Någon fridens man tycks han ej ha varit. Redan vid tillträdet av komministraturen stämde han sin företrädare för vanvård av prästgården. Senare råkade han i tvist med Andreas Kylander och flera församlingsbor och slutligen stötte han den nye kyrkoherden Petrus Enevald med sitt oordentliga leverne. Följden blev att magister Petrus 1731 anmälde honom för konsistoriet i Linköping. De båda prästerna utslungade anklagelser mot varandra. Cinander beskyllde sin förman för snikenhet och översitteri, medan kyrkoherden framhöll att Cinander flera gånger uppträtt drucken på predikstolen till allmän förargelse. Senare vittnades att han råkat i slagsmål med klockaren och icke kunnat urskilja att läsa texten på själva juldagen, fastän 9 stora ljus lyste honom på predikstolen. Han hade varit drucken till och med då han gått för altaret "så att åttaåringar och ännu yngre barn kunnat det se och förstå vilket allt skett ungdomen till åtlöje och dem gamblom till förargelse". Då intyg om hans leverne lämnades av aktade män i församlingen, nödgades slutligen vederbörande gripa till kraftåtgärder och 1736 blev han avsatt på ett års tid för att ställas på förbättring. 

Då prövotiden utgått infann sig domprosten Rhyzelius i Vist kyrka och höll 1737 vittnesförhör i närvaro av lagman Sparrsköld, kornetten Edelfeldt, "de trenne högförnäma herrskapens inspektorer och samtlige socknemän". Församlingen tillfrågades om komministern låtit påskina någon synnerlig bättring och om församlingen kunde hädanefter tilltro honom sin själavård. Bönderna ville emellertid ingenting bestämt svara på den första frågan. Kyrkoherden och sockenskräddaren riktade dock mot honom beskyllningar bl.a. för att ha uppträtt våldsamt i hemmet. En förmiddag då han tycktes ha fått en något "dryg" frukost, hade han med en yxa i handen jagat ut sin son och hotat hugga sin hustru, varvid han utfarit med ganska grova och gruvliga eder. På den andra frågan svarade man undvikande. Då man ingenting hade emot "herr Månses lära och lärogåvor", ville man önska honom, "som är gammal och väl förtjänt" ett anständigt pastorat och en god sacellanie på annat ställe. Av allt framgick emellertid att man ville bliva av med honom. Denna önskan ansåg sig också konsistoriet böra tillmötesgå och redan 1737 blev Cinander avsatt från sitt ämbete. En stor del av hans tid upptogs fortfarande av processer, då han tvistade med sin efterträdare Johannes Kindblom eller klagade att den utlovade pensionen ej blev vederbörligen utbetalad". Enligt text i "Herdaminnen", där vissa uppgifter har hämtats rörande Cinander, avstod han sin bostad som hörde till tjänsten på vissa villkor. Vilka dessa villkor voro står inget nämnt om. Men en väsentlig fråga för honom måste ha varit en ny bostad. Första gången Magnus Cinanders namn nämnes vid Björkholmen är vid giftermålet 1744.