Utdrag (utan bilder) ur

Anton Ridderstad  

Östergötlands beskrivning

Med dess städer samt landsbyggdens socknar och alla egendommar

Andra delen

 

Stockholm 1918

Sid 633:

7. Vist gränsar i n. till S:t Lars socken och Landeryd, i ö. till Bankekind och Grebo, i s. till Åtvid, i sv. till Vårdsnäs och i v. till Skeda. Arealen: 9,089 har, därav 8,124 land. Marken är till stor del upptagen av berg och kullar, växlande med mindre slätter. Jordarten är lera, i de högre trakterna lermylla, dungjord och sand. Sjöarna Rängen och Ärlången ligga till stor del inom socknen, ävensom en del av Stångån. Flera häradsvägar genomstryka socknen, och förbindelsen underlättas även genom Kinda kanal med slussar och anlöpningsställen. Vid Linköping-Vimmerby jvg äro st. Sturefors (fig. 239), Hovetorp och Bjärka-Säby. Vid jvg från Bjärka-Säby till Åtvidaberg äro st. Banketorp och hållplatsen Markustorp.

Husby kyrka (se Risnäs under Sturefors) nämnes 1286 med Björn som kyrkans »rector». För att skilja socknens namn från de andra Husbysocknarna i Östergötland har utan tvivel namnet Vist tillagts. Vist nuv. komministerbostället, kan antagas fått sitt namn såsom »bo» i bostad för någon vid namn Viste, ett namn, som återfinnes å en runsten i Kärna. Husaby Wist nämnes som socken 1332 och 1340. Husbywists kyrka omtalas 1353, Wistbo 1377 och Wist 1379 och 1391. Socknen bildar eget pastorat. Ny reglering 1917, då k. m:t bestämt, att bland avlöningstillgångarna böra upptagas skattelägenheten Vist n:r 2, en äng, och Vist n:r 3, ett torp, i Vists socken. Vidare har föreskrivits, att de medel, vilka tillfallit kyrkoherdebost. 1 m. kr. Prästgården n:r 1 med kr. lägenh. Tängneby n:r 5, en äng, i Vists socken i stället för ett med detsamma förenadt s. k. inventarium domesticum, skola från 1 maj 1917 överlämnas till församlingens kyrkoråd för att tillsvidare, och intill dess k. m:t annorlunda förordnar, av kyrkorådet under församlingens ansvar, på sätt för förvaltning av kyrkokassas medel är vedertaget, förvaltas såsom en särskild fond. Komministertjänsten indrages från nyss nämnda tid. Ägarna av Sturefors, Bjärka-Säby och Stavsäter tillsätta både pastor och komminister, på det sätt, att då Sturefors och Säby tillsätta fyra lärare efter varandra, kallar Stavsäter den femte, enl. k. res. av 1740. Kyrka anses här funnits tidigt, antagligen redan under 1100-talet. I ett brev av 1402 nämnes Vist sockens »gambla korkio», men därmed kan måhända avses en ännu äldre än den som fanns före den nuvarande. Att en kyrka här var under nybyggnad 1350 framgår av ett brev, utfärdadt detta år (se bland gårdar: Skog). Byggnadssättet i förutv. kyrka, som nedrevs 1745, säges vittnat om hög ålder. Den hade tre gånger blivit tillbyggd. Nuv. kyrkan (fig. 240) uppbyggdes samma år för 40,000 dal. kmt, varvid Sturefors och Säby skänkte 2/5 var och Stavsäter 1/5. Har sedermera undergått reparationer 1837-40, 1870 och 1909. Hon är av sten med en längd av 31 och en bredd av 12 m. med 800 sittplatser. En särskild läktare med egen ingång utifrån finnes för Sturefors egendom. Från 1909 är varmapparat anordnad i sakristian, därförut (från 1885) värmeugn. Trävalven hava målningar: treenigheten (fig. 241), yttersta domen med himmel och helvete samt 4 mindre sidotavlor: Jesu födelse, dop och frestelse samt Getsemane. Över orgelläktaren läses i taket psaltarens 150:e psalm. Läktaremålningar framställa Frälsaren och hans lärjungar m. m. Å väggarna finnas tavlor i olja, framst. Moses med lagen, yttersta domen, nattvarden, Lot går ur Sodom, bebådelsen, Kristi frivilliga offer, den hel. familjen och allegoriska bilder av syndafallet och det första ev. löftet. Över inre sakristiedörren framställes i träskulptur »De vise männens tillbedjan». Altartavlan framställer Kristi korsfästelse och är förärad 1748 av Kristina Piper, f. Törnflycht. Ett värdefullt antependium sydt i guld och silver skänktes 1909 från Sturefors. Därtill finnas 6 äldre antependier. Gamla altarskåpet, uppsatt midt emot Stureforsläktaren, framställer i midteldelen överst Kristus och Maria med kronor å huvudet med musicerande änglar bakom. Å sidorna till höger Laurentius och Maria Magdalena, till vänster Johannes och Birgitta. Nedre delen framställer Jesu gravsättning med på h. sidan Sigfrid och Botvid och till v. Erik den hel. och påven Nikolaus II. Predikstolen, av brungrå täljsten, har sex figurer, korintiska kapitäler, kerubhuvuden och duvor av vit marmor. Är skänkt 1648 av Krist. Sofia Natt och Dag, f. Stenbock, och förfärd. av sockenmästaren Birger Ericsson, Bäck. Predikstolstaket av trä är tillv. av sockenmästaren Olof, Dalshult. Orgelverket av Åkerman och Lund är från 1891 om 12 st. men orgelfasaden från 1746, med Cederhjelmska och Lewenhauptska vapnen, bibehållen. Är skänkt av ryttm. Ture Bielke och hans fru, f. d'Otrante. Det gamla orgelverket från 1746 var av Vistenius och skänkt av Anna Maria Cederhjelm, f. Lewenhaupt. Dopfunten är av sten från 1650 och huggen av nyssn. Ericsson. De fem ljuskronorna äro av mässing, varav en är skänkt 1667 av Joh. Ad. Stuart och hans fru Anna Stuart. En svart mässhake är märkt »G. C. A. G. G. C. A:o 1699». En äldre röd är broderad i flera färger samt i silver och guld. Två nyare finnas därjämte. Å s. väggen hänga Cederhjelmska och andra vapen. En kalk från 1416 har följande inskrift: Vist curatus frater Carolus Vasten hæc procuravit de dono Dei, orate pro eo. Anno Domini MCDXVI. En förgylld patén har inom en krans å brädden graveradt: Kristus bärande korset samt en inskrift från d. 14 dec. 1688. En vinkanna med bl. a. Oxenstjernska vapnet är förfärdigad 1775 »av gammalt kyrksilver». Ett stop och en oblatask äro givna av Katarina Turesd:r Oxenstjerna. I sakristian förvaras en madonnabild. Ett epitafium, skänkt av kyrkoh. här Andr. Magni Mogathæus (†1659), föreställer Kristi döpelse samt givarens porträtt samt därunder: »Aureus Andreas exulque exivit in orbem Fit verbi servus ter quinta rite decembris. Margaris Hinrici vidui pia bis venit uxor. Hoc bustum vivus statui sibi duxit in arvis.;) Sturefors, Bjärka-Säby och Stavsäter ha var sin murade grav. Stureforsgraven användes senast 1906. Säbygraven är täckt av en prydligt huggen sten över Nils Nilsson Natt och Dag †1613) och hans .första maka Kristina Gylta († 1603). 1 kanten av stenen läses namnen å följande deras barn: Kristin, f. 1580, Brita, f. 1586, Bengt, f. 1581, Jöran, f. 1583, Per, f. 1584, Jöns, f. 1587, Jöran, f. 1589, Ivar, f. 1590. En annan lika vacker gravsten låg länge förstörd utanför kordörren, men är nu förkommen. Nära intill är en sten, som angiver, att Cederhjelmska graven igenslöts över släktens siste ättling Germ. Ludv. C. d. 5 mars 1841. Stavsätersgraven täckes av en sten över lagm. Dan. Sparrsköld († 1739) och hans maka Hedv. Kristina Spens († 1758) jämte döttrar. En sten täcker kyrkoh. Petrus Enevalds (†1767) grav, i vars tid kyrkan uppfördes. Å kyrkogården finnes bl. a. en gravsten från 1640 över Peder Månsson i Toketorp. Sägnen förmäler, att denne Peder i skräddaren Mårten i Skog haft en rival, som han midsommardagen nämnda år å den s. k. midsommarskullen fann med huvudet vilande i den älskades knä. Förtvivlad häröver sprang han efter den flyende Peder in på kyrkogården, där han mördade honom med ett järn. På denna plats blev Peder begraven, och gravstenens inskrift säger, att »på detta rum är ynkligen fallen och omkommen ärlig person Peder Månsson». Vidare läses: »Vilken, som slår en ihjäl med något järn, så att han dör, han är en mandråpare och skall döden dö.» Mårten i Skog († 1699) har även sin gravsten. Den väl huggna gravhällen över översten Anders Stuart (†1640) är rest mot s. kyrkväggen men hade till omkr. 1670 sin plats, där nu Sparrsköldska gravstenen ligger. - Närmaste jvst är Sturefors invid kyrkan.

Ringklockorna hängde till 1745 i stapel, men upphängdes då i det vid denna tid nybyggda tornet av trä. Storklockan har 3 vapen. Under desamma läses namnen Karl Persson och Benedikta Posse (han var av släkten Natt och Dag), Joh. Adolf Stuart och Anna Stuart samt Ture Oxenstjerna och Beata Leijonhufvud. överst läses: Gloria in excelsis Deo et in terra pax. Nederst: Laudate Dominum in cymbalis, in. cymbalis bene sonantibus. Holmiae me fundebat Joh. Meyer Anno 1669. A lillklockan läses: En ego campana numquam denuncio vana; dum trahor audite, voco vos ad gaudia vitro. Klockan är enl. inskriften, även den, på latin, gjuten i Vist d. 28 juli 1669. Den annandagsklocka, som förr funnits, var från 1747 samt omgöts 1753. Den spräcktes andra gången 1791 samt försåldes 1835. Å densamma lästes givarinnans Hedvig Spens' namn samt följande: Det menar jag, så tidt jag ljuder, Kom hör och gör vad Herren bjuder. O Herre låt så ordet höras, Att hjärtat må till bättring föras.

Av fornminnen omtalas förskansningar n. om Säby nära Garpekärret, där man tror fientliga tyskar blivit slagna. Under 1700-talet fann man här huvudskallar och andra människoben ävensom hästskor. För övrigt märkes här den s. k. Bosholmen i Stångån, nära Cedersberg, där den rike och betydande Bo Jonsson (Grip) säges haft sin bostad, och där spår efter källarvalv och byggnadsgrund ännu skönjas. Utgrävning av denna borg har skett av Antikvitetsakademien år 1914, då här anträffades dels åtskilliga murrester och dels lösa föremål av metall, såsom pilspetsar, fragment av sporrar, spännen m. m. Omkr. 250 meter gentemot denna holme är en större gråsten, kallad Bos sten, där drotset enligt sägnen hållit stämmor med folket.

Folkmängden på 1750-talet: 1,200, 1790: 1,191, 1850: 1,828, 1870: 1,900, 1910: 1,761 och 1915: 1,765. -Kassor 1910: Sandbergska fonderna kr. 3,000, Petréska f. kr. 250, Sehlénska f. kr. 1,000. - Skola har funnits sedan 1813. Två folksk. ha 132 barn år 1915. Därtill finnas 3 mindre skolor med var sin l:a. -Ett år 1913 färdigbyggdt skolhus jämte en förut uppförd lärarebostad äro bekostade och som gåva överlämnade till församlingen av brukspatr. Osk. Ekman, Bjärka-Säby. –Handl.: 5, hantv.. 9

Gårdar.

Bjärka-Säby, förut. Säby, 2 m. med Fallemo 1/4, Landemäre ½ och Torpa 4 m., 633 h. eller med här nedan nämnda gårdar inom Vists s:n 20 1/2 m. samt 1/4 m. i Vårdnäs och 1/5 m. i Grebo s:n. Bjärka är avhyst under Säby. Bo Jonsson (Grip), då lagman i Östergötland, gjorde 1367 ett jordabyte med Jon Petersson, varvid Bo erhöll bl. a. 1 attung i Bjärka och Bjärkatorpen. Att Bo Jonsson redan tidigt var bosatt här framgår av att han från Bjärkholm år 1370 skriftligen godkände det sätt, varpå hans sven och syssloman Jönis djäken intill datum förvaltat hans gods, panter »havor» och fateburar m. m. i löst och fast (se Herrsäter, s. 138). Från Bjärka utfärdade Bo år 1377 ett brev rörande jordabyte. Hövitsmannen över Östergötland, riddaren Erik Karlsson (Örnfot), utfärdade s. å. härifrån ett brev, vari han befallde alla sina fogdar, länsmän och ombudsmän i Östergötland att icke hindra eller kvälja drotset Bo Jonsson i de inom riddarens (Er. Karlsson) förpantningar belägna fastigheter, som Klemet Petersson (Sparre) ägt, men konungen givit drotset. Vid samma tid tog konung Albrekt, på Bo Jonssons begäran, Jönis djäken, som vid denna tid var drotsets syssloman i Bjärka, under sitt särskilda beskydd och befriade honom från krigstjänst. År 1383 utfärdade drotset härifrån flera brev, varav ett dat. 1385 Bjercoholm. Ett brev från 1390, dat. Bjerkkoholm. är utf. av östgötalagm. Ulv Jonsson. Bo Jonsson hade avlidit 1386. År 1402 nämnes Biærkathorp i ett brev av Bo Jonssons son, riddaren Knut, i vilket nämnde Knut Bosson å. egna och sin syster Margaretas vägnar gav herr Bengt Niclisson (Bielke ?) fullmakt att av herr Tomas van Vitzen inlösa vissa gårdar. År 1286 ger Svantepolk 2 attungar i Seby till Vreta kloster. År 1402 nämnes Sæby i nyssnämnda brev av Knut Bosson från samma år. År 1501 tillh. egendomen riksr. Joh. Månsson (Natt och Dag, † 1520), 1529 sonen, riksrådet Måns Johansson († 1555), vidare sonen Nils, 1579 hans fru Karin Gyllenstjerna, 1583 och senare deras son, hovmäst. Nils Nilsson († här 1613), vidare sonen, kanslirådet Per Natt och Dag († 1634), dennes son Karl, som 1683 hade , »Säby såsom säteri av 1 m. 1686 utan mantal, Bjärka och Landväre såsom avhysta, Västentorp, Ringsnäs, Holingstorp, Fallmo, Karsnäs, Torpa, Skälstorp, Göttorp och ännu andra 6 gamla fr., en del som rå och rör; Hovetorp genom byte, som fadern gjort med kronan 1623, och såsom säteri 1670, samt en del av Västentorp som skatte, Kringstorp såsom krono». Tillhörde vidare hans måg, lagmannen Er. Germ. Cederhjelm († 1743), gift med Kat. Ebba Natt och Dag († 1764). Kom genom köp till dess fader, presid. Germ. Cederhjelm († 1741) och innehades därefter och på 1750-talet av hans änka Anna Maria Lewenhaupt († 1766), såsom morgongåvogods, därpå av sonsonen, presid. Germ. Karl († 1789) och slutligen av dennes ende son, exc. Germ. Ludv. Cederhjelm († 1841), varvid denna ätt utslocknade. Ärvdes därefter av hans kusin Ev. Fredr. v. Saltza. Efter hans död 1859 sålde hans barn egendomen till Gabr. Gerh. Sigge Sparre, som nedlade betydliga omkostnader på slottets restaurerande. S. försålde godset 1867 till konsuln Oskar Ekman († 1907) och Ferdin. Braunerhielm († 1870), varefter den förstnämnde genom köp blev ensam ägare av godset år 1872. Från år 1901 tillhör godset nuv. ägaren, sonen, brukspatronen Karl Oskar Alexander Carnegie Ekman.

Huvudbyggnaden, som är uppförd 1791-95 i italiensk slottsstil med vidhängande flyglar, har med dessa en fasad av 70 m:s längd. Själva slottet är 29 m. långt, 18 m. bredt (fig. 242). 1 första våningen är en rund salong, med 10 m:s tvärlinje samt 9,5 m:s höjd till det i domen varande runda fönstret. En gipsstaty av Apollo de Belvedere pryder detta rum. År 1878 inreddes ett kapell, i vilket gudstjänst varannan söndag hålles av Vists sockens prästerskap. Omkring 70 m. v. om slottet ligger sjön Rängen och på samma avstånd åt ö. går Stångån, som kröker sig kring byggnaden och parken och med sjön bildar en vacker landtunga. Här fanns förr ett bibliotek, uppgående till omkr. 13,000 band. Detsamma borttestamenterades av den siste Cederhjelm, men blev 1878 skingrat, och försålt å bokauktion i Stockholm. Den handskriftsamling, som ävenledes funnits bär, är överlämnad till Uppsala bibliotek. Något sv. härifrån och invid sjön ligger den gamla slottsbyggnaden, ävenledes av sten i två våningar, med en portal av huggen sten med ätterna Natt och Dags samt Stenbocks vapen (fig. 243).Denna byggnad är uppförd 1632 och över en av dörrarna inuti densamma läses i marmor: Anno domini 1632. 1 en av salarna är en spisel med följande inskrift: Hvilke är såsom Herren vår Gvdh then sigh så högt sat hafver oc: seer vppå thet nedriga .i. himelen oc. på iordene. then som the ringa vprättær vtv stofet oc. vplöfter the fattiga vtv träcke, at ha ska sättia hono bredo vidh förstar, the er. Låter ten ofrvchsama boo i. hvset at hon een glad barna moder varder. halelviah. Psalmen CXIII. Spiseln är i senare tid något förändrad i avseende å övre delarna av pelarna å ömse sidor om eldstaden (fig. 244). I parken finnes ett monument, upprest av G. L. Cederhjelm, såsom det säges till hågkomst av ett för hans hjärta kärt minne från Italien. Detsamma är av vit marmor och i form av en tresidig stympad pyramid. Det understödes i hörnen av sfinxer med framdelen resande sig på lejonfötter. Det hela uppbäres av en granitsockel. Överst å den omkr. 1,7 m. höga marmorstoden är en urna av svart marmor med »en evig eld». Å ena sidan läses: In: mem: amic: Germ: Ludov: Cederhjelm, Posuit. Å andra sidan är bilden av en kvinna och å tredje sidan står endast Hev fata. Monumentet är förfärdigadt i Italien av Grosse. - Vid Cedersberg anlades 1782 ett glasbruk, som nedlades 1838. År 1874 uppfördes nya ladugårds- och logbyggnader av tegel efter ritningar av arkitekten H. Kumlin. Från 1872, då konsul Ekman blev ensam ägare, och till 1913 äro såväl vid huvudgården som å godset i övrigt samt vid pappersmassefabriken, kvarnen o.s.v. ett betydande antal nybyggnader uppförda, vartill komma hotell, skolhusbyggnader, brobyggnad, anläggande av kraftstation m. m. - Sedan år 1884 är länets landtbruksskola, som 1912 övergick från Östergötlands hushållningssällskap till staten, förlagd hit. I avseende å jordbruk med tillh. är Bjärka-Säby bland de främsta i länet. Godsets underlydande inom socknen äro förutom ovannämnda gårdar: Banketorp, 1/4, 32 h., Cedersberg, 7/8, 172 h., Gunnarsbo, 1/4, 102 h., Götorp, 1, 119 h., Hovetorp, 5, 470 h., Hållingstorp, 1, 275 h., Karsnäs, 1/2, 94 h., Kringstorp, 1, 472 h., Labbenäs, 1/4, 25 h., Ringsnäs, 1/2, 62 h., Skog, 1/2 m., Skålstorp, 1, 147 h., Stavsäter med underlydande (se här nedan), Väsentorp, 1 1/4 med Gräshorva 3/8 m., 195 h.

Husby, 1/2 m., 28 h. Tillh. ännu i senare hälften av 1800-talet Bjärka-Säby men ägdes 1884 och ännu 1910 av N. P. Gustafsson. - Markustorp, 1 m., 233 h., 4 äg. - Mörketorp, 1/2 m., 60 h., 2 äg. - Norrberga, 1 3/8 m., 5 äg. - Rävantorpa, 1. m., 100 h., kyrkoherdebost., med bost. från 1834. - Ett till bost. don. inventarium består av 4 får, 4 lamm, en järnpanna och 700 kr. (se ovan vid omn. av den nya regleringen). - Seltorp, 1/2 m., 47 h., tillh. 1884 Joh. Pet. Samuelsson, 1894 samma äg. och hans barn, 1910 K. O. Svensson. - Sälgsäter, 1/4 m., 39 h., tillh. 1884 och 1894 P. Samuelsson, 1910 Selma Persdotter - Skog, 2 m. med 1/2 m., tillh. Bjärka-Säby, tills. 480 h. Ingevasts änka Elena gav år 1350 med sin sons, herr Karl i Skrukeby, samtycke i testamente till Vists prästbord och kyrkobyggnad 1/4 attung i Skogh och en d:o i "Yfræke" Bo Jonsson gjorde 1367 ett jordabyte med Jon Petersson, varvid han erhöll jämte Bjärka och Bjärkatorp »en åttondel mindre än en halv attung» i Skog. År 1377 tillbytte sig Bo ytterligare 1 1/2 att. här med tillydande »Hvirvom», tills. räntande 6 tunnor. Nämnes 1402 och delade då öde med Bjärkatorp och Säby (se Bjärka-Säby). Skog, 1 1/2 m., hörde ännu omkr. midten av 1800-talet till Stavsäter; 1 m. ägdes 1871 av A. Hansson, 2 1/2 m. hade 1884 fem äg. År 1894 ägdes 1 m. av A. G. och A. W. L. Andersson samt 1 m. av nämndem., riksdagsm. Karl Joh. Jonsson, som blev äg. 1871. Har f. n. 4 äg., varav fortf. riksdagsm. Jonsson.

Stavsäter, 2 3/4 med Farsbo 3/8 och Svartsäter 1/2 m., 524 h., vartill kommer 1 1/4 m. i Skeda, s:n. Ingeborg Dansdotter sålde 1332 med sina anhörigas bifall sina gods i Staffsætrum till sin släkting Guttorm Turesson för 135 m. pgr. Gregorius av Stæfisætrum nämnes 1337. Birger Jönsson (i vapnet 3 spikar, som sammanstöta mot högra sköldkanten) bortbytte år 1368 till Pet. Bodgersson bl. a. det han och hans hustru Ramborg ärvt i Stavsäter. År 1414 satt Gudmund i Stafsætrum i nämnden vid ting nära Slaka kyrka. Från början av 1600-talet tillh. egendomen översten And. Stuart († här 1640), då en del kallades Stuartsäter. Ägdes vidare av sonen Joh. Ad. Stuart († 1667) samt av riksskattmäst. Gust. Bonde († 1667), därefter och 1683 av hans måg k. rådet Jak. Spens († 1721) som säteri av 1 m. med avhysta 2 1/4, senare av hans dotter Hedv. († 1758), som i sitt andra gifte hade lagm. Dan. Sparrsköld († 1739). Tillh. 1760 deras dotterdotter Hedv. Maria Taube († 1785), som 1765 gifte sig med landshövd. Fredr. Ulr. Hamilton († 1797 ), vidare deras son Fredr. Edv. Hamilton († här 1837), hans måg, generallöjtn. Joh. Fredr. Boij († 1861), från 1860-talet Fr. Tornborg, 1884 kapt. Ad. Fr. Boij, men köptes 1887 av konsuln Oskar Ekman. Tillh. nuv. ägaren av Bjärka-Säby från 1899 (fig. 245).

Sturefors, 1 med Bostorp 1/2, Brystorp 1, Sjövalla 1 och Tägneby 2 1/4 m., tills. 1,040 h. Har förr hetat Forsa eller Kabbafors och nämnes 1333, då en tvist avgjordes emellan Askaby kloster och en kanik angående Kabbafors ström. Forsa nämnes vidare på 1400-talet. Av gammalt tros gården ha tillhört släkten Bielke. Förste kände ägaren är riksr. Ture Nilsson Bielke † 1600), som uppförde en tre våningar hög manbyggnad i slottsstil, vilken jämte nuvarande finnes avtecknad i Dahlbergs Suecia. Kallades då först Turefors och sedan Sturefors efter riksr. Bielkes änka Marg. Sture († 1617). Övergick sedermera till mågen, riksdrotset Gabr. Oxenstjerna († 1640), g. m. Märta Bielke († 1620) och därefter till deras söner, riksr. Gustav († 1648), och landshövd. Ture Oxenstjerna († 1669). Kallas 1683 gammalt säteri av 4 1/2 m. samt innehades då av Ture Oxenstjernas änka Beata Leijonhufvud († 1692). Skall därefter tillh. hennes mågar Karl Pedersson Natt och Dag samt generallöjtn. Bernh. v. Liewen, vilken sistnämnde sålde godset till k. rådet Karl Piper († 1716). Tillh. vidare hans änka Kristina Törnflycht, som 1747 stiftade Sturefors, vilket alltjämt blivit tillökat med underlydande hemman, till fideikommiss för sin dotterson, sederm. riksrådet Nils Ad. Bielke, »i anseende därtill, att Sturefors i förra tider varit Bielkeska familjen tillhörigt och på det att dessa gods uti samma familj såsom ett ständigt fideikommiss förbliva måtte, och skall detsamma tillfalla äldste manlige arvingen, son efter son». Sedan stiftarinnan avlidit 1752, övergick fideikommisset till nämnde Bielke. Tillföll efter hans död här 1792 sonen, kornetten Gust. Ture Bielke (†1833) och därefter i följd sonen, kornetten Nils († 1845), dennes son ryttmäst. Ture Bielke († 1889), sonen, löjtnanten Nils Bielke († 1894) och sonen underlöjtn. Ture-Gabriel Bielke. År 1901 uppstod tvist inom släkten om fideikommissrätten, i det nuv. innehavarens farbroder, dåv. löjtn. T. Bielke yrkade att bli tillerkänd fideikommisset. Detsamma förklarades emellertid tillkomma den förstnämnde.

Bebyggdes 1704 med en manbyggnad efter Nikodemus Tessins ritning. Den är tre våningar hög med två vidhängande flyglar av en våning och innehåller tillsammans 50 boningsrum med en särdeles praktfull sal (fig 246). I slottet inrymmas samlingar av familjeporträtt, antikviteter, kuriosa m. m. jämte bibliotek. Är belägen vid Stångåns utlopp i Ärlången, omgives av park och trädgård med växthus tills. upptagande en areal av 25 h. Å en höjd i parken, är uppfördt ett tempel efter ritning av Cronstedt, till minne av fideikommissets stiftarinna. I templet är hennes bröstbild i bronserad medaljong med omskrift: Christina Törneflycht vidua C. Piper, Com. R. Sen. et S. Mar. Därunder är en brun marmortavla med inskrift: Christinæ. Beatis. Manibus. Ob. Redditum. Bielkianæ. Familia. Avitum. Prædium. Sturefors. lnstauratum. Auctum. Decoratum. Hoc. Delubrum. Sacrum. Esse. Voluit. Nic. Bielke. MDCCLXXVI. - Godset består inom socknen av: Björksäter, 1, 173 h., Dala, 1/8, 19 h., Dalshult, 1/4, 79 h., Gassarp, 1/4, 62 h., Gattorp, 3/8, 48 h., Grimsmålen, 1/4, 31 h., Jordstorp, 1/4, 38 h., Klint, 1/4, 143 h., Mårdstorp, 1/4, 61 h., Norrberga, 1 1/2 tills. med Norrberga 1 3/8 m., 272 h. (se härovan), Ringstorp, 3/8, 103 h., Risnäs, 1 3/4 och Risnäs överby, 5/8 m. tills. 291 h. Olof härstädes testamenterade 1286 en del i Rysænes yfraby samt andel i nedre byns skog och ett par oxar till socknens kyrka. Tacketorp, 1/8, 43 h., Toketorp, 1/2, 41 h.; Vinstorp, 1/2, 29 h., Vreta, 1 1/4, 148 h. Nämnes 1333. År 1337 försiggick en undersökning av Vreta och Bogestads skogar. - Åndebäck, 1/4 m., 46 h.

Styvinge, 1 1/2 m., 317 h. År 1414 utfärdades intyg om, att avgärdatorpet Styfwinge tillhörde de jordägande i bolbyn Norberga. Har varit regementsskrivarebost., nu indraget till staten. - Vist, 1/2 m., 22 h. Komministerbost. - Äbbetorp, 1/4 m., 68 h., tillh. 1910 G. F. Johanssons stbh.

Övriga tillhörigheter: Adolfsberg, Barksved, Bjärka tegelbruk, Ekliden, Fridhem, Gräsholmen, Hamralund, Humpen, Hästmon, Klampenborg, Kränstorp, Lindalen, Lövsveden, Lövsätra, Rumerum, Skorpa trämassefabr., tillh. Bjärka-Säby (t. v. 160,000 kr.), vattenfall (t. v. 40,000 kr.), kvarn (t. v. 20,000 kr.), magasin för trämassa, arbetarebostad, vattenkraft, mjölnarebostad, Sturefors kvarn, såg och vattenfall, Säby såg, St. Långnäs, Sätra, Tängneby äng och Åkroken m. fl.