”Ida Andersson som Majas mormor hette, var en mycket skicklig kvinna. Samtidigt som hon kunde vara väldigt barsk och bestämd var hon mycket hjälpsam och ställde alltid upp. Hennes ledaregenskaper var medfödda och i hemmets diverse göromål var hon självlärd.

Som mormor minns Maja henne med stor respekt. Hon var inte den typiska gulligullmormor-typen, utan såg disciplin och lydnad som en dygd. Likaså var det hon som helt dominerade över maken, som var väldigt lågmäld och timid.

Som jag berättat i ett tidigare avsnitt var Majas mormor mycket bra på att berätta. Hon brukade var med vid storslakten på slottet. Om detta berättade hon gärna. Det fanns inga kvarnar eller maskiner, utan man fick hacka köttet för hand med två kötthackor i ett tråg. Rummet som man arbetade i var iskallt, likaså var korvsmeten som arbetades med bara händerna. Värk och reumatism blev ofta resultatet av detta kalla och slitsamma jobb.

Förutom att hon var en fenomenal kock, var hon också väldigt duktig på att väva. Hon vävde till slottet och var mycket stolt över detta. Hon hade också näsa för vackra saker. På auktioner ropade hon in kopparsaker som hon ställde till sin beundrade samling.”