|
|
| Ca. 200 meter öster om f.d. Vreta hållplats
ligger en ekbevuxen kulle vilken utgjort begravningsplats för
våra förfäder från förhistorisk tid. Området är tyvärr
oerhört förslitet, fram för allt genom kobetning. Här finns
gravar från både den äldre som den yngre järnåldern. Totalt
finns här c:a 60 gravar varav många i sådant skick att de är
svåra att upptäcka. Den bäst bevarade graven är en
domarring, som är belägen ca. 100 meter ovanför
fornminnesskylten, här återgiven på bilden till höger. |
|
| De äldsta bevarade skildringarna av
forntidsmänniskornas liv- och leverne är hällristningarna.
Några hällristningar har inte påträffats i Vist. Nästa
utvecklingsfas kom, när man på 400-talet började använda
skrivtecken, runor. De flesta runstenarna kom att resas under
vikingatiden 800 – 1000-talet e. Kr. födelse. Ofta ville man
hedra minnet av en man genom att rista och resa en runsten.
Efter kristendomens genombrott försågs stenarna ofta med den
kristna symbolen, korset. Efter kyrkbranden 1961 återfanns en
runsten i grundresterna av kyrkan. Stenen saknar den kristna
symbolen, korset, så den bör vara från 1000-talet eller
äldre. Den del av texten som är läsbar är tolkad av en
professor Jansson och lyder. "Håkan och hans bröder,
söner till Gun... lät resa denna sten efter…, resten går ej
att tyda. I Landeryd har man också funnit en runsten som i viss
mån kan vara intressant för oss. Den stenen är rest av en
viking Väring över brodern Tjälve, båda förde skepp. Detta
säger oss inte så mycket. Emellertid kan man på en runsten
funnen vid Ekeby kyrka läsa att denne Väring, som förde eget
skepp, deltog i Knut den stores härfärd till England år 1015.
Kan vår runsten månde dölja en liknande händelse, eller var
mannen som vi söker med vid samma tillfälle till England? |
|
|
Bostadshusen på
Husby på 1930-talet.
Den 16 maj 1975 blev
kungsgårdens ödesdag. Då togs det avgörande beslutet om
rivning av gården. Någon utförlig arkeologisk undersökning
gjordes tyvärr ej av den plats, som med all sannolikhet varit
förutsättningen för kyrkbyns tillkomst. |
 |
| Husbyfolket under slåtter på kärret vid "korsgata".
Den lilla räfserskan är Stina Andersson (Gustavsson) från
Ebbetorp. |
 |
| Efter reformationens genomförande på 1500-talet
uppfördes för prästernas försörjning så kallade
löneboställen (prästgårdar). En präst erhöll således
från begynnelsen inte någon kontant lön utan försörjde sig
på avkastningen från lönebostället. Han var således både
bonde och präst. Senare genomfördes nya lönesystem, då
prästgårdarna utarrenderades till vanliga lantbrukare.
Arrendeintäkterna fick dock prästerna behålla ända fram till
1910. Prästgården i Vist benämns från början som Rävatomta,
numera namnändrat till Åtomta. I mars 1960 brann ladugården
på Rävatomta ner till grunden. Den sista arrendatorn på
lönebostället var Olle Stedt. Hans arrende upphörde 1961. |
 |
| När lönebostället övergick till att bli
arrendegård byggdes 1834 en särskild tjänstebostad och
pastorsexpedition för prästen. Den byggnaden uppfördes på
prästgårdens mark och gränsade i öster till prästgården. |
 |
| Prästens tjänstebostad i Vist, Rävatomta, blev
129 år. I januari 1963 ödelades hela byggnaden vid en häftig
eldsvåda. Platsen för den vackra byggnaden med trädgård
används numera av ortsbefolkningen för allaktivitet |
 |
| På stranden vid ån är en båtbrygga uppförd,
där passagerarfartyget Kind lägger till på sina turer utefter
farleden. Platsen kallas idag Prästgårdskajen eller
Prästgårdsudden. |
 |
| 1930 kunde församlingens eget kyrkstall tas i
bruk. Byggmästare Wistrand hade anlitats som entreprenör.
Stallet rymde 14 spiltor samt uppställningsplats för den
hästanspända likvagnen. Byggnaden ersatte de tidigare av
Sturefors och Stavsäter privatägda vagnshusen, som var
belägna väster om den nya byggnaden. I ringmuren på
kyrkvallen, mellan västra porten och stallet, var särskilda
järnringar förankrade i stenmuren, där hästarna under
sommaren kunde bindas upp under kyrkobesöket. Stall- och
förankringsringar fyllde sitt ändamål ända in på 40-talet,
då bilarna efter kriget blev ett mera allmänt färdmedel.
Kyrkstallet, som har haft en betydelsefull funktion när det
gäller kyrklig verksamhet, fick en kort tillvaro. Bara ca. 20
år efter dess tillkomsten blev hästarna utkonkurrerade av
andra samfärdsmedel, nämligen bilar och bussar. Därmed
började underhållet av byggnaden att bli eftersatt. Från
början, när beslut togs 1930 om uppförandet av byggnaden
iklädde sig Sturefors och Stavsäter ansvaret att tillsammans
med kyrkan svara för underhållskostnaderna. I gengäld
uppläts reserverade spiltplatser för de båda gårdarna. Men
tiderna förändrades och därmed miste kyrkstallet sin
ursprungliga funktion. Som framgår av bilderna var kyrkstallet
en väl anpassad byggnad i den omgivande bebyggelsen. Under
1970-talet kom en ny epok att prägla byggnaden. Då uppläts en
del av huset för att täcka det framväxande behovet av lokaler
för den motorburna ungdomens behov. Redan på 1970-talet var
den gamla "Stapellyckan", tomten söder om kyrkan med
kyrkstallet, tilltänkt för en framtida utvidgning av
kyrkogården. Därmed blev frågan också aktuell om rivning av
kyrkstallet. Under åren därefter har olika föreningar och
organisationer försökt att genom flyttning av byggnaden få
den bevarad. Så har t.ex. Sturefors Samarbetskommitté haft
planer på att flytta huset till idrottsplatsen för att bedriva
ungdomsverksamhet. Vist Hembygdsförening visade också intresse
att överta och flytta byggnaden till "Fornhemet" vid
Bjärka-Säby. Alla flyttningsplaner strandade dock bl.a. på
grund av kostnadsskäl. Det avgörande beslutet om rivning togs
den 15 augusti 1995. |
 |
| Den 19 september 1995 revs kyrkstallet för gott
av kyrkogårdvaktmästarna Torgny Andersson och Lennart Biewendt.
Därmed avslutades epoken med kyrkskjutsar i Vist. |
 |
| Före 1957 var pastorexpeditionen förlagd till
prästens tjänstebostad. Sammanträden rörande kyrkans
verksamhet hölls i kommunalsalen i skolan. 1958 inträdde en ny
epok. Då stod den första delen av församlingshemmet som
också innehöll rum för sammanträden klart. 1986 var
utbyggnaden eller tillbyggnaden klar och pastorexpeditionen samt
en del barn- och ungdomsverksamhet kunde flytta in i egna
lokaler. |
 |