Gustav i Berglund berättar

(Gustav Adolf Andersson)

Blyertsteckning av G. Börjesson 1916

Körka i Dummekärr sjönk mitt unner Gusstjänsta. Di skulle ha vatt så syndie folket. Dä va ju ett bevis på att körka hade vatt färdi å i bruk. Förut byggde di ve Dånehall å på flere ställe i sockna, men dä di byggde på dan dä revs ner på nättera. Sen valde oxa ut plassen. Sömme säjer att tornspira syntes länge ätteråt.

Dä ä på ett ställe öpp i Skårskoga som sir lite unlit ut. Precis som en gång i berget. Dä ä yppet å inget tak över. Å berg på bägge sider. I forne tider kunne berget ha rämnet.

Lindorm dä ha ja sitt en gång. Di påstår att dä finns unner sånna eker som löva sitter kvar på unner vintern. Di som får fatt på en sån di blir allvetere. Dä ä en i Torpe backe ve Sjöberga. Ja geck en da å vände höströjer, öppe i änn på vår sve därhemme. Å när ja to mä räfsa feck ja si en alnslånger orm, klippt viter. Men dä va bare en skymt, han försvann ögonblickligen. Ja rev för å få si nåt höl men dä fanns inget. Ja kan inte förstå vart han to väjen.

Dä va e gumme som hade fått tag på en sån dära. Ho lan i e panne å skulle koken. Å så skulle ho gå ut ett ärne. Ho hade e flecke hemme som ho förbjö å titte i panna. Men som en vet ä alle flecker förvetne. Ho kunne inte låte bli å titte i panna. Å flecka vart allvetenes å gumma va lika dum som förut.

Hjulormen ja han ska ligge i ett ormhie. Han kan bite sej i stjärten å rulle som ett hjul. Dä ä knappt e mänske kan springe ifrå honom. Ja har inte sitt nån.

Svingärdet. Gälet ve laggårn kalles så ätter en krigsherre som hette Svinhuve. Svineka kalles så också etter honom. Stena ve vägen. Dä säjs att Exellensen flötte dit döm. Di va reste förut därr Herra stupede på Svingälet. Han höll på å bli ille kummen för han flötte döm. Di skulle inte ha fått flöttes frå plassen där saker ha skett å hänt. Höla i stena ä börrede för te utvise hur månge sår krigsherren hade fått i kriget. En del å stena ä troligen tagne i Andersbergsgälet men i Fallmogälet också. Fröken Bielke hade hört att en del å stena va tagne frå dommereringen ve Bos sten.

Drakar Ja ha hört tales öm månge söm sitt sånna där. Dä va en som hade en i hagen där kora geck. Å han va mycke fali. Han skickede bu te skovaktarn att han skull skjute den där draken. ” ja har inget te skjute mä som förslör, dä måste va e silverkule”, sa han. ” Då får du gå öpp te mej å stöpe e ”, sa godsägarn. ” Ja måste ha två, ja har dubbelbysse å ifall ja bommer”,sa skogvaktarn, å dä feck han. Å så ladde han byssa å börjede lete ätter draken. Han hitte honom, han lå unner e stor björk. Skogvaktarn va en bra skytt för han sköt ut bägge ögana på draken, Ett skott i vart öga, så han vart blinn. Han ringle å slo dän så mycke bark han kunne räcke på björka. Han do inte förrn på kvällen. Inte förrän sola hade gått ner.

Brännvin dä hade di i var stuve. Di brände å hade resskap därte. Sen vart dä förbjudet. Mor kunnet, ho brände å ho tevärke mycke brännvin. När dä vart förbjudet då tjyvbrännde di. Di brände öppe i skoga. Länsman hitte döm å to brännvinspanna å så feck di böte. Han ok ikring å synte på ställa. Di gjorde starkere brännvin då än di har nu. Mor sa att di söp inte mer då än di gör nu. Men di va inte mer fulle. Di haddet te hanns så di hade ingen längtan ättert.

Ja ha hört tales öm prästen som va mer gudfruktigere än di ä nu. Han geck te körka å gjorde bön var kväll. Frua va arger för dä. Ho skickte drängen te gå emot en mä ett lakan över sej. Men prästen geck rakt förbi å in i körka å drängen han feck stå där å skäms.

På en sönda ä dä inte bra å göre nått. Dä hände säj att en häst stöp på vägen en sönda. Då va dä en gubbe söm sa att han skulle gen liv igen om han hade ett plagg som va nystruket ida. Då ga e flecke honom en hannäsduk som ho hade struket på söndan. Han to näsduken å slo hästen i skallen män å sa: ” Så sant som den som ha struke den här blir evit förtappad, så sant ska du stå öpp”. Å hästen reste sej öpp å flecka ble så rädd så ho vart toki. Om han hade sagt dä tyst hade dä inte behövt hände nåt mä flecka.

En sme i Norrberga som hette Holmgren kunne tale mä di döe. Han feck inte rätt på koa en kväll. När di hade letet länge, geck han in på Vist körgål å drängen hörte hur han frågte, ve e grav hos en han hade känt, var koa va. Då svarede nån frå grava att ho sto ve Lill-Petters lagål. Å där sto ho. Dä va inte så länge sen. Dä va besynnerlit. Smen han läste bibeln var sönda men ändå to han Skam te hjälp när han skulle te å dö. Han ladde byssa å satte ett snöre i trycket å pipa i mun.

Faddrar skulle di ha te barna. Å så skulle di läse ätter allt va prästen sa när barnet döptes. Då skulle barnet få bättre fallenhet te å läse. Dä ha di fälle gjort mä mäj.

När di geck te julotta skulle di ha brö i fickera. Dä skulle di gömme hem å gömme te våra. Då skulle di ge dä te dragera för att di skulle bli starke. 

När en körde in säa skulle en lägge en liten ost å en liter brännvin i bötten. Då blidde kara ivrige te tryske färdit. Di tryske mä slager på den tin å dä skulle liksom bli lite festlit i slutet.

Luciadan skulle di gå öpp tidit å fore å rykte djura. Dä va för att djura inte skulle få lyss. 

Att få krettera te följs åt på betet.

Johans far i Sjöberga di begagne ett modi. Di skulle inte möke i laggåln frå julafta te anndan. Vi gössle allt ut men en skulle lägge gössla på ett ställe. Dä skulle ha te innebäre att krettera skulle följs åt på betet så en skulle slippe å lete ätter döm. Sömme la hake å märler å ga in döm i brö när di släppte ut. Dä skulle ha samme nytte. Om nånn hade köpt ett djur skulle di kaste e yx elle nått annat utå stål före i lagålsdöra. Dä här ä utdoget nu, dä va häxkönster. Månge ville inte låss om et. Folk ä så avunnssjuke. Di tror ja får pänge för ja berätter dä här, men dä gör ja gratis å för att dä ä rolit.

När di vattne hästa annda jul, skulle di va ve vattenhon i byn senest klocka ett på natta. Di söm kom först å vattnede skulle få likste hästa unner näste år. Sen re di hem igen å sen geck di frå gål te gål å sjöng Staffansvisa. Å då skulle di ha en sup eller någe annat. Rotebonn, han hadde hann om knektens klär. Han hade e kiste som va e karlängd å där förvaredes knektens mundering. En rotebonne satte te nästan va knekt han ville. En kapten kunne inte sätte te utan rotebonns samtycke. Han va allti frå den gål som hade högste hemmanstalet. Kringstorp räknedes för helt hemman.

Prosten Rudbäck han ville inte att nått mål skulle gå te domstol. Di skulle gå te honom innan di stämde varar. Å va dä en möjlihet te kunne förlikes, så ville han dä. När han börjede ett husförhör frågede han allti om dä va nåra söm hade en tvist sej imella. Om dä fanns nån möjlihet te förlike döm så gjorde han dä. 

Månge gifter sej te rikedom å får en illaker make. När gullet ä börte ä tröllet kvar. Dä rätte äktenskapet ä te be te Gud om sin make. Månge gör inte dä å då blir dä söm dä blir.

Klåckere å präst skulle ha tionde å sä å sånt. Han, Hansson; ok omkring å samle öpp i bonngåla. Hö å halm å löv å sånt. Klåckera feck inte så mycke. Prästera skulle ha smör å ost mä. Käppgubben feck gå ikring på gåla å samle brökaker te jul. Han hade en säck te samle öppet i. På Långfredan skulle en äte ärter te medda. 

En skulle akte sä för te drecke. Di trodde att lika mycke som en drack den dan, like mycke skulle en få svettes dä året. Om en drack mjölk skulle en få börrde ( bölder ) så mycke mjölk söm en drack, like mycke gör skulle rinne u döm. Om en söv medda skulle en bli sömni hele året. På möran skulle den söm geck öpp sist ha ris. 

En Herre i Ullstämma va illaker. Honom kunne di si å möte på väga å dä lyste ell öm hästa. Han slo på hemme en gång å dundrede å skrek men vi släppte inte in´en.

Di sa att Göransson i Kringstorp geck gast ätter sin dö. Han skulle inte få ro förrn han vise sä för e mänske. Dä gjorde han för en dräng frå Kungshäll. Drängen han geck te prosten Johansson å han geck te grava å tale män å sen vart dä tyst. Di sa han hade gjort nåt orätt ve konkursen.

Nilsson i Markustörps far va födder 1809. Ofärdi va han i alle sine dage. Han köpte gåln å sen kölede han å körde te stan. En da va dä aktion på slöttet i Säby å han hade vatt te stan mä ett lass. Nu va dä så att dä va en aktionist som vart klåcker i Wist socken. Han hette Wissler å bodde i Hofvetörp. Han kände den där gubben. Gubben geck direkt frå kolryssen, sotiger å trasiger å dan. Han geck öpp blann herra här å ställde säj te bju på. Dä va e finer klocke som skulle säljes. Den va å stort värde å den tänkte herra rope in. Men di vart förlägne när den där gubben börje bju på. Å di tänkte att gubben inte va betrodder så di behövde inte bju på å trisse öpp priset för sej själve. Räss som dä va så slo aktionisten å gubben feck klocka å dä va inte tal om änn att han va gokänd. Herra vart lurede å di sto bare å bleg.

Flöttgröt, dä ska va som e välkomsthälsning te e ny som flötter in i e by äller e stuve.

Flögorm kaller di kvarka på hästa. Dä flyter röt å gör u näsa på döm, som när en ann har bröstevärk. Då koker di sä i e gryte så dä blir rektit kokt å varmt. Sän lägger di säa i en tonister å slör i nåra dröppe terpentin å så hänger di den unner nosa på hästen så han får annes in ångera. När en ann blir förkyld ä dä bra te å ta heter aske äller varm sann i en pöse å lägge öm halsen å på bröstet. Skerva, kunne di di bote på så sätt att di klyvde ett trä så yppninga va så stor så di kunne dra barnet igenom. Sen gick den klynna allri ihop. Dä finns ett sånt trä på Eketorps gäle.

Bölder. Dä va e mänske i Sjöberga som kunne sätte bört bölder. Ho va släkt mä e som kunne sånt där å ho hade lärt sej. Ho satte in döm i inhägnan i svinstia i Sjöberga. När di rev ner na så feck di döm böldera som fanns i verket. Å di vart fulle mä sånt där otyg.

Ett annat sätt va te ta klockbek frå körkklockera å lägge på. Dä va en som hade elva bölder på en gång. Honom gjorde di så mä å han ble bra. Han vart bortåt nitti år å feck inte ett grått hårstrå. Di trodde att dä kom an på klockbeket. 

Ve Markustörp finns en märkvärdi tall. Dä ä två stamme men bare en töpp. Dä ä en famn imilla ve rota men bare en töpp.

Dä ha bott e jättesläkt öpp i berget i Skog. Där ä e gryte som ä slät å urholkeder i berget. Å dä ska syns där en jätte ha sutte. Å ätter hele kröppen. Som en vet va berga mjuke förr. Dä satt en dräng å e pige å vänsledes å kysstes på berget ve Risnäs. Dä va mitt unner gusstjänsta å dä tyckte inte jätten att dä va passlit, så han skulle slö ihjäl döm. Den förste sten han kaste den ligger ve Skogs gäle, han kom inte längre. Den andre hamnede i åa å den feck di spränge bört när di byggde kanalen. Men mä dän tredje träffe han döm å slo ihjäl döm. Så ha ja hört säjes. Dä sir ut söm dä va bloränner i berget.

Di påstår att dä blir höe åttå göka på hösten. En del påstår att göka har sitt vinterkvarter på sjöbötten. Di feck öpp en mä e vinternot en gång. Å di to in en för te lene öpp en. Å då gol han tre gånger för te vise va slas fögel han va. Han kommer allri förrän alle sjöe ä rene.

Vi kärnte smör en gång, å vi höll på i tri dygn. Å vi la pänge i kärna men dä hjälpte inte. Dä va nåt trolltyg.

E gumme här öppe i skogen ho kunne sanke 12 marker i vicka ätter e ko. Ho kunne ta mjölk frå hele grannskapet. Ho hade e Bäre te hjälp som mjölkede grannas kor å bar hem te na. Den där kärnga va te Sjöberga en gång å drängen feck si na. Ho geck ve gärsgåln å hade nåt för sej. ”Va går den där kärnggalningen å styr mä”, sa han lite för sej själv. Räss som dä va så kastedes dyngbotten å. Utan nån synli orsak. Dä va nog kärnga som gjordet. Dä påstås att sjön bar när di körde Bäckfallsgubben te grava å nu syns dä allti som en väg på sjön när dä blåser.

Jul. Då skulle di supe glögg på kvällen å så döppte di i gryta å åt rejält kött å fläsk. Di skulle sope å göre fint i laggårn å barre. Å bäre in ve så dä räckte över hälja. Julgraner användes inte då. Di ha komme öpp senere. Julklapp kom di å kaste in genom dörera om di hade nån di velle ge presenter. Åså slo di te i döra. Då kom folk ut å språng ätter döm för te si vem dä va. Om di feck tag på den som hadd kaste skulle han in å trakteres.

Så skulle di gå te Julotta men hem skulle di springe på kampen. Gamle gubbe di lufsede å sprang öm di så va ända här öppifrån. Bonn i Banketörp han kunne springe han. Bönnera di ok etter häst förståss. Dä va e se ( sed ) di hadde. Ja vet inte att dä va bra för någe. För djura talte di öm att dä va Julafta. En gjorde inte rent ätter döm på julafta, dä feck va te andasmöran. Då möke di i fejset å sen brukte di gå ut å sjunge. På Juldaskvällen läste Far i huset Evangeliet å så sjöng di julpsalmer. Sömme to sä en sup bare. På Trättnedan geck di mä ljus å stjärne å sjöng. Då vankedes kaffe, rejält kaffe förståss, å annat. Ja va väll en 10-12 år inna ja feck någe kaffe. Då feck en öm söndaga.

Silsup. Dä va när fleckera to mjölka osiled å drack i fäjset. Dä va inte lövlit. Di to mä sä lite brö å e ske å så åt mjölk å brö. Dä va vanlit för öss dränge te drecke silsup i haga hos fleckera när di hölls å mjölke å vi hade våra väge förbi. 

Samtajen. Dä ä när di ä så där fule å mäfarne i ansektet, rynkige å magre, dä vill säjnes halvdane. Hängläppede som e gammal märr. En ser dä på utaskrefta. Di ha inget glatt sätt, vill säjnes.

Noaks skepp. Dä ä vite möln högt öpp som sirut söm fiskben. När di står ännemä åna blir dä regn. När di står på tvara då blir dä törke. Gubbskägg å snarbinner håller ihop ogräs.

Törpera feck köpe späkalve ve Säby för tri kroner stycket. Löpbälja fick di blåse öpp, törke å lämne tebaks te mejerit. Dä kunne hände att di kalvdes samme da en köpte döm, å slakte döm. Dä va färskmat dä. För att dä skulle gå lättere å flå döm, skar di ett höl ve framknät å där satte di en ljusförm å blåste vär emella hull å skinn. Di skulle blåses öpp En blåste å en sto å dro (strök) öpp lufta mä näva mot bakänn. Sen feck en binne om ett snöre så inte väret geck u.

Tåtera di blåste öpp hästa levanes så di ble fete å vackre å tjocke. Di stack höl ve hasskägget å satte in ett instrument å pumpe öpp döm. Di kunne på en kvart göre döm like fete som om di stått å äte havre ett halvår. Di kunne också fore döm mä kalkblanning i klämmen, dä gjorde samme nytte. Far köfte en häst på Vallen i stan. När vi kom hem va verevige smul åtå hullet börte, så hanva en lusstake. Han såldes för te va unghäst å köste 135 kroner. Men han va utgammel. Sånna ä tåtera. Far va så ennvisen så ja kunne ite årån. Vi hade sålt e bra märr för te köpe den där ” fölungen”.

Upptecknat av Tullia Lundblad.

Datorutskrift i jan. 2002 Helge Fransson