Liv och leverne på Sturefors gård på 1830-talet.

Fritt efter Edvin Karlsson i Stohagens anteckningar.

………..Efter inspektor Sandberg tillträder inspektor Bergman och efter honom inspektor.Lindberg. Hur godset gestaltade sig under denna tid, 1830, visar följande tablå: Huvudgården Sturefors bildad av de hopslagna gårdarna Forsa, Byrstorp, Bostorp, Sjövalla och Tegnebyns 5 gårdar gör 4 ¼ mantal. Dessutom är Viggebyholm med Kassingstorp i Grebo socken och Tinnerö i S:t Lars socken under eget bruk. Från huvudgården bärgas i medeltal 400 lass ängshö, 600 tunnor spannmål, jorden brukas med 16 par dragoxar, kreatursbesättningen utgöres av 8 hästar, 30 mjölkkor, 90 stalloxar, 70 får samt svin.

Vid Sturefors finnes kvarn med 3 par stenar och stålkvarn, 2 st enkelbladiga ramsågar av primitiv konstruktion, ett tegelbruk som slår omkring 30000 tegel per år, en smedja med 2 vattenhammare och 2 ässjor. Smidet utgöres dels av jordbruksredskap samt spik och yxor, överskottetsåldes ute i marknaden.

Det finns en mindre kalkugn för gårdsbehov. Råstenen hämtas i Vreta Kloster. Enligt lag hålles sjudarlada för utvinning av salpeter.

Ett bränneri med 2 pannor, en på 61½ kannor och en på 26 kannor höll brännvinet vid makt. Råämnen var potatis som nu alltmer började odlas för brännvinet, samt något råg och korn.

Medan folket själva envist höll sig till rovorna och surkålen i det dagliga hushållet.

Brännvinet såldes dels i tunnor till Norrköping dels hölls det torghandel i Linköping, där en kvinnlig kusk från sin hästkärra utminuterade den begärliga varan till törstiga kunder, i kannor, stop, kvarter och jumfrumått vissa dagar i veckan. Sturefors brännvin såväl som dess yxor och spik hade en god omsättning i allmänna marknaden.

Godset utanför huvudgården utgjordes dels av frälsegårdarna Slattefors i Landeryd och Fröö gård i Östra Harg. De övriga gårdarna varierar i olika storlekar och hemmanstal, de flesta dock mellan ¼ till 1 mantal. Det är 25 dagsverksbönder, 63 skattebönder och 65 torpare. Det finns 43 backstugor och kammare som gör tjänst som den tidens ålderdomshem, befolkade av gamla utslitna småbönder och torpare. Gårdarna ligger i inte mindre än 17 kyrksocknar vilka äro Vist, Vårdnäs, Tjärstad, Kättilstad, Skeda, Rappestad, S:t Lars, Landeryd, Östra Harg, Lillkyrka, Svinstad (Bankekind), Grebo, Östra Skrukeby, Ringarum, Västra Husby, Drothem och Mogata.

Utom gårdar var Sturefors ägare till 3 av de 12 kvarnar som funnos i kvarnbyn Tannefors samt brädsågar i Ringarum och Tjärstad.

Således åtskilligt för greve Nils Bielke att sätta sig in i efter officerstidens fred och ofred.

Men gårdsbruket lägges nu om så att Sturefors med bönder och torpare utarrenderas till en privatperson, vilket var mindre lyckligt för gårdens del. En Gyllenram som innehade gården under lång tid gjorde sig av folket känd som en ny Jösse Eriksson, som utan barmhärtighet kramade ut de underlydandes utskylder och mera till. Någon ordnad bokföring å deras konto fördes inte utan det var bara att arbeta på order, om det sedan var orättvist fanns ingen att klaga hos.

Det började mörkna för godsets åboar, fattigdomen och dryckenskapen började alltmer ta överhanden. Inget byggdes på gårdarna utan bebyggelsen började se lutande och fallfärdig ut. Flera småbönder sattes i konkurs och fingo försöka skaffa sig nya torftiga hem, när de förlorat allt.

Edvin Karlssons efterlämnade handskrifter har varit i dåligt skick genom fukt. De har räddats undan vidare förstörelse av Ivan Thorn. Datautskriften bygger på dessa manuskript.

Sturefors i aug 2000

Helge Fransson.