Årets bussresa, vårutflykten, gick till industriminnet Övre Häfla bruk eller Häfla hammarsmedja i Skedevi socken, i Hällestads Bergslag i norra Östergötland.
Första juni 2013.


Text: Hans Hansson
Foto: Hans Hansson och Sven-Olof Ekström (inramade bilder är klickbara för större version)

Vår resa startade klockan 08:00 från P-platsen vid ICA i Sturefors med vår ordförande Rune Sundström som chaufför och reseledare och Uno Svensson som guide. Två timmar senare var vi vid Häfla Hammarsmedja.

 

Väl framme i Hävla styrkte vi oss med medhavt kaffe.

       

De mycket kunniga och skickliga guiderna Leif Sundeblad och Torbjörn Zimmerman berättade om bruket och dess historia. Detta anlades av landshövding Jacob Flemming 1682, under Carl XI:s tid. Energi för att driva hammare och bälgar togs via vattenhjul ur Häfla ström och träkol för att smälta om tackjärnet togs från närliggande skogar.

Sedan sen medeltid framställdes råjärn/tackjärn på många ställen inom landet, men på grund av dess höga kolhalt, 4 - 5 %, var detta järn sprött och icke smidbart. Genom en metallurgisk process som (fortfallande) kallas färskning sänktes kolhalten till under 2 %, vilket gav ett smidbart och härdbart stål.

De metallurgiska processerna beskrevs, men återges ej här.

Färskningen gjordes i Hävla ursprungligen som tysksmide i en tyskhärd. På 1880-talet övergick man till Lancashiresmide, en väsentligt energisnålare metod.

  

Produktionen pågick till 1924 då smedjan låstes, alla gick hem. Anläggningen lämnades som den var med härdar, hammare osv. Sedan dess har smedjan förklarats vara ett industri- och byggnadsminne. En stiftelse har bildats för smedjans bevarande.

Bland de utrustningar och maskiner som visades är följande av särskilt intresse:

  • En tyskhärd
  • En Lancashirehärd
  • En räckhammare av 1600-1700-talsmodell
  • En smälthammare från 1830-talet
  • "Bagges" blåsmaskin

 

 

Smedjan drevs i kontinuerlig drift från klockan 6 på måndagsmorgonen till klockan 18 på lördagskvällen. Arbetsstyrkan utgjordes av 2 hammarlag som arbetade i skift om 7 timmar. Ett hammarlag bestod av en mästersmed, en mästersven och en smeddräng, en förvånansvärd liten arbetsstyrka.

 

Vid Hävla Övre Bruk bodde 10 – 12 man med familjer. I den gamla arbetarebostaden ”Grålus” fick vi se hur smederna bodde. Ett par lägenheter var tidstypiskt möblerade.

 

I ”Grålus” visades även en mycket välgjord skalenlig modell av hammarsmedjan. Kommentar från guiden Torbjörn Zimmerman: De som inte begrep nere i smedjan hur det fungerade förstår det efter att ha sett den här modellen!

Avståndet mellan ”Grålus” och hammarsmedjan är bara 60-70 meter. Nära för smederna att gå till arbetet, men ljudnivån i bostaden måste ha varit helt oacceptabelt hög mätt med dagens mått. Stor risk att även smedernas familjer fick hörselskador!

 

Efter den givande rundvandringen i Hävla började det kännas tomt i magen. Vi åkte vidare till Rejmyre. Där tittade vi på centrumbebyggelsen inklusive glasbruket och åt en god lunch i gästgiveriet. Ett något oväntad upptäckt: en graffitimålning på glasskiosken föreställande den mördade utrikesministern Anna Lindh.

 

Från Rejmyre åkte vi på småvägar till Stjärnorp i Vreta kloster där vi drack eftermiddagskaffe och besåg Stjärnorpsravinen. Ravinens nedre del domineras av strutbräken, den var redan nästan manshög. Blomknopparna på rhododendronbuskarna höll på att slå ut, om en vecka kommer ravinen att vara som vackrast!

Återfärden till Sturefors gjordes via den nybyggda s.k. Östra länken som öppnats för trafik två dagar tidigare, en premiärtur för de flesta av oss.

       

Margit Ekman tackade för en väl planerad och genomförd resa!

Vår färdväg framgår av bild X som är GPS-spåret från dagens resa inlagt på Google Earth.

Besöket i Hävla och Reimyre fick mig att tänka på hammaren i Skorpa och glasbruket i Cedersberg. Otroligt synd att dessa båda industriprojekt är spårlöst borta, i stort sett utan dokumentation! BEKLAGLIGT!

/ Hans Hansson