Utdrag om Wist socken ur

 

BESKRIFNING ÖFVER SVERIGES RIKE

AF WILH. THAM.

ANDRA BANDETS FÖRSTA HÄFTE:

LINKÖPINGS LÄN.

FÖRSTA DELEN.

L. J. HJERTAS FÖRLAG 1854.

Sid 404-409

6. Wists socken ligger på ömse sidor om Stångån, mellan Landeryd och S:t Lars i nordvest, Skeda i vester, sjön Rängen och Wårdsnäs socken i sydvest, Åtved i sydost, Grebo, sjön Erlången och Landeryds socken i nordost; sträcker sig ungefär 1 1/2 mil långt inåt landet åt sydost, med 3/4 mils bredd, längst in knappast 1/2 mils. Stångån utfaller här ur Rängen vid Säby, går först åt öster, derpå åt norr, så åt sydost, tillsammans en dryg half mil mellan någorlunda höga stränder, vidare mellan högre, på östra sidan något bergländiga, öfver en half mil åt nordnordvest förbi Skorpa och åt nordost till kyrkan, samt en dryg 1/4 mil nästan åt öster till utloppet i Erlången vid Stureforss; och från denna sjö åter 1/4 mil åt nordvest till Landeryd; bredden är några hundrade fot öfverhufvud, störst nedanför Säby, minst nedanför Skorpa; fall förekomma vid Säby, Skärstorp, Skorpa och Stureforss; små bäckar tillstöta flerstädes, hvaraf en genom sidländt trakt vid kyrkan. En sänkning vester om åns dalgång, börjande vid Rängen vester om Långnäs, och slutande norr om Skorpa, torde fordom kanske hafva bildat en särskildt gren af vattendraget. Af sjön Rängen hör hit den nordöstra delen med något högländta stränder, af 1/4 mils längd, från utloppet af en bäck ifrån sjön Mörken vid gränsen af Wårdsnäs, åt norr till Säby, derpå nära 3/4 mil åt nordvest till ändan af Labbenäsviken, samt 1/2 mil åter åt söder till Wårdsnäs; besagda vik, af ringa bredd, upptar äfven flera bäckar. Af Erlången hör hit nordvestra delen, med 1/4 mils strand åt sydost från Stureforss, och en lika lång åt norr, båda äfven något höga, och den förra vattnad af bäckar från inre skogsmarker och gölar, den längsta från Juten. Andra gölar i samma trakt hafva aflopp åt öster till Åtved, en åt Wårdsberg. I allmänhet omvexla vester om Stångån berg och jordkullar med större eller mindre slätter och ängar; de största slätterna ligga norr om Säby, och norr om kyrkan; öster om ån finnas blott smärre slätter mellan höjderna. Men ingenstädes träffas några egentliga bergstrakter, knapt ens längst i sydost, der en af de inre landthöjderna, mellan Hanekinds och Bankekinds härader, stryker fram, bildad af flera jemnsides åt norr eller nordvest gående höjder mellan vattnen. ‑Jordmånen är å slätterna mest lera, i de högre trakterna lermylla, dunjord, sand o. s. v. Hufvudnäringen är åkerbruk med boskapsskötsel och betydlig bränvinsbränning, äng och bete äro i allmänhet ej ansenliga; skog finnes, men föga till afsalu, trädgårdsskötsel och fiske idkas vid herrgårdarne; fordom har här drifvits bergsbruk, å kopparmalm vid Långnäs under Säby; ett par mindre jernverk, två qvarnverk, sågar m. m. finnas vid Stångån; intill sednaste tider har ock varit glasbruk vid Cedersberg. Hemmantalet är 49 utan förmedling, hvaraf 6 1/4 skatte, 3 1/2 krono, 39 1/4 frälse, taxerade år 1852 med verk och lägenheter till 204,300 R:dr. Det mesta består af herrgårdar, hvaraf två äro bland de största i länet, och af derunder lydande få byar, men många smärre hemman; blott 3 mantal egas af bönder, 3 äro boställen. ‑ Folkmängden var år 1754: 1,200, 1790: 1,191, 1805: 1,742, 1815: 1,657, 1830: 1,789, 1840: 1,867, 1850: 1,828, 1852: 1,776.

Genom Wists socken går ej någon landsväg, men häradsvägar genom trakten vester om Stångån: en kommer från Wimmerbyvägen genom Skeda, och följer Rängens vestra strandbygd söder ut förbi Labbenäs och Stafsäter, till Skeda och Wårdsnäs; en annan kommer från Linköping genom Landeryd, och går äfven sydligt midt igenom socknen förbi Cedersberg till Säby, hvarifrån mindre väg fortgår öster om Rängen till Wårdsnäs, och en annan åt sydost till Åtved. En väg från Labbenäs åt öster förbinder de två förstnämda, och fortgår till kyrkan, som ligger vid ån 1/4 mil från Erlången, 1 mil från Linköping, samt till Stureforss vid sjön. I förslaget att göra Svartåns vattendrag segelbart, ingick planen att göra Labbenäs till nederlagsplats för den sista transporten, till lands till Linköping.

Husaby Wist, Wistbo och Wist äro socknens namn i äldre handlingar: kyrkoherdar nämnas redan från 1286 och 1337, dock voro de tidtals åtminstone tillika kaniker vid domkyrkan intill reformationstiden. Kyrka anses här ha funnits från 1100-talet, men den ombygdes nästan fullkomligt år 1745 på herremännens till Stureforss, Säby och Stafsäter bekostnad, hvilka derföre erhöllo rätt att hvar sin gång tillsätta kyrkoherde. Den har predikstol af marmor, skänkt från Säby 1618, -altartafla och orgelverk från 1700-talet, skänkta den förra från Stureforss, det senare från Säby; tre murade grafvar, tillhöriga de tre säterierna; trädtak med oljemålningar; en kalk från 1415 o. s. v.; tornet är till en del qvar från gamla kyrkan, skadadt af blixt 1772. Pastoratet räknas till andra klassen. Socknen har skola från 1813, vanliga kassor, Sandbergs donation för skola och fattiga, Petrés för fattiga m. m. - Af minnen från äldre tider omtalas en stensättning å Qvarnängen, med »Bos sten» i midten, lemningar efter en byggnad å en holme i ån midt för Cedersberg, kallad Bosholmen, och efter förskansningar norr om Säby, nära Garpekärr, der man ock funnit spår efter en drabbning. Den nämde Bo var den rike och mäktige Bo Jonsson, som här och i kringliggande socknar hade betydlig egendom. Allt framgent har adeln här haft nästan all jorden; dock hafva 14 gårdar af 65 1/2 enligt 1700 års jordebok en tid lydt under kyrkor och prebenden; sjelfva reduktionen gjorde ej stora förändringar.

Gårdar, byar och verk: Säby, s. vid Stångåns utlopp ur Rängen, 2 1/2 mantal frälse säteri, inberäknade de afhysta Bjärke 1 och Landamäre 1/2 m.; Cedersberg, f. d. Djursberg, något nordligare 7/8 m., och Hofvetorp 5 m., äfven afhyst; tillsammans 8 3/8 mantal frälse säteri, hvartill år 1852 hörde 12 3/8 m. underlydande inom socknen, nemligen: Ringsnäs 1/2 m. frälse, Wässentorp 1 1/4, Gräshorfva 3/8, Skog 1/2, Karsnäs 1/2, Labbenäs 1/4 m., allt frälse, s. och s. v. mellan Stångån och Rängen; Torpa 4 m., Skärstorp 1, Fallemo 1/4, Gunnarsbo 1/4, Göttorp 1, Kringstorp 1, Hållingstorp 1 m., allt frälse, s. och s. o. bortom Stångån och Rängen; Husby 1/2 m. krono; Skorpa qvarn med 3 par stenar, såg, kniphammare och tegelbruk; det hela taxeradt nämda år till 68,080 R:dr. Säby har, jemte Bro (Brokind) i Wårdsnäs, tillhört Bo Jonsson Grip († 1386), som under åren 1370-75 inköpt flera ännu derunder lydande gårdar; sedermera egdes det troligen af hans arfvingar, och öfriga egare efter honom till Brokind, men torde ej för sig sjelf varit af större betydenhet förr än på 1500‑talet. Det tillhörde 1501 Johan Månsson (Natt och Dag), derpå dennes ättlingar i 5 led, riksråden Måns 1529, Nils 1553 och Nils († 1613), gift med riksrådet Bengt Gyltas dotter, och sedermera med K. Eriks dotter Sigrid, vidare Per († 1633), och öfverstlöjtn. Carl Persson Natt och Dag. Den sistnämde egde 1683 Säby såsom säteri af ett mantal, 1686 utan mantal; »Bjärka och Landväre», såsom afhysta; »Wästentorp, Ringsnäs, Holingstorp, Fallmo, Karsnäs, Torpa, Skälstorp, Göttorp», och ännu andra 6 gamla frälsen, en del såsom rå och rör; Hofvetorp genom byte, som fadern gjort med kronan 1623, och såsom säteri redan 1670; samt en del af Wästentorp såsom skatte, Kringstorp såsom krono. Godset kom med Carl Perssons dotter Catharina till lagman frih. Er. Cederhjelm (†1743), genom köp till dess fader presidenten frih. Germ. Cederhjelm († 1741), och innehades såsom morgongåfva af dennes enka gr. A. M. Lewenhaupt, derpå af sonsonen presid. frih. Germ. C. Cederhjelm († 1789), dess enka född v. Saltza, och sonen exc. gr. Germ. Ludvig († 1841), den siste af ätten. Det ökades under tiden redan till 1700 med Gräshorfva, till 1726 med Gunnarsbo, som varit doneradt till Erik Slatte, och från reduktionen utbytt af amiral Joh. Bähr; med Labbenäs och en del i Skog, som 1686 tillhört M. Drake, 1700 S. A. Müller; sednare med Husby, och Fallmo som 1700 tillhört fru Cath. Lovisin, 1726 lydt under Stureforss. Djursberg nämnes 1683 såsom gammalt säteri af ett mantal, 1726 utan mantal, under samma ego som Säby. Båda med tillhörande egdes 1852 af grefve E. F. v. Saltza på Mem. Åbyggnaden skall fordom ha legat å Bosholmen; när den flyttades, är okändt; 1632 uppfördes ett stenhus af 2 våningar, 1791 ett nytt af tre våningar med flyglar, och det gamla inreddes till magasin; flera rum äro af märkvärdig anordning, och prydas af dyrbara statyer af Sergel o. a., af taflor m. m. Under Cederhjelmska ättens tid samlades ett bibliothek af flera tusen volumer, äfvensom en mängd handskrifter, hvilka sedermera blifvit aflemnade till Upsala akademi. Här finnes ock trädgård, park med ett monument af sten, djurgård o. s. v. Skorpa kniphammare privilegierades 1736, jemte en manufakturhammare med två härdar, som dock aldrig uppfördes. Vid Cedersberg har funnits glasbruk, anlagdt 1782, i sednaste tider nedlagdt. - Stureforss, ö. vid Stångåns utlopp i Erlången, 4 1/4 mantal frälse säteri, f. d. Forssa med afhysta Byrstorp och Sjövalla; Tegneby 1 frälse, äfven afhyst; qvarn af 4 par stenar, 2 sågar, spik- och kniphamrar, tegelbruk, kalkugn; underlydande år 1852 inom socknen 9 3/4 mantal, nemligen: Winstorp, n., 1/2 m. skatte; Toketorp 1/2, Wreta 1 1/4, Norrberga 1 ½, Gattorp 3/8, Tacketorp 1/8, allt frälse, n., och v. om Stångån; Risnäs och Öfverby 2 3/8, Bostorp 1/2, Åndebäck 1/4, Björksäter 3/8, Dala 1/8, Gassarp 1/4, Dalshult ¼, Banketorp ¼, Mårdstorp ¼, Klint ¼, Jordstorp ¼, Ringstorp 3/8, allt frälse, s. och s. o. om Stångån; tillsammans taxeradt nämda år till 68,560 R:dr, hvartill kommer väl lika mycket inom kringliggande socknar. Forssa nämnes på 1400-talet, men har kanske ej då varit betydande; det skall af ålder ha tillhört slägten Bjelke, bebygdes till säteri af riksrådet Thure Nilsson Bjelke (halshuggen 1600) och dess fru Margr. Sture, kallas derpå än Thureforss än Stureforss; kom med dottern Märtha Bjelke till R. Dr. frih. Gabr. Oxenstjerna († 1640), och sedan till deras söner, från 1651 grefvar, Gustaf († 1651) och Thure O. († 1669), innehades 1683 såsom gammalt säteri af 4 1/4 mantal, 1686 utan mantal, af Thures andra fru Beata Lejonhufvud. Underlydande voro då Sjövalla, afhyst, »Tägneby, Björkesäter, Bostorp, Rysnäs, Öfverby, Wreta och Byrestorp», dels gammalt frälse rå och rör, dels af Oxenstjernska slägten köpt eller tillbytt. Med Thure Oxenstjernas dotter Catharina kom Stureforss till Carl Person Natt och Dag till Säby, kanske ock till en del med halfsystern Sigrid till Gen. löjtn. B. R. v. Liewen, från hvilken det skall ha blifvit köpt af Kgl. R. grefve C. Piper († 1716). Denne egde det 1700, med de under tiden tillkomna Ringstorp, som 1686 lydt under Säby, Åndebäck och Dala, skattlagda 1688, Gattorp, Tacketorp, Norrberga, Toketorp; till 1726 hade ytterligare tillkommit Jordstorp, Mårdstorp, Banketorp, en del af Ringetorp, som 1686 lydt under Säby, 1700 tillhört fru Cath. Lovisin, jemte Dalshult, som hon ock egt, sednare Klint, som ock tillhört fru Lovisin 1700, men 1686 och 1726 lydde under Säby, samt Winstorp, som 1627 donerades till Erik Slatte, men sedermera reducerades. Pipers enka Christina Törnflycht innehade godset efter honom, och testamenterade det såsom fideikomiss till sin måg R. R. gr. T. G. Bjelke († 1763), hvars ättlingar R. R. gr. Nils A. Bjelke († 1792), kornetten gr. Thure Gustaf, kammarherr gr. Nils 1829, och 1852 gr. Thure Bjelke, gift med fröken Sture, deraf varit egare. Stureforss nuv. åbyggnad är från 1704, uppförd af sten efter Nikod. Tessins ritning, 3 våningar hög och af ansenlig längd, med flyglar af en våning; ett och annat rum är af märkvärdig inredning; utomkring finnes trädgård, orangeri, stor park med tempel af sten, lusthus och monumenter. Manufakturverket är privilegieradt 1760. - Stafsäter, s. v. nära Rängen, 2 3/4 m. frälse säteri, med Svartsäter 1/2 frälse, och Farsbo 3/8 rå och rör; samt underl. inom socknen 3 5/8 m. frälse, nemligen: Säljsäter ¼, Seltorp ½, Skog 1 ½, Norrberga 1 3/8 m., allt vester om Stångån. Stafsäter nämnes på 1400-talet; det har från början af 1600-talet tillhört slägten Stuart, öfverste Anders till 1640, och dess son S. Ad. Stuart till 1667, sedermera Riks Skattm. frih. Gu. Bonde, och 1683 såsom säteri af 1 m., med afhysta 2 ¾, dess måg Kgl. R. gr. Jak. Spens († 1721). Denne innehade det äfven 1686, jemte Svartsäter, Skog, Farsbo, Seltorp och Norrberga, såsom dels gamla frälsen, dels tillbytta af Bonde, samt Säljsäter, som öfverste Glatsten köpt 1642. Godset kom vidare genom gifte med Hedvig Spens till lagman Dan. Sparrsköld († 1739), egdes 1760 af deras dotterdotter fröken H. M. Taube, sedermera gift med Landsh. frih. Fredr. Ulr. Hamilton; tillhörde 1829 frih. F. Hamilton, 1852 gen. major J. F. Boy. - Prestgården vid kyrkan, 1 m. krono, f. d. Räftomta; Wist 1/2 m. krono, kaplansbol; Styfvinge, v., 1 1/2 m. krono, militieboställe, har 1686 hört under Säby. - Skog 1 m. skatte; Markustorp, s. s. o., 1 skatte; Mörketorp, s. s. o, 1/2 skatte; Grimsmålen 1/4 skatte; Ebbetorp 1/4 skatte; egas af bönder. Äfven af dessa hafva de flesta, åtminstone delvis, fordom hört under Säby eller Stureforss, Grimsmåla tillhört Erik Slatte, men blifvit reduceradt.