Alla gjorde naturligtvis inte allt utan det man ville pröva på. Det visade sig att allt inte är så lätt som man tror. Detta att vilja försöka och prova på samt inse svårigheterna verkade vara intressant. Det man var duktig på stannade länge kvar på stationen. Några av barnens kommentarer och reflextioner:

– Det är svårt och ganska jobbigt att hålla i kaffekvarnen och veva runt kvarnen.

– Att tälja är mycket svårt . Man får inte vara slarvig med kniven.

– Hur kommer ljudet i visselpipan. Hur fungerar den? Varför är det högre ton i min visselpipa än i min kompis pipa? Varför kommer det ingen visselsignal när man blåser så mycket man orkar?

– Tråkigt att bara ’veva runt’ när man slipar knivar. Men vad vass kniven blev!

– Så svårt det är att komma upp på taket. Det går inte att hålla sig kvar och borsta samtidigt.

– Hur kan man göra ’snöre’ av svinhår!!!! FILM 6756

Praktiska arbetet avslutades omkring klockan tolv. Då kom präst och prästfru för att genomföra ett husförhör. Barnen samlades på två led. Spänningen steg för varje steg som prästen, klädd i sin egna svarta något åtsittande bröllopskostym, när de närmade sig barnen. Det enda ljud som hördes var trädens susande i övrigt var det knäpp tyst. Prästparet hälsade på alla. Husförhöret inleddes med att alla sjöng psalmen ”Din klara sol går åter upp” Orgel saknades men ersattes av härliga toner från munspel. Det var stämningsfullt och allvarligt. Prästen förklarade vad ordet ’husförhör’ betyder. Det viktigaste var att få veta vilka som bodde på gården samt kunskaperna i den kristna tron / bibelkunskap. Dagens förhör gällde tio Guds ord. Prästen var mycket nöjd med barnens kunskaper i ämnet och speciellt förklaringarna d v s vad buden betydde i ett mera vardagligt språkbruk.