Carl Petter berättar om Bjärka-Säby.

Upptecknade 1913. ( Ur Bjärka-Säby-arkivet )


Carl Petter berättar:

Excellensen Cederhjelm bodde på Säby bara om somrarna. Han bodde först i gamla slottet och använde också flyglarna där. Sedan byggde han det nya slottet. Monumentet i parken reste han sedan. Han hade en fästmö i Italien. Slottet byggdes efter hennes föräldrars slott. När hon dog skickade de hit bilder som minnen från Italien. De hade göra i 20 år med att bygga slottet. Ritningarna var från Italien men det var murare från Stockholm som byggde. Parken blev anlagd samtidigt med nya slottet men då var det ingen allé. Den gamla landsvägen gick där slottet är nu.


Cederhjelm var mycket omtyckt av folket. Far min arbetade där. Han hade 8 skilling om dan. Cederhjelm gick mycket ute bland folket. Han hade ett par stora långskaftstövlar som fanns kvar här ännu på Sparrens tid.

Jag minns mycket väl Cederhjelms begravning. Fyra bonddrängar ledde hästarna för likvagnen. De fick hatt och handskar för att bli fina. Granris var strött hela vägen ända till Wist kyrka. Pojkar hade hackat lassvis med granris. När Cederhjelm begravdes lades nyckeln ner i graven.

Han var den siste av ätten. Han hade haft en bror men han dog som tvååring. De var ute och rodde åt Västerby. Barnjungfrun hade pojken med. Han kom ur knäet på henne på något vis och ramlade i sjön och drunknade.

Den som de mest talte om på Exellensens tid var Mamsell Stjernberg. Det var en otäck käring. Hon kom först till Säby som fårpiga men fick sedan all makt på gården. Efter Exellensen fick hon allt lösöret både på Säby och Sörby i Örtomta och så fick hon hela Hassla gård. Hon hade två döttrar med Cederhjelm. Vart de tog vägen vet jag inte. Mamsell Stjernberg själv dog på fattighuset. Hon spelade bort allt hon ägde med utlänningar. Hon var så snål och hon var elak. När hon fick lösöret efter Exellensen, ville hon bryta loss järnspisen på slottet och ta den med.

Mot folket var hon svår. En gång slog hon ett par pigor så förskräckligt så de vart vettskrämda å ville ta livet av sej. De band en sjal om sej och rodde ut på sjön. Där välte de sej i och drunknade mitt för dubbelgranen. Sen blev det stämma om det förstås och man beskyllde Mamsellen för att hon tagit livet av dem. Betjänten vart inkallad för att vittna, men han ville inte för Exellensen hade betalt honom för att han skulle tiga.

När Mamsellen låg på dödsbädden, såg hon flickorna framför sej.

Greve Saltza ärvde Säby när Cederhjelm dog 1841. Likaså Sörby och Västerby. Sonen Filip fick Sörby. Han byggde och kostade på gården så han blev pank. När greve Saltza dog sade han att barnen kunde ha Säby till sommarnöje. Men då hade de redan sålt det till Sparren medan greven låg sjuk. Greven dog 1859 och begravdes vid Mem. Min gamle far sa att Exellensen gav Säby till kronprins Oscar och han skänkte det till greve Saltza. Därför hade de kungliga så mycket med Saltza att göra. Carl-Johan var mycket hos honom och även kronprins Oscar och Carl. De jagade inte men var ofta ute och red. Saltzas dotter, Beata Leijonhjelm, var här på den tiden. Hon brukade rida i lag med prinsarna.

När de kungliga var här brändes tjärtunnor vid gamla vägen och i allén vid slottet. Pålar slogs ner med brädlappar på. Sedan la dom tjärbollar på och tände när det blev mörkt. Det var så vackert. Saltzas var ett snällt herrskap och gav bort mycket. Ständigt var här gäster, mest gammal, fattig adel som de ville hjälpa. Friherrinnan Fock-Saltzas dotter var så snäll och hjälpsam. Sista öret hon hade kunde hon ha gett bort.

På Saltzas tid var det bränneri i gamla slottet. Bokhållare Dahlhjelm sa till pojkarna: ”Dreck så mycke ni vill men sup er inte fulle”. Brännvinet såldes till Norrköping. Krog fanns i flygeln och i Cedersberg. Källaren under kyrkan i nya slottet skulle först bli krog. Jansson som varit kusk på Cederhjelms tid skulle bli krögare. En jumfru brännvin kostade tre skilling. Det var krog i Skorpa också. Folk söp och levde tattare. Far körde ut tattarna när de kom in till oss.

En stuga vid Hovetorpskogen hette Skojarestuva. Där var ett tillhåll. Det var nära Dumbekärr. En tattarstuva var vid Solbacken och en framme vid gården. Tattarna reste ikring och sålde glas för glasbruket. Den siste tattaren hette Janne Sandberg. Han hade tre flickor. Nu finns inga härikring. De dog ut. De gifte sig inte med någon här på gården. Gifte sig bara med varandra.

Dumbekärr har sitt namn efter en dumbe ( dövstum). De skulle bygga en kyrka där. Då var där en dumbe som aldrig hade talat förr som sa: ” Kyrka ska sjunke”. Och kyrkan sjönk också. Dumben levde sedan i många år men han sa aldrig ett ord mera. Jag vet inte hur det hängde ihop, men de gamla sa så.

Glasbruket slog Saltza ikull så fort Cederhjelm dog. I stället gjorde han om logen till salpetersjuderi. Huset vid Cedersberg rev han också ner. Han anlade ett tegelbruk vid Kvarntorp. Teglet slogs vid Bosholmen. Ugnen anlades av min far när jag var 10 år. Sen togs det bort när lagården byggdes. Ett nytt tegelbruk la de vid ladugården, där elektricitetsverket nu är.

Efter Saltza köpte Kammarherre Sparre Säby och gav en halv miljon. Men han var inte nöjd med köpet. Han fick sedan gå ifrån gården. Han la ner mycket pengar på slottets restaurering. Braunerhjelm hade lånat till honom och tog gården för skuld. Sparre levde högt och byggde mycket. Han anlade mejeri i gamla slottet och byggde mjölkkällare under. Han ändrade också taket. Förut hade det varit tak med ekspån. Även på nya slottet hade det varit spån. Saltza hade lagt tegeltak men Sparre ändrade det till plåt.

Tornet på gamla slottet var ungefär som nu, men taket har inte alltid varit brutet utan flatt. Klockan har alltid varit där. Sparre hade otur med skördarna. Ett år såddes råg tre gånger men det vart ingenting. Den vintern som kom måste de ge kreaturen bergmossa och takhalm som köptes i Månestad i Landeryd.

Sparre reste från Säby med bara en skjuts och den hade han fått låna av greve Bielke på Sturefors. Sedan Sparre sålt Säby blev han ångerköpt och ville köpa igen gården men Braunerhjelm ville inte sälja.

Allen vid nya slottet anlades av Dyrssen på 1870-talet. Bron vid vattenledningen är också hans verk. Det var stensatt väg från Bosholmen till Bostenen förut men under Sparres tid togs den bort.

General Boy bodde på Säby i flera år under Sparres tid. Hyrde i flygeln där Direktören nu bor. Han hade en gård i Göttorp som han brukade. Bryggan ut i sjön har han anlagt och han var med och styrde med kanalen. Det var en livad tid. Han hade fester och allting lekte för honom. Han var en karlakarl vill jag säja.


Datorutskrift i jan 2002 Helge Fransson.

Anmärkning: Av Carl Petter i Skorpa finns tidigare en utskrift på östgötamål. Någon har här för- svenskat originalet, okänt vem.