1808 är tegelbruket ersatt av ett garveri som i sin tur ersattes av ytterligare en smedja, avsedd för husbehovsbruk. Smedjan blev inte så långvarig på platsen, knappt tio år. 

I husförhörsboken för år 1794 – 1799 är benämningen på bebyggelsen vid ån ”Skårpa bruk”. Namnet på smidesverksamheten var för affärsbruk Cedersbergs Manufakturverk. 

1818 antogs en ny arrendator till smedjan, efter den tiden förekommer inte flera smidesmästare samtidigt. Efter 1820 har förmodligen några bostäder blivit lediga. Det bor nu, förutom de personer som var sysselsatta vid de olika verksamheterna vid vattnet, ytterligare två daglönarefamiljer samt en skräddare, också han med familj. Något längre fram i tiden bodde här en före detta soldat som troligen varit anställd hos någon av hantverkarna på platsen. 

Smedjan var på 1830-talet mycket förfallen och stod ofta obegagnad i brist på kol. Smeden skötte då mot betalning andra sysslor. Förmodligen reparerades smedjan under 1840-talet, efersom det vid en värdering 1852 konstaterades att dammfästena voro goda och att smedjan var i gott skick. Särskilt omtalas en ny slags bläster eller så kallad vädersnurra som prisades mycket för sin ändamålsenlighet och ringa kostnad. Fortfarande bestod arbetet mest i gårdssmide, varav en stor del av tillverkningen var beslag till arbetsvagnar. Det var mest gammalt järn från bruken i trakten som uppsmiddes. 

Den unga smed som 1818 övertog arrendet av smedjan är på 1840-talet ”synbart ofärdig i högra armen” varför han i början av 1850-talet drar sig tillbaka till sin nyuppförda bostad Kränsbo. När smedjan på nytt utarrenderas är det inte längre till en smed. Sekreteraren Adolf Wissler, arrendator på Hovetorp, övertog 1853 även smedjan. När Wissler 1858 gick i konkurs övertogs arrendet av J. E. Hellgren. Men alla försök att åter få en lönsam rörelse misslyckades och ganska snart stod smedjan öde. På 1860-talet nedrevs huset. Den gamla sågen, som ombyggdes vid trämassefabrikens tillkomst blev sedermera slopad. I stället anlades 1908 i närheten av järnvägsstationen ett modernare sågverk som drevs med en 50 hästkrafters motor. Den var fortfarande i bruk omkring 1925 (Bjärka-Säby ortsnamn). När sågen upphörde är obekant, ingen av de omkringboende har i dag något minne av den.