Välkommen till Hjortkälla!  

	Hjortkällaområdet är ur kulturminnessynpunkt synnerligen unikt. Någon motsvarighet finns inte i Östergötland. Odlingslandskapet från 1500-talet till de stora skiftesför- ändringarna vid mitten av 1800-talet kan här avläsas i ett orört tegsystem.
Rester av husgrunder samt några fruktträd finns kvar sedan tiden Hjortkälla var bebott. Hjortkälla omnämns första gången i skrift,  i de första skattelängderna på 1620-talet Huset på bilden är inkopierat från en målning gjord år 1900. Det revs 1919.

Hjortkälla ligger i det eklandskap söder om Linköping, som är det största sammanhängande ekpräglade området i norra Europa. Inte långt därifrån ligger godsen Sturefors och Bjärka-Säby som sedan medeltiden dominerat Wist socken. 

Torpet har tillhört godset Bjärka-Säby men har sedan mitten på 1600-talet varit knutet till Styvinge gård som dagsverkstorp. 1841 lades jorden till huvudgården Styvinge och den egentliga torparperioden var därmed slut för Hjortkällas del. Efter denna tid har Hjortkälla bebotts av människor med olika yrken och bakgrund.

Hjortkällaområdet är till storleken ca 10 ha och det finns 57 tegar, varav den minsta bara är några få kvadratmeter stor. På de minsta tegarna var det hacka, spade och lie som gällde! En inkörsel finns till varje teg, antingen via en stenbro eller från intilliggande teg.

Att det gamla tegskiftet finns kvar idag beror på att en gammal man, arrendatorn på Styvinge, enligt syneprotokoll år 1895 slapp att täckdika tegarna. 

Flygbild tagen före öppnandet av Styvinge bergtäkt

Besök av landshövding Björn Eriksson 22 juni 2000