Fattigvård i Vist från 1870-talets början

så som Edvin Karlsson i Stohagen berättade den 23-1-1951

Upptecknat av Märta Sundgren

I protokollet från tiden före 1873 nämnes endast inhysehjon, resten är höljt i dunkel. Någon enhetlig fattigstuga fanns inte, de gamla ackorderades ut, dessutom tillämpades undantagssystemet. Så gott som varje gård hade en gammelstuga eller undantagskammare, dit den uttjänte torparen och dagsverkskarlen fick dra sig tillbaka,när de yngre tog vid. Oftast var det kanske änkor som kom på undantag, männen var oftast utarbetade och för många var kanske spriten och det hårda slitet tillsammans orsak till att männen inte blev så gamla som hustrurna. En gammal änka kanske inte kände sin fattigdom så hårt, hon kunde kanske göra lite nytta för sej hos den nya familjen, kanske med en strumpsticka eller passa deras minsta i vaggan. Hon hade också en del rättigheter vilket de som togs in på fattighuset saknade. Hon fick fortfarande sitta i sin gamla kyrkbänk. När hon ( eller han) dog slapp de ligga i ” fattighörnet ” som var hörnet bakom kyrkstallet, utan fick ligga i den så kallade linjen. För henne, honom, ringdes det i storklockan. Även för hennes uppehälle var det någorlunda väl sörjt, ty så länge det fanns mat i gården eller torpet, fick det inte vara brist i gammelstugan.

De som arbetat på godset ( Sturefors ) erhöll ett blygsamt underhåll per år av 5 pund eller cirka 38 kg sammalet mjöl,några skålpund sill och i bästa fall 20 riksdaler kontant. Sämre var det för de som blev intagna i fattigstugan. Omkring 1870 började en del svårigheter angående de gamla att yppa sig. Man enades till sist att socknen skulle delas upp i fyra rotar, där skulle varje rote sörja för sina fattiga. De fyra var Bjärka-Säby, Stavsäter, Sturefors och den så kallade fjärde roten. Den utgjordes av ett fåtal jordägande bönder spåsom Skog, Markustorp samt kron- och eklesiastikboställen såsom Styvinge och Prästgården.
Fattigstugor för Bjärka-Säby rote var Källsäter, för Stavsäter- Svartsätter och för Sturefors gård- Penemünde. För fjärde roten vet man inte säkert, men något som liknade ett fattighus fanns vid Markustorp.

Denna fattigvård befanns dock otillfredsställande. Det blev ofta osämja , där man höll ett pinsamt vakande över att ingen understödstagare från en rote kom över på någon annans. Det hade under år som gått kommit allt fler utsocknes inflyttade till Vist och då blev det svårigheter på grund av att ingen av rotarna ville åtaga sig underhållsskyldighet för dem. Då får kyrkoherde Axel Broman, som pådrivande kraft, en storstämma till stånd år 1908, där ombud från alla fyra rotarna samlas. Man enas då om en enhetlig fattigvård, vilket resulterade i att Vist nuvarande ålderdomshem Visthemmet bygges. Invigningen sker den 19/12 1911 och så har en ny epok i Vist sockens fattigvårdshistoria börjat.

Överfört till datorbehandling i oktober 2000.
Helge Fransson