Herrgården, bilder från Stavsäter
Samlade bilder över Stavsäter, med sina typiska 1700 tals stil på centrumbyggnaderna slott, flyglar, stall och magasin.
Stavsäters har under gårdens tillvaro haft olika stavningsformer, förmodligen knutna till de olika tidevarvens dialektala uttalsform. Här några ex:
Staffsaetrum, Stafsaetrum, Staffsäter, Staffsätter, Staffzetther, Staffzetter, Stuartsäter och Stavsätter.
Jag har här valt det stavningssätt som motsvarar dagens uttalsform d.v.s. Stavsäter. Enligt språkforskarna skulle namnet ha tillkommit genom sammanställning av orden stav (rågång eller gräns) samt säter (bruksvall).

Slottet var från grunden uppfört i liggande timmer. Senare har ytterväggarna beklätts med sågvirke. Den karolinska byggnadsstilen fick slottet under den Spenska perioden på 1700-talet. Ovanför huvudentrén återfinner man det Spenska vapnet. Vad som förbryllar är årtalet 1642 som återfinns under vapnet. Ville Hedvig Spens med detta återge den ursprungliga byggnationen, eller är det en feltolkning av senare konstnärer av siffror. Frågan får vara obesvarad.

Under en tidigare period, var den altan som återges på bilden, utformad som en glasad veranda. Ombyggnaden till altan skedde i skarven mellan 1930-40-talet. Parken på baksidan var tidigare utformad som ett större strövområde, med uppgrusade trädgårdsgångar. Som synes är slottet försett med ett klocktorn på taket. Fram till 1930-talet, kanske t.o.m. något senare fungerade klockverket. En av gårdens pensionärer, Rydkvist, hade som uppgift att sköta tornklockan. Det var ganska pittoreskt i gårdsbilden att höra hur klockklangen från tornet förkunnade tiden ut över nejden.

Den högra flygeln är från början uppförd som en bostadsdel. På senare tid har flygeln genomgått en renovering och är nu uthyrd till en privatfamilj som åretruntbostad.

Som på alla gods och herresäten fanns vid Stavsäter under den gamla epoken, och delvis ännu, en park- och fruktträdgård av icke oansenlig storlek. För den tidens människor som icke drabbades av TV och radio knöts en del av familjelivet till strövtåg och lekar i parken. På baksidan av slottet var parken utformad som strövområde med uppgrusade trädgårdsgångar. Här fick för övrigt under en epok herrskapets hundar sitt sista vilorum. Fruktträdgården som delvis är bevarad ännu i dag, var också försedd med uppgrusade trädgårdsgångar. En av gångarna, som utgjorde hjärtlinje i fruktträdgården, hade i varje ända en planterad berså av lindar. Lindbersåerna finns kvar, den ena är här jämte delar av fruktträdgården återgiven på bilden.

Till skillnad från det urgamla vägsystemet, som bygger på den medeltida vägsträckningen och som fortfarande återfinns i socknens utkanter, är vägen från Selgesäter fram till gården en senare tillkommen skapelse. Att tidsbestämma tillkomsten av vägen har icke varit möjlig, men troligt är att denna vägsträcka anlagts under Stavsäters begynnande storhetstid i slutet av 1600 eller möjligen i början av 1700 talet. För att erhålla bra bärighet, är vägen på flera ställen uppbyggd på en väl tilltagen stenpackning. Var det månde gravfälten som fick släppa till hanterbar sten för detta arbete. Frågan får vara obesvarad, men nog borde fler gravfält ha återfunnits vid Stavsäter om de icke blivit berövade sitt stenmaterial. Lindallén som kantar vägen från Svartsäter och fram till gården, anlades enligt Gustav Wiström vid ingången till 1800-talet. På grund av krav från Vägverket har en del av träden på den vänstra sidan av vägen fällts för att ge större framkomlighet för vägmaskinerna. På den övre bilden ser man delar av Stavsäters lindallé utanför världshuset.

Vid uppförandet av den nya ladugården på 1880-90-talet gjordes en vägomläggning från ox-ladugården och söder ut. Tidigare gick vägsträckningen väster om den nuvarande vägen och beskrev en kurva genom platsen för den nuvarande ladugårdsbyggnaden. Ännu i dag kan man se en planterad rad av kastanjeträd som söder ut från ladugården kantade den gamla vägen. Här på den nedre bilden återfinns till höger vad som återstår av den ursprungliga vägen.
