(Avskrift för Whbf 2014-02-25, Hans Hansson)

År 1596 anställde dåvarande ärkebiskop Abraham Angermani en räfst- och rättarresa genom Småland och Östergötland. Han hade varit biskop i Linköping under Johan III men som nitisk luteran kom han ihop sej med kungens nya kyrkoordning. Efter avsättning och fängelsevistelse blev han under kung Sigismunds långa polenvistelse av Hertig Carl och rådet inte bara fri utan utnämnd till Sveriges ärkebiskop.

På en i förväg kungjord dag befalldes sockenborna infinna sej vid kyrkan för rannsakning av begångna förseelser. I följe hade han en skara djäknar som omedelbart och på platsen verkställde utdömda straff. ”På det att ingen månde dö med Kyrkan oförsonad”.

Det högsta straff kyrkan fick utdöma var 39 slag med ris på bara kroppen och därefter 9 ämbar kallt vatten. Svårare förseelser som tjuvnad och skada till liv och egendom överläts till världslig dom. De förseelser som påtalades och straffades var mestadels trolldom, läsning över sjuka, långvarig träta och hor i många former. Sammanboende vigdes omedelbart efter de fått ris och gått till skrift. De som borde straffas men inte infunnit sig hämtades av djäknar med hårda nypor. Somliga hann sätta sej i säkerhet och uppgavs ha flyttat till Västergötland eller Norrland. Adeln inställde sig om dom hade lust, men kunde inte tvingas.

Prästen fick uppge vilka som förut varit straffade av kyrkan, men om ärkebiskopen ansåg straffet otillräckligt kunde det nu ökas. Man kunde gå tillbaka ända till 10 år. Grannar och ovänner kunde ange varandra. I oklara fall kunde präst och gode män gå i god för att saken skulle utredas och få den påföljd som ansågs behövlig.

Denna räfst var avsedd att övergå hela riket, men när Hertig Carl fick höra om allt missnöje över ärkebiskopens framfart som framfördes, lät han avbryta förrättningen.

Protokoll fördes, men inte fullständigt. Här ett utdrag av vad som bevarats i en avskrift från slutet av 1700-talet och förvaras i Läns- och Stiftsbiblioteket i Linköping:
WIST

Måns Nilssons dåtter i Tackatorp hafwer belägrat sig med en gift man i Kinnen i Kälstadh Socken, Heeter Lasse Skytte. Nu vill en Skomakare hafwa henne som är dragen till Westergötland till sina föräldrar. Oluf Tomeson i Grimsmåla sampt Pastor Loci ähre gode för honom att han skall komma igen och ägta henne för 15 Daler och rygghuden. Men Skytten efter han blef dömd från lifwet för sitt horeri skall och hon och hon sigh sådan ärligen hafwer hållit blef hon förskonat.

Jöns Perssons moder i Tägneby hafwer i många åhr warit berykted för dubbelt hoor.

Joen i Markustorp hafwer belägrat en enkia sedan han war trolofwad widh en piga. Denne Joen under Ektenskapa skeen bedrog han Enkian och efter hans förrige fästermöö wille taga honom igen och vigas tillsammans. Slet ris 25 slag för det han bedrog Enkian.

Jons dåtter i Styffwinge hafwer gjort hoor.

Erick i Suartsäter misstänkt för hoor. Denne har varit för 3 Häradstingh och ingen honom sådant kan påwittne.

Lasse i Nybygget och hans hustru komma aldrigh i Kyrkio eller till Sacramentet.

Peer-Green gåår seldan till Sacramentet.

Simon i Almose-Stufwan föracktar Sacramentet, eij gåhr till Kyrkio och ähre med andre odygder belagder.

Tordh Mölnare på Turefårsa Gård hafwer belägrath Pastoris legeqwinna och eliest han hafwer på Gården. Den legeqwinnan efter hon sigh icke förhelt som sigh borde ansågs sieligth 9 slag.
LANDERYD

Pehr i Docketorp lefwer illa med sin hustru och de ähro som hunder och katter och det gåhr rykte utöfwer hele Socknen. Om dem lofwades bättring. Sattes löfte På 5 Dal. och bägge dheras rygghudh. Nils Soneson och Måns Nilsson i Söderby och Pastor går i god.

Knut, Hans Markuses Sohn, är sin fader Olydig och SIåår honom. Slet ris 39 slag och 6 ämbar vatten.

Hans i Edzberg har belägrat sig med sin legepiga och war en gift man. Denne är nu i Flista Socken i Liunge gäll. Qwinnan sleet ris 25 slag. Hennes fader heter Joen i Styffwinge i Wist Socken.

Jöns Larsson, Clas Slattes tienare hafwer sig trolofwat en hustru. Will wigas nästkommande Söndagh. Wite 10 Dal. och ryggghuden. Pastor i god. Klockaren i Landery var misstänkt för Löfjeri (enklare trolldom). Sade sej sielfwa Konsten intet kunna utan hade warit med en Dansk Karl som hafwer tient Clas Slatte, benämnd Lasse Ericksson som nu ähr i Westerås. Han månge onde Konster drifwer. Ithy hafwer klockaren tagit en tunna hwete på hans wägnar Och hafwer dänne Lasse lärt honom samma Konster och han dem ofta brukat hafwer som han på sistone bekände. Men sedan han blifwit förmant brukade han dem aldrigh. Sleet ris 15 slag och 3 ämbar watn.

Clas Slatte hafwer på någre åhr icke warit till Sacramentet och lefver i Boleri blef tillskifwen:

Wår wänlig helsen med Gudhi nu och altidh tillförne. Edle Wählborne Clas Slatte man låter Eders Härlighet vänligen förnimma att E. H. här uthi dätte General Wisitations Möte ähre och antecknade uthi Wårt Register. Beder för den skull Kiärligen att E. H. wille här i Linköping i morgon, som ähr den 16 Junij, Eder obeswärligen infinne låta och Oss till de Saker swara wahrom man hafwer Eder att tilltala. Så frampt Wi icke wore förorsaknandes med Kyrkio Diciplin emot Eder at förfara och öfwerheten därom till känna gifwa. I wete ock Edert husfolk under samma lydo hålla att dhe ock tillstädes kome hoos hwilke någon brist ähr. Förmode vänligen att Eders Härlighet warder denna wår Citiotion och Stemning at efterkomma. Gudhi befalandes.

Hasteligen af Linköpingh den 15 Junij åhr 1596.

Eders Härlighets Wählwillige Abrahamus Andrea Angermani

/ Peter Benedicti Linkompensis./

Det finns ej mera skrivet om denna sak.

På Linköpings Hospital fick en man straffet uppdelat på flera gånger på grund av sjukdom och skröplighet.

Ett par gånger väcker det förvåning det oförklarliga faktum att det fanns kvinnor som under pågående bestraffning med riset kunde blanda liksom glädjetjut i den vanliga olåten. Under långvariga straff upp till tre gånger.