Sammanställt av Karl Wilhelmsson Linköping

Min fars farmors far hette Nils Persson och var bosatt i Vist socken. Han föddes den 24 december 1782 i Linköping. I husförhörslängd i Vist för åren 1830-33 stod en liten notering att Nils Persson varit häktad för att ha slagit sin hustru. Denna notering gjorde att jag blev nyfiken på vad som hade hänt.

Vem var Nils Persson:

Han gifte sig första gången med torpareänkan Christina Håkansdotter år 1808, som bodde i Källsätter i Vist. (Christina är min morfars farmors mor). De fick två döttrar, Maja Lisa och Stina Cajsa. (Maja Lisa är min morfars farmor). Christina avlider år 1820 och år 1821 gifter Nils om sig med livgrenadjäränkan Inga Gustafsdotter (Kempe). Inga dör i lungsot i mars 1826. I oktober 1826 gifter sig Nils med Johanna Svensdotter och det är henne som noteringen i husförhörslängden avser. Rättegången behandlar även Inga Gustafsdotters död. Johanna dog år 1832 och Nils gifte om sig ännu en gång, denna gång med livgrenadjäränkan Stina Maja Jönsdotter (Siden).

Nils arbetade som dräng i prästgården och var sedan daglönare. Han dog år 1856, nästan 74 år gammal.

Vad fanns angående Nils häktning:

I domboken för Hanekinds Häradsrätts, lagtima vinterting år 1832 § 41 den 22 mars, fann jag vad jag sökte efter. Nämligen följande: ”Kronolänsmannen Bo Dahlstedt tillkännagaf att sistledne gårdag som wore första rättegångsdagen och detta ting, hade Kongl. Majts. Befallningshavande låtit hitsända häktade enkeman Nils Persson ifrån Källsätter Wist Pastorsboställes ägor i Wist socken och detta härad att undergå ransakning som wållande till sin hustrus Johanna Svensdotters död, men hade han ankommit så sent på aftonen att målet ej kunde medhinnas så anhöll kronolänsmannen att förhöret nu måste påbörjas med Nils Persson som nedhämtades från häradsfängelset.”

Nils sades vara 51 år gammal, 2 3/4 alnar lång (c: a 165 cm), mörka hår och ögonbryn, undersätsig och stark kroppsbyggnad, blå ögon med infallna kinder.

Kronolänsman meddelade:

Hustru Johanna Svensdotter hade misshandlats av sin man lördagen den 25 februari och torsdagen den 1 mars fått förtidig barnsbörd som följd härav.

Pastor Törnqvist meddelade:

På kvällen torsdagen den 1 mars blev jag meddelad att Nils Perssons hustru, Johanna Svensdotter, fött ett förtidigt barn och att det redan var dött. Med anledning av dels Nils kända dåliga levnadssätt och behandling av sin hustru och dels om barnet vid födseln varit vid liv eller ej, ansåg jag det vara min plikt att undersöka detta för att få besked. Jag ville höra om Nils slagit sin hustru och om barnet, detta för att få vetskap om hur barnet skulle begravas.

På morgonen fredagen den 2 mars bad jag Herr Wissler följa med mig till Källsätter. På vägen dit vid Säby fattigstuga blevo vi av flera personer meddelade att Nils Persson flera gånger illa slagit sin hustru tidigare och även lördagen den 25 februari. Efter denna information gick vi till Nils Persson i Källsätter. Vi fann då hustrun illa sjuk i sängen.

Jag frågade då Nils om han icke hade slagit henne och på grund härav orsakat hennes förtidiga barnfödsel. Jag sade också till honom att han kunde bli straffad och få sitta i fängelse för denna händelse. Nils levnadssätt inte endast mot Johanna utan även mot hans förra hustru som han levat illa med, påpekade jag. Han bad mig då att bevisa denna beskyllning varvid jag svarade att det är allmänt bekant i församlingen.

Nils bekände vid detta tillfälle att han lördagen före barnets födelse slagit sin hustru med en piska, två slag över axlarna och armen. Johanna bekräftade detta och hon sade även att hon hade ”ett ilsket sinnelag” nu när hon vara havande. Hon sade också att hennes svärmoder som varit hos dem i huset, hade varit orsaken till detta uppträde. Svärmodern ville oftast skapa osämja mellan henne och hennes man, enligt Johanna.

Därefter frågade jag om barnet levat vid födseln, vilket både hustru Dahl i Ebbetorp och Johanna bekräftade. De sade att barnet levat ungefär en halv timme och att hustru Dahl givit det nöddop och kallat barnet, Stina.

Till detta var jag mycket tveksam eftersom hustru Dahl är svägerska till Nils Persson. Jag ansåg därför det vara min plikt att genast meddela länsmannen och att barnet borde undersökas av läkare för att få bekräftat om barnet varit vid liv vid födseln eller ej.

Regementsläkare doktor Carl Olof Bånge lämnade följande bevis och utlåtande:

”I följd af erhållen remiss infann undertecknad i torpstället Källsätter på Pastorsbostället uti Wist ägor för att undersöka ett derstädes af enkoman Nils Perssons hustru Johanna Svensdotter framfödt foster huruvida det war fullgånget och med lif framfött eller som förtidigt foster att anse. Vid denna besigtning befanns at framfödda fostret war knapt halfgånget eller 4 a’ 5 månader och således som ett förtidigt foster att anse. Intygas på avlagd embetes och läkares ed så sant mig gud hjelpte till lif och själ.

Wist den 6 mars 1832 Carl Olof Bånge (Med. doktor Regementsläkare)”

Pastor Törnqvist fortsätter:

Torsdagen den 8 mars på förmiddagen kallade Johanna på mig, hon kände sig mycket sämre och anade att döden nalkades.

Hennes man var borta. Vid hennes dödssäng sade hon frivilligt följande bekännelse: Jag känner att döden är nära och jag vill dö med ett lungt och fridfullt samvete och är sedan beredd när Gud kallar mig från denna usla värld. Jag vill bekänna inför pastorn att Nils är orsaken till mitt barns och även min död.

Hon berättade vidare att på lördagen före barnets födelse att Nils illa slagit henne med en piska. Han sade att han skulle gå ut och hämta en bättre gren att slå med. Hon försökte då fly ut genom dörren, men Nils skuffade omkull henne på golvet och med piskan slog henne åter över rygg, axlar och ben. Hon sade att hon kände sig något bättre nu när sanningen berättats.

Jag frågade nu om bekännelsen skulle vara hemlig eller öppen och inför mig och Anna Stina Andersdotter i Säby Fattighus sade Johanna att bekännelsen var öppen. Lördagen den 10 mars på förmiddagen begärde Johanna att jag skulle komma och ge ”Herrens Heliga Nattvard”. Hon tog emot denna lungt och värdigt.

Herr Wissler var också närvarande och jag frågade än en gång om hon hade något mera att säga, men hon svarade att hon sagt allt. Hon sade att hon var nöjd att skiljas från denna världen om det är guds vilja. Tre timmar därefter dog hon. Till sist som hennes lärare får jag lämna de vitsord att Johanna levat stilla och fromt och haft en ganska god kunskap i sin kristendom.

Kronolänsman tog också upp våldsamheter och slagsmål för flera år sedan med den tidigare avlidne hustrun Inga Gustafsdotter men att inget då gjordes. Därför har han nu låtit häkta Nils Persson och begärt läkarbesiktning av Johanna Svensdotter.

Doktor Bånge kom nu åter till Källsäter för att göra ”medico legal” undersökning av Johanna Svensdotters döda kropp. Hans rapport lyder:

”Med anledning af det å andra sidan stående protokoll och de där uptagne facta och händelser bör hustru Johanna Svensdotters våldsamma behandling den 25 sistledne februari anses som orsak till hennes derpå den 1 mars följde förtida nedkomst med foster och detta ej endast genom dess physiska inverkan utan äfven genom det farliga inflytande de derigenom upwäckte deprimerande lidelser, frucktan skrämsel m.m. altid hafwa på qvinnan i hennes belägenhet. Hvad åter beträffar den sjukdom hwaraf hon aflidit nemligen bröst och lefwer-inflammation så torde skäligen orsaken till dess upkomst äfwen böra sökas uti hennes behandling före, under och efter förlossningen och således mannen för sitt förhållande i lagligt answar stanna, hällst då dess sjukdomsformer ehuru af farlig beskaffenhet dock med snart och kraftigt läkarebiträde är som oftast botlige, hvaremot den aflidnes saknadt alt hvad som sådant fall till hälsans återställande erfordras och hvarom lofliga häradsrättens undersökning torde vidare uplysa. Och då på anfördt sätt mannen kan anses hafwa genom sitt upförande och behandlingssätt gifvit anledning till hustruns sjukdom och genom försummelse att i tid skaffa bot för denna sjukdom, bidragit till hennes förtidiga död, bör han wäl i detta afseende ställas i lika cathegori med den som hwilka straffas för af dem förorsakade tillfälligtvis dödande händelser.

Intygas på aflagd embetes och läkared, så sant mig gud hjelpe till lif och själ.

Linköping den 18 mars 1832. Carl Olof Bånge, medic. doct. Reg. läkare.”

Nils Persson berättade:

Att hans nu avlidne fader varit bränneridräng vid Linköpings Kronobränneri och hans namn var Petter Nilsson. Hans moder heter Lisa Persdotter och lever fortfarande och är nu boende i Stavsätter Sätesgårds fattighus, Svartsätter kallat i Vist församling. Han berättade vidare att han vistats inom orten och arbetat merendels hos bönder och att han för c:a 25 år sedan fått bli torpare på torpet Källsätter under Vist Pastorsboställe.

Nils sade att han varit gift tre gånger, först med torparens näst före honom efterlämnade änka, Stina Håkansdotter och att han med henne hade två döttrar och att endast dottern Maja Lisa lever. Därefter gifte han sig med pigan Inga Gustafsdotter och levde tillsammans med henne i fem år. Med henne hade han en nu levande dotter Johanna.

Och sist på hösten 1826 gifte han sig med hustru Johanna Svensdotter som då var ladugårdspiga i Vist prästgård. Han hade med henne utom senast födda flickebarn en levande dotter Anna. Vidare berättade Nils att hans gamla moder änkan Lisa Persdotter kommit till dem i Källsätter 14 dagar före förra julen och stannat hos dem till söndagen den 26 februari. Vid denna tid hade Nils märkt att hans mor och hustrun ibland voro stridiga mot varandra och att ordväxling uppstod. Svärmodern förebrodde Johanna att hon inte vårdade eller skötte hushållningen med den omsorg som var förenligt med hennes plikter. Nils sade att även han själv hade påpekat detta och att hon var osnygg och orenlig. Detta hade ofta varit orsaken till ordväxlingar och även våldsamheter emellan honom och hustrun. Lördagen den 25 februari hade Nils varit i Vist pastorsboställe hos drängen Anders Månsson och lånat en dosa snus och när han på aftonen kom hem och i förstugan hörde han en stark ordväxling mellan sin hustru och modern. Han gick då in och påtalade för sin hustru ofoget att behandla sin svärmoder på detta sätt. Nils varnade först sin hustru och yttrade att han skulle slå henne om hon ej stillade sig. Hustrun fortsatte ordväxlingen mot svärmodern och då tog Nils ned sin tagelpiska och med skaftet (som var av en vanlig fingers tjocklek) givit sin hustru två slag över högra axelbladet varvid hon tystnade. Hon började då sina husliga åligganden och gjorde i ordning aftonmåltiden. Därefter gick hon och lade sig utan att jämra sig eller nämna några olägenheter av slagen.

På söndagsmorgonen den 26 februari gick Nils moder hem till Svartsätter, hustrun besökte den sjuka nu avlidne pigan Greta i Ebbetorp. Vid middagstiden utförde hustrun sina hushållsgöromål och fram åt aftonen följdes de åt till skogen för att hämta hem bränsle. Även måndagen den 27 februari voro de båda hemma, hon vårdade huset och på lediga stunder spunnit garn, Nils lagade skor åt sig och deras barn.

På onsdagen den 29 februari fortsatte Nils med vedhuggning i prästgårdens skog och när han kom hem vid kvällen var deras granne änkan Annika Persdotter hos hustrun för att hjälpa henne, för det tycktes vara dags att föda. Annika sade att hon inte ville vara ensam utan begärde att någon annan skulle komma och hjälpa till. Det beslöts att de skulle kalla Nils broders hustru Stina Eriksdotter (Dahl). Nils begav sig till henne mellan klockan 3 o 4 på morgonen på torsdagen och kom åter en timme senare. Eftersom Nils ej ville vara närvarande under förlossningen avlägsnade han sig och kom åter när det blivit ljust. Då hade hustrun endast biträdd av svägerskan fött ett flickebarn som redan vid hans hemkomst var dött. Men enligt Stina Eriksdotters berättelse levat ungefär en halvtimme och under tiden fått nöddop och kallats Stina.

På fredag förmiddag kom pastorn Törnqvist och Herr Wissler hem till Nils Persson och hustrun. De förebrodde Nils om hans våldsamma förhållande emot hustrun och kanske vållande till barnets död och att han kunde få fängelse. Hustru Johanna blev rädd och blev mycket sämre härav. Men på lördagen den 3 mars var hon åter något bättre och Nils beslöt att vänta till doktor Bånge skulle komma som pastor Törnqvist ordnat med.

På onsdagen den 7 mars kom Nils till doktor Bånge och berättade om hustruns tillstånd och fick då föreskrifter och recept på medicin. Medicinen fick Nils köpa på Linköpings Apotek. Men trots denna blev hustrun sämre och avled på lördagen den 10 mars kl. 10 på förmiddagen.

Länsmannen frågade nu Nils när hustrun blev sämre varför han inte meddelade doktor Bånge detta. Nils svarade att den erhållna medicinen räckte att ge enligt föreskriften varannan timme och ansåg därför ingen anledning att meddela doktor Bånge. Han hade ju också mer än en mils väg till Linköping. Nils försäkrade att han under hustruns sjukdomstid inte hotat henne med ord eller gärning, utan på alla sätt försökt hjälpa henne.

Länsmannen frågade Nils om han tidigare slagit hustrun varvid han svarade att han förra sommaren tilldelat henne några slag med en käpp eftersom hon inte ville bättra sig i sin hushållning och vara ordningssam. Han påtalade att hustrun var osnygg och lät ohyra ta över såväl på henne som i hela huset varför han fick skämmas bland folk. Hans missnöje blev större på grund av att hon sällan tvättade och skurade de kärl varuti deras mat lagades. Maten var ”vämjelig” att äta. Detta olyckliga förhållande var redan från början av deras giftermål. Det spelade ingen roll om hon var med barn eller ej, varje gång han påpekade förhållandena svarade hon uppkäftigt, vilket retade hans sinne. Hon var mycket bättre på att arbeta utom huset.

Nu började vittnesförhören.

Det var många vittnen kallade och förhören tog flera dagar i anspråk. Många vittnesmål handlade om Nils Perssons behandling av sin andra hustru, Inga Gustafsdotter. De berättade att hustru Inga sagt att Nils slagit henne och att hon var rädd. När hon var död hade nu avlidne prosten Schelin bett Brita Jonsdotter att gå till Källsäter och titta på den döda kroppen. Hon meddelade prosten att det fanns märken efter troliga käppslag över veka ryggen. Begravningen skedde sedan utan någon vidare undersökning.

Vittnesmålen om Johanna Svensdotter var väldigt lika. Vittnena hade hört hård ordväxling och osämja dem emellan och även sett Nils slå henne. Alla visste om i församlingen att Nils hade ett våldsamt sinnelag och att han även var begiven på starka drycker.

Man var nu framme vid den 5 april och vittnesförhören var klara.

Kronolänsmannen sammanfattade:

Förhören under rättegången hade visat att Nils Persson på sannolika skäl genom sin våldsamma behandling förorsakat sin andra hustru, Inga Gustafsdotter Kempe, hastiga död i början av året 1826. Han hade även varit vållande till sin tredje hustrus, Johanna Svensdotters, förtidiga barnsbörd och fostrets död. Hustrun avled strax därefter och orsakerna var Nils slag och misshandel som skett lördagen den 25 februari.

Kronolänsmannen hemstälte om inte Nils Persson genom sitt handlande gjort sig förtjänt till dödsstraff.

Nils Persson hävdade att hustrun bevisligen dött av annan sjukdom och inte av de slag han tilldelat henne.

Rättegången uppsköts sen till den 11 april, sista rättegångsdagen för detta ting

Häradsrätten började med händelserna kring Nils Perssons andra hustru Inga Gustafsdotter Kempe

Anklagelserna mot den häktade Nils Persson kommer från allmänna rykten och vittnesmål under rannsakningen som visar att Nils har ett våldsamt och bittert sinnelag. Vittnen Annika Persdotter i Källsäters fattighus, Stina Maja Jonsdotter i Lundstorp och Anna Cajsa Sundström, alla berättar under ed att Nils misshandlat Inga en helgdag c:a en och en halv vecka före hennes död (I början av år 1826). Stina Olofsdotter i Brahus samt Anders Samuelsson och hans fru Brita Jonsdotter i Husby har alla intygat efter besiktning av den döda kroppen att det fanns blå märken efter slag. Inga har också själv berättat strax före sin död om Nils våldsamheter mot henne. Men eftersom Inga Gustafsdotter Kempe blivit begravd utan någon läkarbesiktning av kroppen så är det nu svårt att fastställa vad som orsakat hennes död. Nils har hela tiden också nekat till allt vad som sagts om misshandel. Rätten anser sig ej kunna ställa Nils Persson till lagligt ansvar för Inga Gustafsdotters död

Sen fortsatte Häradsrätten med anklagelserna avseende Johanna Svensdotter.

Enligt vad flera vittnen under ed berättat, så har Nils Persson varit våldsam och sträng även mot sin tredje hustru, Johanna Svensdotter. Han har också frivilligt erkänt att han lördagen den 25 sistledne februari vid deras torpställe Källsäter slagit hustrun med tvenne slag över högra axeln och ett slag på ena låret. Hon hade även skuffats omkull på golvet.

Johanna hade före överfallet varit i ordväxling med sin svärmoder, 81-åriga änkan Lisa Persdotter i Svartsätter.

På torsdagsmorgonen i veckan därefter födde Johanna ett icke fullgånget barn och dog sedan lördagen den 10 mars.

Doktor Bånge har efter undersökning bestämt förklarat att barnet icke var vid liv vid födseln. Doktor hävdar också beträffande Johannas död att den våldsamma behandlingen den 25 bör anses som orsak till hennes förtidiga barnfödsel.

Doktor Bånge uppgav vidare att den sjukdom som Johanna hade, bröst och leversjukdom, och orsakerna härtill med stor säkerhet berodde på den behandling Johanna utsatts för av sin man. Sjukdomen är farlig, men hade med läkarhjälp kunnat botas om icke Nils försummat att i tid skaffa hjälp.

Rätten anser att Nils handlingssätt bör jämställas med den categori som straffas för av dem förorsakade dödande händelser. Under rättegången har framkommit att Johannas ”mindre fallenhet för renlighet” ofta var orsak till osämja i äktenskapet.

Dom:

På grund av Nils Perssons misshandel av Johanna den 25 februari och hennes förtidiga barnfödsel prövar häradsrätten med stöd av 22 capitlet 7 §, missgärningsbalken, samt Kungl. Strafflagen av den 14 november 1746, att Nils skall böta ”full mansboth” med 100 Rd Banco. Om inte pengar finnes, skall straffet enligt Kungl. Strafflagen, omvandlas till 28 dagars fängelse på vatten och bröd i Linköpings Läns Kronohäkte, samt dessutom under allmän gudstjänst i Vist kyrka offentligen visas. Nils skall också, om medel finnes, betala doktor Bånges räkningar på tillsammans 14 Rd 24 S banco.

Detta utslag blir med stöd av 25 capitlet 5 § rättegångsbalken underställt Göta Hovrätt i Jönköping för omprövning. Under tiden skall Nils Persson såsom häktad sitta i Linköpings Länshäkte.

Den 1 juni 1832 fastställer hovrätten efter prövning häradsrättens utslag.

Kommentarer och information:

Av rättegångens förlopp så ser man att läkarens utlåtande var den grund som domen baserades på. Trots att så många vittnen intygade att Nils misshandlat även sin andra hustru Inga så dömdes han inte härför.

I inledningen så nämner jag att Nils Perssons dotter Maja Lisa är min morfars farmor. Hon gifte sig år 1836 med Johan Månsson. Han dog redan år 1839 och Maja Lisa blev ensam med 2 barn, den yngste endast knappt fyra månader gammal.

Maja Lisa flyttade då hem till fadern Nils Persson i Källsäter, han var då omgift för fjärde gången. Denna hustru dog år 1841 och Maja Lisa fick väl sedan sköta hushållet åt sin fader. År 1850 fick Maja Lisa en oäkta son. Fadern dog år 1856.

Maja Lisa dog år1874 i Filbacken på Vist pastorsboställe.

Karl Wilhelmsson