G . Kleist

Jag gick mig ut på promenad

i mörker, snö och kyla.

Det knastrade i djupa snön

det knakade i isen och rävar hördes yla.

I övrigt: tystnad överallt.

På Björnbärsvägen gick en katt

i mörk kostym och vit kravatt.

Förutan nåd den frös och svalt

Så plötsligt hördes lätta steg

och gälla kvinnoröster.

De hade virkning i sin korg

samt vackra broderier

och var på väg till Ragnhild Borg.

Dess antal var en ringa del

av juntans hela klientel.

Vid två-ans korsning kom dock fler,

jag räknade till fyra:

Astrid, Svea, Anna, Tyra.

Därpå kom Ingrid i sin bil

som endast gått ett fåtal mil.

Hon var så glad och fräsch i hyn

och snirklade med stor rutin

kring villorna i ” Bullerbyn ”.

De satte sig runt kring ett bord

och ingen sa’ ett enda ord ! ! !

Men Gertrud som var chefsperson

hon reste sig och angav ton

”Nu gäller gripa verket an

och hjälpas åt så gott vi kan

i förarbetet till auktion”.

”Jag skänker limpor om jag får

från eget bageri

Så har jag gjort i många år

i enpack som parti”.

Så lovar Gerd som sliter hårt

på skolskjutsterminalen.

”Men likväl skall de goda bli

av fenkål och med sirap i”.

En flicka ! sa’ med lågmäld ton:

”Jag bidrar gärna till auktion

med stjärnor både stora-små och röda-blå.”

Visst var det rart och jättesnällt,

enär så många står i kö

och sedan länge förbeställt.

Märta är en stillsam dam

tillika ett geni

som ägnar sig åt stickprojekt

och tavelmåleri.

Hon bor i vackra Sturelid

och famnas där av skogens frid.

Just nu hon samlat påskapynt

som Maj-Lis Wessman hoppas på

skall fylla hennes kassa

med sedlar och med silvermynt.

”Ja, kära ni här pratar vi

men glömmer auktionisten.

Vi råka träffas härom dan’

jag sporde om han ville

bli ropare på vår auktion.

Han är ju skaplig som person

men hör förfärligt ille”

Så är det dags att dra igång

den årliga auktionen.

Vi hoppas det blir nytt rekord

för hela regionen

Förminska här Ditt kapital.

Vår syförenings ideal

det är att följa skriftens ord:

att lindra nöden på vår jord.