Hagebyhöga kalkkärr-Fyllamossen-Nässja-Örberga-

Rogslösa-Vadstena
06-05-27

 

Den vackra gamla bron vid Öjebro 

 

Stor tur med vädret, solen sken från en nästan klarblå himmel hela dagen. Det hela började dock i moll då de 45 deltagarna fick beskedet att Ingmar Carlsson hade drabbats av sjukdom och läkarbesök och inte kunde delta. Det var dock inte värre än att han kunde sköta mjölkningen som vanligt redan dagen därpå. Ensam reseledare var nu Uno Svensson och bussen kördes på sedvanligt utmärkt sätt, nu för tionde gången, av Britt-Marie Pettersson.

 

Hagebyhöga kalkkärr

I Vadstena steg dagens guide, f.d. stiftsjägmästaren Kjell Klofsten, på bussen som därefter fortsatte till Hagebyhöga kalkkärr. 

 

  

 

     

 

Bland blomstren som sågs lyckades skrivaren av dessa rader få med kärrspira, jungfrulin, svarthö och majviva. Att kärret var djupare än det såg ut blev skrivaren också varse vid ett lite felsteg.

 

Fyllamossens meteoritkrater

På vägen till Nässja gjorde vi ett stopp på vägen som passerar Fyllamossen vilken ligger på platsen för ett meteoritnedslag. Kjell och Uno pekade på höjdskillnader, låga åsar, i landskapet som sannolikt har med nedslaget att göra. I området kan man också hitta stenar som kan tänkas vara meteoritstenar. 

 

 

 

Nässja

Nästa mål var skeppssättningen vid Nässja. Platsen ligger mycket vackert och skepps- sättningen, med sina mycket stora stenar är verkligen imponerande. Hur bar sig den tidens människor åt för att få dessa mycket stora stenar på plats. Hur som helst så smakade medhavt förmiddagskaffe alldeles utmärkt. 

 

      

 

Örberga kyrka

Efter kaffet fortsatte resan till Örberga kyrka. Kyrkan är Sveriges näst äldsta daterade stenkyrka, daterad till år 1118. Koret och tvärskeppet har sannolikt tillbyggts på 1200-talet av stenhuggare från Alvastra cistercienserkloster. Tornet med  trapprundlar har viss likhet med Husaby kyrktorn i Västergötland. Tornspiran är i mitten av 1700-talet. Kyrkans kalkmålningar är utförda på 1400-talet av Risingemästaren och hans elev. 

På vägen från Örberga mot Vadstena passerade vi det mycket vackert belägna Stubbetorp, ett populärt café där man även kan få en enklare maträtt. Vår guide Kjell hade goda erfarenheter av stället.

 

 

Rogslösa

Nästa anhalt blev, lite oplanerat, Rogslösa. Vi tyckte helt enkelt att det var synd att missa Rogslösas kyrkport med dess fantastiska smiden när vi var så nära 

 

    

 

Kastad kulle

Tyvärr hade vi inte tid att stanna vid Kastad kulle men Uno hann berätta en del  när vi passerade förbi. Kullen, en s. k. drumlin, är uppbyggd av inlandsisen över en kraftigt söndervittrad kalkstensskolla. På kullen finns  en rik stäppängsflora med bl. a. backsippa och luddvedel.

Kullen ligger söder om Vadstena nära riksvägen.

 

Lunch på Vadstena Folkhögskola

Lunchen, bestående av lax, kokt potatis och en god sås, avåts vid fönsterbord med fin utsikt över Vättern. Till efterrätt fick vi en likaså god äppelpaj med vaniljsås.

 

Vandring i Vadstena

 

 

 

Efter lunchen tog Kjell oss med på en vandring genom Vadstena. 

Första stoppet gjordes vid Mårten Skinnares hus där vi tog oss en titt på Sveriges mest fotograferade "utetoa". Vi fick också veta att Mårten var Sveriges rikaste man men att han kom i onåd hos Gustav Wasa och dog utfattig. I huset bredvid Mårtens fanns början till Vadstena hospital bestående av sex små celler för totalt 12 patienter. 

Vi stannade också till vid den stora kvinnoasylen. Där finns numera Folkhögskolans musiklinje. Denna har ett mycket gott rykte och det är svårt att komma in där.

Nästa mål var klosterkyrkan där Kjell bl. a. visade på en del föremål som kom från den gamla församlingskyrkan av vilken bara Blåtornet finns kvar.

Vandringen avslutades vid ->

 

Leksaksmuseet

Besöket i detta avslutades med kaffe. Nu var flertalet deltagare, efter en mycket innehållsrik dag, ganska så trötta. I stället för promenera tillbaka till bussen vid Folkhögskolan var vi tacksamma för att Britt-Marie i stället hämtade bussen och lät oss stiga på vid Leksaksmuseet.

 

I bussen hem tackade Pelle Druid Uno, Anitha och Britt-Marie för den väl genomförda resan och Britt-Marie fick dessutom en liten gåva som tack. Detta var hennes tionde resa med Wist Hembygdsförening