HÄRADSDOMARE WIRÉN
i Markustorp berättar
för Tullia Lundblad

Skolmästere Salmoni, han kom å sej. Han ha vatt provisor på ett apotek, bodde på Kringstorp. Han ba farfar ( farfar va affärsman, hade 4 söner å höllt auktioner, men kunne inte skrive å räkne ) å få kunne ackordere sej. Farfar to opp en, gan maten å bönneras söner ikring fick unnervisning i skrivning å räkning. När prästen feck reda på dä to di öppen te skolärere i Vist. Dä va illakt att en bonne inte kunne skrive sitt namn.

I ska si dä va annre tier förr. Då , 1847 , om hösten va han här öppe å höll skola. Mor mi å far va skolmästere ( i läsning). Vi va bare ett halft tjog. Di flötte skolan var termin, å dä tyckte folk va illakt. Bönnera feck ta emot skolan på sina gåle. En termin va fyra måne. Prästen å ja höll ihop om att dä skulle bygges e skole där öppe ve Törpabyn.

När skolmästern va i Törpabyn va där så mycke frat, vägglyss di kaller, så dä ble inte anne än att ja feck släppe te husrum åt honom. Säbyna släppte te unnerhållet å vi skulle unnerhålle ve kyrka å ve Stavsätter å Sturefors.

Dä va ett skravel mä te ha skolan inunner å sockenstuva öppå.

Di hade bro förr frå Risnäs te Körka. Salmoni feck bå medalj å anne.

Fleckera di va så snälle, di ville läre sej å skrive mä. Dä va inte tvångsmål te läre sej å skrive å räkne för döm. Men dä ändredes sena.