustorps kända historia börjar på Bo Jonssons tid.

 

1371 bytte Bo Jonsson till sig två fjärdedela attungar jord av Stenar i Markustorp. Köpeskillingen var 26 marker i svenska penningar.

1402 hör Markustorp till de gårdar som varit pantsatta av Bo Jonssons arvingar, men blev återlösta detta år.

1414 sitter en Lasse i Markustorp som nämndeman i Hanekinds häradsrätt.

1455 Markustorp är nu försvunnet ur Säbys ägarelängder och var ej längre frälsejord.

1623 Erhöll Per Nilsson (ägare av Säby) av den dåvarande kungen Gustav II Adolf den årliga räntan av Markustorp.

1624 Enligt skattelängd detta år är Markustorp en gård på ett mantal med två bönder som vardera brukade ett halvt mantal. Den ena bonden hette Nils Håkansson och var 1624 ägare till följande husdjur: 3 gamla ston

1 ungt sto

5 kor

1 kviga

5 gamla får

4 unga får

3 gamla svin

3 unga svin

 

Som utsäde användes 3 ½ tunna (obs Örebro-tunna) spannmål. På sitt svedjeland sådde han ½ spann.

 

Den andra bonden hette Nils Joansson och på hans gård fanns: 

3 ston

1 tjur

5 kor

1 kviga

6 gamla får

3 unga får

2 gamla svin

 

På gården åtgick 5 spannar utsäde och till svedjelandet 1 ??

 

1692 Lovade befallningsmannen välaktade Magnus i Markustorp att under året pryda ljuskronan i kyrkan med ljus.

Vid den arealmätning som gjordes 1724 bestod Markustorp fortfarande av två hemman och två bostadshus fanns på gårdstomten. Där fanns också fyra äppleträd och fyra päronträd samt en humlegård med 160 stänger.

Torp som nämns 1724 är Korsbäcken, Sjöänn och Ryttartorpet.

I torpet Sjöändan förekom något litet fiske i sjön Mörken. I Kringstorpssjön var dåligt fiske som mört och annan småfisk.

1748 Vid kyrkobänksindelningen är två bönder bosatta vid Markustorp. Någon gång på 1700-talets senare hälft har ägarförhållandena förändrats. När storskiftet ägde rum i oktober 1783 hade byn fyra bönder som ägde och brukade ett fjärdedels mantal vardera.

Den östra halvgården brukades av Magnus Nilsson och Jonas Andersson. På den västra bodde Christopher Nilsson och Germund Jonsson.

Efter att rågångar och råmärken fastställts, vilket inte alltid var så lätt. Vid ett tillfälle hade en torpstuga utgjort råmärke, emellertid hade den blivit flyttad sedan den föregående avmätningen, men rester kunde så småningom upptäckas i åkermarken. När turen kom till åkerns skifte var de fyra bönderna överens om att detta borde ske efter solskiftets regler. Att det hela inte avlöpte helt problemfritt anas först nu vid hustomternas delning. "Efter begäran utdeltes sedan var och en, en fjärdedels lott i hustomterna, varvid utröntes att båda de yttersta fjärdedelsägarna kommo utom bibehållande av något sitt hus varföre projekterades att den som undanflyttar skulle erhålla skäligt såsom flyttandehjälp. Men härutinnan ville Magnus Nilsson sig på intet sätt till förening bekväma låta, varföre denna delning jämkades således att vardera ett fjärdedels i östra hustomten förbliver med sina gårdshus orubbat. Men mangårdshusen voro så tätt och nära tillsamman att dels vore fara för eldsvåda och dels så otillräckligt utrymme att endera måste framdeles undanflytta för den andra".

Någon enighet kunde inte nås mellan de två bönderna. Ärendet hänsköts därför till domstol. Ur protokoll från Hanekinds häradsrätt 10 februari 1784: "Angående Östergårdens hustomter förenade åboerna sig nu på det sättet att på det Magnus Nilsson ej måtte nödsakas att flytta sina mangårdshus som äro belägne uppå Jonas Anderssons byggningstomt så åtnöjer denne sistnämde sig för sin tid med jämngott vederlag i åker, då mangårdhusen förbliva orubbade". Skogen som förr varit betydande till Markustorp var 1783 på senare tid illa medfaren. Trinne, lövskott och gärdsle fanns bara för eget behov. Till vedbrand kunde årligen något försäljas. Fiskevatten fanns i sjön Juten men ansågs vid denna tid som föga lönande. Torp som tillkommit sedan avmätningen 1724 var Västra Sjöändan, Sjöberget, Sveden och Lilla Brommetorp.

På 1800-talets första årtionden tillkommer ytterligare några torp och backstugor, nämligen Kammarbo, Ekelund, Brinkens jordtorp och Hagnäs. Under den senare delen av detta århundrade försvinner en hel del av torpen. I byn finns fortfarande fyra bönder men ägarförhållandena har förändrats.

Niclas Johansson och Salomon Wiren äger vardera ett halvt mantal. Nämdemannen och häradsdommaren Anders Vilhelm Wiren äger nu tre åttondels och Johan Eklund ett åttondels mantal.

 

I Sigurd Erixons bok "Byar, gårdar och hus under Bjärka-Säby" finns en utförlig beskrivning av hur Markustorp såg ut på 1850-talet.

 

Först 1911 var laga skifte genomfört i Markustorp. I början på 1900-talet fanns fyra gårdar och fyra bönder i byn.

 

1937 utökade Oskar Wirén, ägaren av stamgården, sina arealer, han köpte då Carl Wiréns del av stamgården till ett pris av 25.000 kr. Några år senare, närmare bestämt 1942, inköpte han ytterligare en av byns gårdar, den så kallade Nilsongården för 11.000 kr. Från början hade Oskar Wirén två arrendatorer, en för stamgården och en för Nilssongården, men detta ändrades då Nilssongården vid denna tid ej kunde ge tillräcklig avkastning för en arrendator.

 

Markustorp vid 1940-talets mitt 

 

Efter Oskar Wiréns köp av gårdar 1937 och 1942 hade byn följande utseende år 1946: 

 

Utdrag ur Sveriges Bebyggelse vilken utkom 1946:

 

Markustorp 13, 23.

Areal: Total 83 ha, därav 17 åker, 5 kultiverad betesmark.

Taxeringsvärde: 38 100, därav jordbruksvärde 26 600, skogsvärde 11 500.

Jordart: Mullblandad sandjord.

Skogsbestånd: Barrskog. Manbyggnad av timmer uppförd 1723, moderniserad 1938. 2 våningar, 1 lägenhet, 3 rum, 1 kök, 1 badrum, 1 hall. Bekvämligheter: Centralvärme, VC, varmvatten, vatten och avlopp.

Arrendatorbostad av trä uppförd 1939 innehållande 4 rum, 1 kök, 2 hallar, källare och alla bekvämligheter utom el. kraft.

1 flygelbyggnad om 3 rum och kök; vagnslider.

Ekonomibyggnader Ladugård, loge och stall uppförda 1879, magasin av timmer uppfört 1908.

Djur: 3 hästar, 15 kor.

 

Gården ligger 500 m från järnvägsstation. Gården har varit i släktens ägo sedan 1600-talet. Ägare lantbrukare Oskar Wiren född 1881 i Vist församling, son till Anders W. Wiren och Karolina född Pettersson, gift med Gunhild född Samuelsson 1881 i Vist församling, dotter till Otto Samuelsson och Inga-Lisa född Andersson. Ägaren ledamot av fattigvårdsstyrelsen och kommunalfullmäktige.

 

Markustorp 16, 26.

Areal: Total 34 ha, därav 9 åker, 25 skogs- och hagmark.

Taxeringsvärde: jordbruksvärde 15 000, skogsvärde 3 800.

Jordart: Mullrik finmo.

Skogsbestånd: Blandskog.

Manbyggnad av timmer, uppförd 1876 av C. J. Eklund, moderniserad 1938. 1 våning och vindsvåning, 2 lägenheter, 3 rum, 2 kök. Bekvämligheter: Vatten.

Ekonomibyggnader Ladugård av timmer, uppförd 1876, svinhus och tvättstuga av trä, uppförda 1925.

Djur: 2 hästar, 7 kor, 2 ungdjur.

 

Gården ligger 500 m från järnvägsstation. Ägare Adolf Hj. Jaensson född 1872 i Hannäs församling, Kalmar län, son till Jaen Petter Nilsson och Matilda Nilsson, gift med Augusta född Andersson 1874 i Värna församling, dotter till August Vilhelm Andersson och Matilda Charlotta född Wiren.

 

Barn:

Oskar Hjalmar född 1909 , Karl Vilhelm 1911 , Erik Gösta 1913 och

Sven Olof 1916

 

Markustorp 14, 24

Areal: Total 56 ha, därav 10 åker, 46 skog.

Taxeringsvärde: 24 600, därav jordbruksvärde 15 300, skogsvärde 9 300.

Jordart: Mullblandad sandjord.

Skogsbestånd: Barrskog.

Manbyggnad av timmer uppförd 1911 av Karl Palmqvist, tillbyggd 1938. 1 våning och vindsvåning, 2 lägenheter, 4 rum, 2 kök, 2 hallar. Bekvämligheter: Vatten och avlopp.

Ekonomibyggnader Ladugård, loge, stall, vagnslider av timmer samt cementerad källare uppförda 1911.

Djur: 2 hästar, 7 kor, 2 ungdjur.

 

Gården ligger 500 m från järnvägsstation.

Ägare bröderna Albert och Henning Andersson födda 1885 och 1892 i Vist församling, söner till Klas O. Andersson och Maria Larsdotter.

 

Markustorp 15 (Nilssongården)

Areal: Total 53 ha, därav 11 åker, 42 skog.

Taxeringsvärde: 25 700, därav jordbruksvärde 15 900, skogsvärde 9 800.

Skogsbestånd: Barrskog.

 

Bild från "Sveriges bebyggelse.
Huset byggdes på 1830-talet av Niklas Johansson och revs omkring 1977.

 

Markustorp år 2000

 

Efter andra världskrigets sker på relativt kort tid stora förändringar vid Markustorp. Jordbruket mekaniserades allt mer. Traktorn övertog nu hästens plats. För att få tillräcklig lönsamhet fordrades större arealer. Kanske skedde nu de snabbaste förändringarna i gårdens historia? Från att på 1940-talet, då fortfarande fyra bönder brukade jorden, har förhållandena helt förändrats på 1960-talet. Alldeles som för många hundra år sedan har Markustorp återigen bara en ägare, nu Anne Marie Wirén som 1965 blev ensam ägare till Markustorp, vars areal är 250 ha. 

Mellan åren 1957-1992 brukades jorden av en arrendator, Sven Erik Johansson och hans hustru Lisbeth. Ägare till Markustorp i dag är Anne Marie Wiréns brorson Magnus Wirén. Jorden är utarrenderad. 

 

En förteckning över byggnadsbeståndet vid Markustorp och byggnadernas nyttjande under 1990-talet följer nedan.

 

Byggnader:

Ett boningshus från 1723 innehållande 3 rum och kök.

Huset beboddes av ägaren Anne Marie Wirén till hennes död 1999.

 

Arrendebostaden är från omkring 1940 och innehåller 4 rum och kök.

Huset är i dag uthyrt.

 

Undantagsstuga finns och används som sommarbostad. Den består av två rum och kök. Vatten och avlopp är framdraget. Under huset finns en jordkällare som för närvarande används till potatislagring

Driftsbyggnader: Ladugård 41 x 10,5 m för 24 uppbundna kor och kalvar. Två foderfickor, utgödsling, räls och foderskruvar till kraftfoder.

Ladugård 38 x 9,6 m med plats för 27 ungnötdjur samt 6 platser för kalvar.

Magasin 9,1 x 5,7 m med plats för spannmål.

Garage 13,1 x 5,6 m. Plats för två bilar samt även två traktorer

Någon synbar igenplantering med barrträd har inte gjorts, markerna hålls öppna av ett 70-tal köttdjur.

Av de elva torpen, soldattorpet inräknat, återstår i dag Sveden och Sjöberget, båda används som sommarhus. Det förra soldattorpet Brinken är sedan många år frånsålt från gården. Av de återstående torpen och backstugorna syns på ett par ställen tydliga rester av husgrunder och murstockar. Lämningarna efter ett par av torpen misstänks vara bortodlade. Arbete pågår med att lokalisera de övriga.

 

Efterskrift

 

Vid besök en solvarm vårdag år 2002 vid Markustorp kan konstateras att den forna byn fortfarande lever, men på vår tids villkor. Det är tyst kring husen, mycket tyst. Bara ett av bostadshusen är bebott året om. Några människor syns inte till kring husen eller ute i markerna.

Vi går genom de öppna ängarna. Vårblomningen är överväldigande, häggen står helt vit och gullvivorna blommar för fullt. Målet är Östra Sjöändan. Torpet ligger som namnet antyder vid sjön (Juten) Med ett gudomligt läge denna vackra vårdag. Vad som återstår av torpet i dag är grunden och resterna av murstocken och i närheten en stensatt grop. En förvildad växtlighet frodas ännu. De små tegarna som en gång togs upp med stor möda är i dag gräsbevuxna men ej helt igenslyade. Torpet var bebott i minst 200 år. Tanken går till de torpare som brukade jorden, såg de naturens skönhet? Kanske var tröttheten för stor efter den långa arbetsdagen och de eviga bekymren för morgondagen allt för påträngande. Vi lämnar Östra Sjöänn och Markustorp, med sin långa historia och frågar oss hur Markustorp kommer att se ut om 50 eller kanske 100 år? Svaret blir: SÄKERT INTE SOM IDAG.