Handelsbodar och gårdfarihandlare
”Affären i Hamra startade omkring 1890 och innehavaren som hette Linde hyrde då Hamradal. Han byggde sedan Hamralund. Efter Linde hette ägaren Lindqvist. Han sålde affären till till Ornmark. Om honom berättas att han förvarade växelkassan i en plåtask, som det varit tobak av märket Tigerbrand i. För varje kund tömde han ut pengarna på disken och räknade igenom kassan. När han lämnade affären gömde han lådan för springpojken, men glömde ofta var han gömt den och fick leta efter den bakom tygpackar och dylikt.
Olsson var ogift men hade en hushållerska som hette Selma Johansson. Hon tog sig an en springpojke som var fosterbarn i Östergården. Han hette Nils Svensson och blev efter Olssons död föreståndare för affären, som Selma Johansson fick ärva jämte fastigheten. Affären bytte sedan ägare ett flertal gånger. 1942 hette innehavaren Karl Fant. 1943 Erik Gustavsson som drev affären till 1946 då den köptes av Castegård. Senare ägare hette i tur och ordning Andree, Karlen och Dalgren. Siste ägaren var Axel Johansson. Affären upphörde 1968.
I Hamradal bedrevs från 1917 korgmakeri av bröderna Gunnar och Oscar Gustavsson. De tillverkade korgmöbler i parti. De drev även lite handel och konkurrerade med affären i Hamralund. Oscar dog 1927 och Gunnar fortsatte då verksamheten i Skogshall och arbetade då huvudsakligen åt Hemslöjden. Oscar Gustavssons fru hette Gerda och kom från Klockarängen. Hon började efter mannens död att driva bageri- och caférörelse. Båttrafiken på Kinda kanal var livlig och många passagerare passade på att dricka kaffe hos Gerda medan båten passerade slussarna vid Hamra. Gerda blev sjuk i TBC och tvingades då av hälsovårdsnämnden att upphöra med rörelsen.
1903 byggdes affären i Bjärka–Säby. Den bedrevs från början som hushållsförening. Den förste föreståndaren hette Abrahamsson, efter honom kom en man vid namn Isaksson. Den siste föreståndaren kom 1931 och hette Eriksson. Affären upphörde som hushållsförening 1936. Då övertogs rörelsen av en handlare Spångberg som innehade affären till 1956 då den nuvarande ägaren Veine Axén övertog den.
I samma fastighet drevs från 1903 hotellrörelse. Den första som drev hotellet var fru Abrahamsson (maka till affärsföreståndaren). Hon efterträddes av en fröken Nordell. 1920 kom en fröken Holgersson som innehavare och 1935 övertogs hotellet av fröken Nilsson. 1943 lades hotellet ner. En gästbok visar att hotellet var mycket besökt och att där bott långväga gäster ända från Japan. Rörelsen gick tydligen med vinst ty alla innehavarna blev mer eller mindre förmögna.
Bland gårdfarihandlare minns man särskilt en som hette Kalle Viking från Vreta i Vist. Han åkte omkring på en cykel, på vintern spark och sålde strömming, ibland även makrill.
En handlare vid namn Söderberg sålde manufaktur. Han kom två gånger om året.
Vackre Bengtsson kom från Bankekind. Han åkte häst och sålde korta varor.
Johanna Knapp från Bäckfall bar sina varor i en spånkorg. Korgen innehöll förkläden, skjortor, knappar m.m.
Handelsboden var ett centrum där framför allt torparna kunde byta sina ägg och sitt smör mot andra varor och inhandla det nödvändigaste. Det man framför allt köpte var socker, salt, kaffe, och fotogen och vid högtidliga tillfällen vetemjöl. I handelsboden kunde man för övrigt få det mesta av det man behövde. Där såldes hästskor och hästskosöm, porslin, tyg, träskor och handredskap. Det som ej rymdes på hyllorna hängde man i taket och större varor förvarades ute i en bod. Kvaliteten på varorna var ej alltid den bästa och det berättas t ex att en handlare tvättade sina korvar i Kinda kanal om mornarna.
Magasinet vid Sturefors station var ingen lanthandel, men har ändå betytt mycket för handeln i Vist socken. En f d handlare i Klampenborg, Sandkvist, lät bygga ett magasin vid järnvägen för att handla med förnödenheter för jordbruket, Tidigare hade en man som hette Trysen startat en inköpsförening. Traktens bönder kunde beställa vad de behövde och fick hämta det vid tåget samma dag som varorna anlände, annars tillkom vagnshyra. Per Rustner köpte magasinet 1918 och fastigheten Ådala 1919 av målaren och handlaren Karl Nilsson. Affärerna gick bra och magasinet byggdes ut. Rustner hade en anställd som hette Emanuel Gustavsson och kallades Manne. 1953 sålde han till Göta Lantmän som byggde ut och moderniserade. Bl.a. byggde de spannmålsgrop och fickor. Ett stickspår anlades intill så att spannmålen kunde rinna direkt ner i järnvägsvagnarna. Omkring 65 gårdar i trakten var mer eller mindre kunder. Nybyggarna i det växande Sturefors samhälle kunde köpa gödning och torvmull för sina trädgårdar. Bönderna kom åkande med sina lass och fick ställa sig i kö vid mottagningen och få vänta på tur för avlastningen. Föreståndaren Elis Karlsson ordnade då så att man fick ringa och beställa tid för avlastning. Det sparade mycket tid och förargelse. Sturefors var två år före Linköping med det här praktiska arrangemanget.
I slutet av 1960-talet började Göta Lantmän rationalisera. Den ena filialen efter den andra lades ner. Istället infördes s.k. turbilar. Man fick ringa och beställa olika produkter, som sedan kördes hem till gården. Samtidigt infördes en straffavgift vid Sturefors på 35 kronor för att undvika småköp. Från och med hösten 1976 upphörde all försäljning vid magasinet. Den siste jobbaren, Valfrid Karlsson, fick stanna kvar och tillverka råttgift i väntan på sin pensionering. Hösten 1977 var sista gången bönderna fick lämna spannmål.
Det är ännu inte bestämt vad som skall hända med den gamla byggnaden (skrivet 1978). Rationaliseringen i Sturefors har lett till att bönderna fått bygga egna torkar och utrymmen för korttidslagring. Det har varit en stor och dyrbar omställning. Bönderna kämpade vad dom kunde för att få behålla sitt magasin. De ordnade oppositionsmöten och protesterade på möten i Linköping men fick inget gehör. När våra anställda i toppbefattningar har tagit makten får medlemmarna på gräsrotsnivå rätta sej efter.
Fotnot:
Ovanstående är hämtat från studiecirkeln ”Vad vi vet om Vist” som pågick vintern 1977-78.
I studiecirkeln ingick ett antal lantbrukare från trakten som var väl informerade om inträffade händelser.
Överfört för datorhantering i augusti 2000.
Helge Fransson