Av Brita Pettersson

1600-talet

När vi börjar vår tillbakablick på 1600-talet styrs Sveriges rike av en förmyndarregering och snart skall drottning Kristina sitta på tronen vilket troligen hade liten betydelse för de flesta av invånarna i Vist socken. Av mer betydande intresse bör det nog ha varit vem som regerade på de tre stora godsen Sturefors, Säby och Stafsätter eftersom de flesta av socknens invånare stod i beroendeställning till något av dessa.

Från 1640 har vi möjlighet att bekanta oss lite närmare med socknens invånare. Från detta år finns kyrkoboken bevarad, visserligen kortfattad men tillsammans med domstolsprotokollen hoppas vi att ni får en bild om än suddig av människan och den tid hon levde i för 300 – 400 år sedan i Vist socken.

Hur var då livet för våra sockenbor vid denna tid? Förvisso ganska så hårt! Ser vi på tiden 1640 – 1650 rent av våldsamt med tre mord under den relativt korta tiden av 10 år.

Först i raden har vi det så kallade midsommarmordet som inträffade 1640 och från vilket finns ett bevarat domstolsprotokoll (återgivet i denna skrift). Redan 1644 inträffade nästa mord då ”Måns Andersson tÿnnbindarn mördad bleff af Oluf kock”. De båda männen hade bevistat en mantalsskrivning i Bostorp och var något överförfriskade. Osämja uppstod och kocken smög sig på tunnbindaren bakifrån och gav honom ett hugg varav han avled 14 dagar senare. Orsaken till trätan anses varit att kockens systerdotter kort tid före händelsen slagit ihjäl en gris för tunnbindaren ”varaf de skulle hafve någon afund”. Det tredje mordet ägde rum 1650 då Jöns barn i Banketorp blev mördat av en pojke från Hedingstorp i Grebo socken. Några detaljer rörande denna händelse är inte kända.

Ytterligare en händelse som ger oss en bild av tiden var när Fru Sophias (ägare till Säby) barn voro inbjudna till sin halvbroder Nils Persson på Brokind. Som brukligt var i deras samhällsställning medförde de sina tjänare från Säby. Herr Nils lär då ha retat sig på dessa gästande tjänare så att han misshandlat dem med sådan kraft att en av dem låg för döden.

Kampen för det dagliga brödet var också hård. Missväxt och hunger var aldrig långt borta. 1649 inträffade den stora olsmässofloden med åtföljande sjukdom och död (starka sjukan). På 1670-talet har vi återigen missväxtår. I kyrkoboken kan vi se följderna, dödssiffrorna stiger över det normala. Hungriga människor, både barn och vuxna, drar omkring på vägarna i hopp om att kunna tigga en matbit. Några dör i främmande hus och ingen vet deras namn.

1600-talet lider mot sitt slut. Sverige är ett krigstrött land. 1690-talet är också ett missväxtens årtionde. Denna gång drabbas hela landet. För Vist del var det åren 1695 och 1697 som var de värsta. Bristen på mat måste väl ha varit det största problemet vid denna tid, men inte det enda. Vid en undersökning av alla vägar i häradet utpekades vägarna i Vist som särskilt undermåliga. Kyrkogatan i Vist var så förfallen att det var livsfarligt att försöka ta sig över. Samma sak med Säby bro som ansågs kunna störta ihop när som helst. Vid hösttinget 1697 uppmanades därför allmogen att snarast reparera den men intet blev gjort.

Byggnaderna, både enskilda och offentliga, var också förfallna och i behov av reparation. Från de tre stora godsen, bygdens ryggrad, fanns ingen hjälp att få. Sturefors var under försäljning. Säby var efter Carl Perssons tid som ägare fullkomligt utarmat, tillståndet på gården beskrevs 1694 som ”allt hade råkat i lägervall, kreatursbesättning saknades, ekonomibyggnaderna var i miserabelt skick och hölls delvis uppe av stöttor”. Stafsätter slutligen kunde naturligtvis inte ensamt avhjälpa all denna misär. Ägare vid denna tid var Jacob Spens som sällan vistades på gården och därför inte hade så stort intresse av bygden.

1700-talet

Vi lämnar ett ganska eländigt 1600-tal bakom oss. Framtiden ser inte ljus ut när vi gläntar på dörren till det nya seklet. Landet ligger i krig med allt vad det innebär, bland annat ett högre skattetryck. Till råga på allt har vi snart en epidemi av stora mått på väg. 1710 och 1711 slår pesten till med sådan verkan att vissa hem står helt öde.

Ett nytt slott uppfördes detta första årtionde på sjuttonhundratalet vid Sturefors. Men för sockenbonden verkar det ha varit svårt att ens skaffa fram en bräda. Vid sockenstämman 1708 togs beslut att kyrkbänkarna skulle byggas in. Detta beslut innebar att var och en som hade stolerum skulle skaffa en bräda och göra inbyggd bänk (första gången beslutet togs var 1682). På stämman följande år 1709 var frågan åter uppe till behandling och beslutet denna gång ”Som nöden upphäver lagen så upphäver den nu varande hungern och krignaden detta beslut”. År 1716 togs nästa beslut i frågan, kanske gick det bättre den gången.

1718 beräknades två tredjedelar av Sveriges åkerjord ligga obesådd och 1723 har vi återigen ett missväxtår som drabbade hela Östergötland. Regeringen försökte lindra med hjälp av skattelättnader och spannmål som importerats från Pommern.

Vägarna och broarna hade delvis förbättrats men var på flera ställen undermåliga. Efter att ha varit tingssak några gånger löstes så frågan 1727 med en ny vägdelningslängd varvid vägunderhållet uppdelades på de olika gårdarna.

Under 1730-talet var återigen svåra år för bönderna. I Vist socken sker en nyodling av torp under hela 1700-talet. Folkmängden ökar och på 1750-talet finns i socknen 1200 personer.

Välståndet i landet börjar att stiga och frågor som tidigare fått stå tillbaka började nu bli aktuella. En av dessa var kyrkan som redan 1702 varit i ett sådant skick att prästen Kylander begärt att åtminstone få ta två ekar för att stötta det fallfärdiga templet med. Vid sockenstämman 1733 gjordes som så många gånger tidigare en ”underdånig och ödmjuklig framställan” till de nådige herrskaperna i socknen om ekonomisk hjälp till reparation och tillbyggnad. I kyrkokassan fanns 500 daler kopparmynt vilket inte förslog så långt. Den gamla kyrkan var nu mycket förfallen och planer för en helt ny kyrka började ta form, men för de tre ägarna till godsen fanns ett tvisteämne, stolerummet, det vill säga var och hur de skulle sitta. Efter tolv år var enighet uppnådd och den 6 maj 1745 påbörjades nedrivandet av den gamla kyrkan. Den första gudstjänsten firades 13 september samma år. Kyrkan var då inte färdig men färdigställdes efter hand. Någon invigning blev aldrig av. Kostnaden för byggnationen uppgick till 39507,23 daler kopparmynt. En för tiden egendomlig företeelse var att bönderna inte behövde gjöra ett enda dagsverke utan betalning.

År 1769 uppfördes ett sockenmagasin vars funktion var att säd skulle kunna lagras. Varje gård skulle lämna ett visst mått av säd. Avsikten var att det vid mindre goda år skulle finnas en reserv att ta av. Även när enskilda personer saknade betalningsmedel kunde de här få låna säd till utsäde eller dylikt.

Tidigare hade funnits smedjor och tegelbruk som hörde till godsen. Det som producerades var till största delen tänkt att täcka husbehovet. Blev det något över såldes det. Någon storskalig tillverkning var det knappast fråga om. Först med Cedersbergs glasbruk som stod färdigt 1782 fick bygden industri. För ägaren blev aldrig lönsamheten så stor men för socknen bidrog bruket till ett ekonomiskt uppsving. Tyvärr bidrog det också till ett ökat supande. Redan tidigare under århundradet hade superiet varit ett problem. Husbehovsbränningen var ett tag förbjuden men effekten uteblev varför det åter blev fritt att bränna. Under förbudstiden ser vi hur Anders i Risnäs spånggård uppträder kraftigt berusad på sockenstämman och stör förhandlingarna. Straffet blev böter och en kanna vin till kyrkan. Från predikstolen varnades vid flera tillfällen som 1759 ”Vem det vara må som kommer drucken till kyrkan vid bröllop och begrafningar eller vid andra tillfällen den skall utan förskoning böta till kyrkan 6 daler kopparmynt eller sitta en söndag i stocken vid kyrkdörren”.

1700-talet slutar alldeles som det började med ett slottsbygge. Denna gång är det Bjärka-Säby nya slott som färdigställs under de sista åren på århundradet.

1800-talet

Det nya seklet började med en glädjande händelse, smittkoppsvaccineringen. Kopporna, som varit ett ständigt återkommande gissel. Tittar vi i kyrkboken är det nästan bara barn som dör. En del överlevde sjukdomen eftersom det vid vaccineringens införande finns många vuxna som enligt anteckningarna haft naturliga koppor. Den första vaccineringen i Vist skedde 1812, knappt 20 år efter upptäckten av vaccinet. Vad som ytterligare effektiviserar det hela är lagen från 1816 som stadgade att alla barn skulle vaccineras före 2 års ålder. Medellivslängden i landet ökade därefter med hela 5 år.

År 1800 inflyttade skolmästare Salmoni och började utöva sitt yrke. Det dröjde åtskilliga år innan lagen om allmän skolplikt trädde i kraft, det var först 1842.

Det laga skiftet hade stor betydelse för bönderna i byn. För Vist del var det byarna Risnäs, Norrberga, Skog, Markustorp och Torpa vilken kanske inte kom i fråga eftersom den lades till huvudgården på 1840-talet. Skiftet började genomföras 1827 men tog flera årtionden innan det var helt klart. Norrberga by var färdigskiftad först 1869. På lång sikt innebar det en förbättring för bonden att få sin jord samlad till större enhet i stället för de små remsor han tidigare haft. Men just den dagen när byn var nyskiftad kanske han upptäckte att hans nya jord var av betydligt sämre beskaffenhet än den han brukat tidigare. Kanske han hörde till dem på vars lott det föll att lämna den gamla bygemenskapen och få sin gård flyttad till någon utjord.

Superiet, som redan under 1700-talet varit ett problem, antog nu under 1800-talets början en omfattning som saknade motstycke. De tre godsen hade alla var sitt bränneri. Det var en lönsam affär för tillverkaren. Slösäden kunde tillvaratas och dranken var ett ypperligt kreatursfoder. På 1820-talet började potatisen att odlas mera allmänt och blev ett tillskott vid framställningen. Det var inga små kvantiteter som tillverkades. Säby brännvinspanna rymde 90 kannor (1 kanna = 2,617 liter). Den största delen av tillverkningen gick till krogarna. På Cedersberg uppgick försäljningen 1837 till 1195 kannor. Vid Klampenborg försåldes Stavsäters tillverkning, det som stannade kvar på tillverkningsstället användes som uppmuntran till de anställda på gårdarna. En bränneridräng fick två jungfrur (1 jungfru = 0.082 liter) per dag. Vid många andra tillfällen som höbärgning, notdragning, snöskottning o.s.v. utdelades brännvin som belöning. 1860 kom förbudet mot husbehovsbränningen.

I början av 1800-talet uppodlades en del nya torp i socknen. Dessa sent tillkomna torp var små och olönsamma och beboddes ofta bara av en generation och är också de som först försvinner vid den senare nedläggningen av torp som får sin början efter 1850.

När något skulle köpas eller säljas hade invånarna i socknen tidigare nödgats bege sig till någon av de närbelägna marknaderna som hölls i Linköping eller Åtvid. En lagändring 1846 gjorde det möjligt att bedriva affärsverksamhet även i socknarna på landet.

Från 1850 har vi en utvandring till Amerika som fortsätter hela seklet. Trots den stora åderlåtningen på i huvudsak unga människor fortsätter folkmängden i Vist att stiga för att år 1860 uppgå till 1807 personer.

1867 och 1868 brukar kallas Sveriges sista nödår. Det förstnämnda var ett regnår och det senare var ett torrt år. Människor svalt inte ihjäl som under 1600-talets nödår. Hjälpsändningar av brödsäd anlände till Sverige från andra länder och fördelades efter behov. Foderbristen var skriande och efterfrågan på bergmossa och gamla halmtak var stor.

Den största händelsen måste väl ändå ha varit när kanalen blev helt klar och utbyggd till Linköping vilket skedde 1870. Vist var sedan urminnes tider ett bondesamhälle, med självhushåll för livets uppehälle. Ett visst överskott producerades i form av djur, köttprodukter, höns, ägg, bär och spannmål från de större gårdarna. Enda sättet att få avsättning för överskottet var att med häst eller oxe köra till Linköpings torghandel. Nu kom något revolutionerande, när man med båt från bryggorna vid Labbenäs, Bjärka-Säby, Stavsäter, Hovetorp eller Sturefors kunde boka plats på någon av båtarna för sig själv och sina produkter. Tidigare hade man drivit slaktdjuren landsvägen in till slakteriet i stan, nu kunde djuren skickas med pråm. Vist hade tidigare haft gångpost en gång i veckan, nu kom posten regelbundet med båt. Bryggorna kunde även nyttjas till lördagsdansen.

Under senare delen av 1800-talet ökar den odlade jorden i socknen, delvis beroende på sjösänkningar men också på uppodling av mossar och stenbunden mark. För Bjärka-Säby ökade huvudgårdens areal med 83 hektar. Torparna hade tillsammans uppodlat 111 hektar. 1884 belönades Petrus Pettersson i Mumsmålen, Per Isakson i Torstorp och Carl Markman i Tolemålen av hushållningssällskapet med varsin silverpokal.

Sedan 1882 var en lantbruksskola knuten till Bjärka-Säby. Även en utbildning av mejerskor var förlagd till gården och osttillverkningen där uppgick vid seklets slut till omkring 30 000 kg per år.

Under senare delen av 1800-talet ser vi ett nytt samhälle som håller på att ta form. I socknen finns nu en godtemplarloge, Vist stjärna, som 1884 byter namn till Bjerka Säby nykterhets- och sparförening. Sturefors har en sjukhjälpsförening, om den var sammankopplad med nykterhet går inte att utläsa av namnet. I den södra delen av socknen (Markustorp, Kringstorp o.s.v.) finns en livaktig frikyrkorörelse (Östra Smålands Missionsförening) där väckelsen spridits från Vårdnäs. Enligt notis i Corren delar konsul Ekman 1884 ut andliga skrifter och böcker och bibliotek har öppnats på gården för kostnadsfria lån. Samma år invigs den nya kyrksalen med fest för 200 personer av gårdens anställda. En fest som sent skulle glömmas. Handlanden Vilén i Klampenborg, där vi i seklets början hade krog, drar 1887 in sin ölförsäljning och prisas därför i Corren av ”allvarsam och fosterlandsvän”.

1900-talet

Allmän värnplikt infördes 1901 varigenom det tvåhundra år gamla indelningsverket helt avskaffades. 1905 upphörde unionen mellan Sverige och Norge. Alla män över 24 år fick 1907 rösträtt till andra kammaren och vid de kommunala valen fick ingen mer än 40 röster. 1918 blev den kommunala rösträtten lika för alla män och året därpå, 1919, fick även kvinnorna rösträtt. Rösträttsåldern sänktes 1941 till 21 år och 1974 till 18 år.

Två världskrig, 1914-1918 och 1939-1945, dominerade århundradet. Under krigen var det stor brist på livsmedel och ransoneringskort infördes.

Utvandringen till Amerika fortsatte under början av 1900-talet. Mellan 1901 och 1915 utvandrade 79 personer från Vist för att söka lycka på andra sidan av Atlanten. Flera hade säkert anförvanter, som emigrerat tidigare.

Landsbygden avfolkades och under 1950-talet bodde mer än hälften av befolkningen i städerna. I början av 60-talet flyttade många torpare i Vist till Linköping och vid Sturefors gård minskade de utarrenderade jordbruken från 79 st till ett 30-tal.Under de följande åren fortsatte minskningen. En hel del av åkermarken blev planterad med skog, övervägande granskog, den övriga åkermarken lades till andra gårdar.

Detta århundrade kan kallas ”teknikens århundrade”. Elektriciteten revolutionerade både industrin och hushållen. 1911 byggdes kraftverket vid Sturefors gård (se I. Kaliffs artikel). Hushållsarbetet underlättades och många kvinnor skaffade sig ett arbete utanför hemmet.

Östra Centralbanan invigdes 1902 och genom utbyggnad av järnvägstrafiken gick det lättare att förflytta sig. Under 1950-talet kom en stark välståndsutveckling och antalet bilar i Sverige fördubblades. På söndagarna företogs ofta utflykter med matsäck eller besök hos anhöriga. Flyget utvecklades och charterresorna till Spanien och andra sydliga länder blev vanliga.

Yttervärlden kom även närmare genom massmedia. 1925 började Radiotjänst med regelbundna utsändningar. Många minns nog Sven Jerrings ”Stockholm-Motala”. På 50-talet kom så TV med underhållnings- och samhällsprogram.

Telefonen gjorde det lättare att komma i kontakt med andra personer. (Angående telefonväxeln i Vist se Preberts berättelse.) Numera kan man upprätta kontakt med vänner och företag via E-mail och internet.

Lantbruksskolan i Bjärka-Säby, som bildades 1882, lades ner 1955. Därefter användes skolan en tid för utbildning av skogvaktare.

Vist drabbades under några få år av tre stora bränder. Den 3/3 1960 brann prästgårdens ladugård ner till grunden. I juni 1961 härjades kyrkan av en förödande eldsvåda och de flesta av kyrkans klenoder förstördes. Den nya kyrkan ritades av Rolf Bergh och invigdes 18 april 1965. 1963 blev prästgården lågornas rov.

Utbyggnaden av Sturefors samhälle började 1957, då området intill idrottsplatsen bebyggdes. Greve Nils Bielke sålde Norrberga gård till Vårdnäs kommun 1965 och åkermarkerna användes till den nya villabebyggelsen. I hela landet skapades storkommuner och Vårdnäs kommun kom att tillhöra Linköping 1971. Ett nytt centrum med affär, post, bibliotek mm byggdes 1979. Intill uppfördes servicebostäder. Den vackra bygden i Sturefors med omnejd ger stora möjligheter till rekreation. Av den anledningen bosätter sig många, som arbetar i Linköping, i samhället som ju ligger på bekvämt pendlingsavstånd.