Ett examensarbete av Anette Andersson,
med Sturefors-anknytning i flera generationer

Min mormor heter Maria Törnqvist, är född 1907 och äldst av sju syskon. Det betydde att hon oftast fick passa sina småsyskon efter skolan och på lediga dagar. Hon lekte inte så mycket med jämnåriga, utan mer med syskonen. Mamma-pappa-barn var mer eller mindre på allvar. Hon fick ta sina syskon med sig ut att leka så att hennes mor Amanda fick lite tid för sig själv, att sköta sina sysslor. Barnen byggde lagårdar av pinnar, gjorde djur av kottar och stenar, de lekte kurragömma och kull.

Flickorna hade även var sin ” trulsdocka ” som deras mor sytt. Det var en tygdocka med avsydda armar och ben, den var stoppad med bomull. Min mormor var en av de få som på den tiden även hade en blunddocka. Den vårdades mycket ömt och många timmar gick åt till att sy kläder till den. Bärplockning var också en av min mormors fritidssysslor. Fick hon sedan vara med sina föräldrar på ” slåttergängena ” så var lyckan gjord. ( Se hemsidans länkar om Humpbudet och Herrgårdshumpen )

Det var en folkfest när torpare och daglönare skulle meja och räfsa. Karlarna som bodde i närheten hjälpte till och en liten tunna med svag-dricka gick runt under arbetets gång. Som tack för hjälpen bjöd torparen på kaffe med dopp.

Då och då tog Amanda med sina barn in i inspektorens kök för att låna nyckeln till bassängen av träribbor som fanns i badhuset nere vid ån. Eftersom varken barn eller vuxna var simkunniga – det fanns ingen simskola på den tiden – kände de sig säkrare här än att bada i sjön. Visst badade man i den intilliggande Erlången, men det blev mest plask och lek intill strandkanten.

Det var på rasterna i skolan som Maria fick chans att leka med jämnåriga. Flickorna hoppade hage och hopprep, men det de helst och oftast ägnade sig åt var att kasta boll. De kastade flera bollar mot en vägg eller jonglerade med dem i luften. De flesta flickorna var mycket skickliga.

Födelsedagarna firades lika år från år. Mormor Maria berättar: ” Firandet på den tiden var mycket enkelt. Innan far gick till arbetet kom han upp med choklad, skorpa, bulle och ett gratulationskort från föräldrarna och syskonen. Vi hade ingen samling på kvällen. Det som gjorde detta enkla firande så högtidligt och minnesvärt, var att det var just pappa som kom upp på morgonen. Ja, det glömmer jag aldrig”.

Strax innan jul åkte mor Amanda in till Linköping och gick på femtonöresbasar för att köpa ett paket var till barnen. Ungefär samtidigt ” för-svann” flickornas dockor, för att på julaftonsmorgonen sitta i fotändan av barnens sängar iklädda nya, fina, hemsydda kläder. Barnen fick veta att det var tomtarna, som bodde under stenfoten på deras hus, som klätt upp dockorna. När pappa på julafton hade tänt granen, visste barnen att de måste sitta stilla. Därefter delades paketen ut. Någon tomte hade man inte utan det var pappa eller mamma som delade ut julklapparna. På juldagen följde de av barnen som ville eller var tillräckligt stora, med pappa Patrik till julottan. De minsta fick vara hemma med mamma.

Dagen efter annandagen var en stor dag för arbetarbarnen. Då kallades de nämligen till Sturefors slott för att fira julen där. Först drack man choklad med vispgrädde i. Till chokladen fick man en jättestor pepparkaka med kristyrsocker på. Dansen kring granen leddes av greveparet Thure Gabriel och Brita Bielke, grevens faster spelade piano, Efter dansen lyftes de stora korgsängarna med julklappar in. De var alltid inslagna i rosa papper med rött lack på. Alla paketen var påskrivna. Trots att alla visste att det ena paketet innehöll ett par strumpor och det andra en leksak, oftast en docka till flickorna, var det ett mycket spännande ögonblick.

Årets andra höjdpunkt var midsommar. Då fick Maria och alla hennes syskon nya, hemsydda kläder. Greveparet på Sturefors slott anordnade festligheter för arbetarna och deras familjer. Det började med att man på midsommaraftonens morgon band midsommarstången nere vid sjön. Sedan dansade man en timma. Därefter bjöd greveparet på svagdricka och bröd med en ostbit på. Sedan fortsatte dansen igen. Senare marsch-erade man efter spelmännen upp till gården. Dagsverksstugan hade man klätt med björkar och löv. Barnen blev upplyfta i fönstren för att sitta där och titta när de vuxna fortsatte dansen.

Ovanstående är ett kort utdrag ur Anette:s arbete. Senare delar behandlar nästa tre generationer, med en uppväxt utanför Sturefors egendom och faller utanför hemsidans ram.

Avskrivet i dec. 2000
Helge Fransson