Av Gert Franzén

Några fornlämningar av förhistorisk typ har hitintills inte upptäckts vid Hjortkälla.

Lämningar som kunde bilda en bit kulturlandskap här är främst från äldre järnålder, dvs stensträngar, något litet gravfält eller ensam grav på en höjd, mindre åkertegar med röjningsrösen. Vad som vanligen kännetecknar den äldre järnålderns synliga landskap är bebyggelse och stensträngar i övergången mellan lerslätter och kuperad moränmark, där åkermarken låg i samband med hägnadsmurarna, betet på moränerna, samt slättermark växlat med bete på leran. Dessa landskap innehåller ett flertal samtida gårdar med gemensam markorganisation. En bit bort från dessa sammanhållna system finnas ofta solitära gårdar med egen organisation, en situation som kunde vara möjlig för Hjortkälla.

De förhistoriska lämningarna i Hjortkällas omvärld ligger i trakterna kring Styvinge gärd och utmed dalgången upp till Linköping och söderut i Stångådalen. Dessa lämningar är främst från den äldre järnåldern och följer väl den schablon som nyss beskrivits. Även dalgången från Rosenkälla ner mot Siggantorp är välförsedd med lämningar av samma typ.

Sammanfattningsvis gäller att Hjortkälla under förhistorisk tid var obebodd utmark, där det bedrevs jakt och eventuellt bete, beroende på hur nära den närmaste förhistoriska bebyggelsen fanns.

Frånvaron av förhistorisk bakgrund till Hjortkälla gör inte platsen mindre intressant. Att kunna uppleva och studera en plats med genuin nyodling i sen medeltid är minst lika värdefullt i en trakt där forntiden nästan alltid meddelar sin närvaro. Man kan säga att Hjortkälla är ostört av forntiden.