Familjer bosatta vid torpet:

1750 – 1764

Familjen hitflyttade från Labbenäs. Jonas var född omkring 1709. Födelseort okänd. Hustrun Anna var född 1712 i Vässentorp. Endast tre av de sju barnen nådde vuxen ålder. Jonas själv dog 1764 i ”håll och sting”. Hustrun Anna dog 1781 i fattigstugan i ”fråssa”.

1764 – 1796

Nils var född 1740 och son till föregående torparen Jonas Nilsson och hans hustru Anna. Nils hustru Catharina var född 1751 i Banketorp och dotter till Isac Mattsson och Ingrid Pärsdotter. Av deras fem barn nådde fyra av dem hög ålder, medan det yngsta dog endast några veckor gammalt. Nils dog 1796 i ”bröstfeber”. Catharina dog 1791 enligt bouppteckningen efter henne. Hon är dock ej införd som död i Vist kyrkobok.

Enligt samma bouppteckning fanns då vid torpet följande djur:

1796 – 1839

Johannes var född i Eketorp 1771 och son till föregående torparen Nils Jonsson och dennes hustru Catharina Isacsdotter. Johannes hustru Maria var född 1772 i Gasarp och dotter till bonden Jonas Månsson och hans hustru Stina Nilsdotter. Deras fem barn nådde alla vuxen ålder.
Maria Greta dog  1838 i ”slag”. Efter hennes död bodde Johannes kvar ”till hus” vid Eketorp, då som ”inhyses” hos sonen Nils. Johannes dog 1847 i lungsot.

1839 – 1874

Nils var född i Eketorp 1802 och son till föregående torparen Johannes Nilsson och dennes hustru Maria Greta Jonsdotter. Nils hustru Lisa Johansdotter var född 1812 och dotter till bonden Johannes Persson i Torpa Nybole och dennes hustru Caisa Andersdotter.
Från 1860 brukade Nils även den jord som tidigare tillhörde torpet Rosendahl. Nils blev på äldre dagar ofärdig genom skador han fick då en halmdös välte över honom.
1874 överlämnade Nils torpet till sonen Nils Gustaf. I något sammanhang har han uttalat sin besvikelse över att inte kunna få bebo stugan vid Rosendahl som undantag. Torpet Rosendahl var redan raserat 1861. Nils bodde kvar i Eketorp som ”undantagsman” till sin död, men enligt som hans barnbarn Karl Nilsson i Kringstorp berättat, låg han efter frånträdet av Eketorp, ej längre inne i stugan om nätterna utan ända till sin död ute i fähuset. Som undantagsman hade han vid sin död 1 ko och 1 fåra med lamm.
Alla sju barnen nådde vuxen ålder, men när Nils dog hade fem av dem emigreratt till N. Amerika.
Nils dog 1881 och hustrun Lisa 1892.

1874 – 1909

Nils Gustaf var född i Eketorp 1844 och son till föregående brukaren Nils Johansson och dennes hustru Lisa Johansdotter. Hans hustru Emma Sophia var född 1850 och dotter till bonden Nicklas Andersson i Krokstorp, Åtvid s:n, och dennes hustru Stina Caisa Nilsdotter.
1893 dog hustrun Emma Sophia och Nils Gustaf stod ensam med de delvis ännu små barnen. Dottern Hilma, då 14 år, övertog husmoderns roll och allt ordnade sig till det bästa för familjen.
Omkring 1890 bodde i Eketorp 13 personer; nämligen Nils med hustru Emma, de åtta barnen, piga, dräng samt gamla Lisa som var Nils mor. Trots att lungsoten fanns i huset, nådde alla barnen vuxen ålder.
Ur bouppteckningen vid Emma Sophias död 1893 framgår att då fanns följande husdjur vid torpet:

Nils Gustaf var den siste jordtorparen vid Eketorp. Med honom hade den s.k. Eketorpssläkten oavbrutet i 160 år varit bosatt vid och brukat torpet.
Ur Bjärka-Säby-arkivet hämtar vi följande omdöme av Dir. Ivar Insulander om Eketorparna: Det var ett ”alltid välbergat och skötsamt folk”, och i Vist kyrkobok står antecknat om dem, att de voro ”flitiga vid Herrens bord”.
Nils Gustaf dog 1909 i magkräfta. Hustrun Emma Sophia dog 1893 i lungsot.
Vid Nils död voro fyra av sönerna bosatta i Nord Amerika.
Jorden som hörde till Eketorp blev lagd till Kringstorp och Banketorp.

Eketorp som skogsarbetarebostad:

Då torpet upphörde som jordtorp, sannolikt 1909, blev det bostad för skogsarbetare.

1909 – 1910

Ernst var skogsarbetare i 1 ½ år och blev sedan arrendator vid Tolstorp.

1911 –  

År 1921 hade dåvarande skogsarbetaren följande djur:
1 ko, 1 kalv, 1 gris, 10 höns.

1947 – ?  

Karl och Ellen flyttade i slutet av 1960-talet till servicehus i Bestorp. Härefter upphörde Eketorp som bostad för fast boende och blev i fortsättningen uthyrt som sommarnöje.