|
Wist Av Nils Sjöberth Stångån, detta blå band, som har sitt flöde genom socknen, har genom tidernas gång varit den samfärdsled som förde de första nybyggarna till Wist. Det var inte bara som samfärdsled som vattenvägarna främjade invandring, man var också beroende av det ekonomiska system som naturen gav för sin överlevnad. Fiskrikedomen var stor i våra vattendrag, men även andra jaktbara arter drogs till vattendragen. Upphittade stenverktyg ger oss en fingervisning om hur detta folk hittade sitt näringsfång utefter vattenvägarna. Bronsåldern är en period som i stort sett gått vår bygd förbi. Inga bosättningar, storhögar eller gravar har kunnat registreras. Ändå måste dessa människor ha lämnat över ett arv, nämligen djurhållning och ett sparsamt jordbruk, till nästa period av människor. För när vi kommer in i nästa tidsskede 500 år f.Kr och framöver vittnar gravfält och boplatser om en viss samhällsstruktur, koncentrerad till ett bondesamhälle i anslutning till vattenvägarna, nämligen järnåldern (se karta över gravfältens geografiska läge). De första 400 åren av järnåldern fick en drastisk klimatförsämring, vilket tydligen fick en drastisk påverkan i utvecklingen. Den kallas den fyndfattiga perioden i forngravarna. Från början av vår tidräkning år 0, och fram till folkvandringstiden ser det ut som utvecklingen gått normalt. Möjligt är att en viss invandring skett efter de ogynnsamma "Fimbultvintrarna". Vid tiden för vår tidräknings början börjar, möjligen med påverkan av andra kulturer, nya gravskick med resta stenar (bautastenar) och domarringar att skönjas. Under folkvandringstiden 4-500 år e.Kr. kom ett nytt bakslag med kraftig befolkningsminskning under c:a 50 år. Om detta berodde på pest, ofred eller utvandring har ej kunnat kartläggas. Kanske ofred var en anledning, för vid den här tiden började man bygga försvars- eller fornborgar även kallad bygdeborgar. Även i Wist har tre skönjbara ruiner av borgar belägna i 500-talets randbygd. Det etablerade bondesamhället som fanns före folkvandringstiden utgjordes av enskilt belägna gårdar, med självhushåll som näringskälla. I samband med folkvandringstiden kom ett nytt kulturmönster att växa fram. Man övergav i många fall sina tidigare gårdar och flyttade tillsammans i byar. De största byarna i Wist blev Tägneby, Vreta by, Skogs by, Risnäs by samt Torpa by. Tägneby och Torpa by är i dag helt borta ur kartbilden. Följden blev att ett nytt kulturmönster växte fram. Förmodligen började sockenbildningen ta form, liksom häradsgränserna fastställdes För att hålla ihop de här samhällscirklarna behövdes en centralmakt. Den centralmakten utgick från Husabygårdarna (Kungsgårdarna). I Wist fanns en sådan Husabygård. Den var belägen där nuvarande ungdomsgården ligger. Fogden eller hövitsmannen på vår kungsgård var en mäktig man, som inte bara regerade över Hanekinds härad. Under honom låg även Åkerbo, Valkebo och Bankekinds härad. Det här med fogdar på Husabygårdarna fick en gynnsam utveckling för de missionärer som förde ut den nya läran på 1000 talet. nämligen kristendomen Det som jag nu har framfört är bara en summarisk bild över utvecklingen i Wist. Många detaljer har utelämnats av platsbrist. Men avsikten har varit att ge en liten bakgrund till den kyrkohistoria som är huvudtemat i uppsatsen, för utan människor på rätt plats, ingen kyrka. Där ger kartbilden över forngravarna en entydig bild för rätta platsen för kyrkan. Grundmaterialet för uppsatsen är dels hämtad från historieforskaren och biskopen Rhyzelius verksam i Linköping, samt den forskning som gjorts av prosten Ingvar Kalm Wist församling samt egen forskning. Genom sina färder i väst- och österled hade vikingarna fått vetskap och inblick i den nya förkunnelsen. Det var därför inte underligt att omvände vikingar förde med sig missionärer från England till det gamla landet. Skara blev medelpunkten för deras missionsgärning, där man också uppförde landets första domkyrka. Det var också härifrån som missionärerna strålade ut över landet, där Götaland med Västergötland och Östergötland blev den första målgruppen med gott resultat. Det ser man bäst av den mångfald av 1100 tals kyrkor som fortfarande finns, eller som fortfarande har byggelement kvar i dagens kyrkor. Vilken strategi tillämpades då av missionärerna. Jo, småkungar och fogdar på kungsgårdarna, säte för maktens boning blev den första målgruppen. Det budskap som frambars talade inte bara om de himmelska fröjderna där fanns också ett politiskt inslag. För att nå Guds rike så var man också tvungen att vara den jordiska överheten underdånig. Det här var något som passade kungar och fogdar, att få kristlig befogenhet i sin maktställning. Följden blev att kungar och fogdar raskt gick över och lät döpa sig i den kristna tron. Det här med överhet kom att bli fast förankrat i många hundra år. Man kan se från krigslagarna hur förankrad överhetan var, där soldaterna bland andra böner förestavades följande bön, "Förläna mig trohet och kärlek till min överhet och bevara mig för synd, skam och last" På kungsgården bildades en kristen församling, som sedan spred sig som ringar i vattnet ut över kungens- eller fogdens områden. På kungsgårdens marker avsattes så en markbit för uppförandet av en kyrka, ofta då en stavkyrka uppförd i timmer. Så såg det också ut i Wist. Rhyzelius skriver "att man i Wist uppfört en liten Trädkyrkia innan then mächtade att bygga sin kyrkia af sten". Marken för kyrkbygget låg på Husabys ägor. En annan förändring som var knuten till den andliga världen var det nya gravskicket som togs i bruk. Under ASA-tiden så hade varje bosättning eller by sina egna ättehögar i närheten av bopsättningen Nu när den nya religionen kom till, så avsattes mark i anslutning till kyrkan som begravningsplats. För att finansiera uppförandet av den första kyrkan, vad beträffar markavträde och övriga kostnader, så kunde inte den självhushållande allmogen ställa upp. Det blev i stället kungsgårdarna, grundarna för de första församlingarna som fick svara för kostnaderna. Ingvar Kalm skriver "Dock talar sannolikheten för, att kyrkans plats alltsedan den byggdes här var belägen ungefär här där hon nu ligger". Allt talar också för detta, om man beaktar det historiska skeendet med missionärernas strategi knutet till kungsgården. Om vi inte vet så mycket om Wist första kyrka, så får vi en exakt bild av kommande kyrkbyggen genom arkeologernas kartläggning av kyrkorna från 1100 talet och framöver. Se planskiss över kyrkornas utbyggnad. Genom det låga befolkningsunderlaget på 1100 talet så behövde man inte bygga så stor kyrka. Därför blev det första kyrkorummet inte större en 10,5 m långt och 7,5 m brett. Kyrkogården låg i ett sluttande plan i söder ner mot det numera rivna kyrkstallet. Den nuvarande förhöjda och avjämnade kyrkogårdsytan utfördes på 1800 talet. Om allmogen fortfarande inte hade några ekonomiska möjligheter vid finansieringen av 1100 tals kyrkan, så var de en ovärderlig tillgång i form av arbetskraft. Murarna uppfördes nu och även i kommande utbyggnader av gråsten med kalkbruk som bindemedel. Under 1300 talet ser det ut som behovet av en större kyrka var påkallat, för då gjordes en förlängning av kyrkan i öster. Under 1400 talet utfördes ytterligare en förlängning i väster, kyrkan fick den längd som den har i dag, fast lika smal som 1100 tals kyrkan. I det utförandet försågs byggnaden med ett smalt torn, liknande kyrktornet på Kaga kyrka. Från mitten och under senare delen av medeltiden ser det ut som allmogens ekonomiska ställning förbättrats. Detta med tanka på de relativt frikostiga donationerna och testamenten i form av jord som gjordes till kyrkan. Jord som genom köpeavtal eller arrende kunde omsättas i pengar (Ingvar Kalm). Så skriver Kalm," att Olof i Risnäs 1286 testamenterar en hemmansdel i Risnäs överby samt andel i nedre byns skog." Vidare skriver han, " att hustru Elena i Skog testamenterar jord till kyrkbygget omkring 1350 " Säkert var drotsen Bo Jonsson Grip en flitig bidragsgivare till kyrkbyggandet. En annan händelse ägde rum 1379, då Bo Jonsson gjorde ägarbyte med kyrkan, då kyrkan fick vissa delar av sin jord samlad i en enhet vid Styvinge. Wist kyrka tillmättes stor betydelse inom domkyrkokretsen. 1434 utfärdar biskop Bruderus ett dekret, "att alla som på vissa dagar besökte Wist kyrka, skulle meddelas 40 dagars avlat (syndernas förlåtelse). Ett liknande brev utfärdas av biskop Bengt och lyder "alla som vissa högtider till den heliga Jungfruns ära besöker Wist kyrka erhåller 40 dagars avlat". Det heliga jungfrun räddades från lågorna 1961 och kan beskådas i vår nya kyrka. Som kyrkoherde nämns 1286 kanikern Bero i Wist. Han åtföljdes så småningom av andra kaniker, präster i karriären som fått utbildning vid något utländsk universitet. Fram till 1500 talet tillhörde kyrkan påvestolen i Rom, enligt den katolska åskådningen. Efter Gustav Wasas tillträde på tronen övergick man till den Lutherska läran vilket medförde stora konsekvenser för kyrkan. När Gustav Wasa blev medveten om kyrkornas stora rikedomar genomfördes en reduktion, indragning av kyrkornas överflöd till staten. Ur protokoll från 5 juni 1540 går att läsa vad som försvann från Wist kyrka. Förgylt 13 m lod 7 lott Kronan som tillhörde den heliga jungfrun, återköptes senare till Wist för 50 mark danska. Kronan är numera försvunnen. Redan i den gamla medeltidskyrkan hade herrskapen på Bjärka-Säby, Sturefors och Stavsäter sina gravkryptor ordnade under kyrkgolvet. 1652 skänker änkefriherrinnan på Bjärka Säby, Sofia Stenbock en i marmor huggen predikstol. En annan gåva kom från Anna Stuart på Stavsäter som 1669 förärar " ett konstvärdigt wällydande skiönt orgawärck". Under 1600 talets senare del så började ett påtagligt förfall av kyrkan. Krigen började urholka den allmänna ekonomin, vilket medförde att vid 1700 talets början var tillståndet för kyrkan så dåligt, så man begärde från häradsrätten att få fälla två ekar från kronoägorna för att stödja murarna. Rhyzelius uppger vid den här tiden att "hon medelst remnande och lutande hotade med nederfallande", Genom den segslitna kamp som fördes av kyrkoherde Petrus Enewald så började tanken födas om byggandet av en helt ny och större kyrka. Socknen hade nu vuxit till 973 själar. 1733 togs så beslut att bygga en större kyrka. Allmogen var i vanlig ordning fattig, så därifrån kunde inga medel påräknas. I stället uppvaktades innehavarna av de stora godsen för att lösa finansieringen. Svar inkom där Bjärka Säby skulle svara för 2/5 av kostnaden, likaså Sturefors med 2/5 samt Stavsäter med 1/5. Ritningarna till det nya kyrkan var uppgjorda av domkapitlet. Men nu var det prestigefrågor som bromsade byggnationen, det skulle ta ytterligare 12 år innan den nya kyrkan kunde tas i bruk. Den första stötestenen var patronsrätten, rätten att tillsätta präst. I vanlig ordning så var det Cederhielm på Bjärka Säby samt grevinnan Piper på Sturefors som inte kunde enas. 1740 fick den frågan sin upplösning då Kungl. Maj:t upplät patronsrätten till de tre gårdarna. Nästa stora fråga var bänkplaceringarna. Det här fick sin upplösning, då Piper gick bakom ryggen på Cederhielm, och fick 1744 domkapitlets och Kungl Maj:t tillstånd att uppföra en läktare på södra väggen i kyrkan.
Den 13 sept. 1745 kunde den nya kyrkan tas i bruk. Men
då ser det ut som domkapitlet tröttnat på herrskapet i Wist, för den
kyrkan, fast helt nybyggd, blev aldrig invigd. 27
år senare kunde den nya kyrkan lagts i ruiner. Härom
berättas följande: " År 1772 den 9 aug. som var en söndag,
klåckan wid pass 4 eftermiddag, slog Åskan ner i kyrkjotornet
härstädes, det hon på ena sidan afklädde spånen på 10 á 12 alnars
längd ifrån sielfa järnspiran ner til korpluckorna. Åskeslaget
fölgde med bjelken som å vänster sida understödde hjertträdet,
ända neder förbi klåckorna igenom läktargången, och bröt sig ut
genom stora kyrkjogålfet". Så stod hon där 1700 tals kyrkan, väl underhållen i 216 år, när det hände som inte får hända. Den 21 juni 1961 blev en ödesdag för 1700 tals kyrkan. Brand utbröt under taket. I den starka blåsten så övertändes hela byggnaden på mycket kort tid. Dåvarande kantorn Henning Novik och kyrkogårdsvaktmästaren Gunnar Kleist gjorde en stor insats för att rädda så mycket som möjligt av kyrkans kulturföremål. Men elden fick ett så häftigt förlopp så räddningsarbetet fick snart avbrytas. Räddas kunde dock den från 1400 talet omnämnda madonnan. Orsaken till eldsvådan har ej gått att fastställa. Så var det dags för sockenborna i Wist att bygga sin sjätte kyrka. Arkitekt Rolf Berg blev vinnare och grundläggare i det ritningsmaterial som låg till grund för den nya kyrkan. På påskdagen 1965 invigdes den nya kyrkan. Som man kan säga var en gammal kyrka i modärnt utförande, eftersom den uppförts på de gamla grundmurarna. Även om våra kyrkbyggnader bytt skepnad under de ca: 900 år som gått sedan den första kyrkan byggdes. Så skall vi ändå sända en tacksamhetens tanke till fogden på Husaby, kungsgården, som medverkade till att det första templet uppfördes här på denna plats, och som för oss Wistbor har blivit "fädernas kyrka i Sveriges land" Ett arv som jag hoppas vi kan lämna över till kommande generationer.
|
