Olof Thegner

Olof Thegner föddes den 25 dec. 1615 i Tegneby (därav namnet Thegner). Han var son till rättare Arvid Olofsson. Det sägs, att sin första utbildning erhöll Olof Thegner tack vare Thure Gabrielsson Oxenstierna, som fadern var anställd hos. 

Thegner studerade i Linköping och var en av de första eleverna vid gymnasiet där (grundades 1627). Därefter skrevs han vid 20 års ålder in vid Uppsala universitet. 

Efter studietiden företog han resor i utlandet och 1654 blev han generalguvernementets sekreterare över drottning Kristinas underhållsländer. (Det var samma år som hon abdikerade.) 1655-57 fungerade han som sekreterare i Reduktionskollegiet och utnämndes 1660 till stadssekreterare i Stockholm. 

I riksdagspolitiken skymtar hans namn första gången 1664, då han var borgarståndets sekreterare. Han hade redigerat ett yttrande angående riksdagsbeslutet. "Aktstycket ansågs så förgripligt såväl till form som innehåll, att ståndet togs i allvarlig upptuktelse, varvid särskilt Thegner utpekades som den skyldige. I synnerhet blev han föremål för Magnus Gabriel de la Gardies misstänksamhet och kom från denna tid att av honom betraktas som en på politiskt inflytelserika poster icke önskvärd person." (Citerat ur Svenska män och kvinnor 1954.)

Thegner befordrades (1666) till assessor i Svea Hovrätt och därefter (1668) kom han på förslag till justitieborgmästare i Stockholm. Det var även en politisk viktig befattning då justitieborgmästaren även brukade vara borgarståndets talman riksdagen. De la Gardie motsatte sig valet av Thegner, men Thegner blev tillsatt tack vare motståndarna till de la Gardie. Som borgmästare i Stockholm gjorde Thegner en kraftfull insats som, bl.a. kom det kyrkliga livet tillgodo. Han sanerade t.ex. Storkyrkans finanser. 

Sverige styrdes under den här tiden av Karl XI:s förmyndarregering (1660-1672) och där ingick bland andra Magnus Gabriel de la Gardie. Thegner kom i spänt förhållande till förmyndarregeringen, som beskyllde honom för ett alltför egenmäktigt regemente. Regeringen insatte som ämbetsborgmästare i Stockholm arkitekten Jean de la Vallée, som var en pålitlig anhängare till de la Gardie och därigenom kom stadsförvaltningen att präglas av bittra partifejder. Dessa ledde till en omgestaltning av stadens styrelse så att Thegners kollegium fick minskade befogenheter. 

När Karl XI tillträdde som regeringschef 1672 så förändrades Thegners situation. Han kom i gunst hos konungen och fick tillbaka de befogenheter som förmyndarregeringen tagit ifrån honom. Thegner bidrog bl.a. till att de la Gardie störtades. Thegner satt sedan med i fler riksdagar som borgarståndets talman och var med om enväldets införande. Han adlades 1683 (fick behålla namnet Thegner) och blev samma år vicepresident i Svea Hovrätt. Två år senare blev han landshövding över Stockholms och Uppsala län med säte i Uppsala och 1687 upphöjdes han i friherrlig värdighet. 

Olof Thegner dog den 8 mars 1689 (73 år gammal) och ligger begravd i Storkyrkan, Stockholm. Enligt "Svenska män och kvinnor" var Thegner till sin natur den borne juristen och ämbetsmannen, behärskade i hög grad talets gåva och var dessutom en skicklig debattör, som genast upptäckte motståndarens svaga punkter, och en mästare i den politiska intrigens konst. I "Thams rikshistoria" står det däremot att Thegner var "grälig och självisk". 

Thegner gifte sig 1656 med Katarina Gerdes. De fick en dotter, som senare gifte sig med Jakob Gyllenborg och en son, Johan Thegner, som gjorde sin mest betydelsefulla insats som. ordförande för Riksbanken 1711-1741. Under Karl XII:s tid var han den främste motståndaren till Görtz.

Tllägg:

I Jan Gillous bok "Häxornas försvarare" berättas att Olof Thegner under sin tid i Uppsala ingick i, eller hade nära anknytning, till en grupp skeptiker som till slut fick slut på häxprocesserna i Sverige. Till denna grupp hörde också Gustaf Rosenhane och Urban Hjärne.

Vanligt vid denna tid var att barn vittnade mot sina mödrar som anklagades föra att vara häxor. Ett av dessa barn var Gävlepojken Johan Johansson Griis, 12 år, som fick sin mor bränd på bål.

Olof Thegner var sedan den som dömde pojken till döden för att "få tyst" på honom. Gävlepojken hängdes 13 år gammal.