Studiecirkel i samarbete med Vuxenskolan 2022.
Växter, blommor, fåglar och svamp.

Cirkelledare och samordnare: Anette Söderman.
Administration; Eva Sievert
Text: Mats Persson



27 april 2022 kl 1800. På spaning efter vårens tidiga fåglar.

Vi samlades vid parkeringen, Sturefors IP, och promenerade i lugnt tempo förbi Risnäs cirka 1.5 km där vi vände hitom viltvattnet. Rasten kunde vi avnjuta på Anettes stuga. Vädret var inte perfekt för fågelskådning - det var riktigt kallt och blåsigt, så det blev ingen lång lista observationer:
Koltrast, taltrast, dubbeltrast, grågäss, bofink, gulsparv, lövsångare, skrattmås, skäggdopping. Vitsipporna dominerade bland örterna.


11 maj 2022, kl 1800. Vårpromenad runt Ebbetorp gård.

Samling på gårdsplanen på Ebbetorp gård. Eva Sievert hälsade välkommen. Alla var väl klädda för det väntade lätta regnet som föll under kvällen. Mats gav alla en uppgift: att lyssna efter en liten teleprinter ibland lövträden. "Ett tiotal bokstäver skrivs ut med rasslande fart. Sedan är det tyst lika ungefär lika länge som utskriften tog följt av ytterligare tio snabba tecken på teleprintern, och så vidare..." Mats försökte beskriva hur den mindre hackspetten låter när den hackar. Den är nästan en raritet och det fanns goda möjligheter att få höra eller se den under vandringen.
Vandringen följde vägen mot Börsebo. Där vände vi och promenerade genom den fina betesmarken. Vi besåg den nyröjda ängsmarken som markägaren Kjell Gustavsson presenterade. Han har över flera år och i samarbete med länsstyrelsen röjt en ganska igenvuxen ängsmark som gränsar till den gamla. Vi tyckte detta var en mycket positiv nyhet. Den nya ängen var redan nu väldigt fin och vi ändrade vår väg och gick tillbaka mot Ebbetorp på den. Regnet hade hängt i luften under vår vandring och när vi kom tillbaka så började det regna ordentligt.
Vi hörde inte den nästan utlovade "teleprintern", mindre hackspett. Men vi hörde trastsång på väg mot Börsebo: koltrast, taltrast och dubbeltrast. Svart-vit flugsnappare, pilfink, gök listades. Bland växter märktes: Benved, jordreva, blåsuga, kattfot, gullviva, ängsviol, kabbeleka, vitsippor, gökärt och knoppande liljekonvalj.


24 maj 2022, kl 0630. Gökotta, ett arrangemang tillsammans med kommunen.

Kommunekolog Johan Molin hälsade välkommen vid Stureforsbadet. Det var en kylig men fin morgon. Solen var på väg upp och värmen kom allteftersom. Johan berättade först om våtmarkens historia genom tiden. Sedan beskrev han arbetet med att anlägga den fina spången över våtmarken. Spången fick beröm av flera i vår grupp. Några tyckte dock att den kunde blivit handikappsanpassad. Johan svarade då hur kraven på tillgänglihet skulle resultera i en 1.5m bred spång med stora vändplatser. Budgeten skulle inte heller räcka till. Vi enades om att vi var mycket nöjda med den nya sevärdheten (spången) som gjort den exotiska våtmarken så tillgänglig.
Vandringen gick först ut till fågel-"tornet" följda av en törnsångares snabba toner. Där hördes både rör- och sävsångare. Rörsångaren var närmast och man kunde hålla med om att sjöng sävligt medan den avlägsnare sävsångaren sjön rörligt och blandade in fler flöjtande toner i den något gnissliga sången. Skrattmås, skäggdopping, knipa och kanadagås sågs på vattnet.
Sedan gick vi långsamt på spången över till ekbacken på andra sidan. I våtmarken med dess djungellika, spirande grönska i alla nyanser hördes gärdsmyg och svarthätta. Svärdsliljornas blad stod som svärd ur vattnet. Ängsbräsmans vitaktiga blommor lyste här och var. Kabbelekans gula färg har ju bara kabbelekan, eller hur? Krusfrö hade inte utvecklat sina blommor än, men de krusade bladen lockade till frågor till Johan som gissade på det vackra, flockblomstriga krusfröet. Vi kollade när vi kom hem - och det stämde. Fräken- och bräkenväxter av flera slag var nu som allra vackrast och hela våtmarken är som en amasonas-djungel - i vår egen hemtrakt. Ni som inte "gått på spången" - gör det!
Vi gick sedan den korta men lite svårgångna slingan i ekbacken på andra sidan där vi också fikade på högsta punkten. På återvägen stannade vi och lyssnade på Johan som berättade om de ståtliga ekarna i sluttningen. Tänk att man bott så många år i trakten och inte varit i denna natur-pärla. Kunskapen om och tillgängligheten till hembygden ökar verkligen! Kraftiga exemplar av skelört växte här och var. Plockas med stor försiktighet - den blodröda örtsaften är frätande! Johan hörde grå flugsnappare ett par gånger. Det var då förargligt att jag inte hörde den själv! Inga problem - Johan startade en app i mobilen och man fick höra den tunna, gnissliga sången från en högtalare som han hade i bältet.
Stort tack till kommunekolog Johan Molin som guidade oss denna vackra morgon. Och ett stort tack även till Johans arbetskamrater på kommunen som projekterat och anlagt den mycket fina spången!


Kommunekolog Johan Molin står på en hög rotvälta mitt i vår egen amasonas-djungel och visar en bild med de fåglar vi kan väntas se under morgonen. Hans vänstra finger pekar på den lilla gärdsmygen som strax sjöng för full hals eller snarare med hela den lilla skakande kroppen som bara väger 10 gram.
Foto: Anette Söderman



Johan berättar om de magnifika ekarna som står i sluttningen där spången slutar. En djungel av lövskog omger oss.
Foto: Anette Söderman



Fikapausen.
Foto: Anette Söderman



Vi har vänt och är på väg tillbaka.
Foto: Anette Söderman

15 juni 2022, kl 1700
. Fornhemmet, inventering av växter och fåglar. Besök till Lennart Karlssons fina trädgård.

Eva Sievert hälsade välkommen till vår fjärde träff i naturcirkeln. Uppslutningen var god men regnet hängde i luften. Vi började med att försiktigt strosa runt på de oslagna ängarna där gräset kittlade mina bara ben upp på vaderna. Det kändes som en mellantid mellan vårens blommande överflöd och sommarens örter - det var inte så mycket att hitta just nu. På vägen in från vägbommen hittade jag (Mats P) några fina örter som vi kunde examinera och prata om. Vi hade tre olika nävor - skogsnäva även kallad midsommarblomster, skuggnäva och stinknäva att jämföra. Smultron, gulvial, kråkvicker, teveronika, grässtjärnblomma, ängskovall och vanlig smörblomma lade vi upp på bordet. Anette hittade björkpyrolans växtplats med ett första blommande exemplar. Sårläkan var inte synlig ännu. Vi var osäkra på om det var en skräppa eller en syra som växte vid Tacketorps magasin. Vi blev inte klara med detta, släktena är artrika och det var bladformen som skulla avgöra. Eva S provade också att smaka på bladen som skulle smaka syrligt om det var en syra. Efter det fick det bli en skräppa till slut.

Under fikarasten pratade vi en hel del om härmsångarens fascinerande läte. Den härmar massor av fågelarter i sin sång, även afrikanska arter som den lär sig av under vintern. Den benämns även gulsångare eftersom den är gultonad i sin fjäderdräkt. Den sjunger fortfarande, något sent i juni som det är. Henrik Sievert sade att de har en gulsångare som sjunger på deras tomt - man kan inte ha finare fågelsällskap! Vi pratade också om trädpiplärkans sång och sångflykt efter att just ha hört den från andra sidan fältet. Mobil-apparna sjöng runt fikaborden så det stod härliga till.

Som avslutning på kvällen var vi inbjudna till Lennart och Birgitta Karlssons fina trädgård strax bortom Bjärka-Säbys fotbollsplan. De flesta tog en rask promenad och flera blev positivt överraskade av den omväxlande vägen.

Alla blev sedan alldeles hänförda och imponerade av den underbara trädgården. Lennart visade runt längs de slingrande, stensatta stigarna. Där finns alltid växter som står i sin högsta blomning nu. Vårens lökväxter hade nu gjort sitt och man skulle ha varit på besök då också. Men rhododendron, klematis och kaprifoler blommade tillsammans med plantor som bara hade latinska namn. Flera av cirkeldeltagarna var här för första gången och de var mycket begeistrade.
Tack, Lennart och Birgitta, för att vi fick komma i år igen! Detta är en av cirkelns höjdpunkter!





Birgitta Karlsson berättar för Anette Söderman hur hon flyttade en snok från den lilla dammen till en kilometer bort, allt för att grodorna, salamandrarna och eventuellt en padda skulle kunna få vara ifred. Foto: Mats Persson



 

Tack, Lennart och Birgitta (längst fram till vänster), för att vi fick komma till er underbara trädgård i år också! Foto: Mats Persson