678. SKJÖLDEBRAND, CARL ERIC (n:r 1991, Elg-a Tab. 3).

Född 1780 10/10 på Styvinge (Vist Sn, Östergötland). - Död 1817 31/3 i Linköping. - Son av generalen m. m. Anders Fredric Skjöldebrand, friherre och greve Skjöldebrand (n:r 137) [636] och friherrinnan Petronella Constantia von Höpken. - Gift 1813 25/3 på Renstad (Svanshals sn, Östergötland) med Fredrica Christina Ridderborg (skilda 1816) i hennes 1:o gifte (gift 2:o med lagmannen Carl Gustaf Danckwardt), född 1798 21/6 på Ribbingshov (N. Vi sn, Östergötland), död 1822 20/11 på Källunda (Kärda sn, Jönköpings län), dotter av majoren Carl Fredric Ridderborg (n:r 1428) och Hedvig Ulrica Huitfelt.

Kvartermästare med korprals indelning vid Östgöta kav.-reg. 1788 24/10, fänrik i Livgren.-reg. rusthållsdiv. 1791 24/4, kadett 1795 24/9, fänrik vid Göta garde 1798 27/2, löjtnant s. å. 15/5, stabskapten 1805 18/2, kapten vid Fältmätningskåren s. å. 23/4, major i arme'n 1808 23/2, överstelöjtnant i arme'n 1809 29/6, sek. chef. för Livgren.-reg. rusthållsdiv. 1810 10/4, överadjutant s. å. 4/5, överste i arme'n 1812 13/10, generaladjutant 1814 31/8, chef för Andra livgren. reg. 1816 15/10. - RstkSO2kl. - LKrVA.

Kabinettskammarherre 1816.

Deltog i fälttågen i Tyskland 1805-1807 (två affärer vid Stralsund sistnämnda år), i Norge 1808 (träffningarna vid Lunde och Axal) samt i Norge 1814. Under sistnämnda fälttåg deltog han i erövringen av Hvalöarna, Kragerön och Fredrikstads fästning samt utmärkte sig synnerligen i striden vid Kölbergs bro, där han erhöll en svår blessyr, vars sviter medförde hans förtidiga död.

En rik begåvning, arbetsamhet och duglighet förde Skjöldebrand snabbt fram på den militära banan. Han ansågs som en av arme'ns yppersta krafter av den yngre generationen, och framtiden tedde sig för den unge översten i den ljusaste dager. Men ett oblitt öde ville annorlunda. Sjukdomen bröt i förtid hans krafter och husliga sorger förbittrade hans sista levnadsår.

Hans minnestalare i Krigsvetenskapsakademien avslutar sitt anförande sålunda: "Stridsmannens saknad är ädel. Han saknar blott den, han känner sig skyldig att högakta. Han sörjer blott den, som nitälskat för dess heder och väl. Det regemente Skjöldebrand i livstiden kommenderat följde honom saknande till graven och anlade efter honom - - - - - sorg."