Här följer en förkortad och bearbetad version av en artikel i Östgöta-Correspondenten 14 december 1978.

Bjälebodrängen, vars riktiga namn var Oscar Herman Johansson, föddes i Vässentorp den 11 mars 1885. Han flyttade hemifrån till Lilla Långnäs 1899 och hade redan då gjort sig känd sig känd som vissångare med egna lite udda texter som ofta drabbade personer i hans omgivning. 1906 bar det vidare till ett nytt jobb som dräng i Bjälebo i Söderötrakten i Kättilstad socken där karriären som sjungande bondkomiker tog fart på allvar.

Som skånska Lasse

Bjälebodrängen fick snabbt rykte om sig som en kvicktänkt, rolig och sjungande underhållare. Iförd sin knallhatt och röda halsduk gjorde han under tiotalet år stor lycka som bondkomiker. På Skänninge marknad, Kisa marknad, Björkfors marknad, Norrköpings-utställningen osv jämställdes han med de av eftervärlden ihågkomna bondkomikerna Skånska Lasse och Grebo-Kalle.

Att Bjälebodrängen i dag är glömd av nästan alla beror inte på att hans visor anses sämre eller mindre originella än de som andra och nu mera kända bondkomiker lämnat efter sig. I många fall var hans visor tvärtom riktiga pärlor. Men tyvärr finns det bara en liten del kvar av hans produktion. Man har lyckats bevara ett 30-tal av Bjälebodrängens visor. Vanligen är det någon samtida beundrare som skrivit ner någon eller några av visorna i en anteckningsbok.

Hermans karriär varade kanske 15 år under vilka han, förutom av sjungande, försörjde sig som bl. a dräng och sjöman. Han dog i slutet på 60-talet i Södertälje.

Nedan följer några prov på Bjälebodrängens viskonst:

Ur snillet

I Söderötrakten ett rykte gått  
Att Bjälebodrängen ett öknamn fått  
De nu en visa förtjänat har  
De nobla damer som namnet gav  

Hon dagsverksdrängar lura kan
Hon Bjälebodrängen ger snillenamn
Hon tror sig vara en änglavän  
Hon är blott piga och jag är dräng

Ur råttvisa

I drängkammarkåken så glader i sinn’
Jag sitter och hör det finns råtter på vinn’
Dom piper, dom skriker, dom släpar å drar
Och jag är förskrämd, stackars karl

Hur ska ja’ må, ja’ skulle råttera klå
Nej de’ är så gott låta råttpärkla’ gå
De ska få en visa att läsa uppå
Tiger de ej får de två.  

Ja’ vet att de’ hjälper, det haver hjälpt förr
Allenast för råtter, nej varelser störr’
Jag vet mången kärring som nu håller trut
Som kacklat förbaskat förut.

Ur Kvarntorpsfesten

Jag är så glader att brännvin finns
Jag tar det hellre än falska kvinns
Ack brännvin får man dricka av
Av falska kvinnor en för tidig grav
Nog är det bättre att hicka då
Än att ligga gömd i gravens vr