Av Nils Sjöberth

Gården har fått sitt namn efter den omgivande terrängen ”flat stenhäll”. Det framgår även i dag, då den centrala bebyggelsen har varit uppförd på urberget. Enligt Ortsnamnsarkivet finns Flådra 1414 då Göte i Flaadhro omnämnes.
Flådra är en av de få gårdar som förekommer i reduktionshandlingarna. Den frågan fick sin slutgiltiga lösning, då Måns Ekegren friköpte gården från kronan 1647.
1670 pantsattes gården till kyrkoherden i Risinge församling, Erik Phoenix (Phoenex?). Denne överlät hypoteket till Jacob Spens, som förvärvade Flådra den 4 mars 1691.
Enligt 1858 års lagfartsbok ägde ägaren till Stavsäter även gården Lämbo. Flådra tillhörde således Stavsäter, men brukades under viss tid av arrendatorn till Lämbo. I husförhörslängderna kan man se att Flådra från den tiden och fram till 1886 anges som Lämbo utjord.
Från 1887 tillhör Flådra Stavsäter som bruksenhet. Delar av gården, nämligen skogen Humpen arrenderades av brukaren till Persbo.
Den delen utefter Persbovägen som i dag är skog, och är belägen öster om vägen, var tidigare öppen ängsmark och användes så sent som på 1930 talet av Persbo som betesmark. Den relativt öppna marken där bebyggelsen legat, uppläts till slåtter för torpet Stavsberg, senare även för torpet Myran då dessa slogs tillsammans och utgjorde en gemensam bruksenhet.
Med tanke på att Flådra benämns som Lämbo utjord, så är förmodligen folket som bodde här tjänstefolk till Lämbo, även om några är upptagna som bönder och torpare i kyrkobokföringen. Detta med tanke på att deras verksamhetsår sammanfaller. En del arbetade säkert även vid Stavsäter som daglönare eller dylikt.
Utav alla barn som föddes vid Flådra, så är det tre personer som kom att prägla Stavsäter med sin fortsatta närvaro i livet. Det är tre av Per Johan Wiströms söner.

• Den första av sönerna var Adolf Fredrik. Som rättare var han den sista som kom att bo vid Flådra. Senare kom han att som mångsysslare bo på undantag vid torpet Andersbo. Under några år vistades han i Amerika tillsammans med brodern Frans Gustav.

• Nästa i ålder var Frans Gustav. Efter hemkomsten från Amerika blev han torpare vid Stavsborg, senare vid Kalvsveden där han var verksam till sin pensionering. Mest känd blev han genom sina saftiga och väl tilltagna amerikahistorier. Sanningshalten i de berättelserna var minst sagt blygsamma.

• Den tredje av bröderna var Axel Wictor. Han var torpare vid Sörhult. Han blev mest känd genom att han var bygdens byslaktare, där hans förtjänster kom väl till pass när bygdens julgrisar, tillsammans med två supar, skulle gå över gränsen till det okända