Ur ÖC 20/5 1958

Vårvandring i hotad natur

Bjärka-Säby stora egendom rymmer åtskilliga naturklenoder, som ägarna med omsorg vårdat, och en exkursion dit har alltid mycket att ge. När Svenska naturskyddsföreningen och Correspondenten lät den första av sina tre vårexkursioner gå dit fanns det emellertid ytterligare en aktuell anledning ? det hot som i dagarna riktats mot ett av de fagraste och ur biologisk synpunkt intressantaste avsnitten av Stångådalen. Norrköpings stad planerar ju nämligen att bygga ut kraftverket vid Hovetorp, vilket skulle innebära mer eller mindre fullständig torrläggning av Stångåns forna lopp mellan Säby bro och Hovetorp.

Deltagarna i måndagsutflykten, som fördes till ort och ställe i två bussar, kunde under ledning av Svenska naturskyddsföreningens konsulent Rune Bollvik och föreningens östgötaombud fil. kand. Bertil Wahlin bilda sig en klar föreställning om vilka naturvärden som här står på spel. I den klara vårkvällen fanns det rika tillfällen att lyssna till fågelsång med svarthättan som höjdpunkten i konserten och att hälsa nykomlingar i fågelvärlden sådana som tornsvalan och den grå flugsnapparen. Man passerade vidare den ekbacke, där genom en sällsam ödets nyck mellanspettens nordgräns och vitryggiga hackspettens sydgräns går. Kand. Wahlin kunde också berätta om den s.k. Rengenlaxen en laxöringsart som skiljer sig från andra bl. a. genom att den går nedströms för att leka i stället för uppströms. Bara den omständigheten att en vattenreglering skulle spoliera denna fisks lekplatser borde kanske ge en tankeställare. Även floran erbjöd givetvis åtskilligt att beundra, bl. a. ymnigare bestånd av lungört än på kanske något annat håll i Östergötland.

Ur Östgöta Corresponenten 21/5 1958

Ny kraftstation vid Hovetorp angelägen eller överflödig?

Diametralt motsatta meningar kom till uttryck vid det sammanträde, som länsstyrelsen på tisdagen hade utlyst i Linköping för att ge berörda parter tillfälle att framföra sina synpunkter på det kraftverksbygge vid Hovetorp, som Knutsbro kraft AB i Norrköping har sökt tillstånd för hos Söderbygdens vattendomstol. Förhandlingarna leddes av landshövding Eckerberg med biträde av landssekreterare Nils Rosenius, som inledningsvis orienterade om ärendet och den förberedande remissbehandlingen. – Det är av största vikt att vattenkrafttillgångarna i södra och mellersta Sverige utnyttjas i dagens läge, betonade affärsverkschefen i Norrköping, direktör H. Wannheden, i sin orientering om sökandebolagets planer. Vår ansökan avser en kraftstation som skall ersätta den nuvarande provisoriska anläggningen i Hovetorp, och i princip har vi följt ett redan 1919 uppgjort förslag för vilket vissa markförvärv gjordes redan vid denna tidpunkt.

Kinda kanal breddas

Från Stora Rengen skall enligt detta förslag Kinda kanal efter erforderlig breddning utgöra tilloppskanal till kraftstationen, som kommer att sprängas ner ca 25 m. under vattenytan vid Hovetorps gård. En sprängd avloppstunnel skall mynna i Stångån ett stycke nedom den nuvarande kraftstationen, som självfallet kommer att nedläggas. Hela fallhöjden om ca 25 m. kommer på så sätt att kunna utnyttjas mot för närvarande 15 m.

Stångåns naturliga fåra från Stora Rengen till tunnelmynningen kommer att i huvudsak förbli vattenfylld, då två nya dammar planeras som komplement till de båda som redan finns. Kanaltrafiken kan fortsätta sedan breddningen utförts, och för att underlätta navigeringen förbi kraftstationens intag har anläggningen flyttats ett stycke från kanalkröken. Vad beträffar schaktmassorna så kommer de inte att läggas upp utmed kanalen, varom överenskommelse träffats med en tidigare markägare, utan de skall i stället placeras i hagmarker under överinseende av trädgårdsexperter. Stenen från sprängningarna för kraftstationen och tunneln skall endast tillfälligtvis lagras i närheten för att sedan krossas till makadam och avyttras, sade direktör Wannheden slutligen.

Ömtåliga omgivningar

– Stora skönhetsvärden står i det här fallet på spel, medan det sannolika utbytet av företaget måste bedömas som skäligen ringa, framhöll kammarfiskal Tomas Cramér, som underströk att det inte föreligger något rätt för sökanden att utnyttja vattenkraften. Man kan i sammanhanget ha anledning erinra om att de stora kraftverksföretagen i Norrland åtminstone ger rejält utbyte. Norrlandsnaturen är också så robust att den tål rätt hårda ingrepp. Så är inte förhållandet här, eftersom det är ett ömtåligt lövängslandskap som beröres. Kammarkollegium kommer att i vattendomstolen bestrida företagets tillåtlighet med hänsyn till bl. a. dess befarade menliga inverkan på naturen och djurlivet.

I fortsättningen, framhöll distriktsingenjör Folke Agård att sanitära olägenheter kan väntas uppstå utmed Stångåns nuvarande fåra. Inemot 700 personer har avlopp i ån, som också används som vattentäkt för både djur och människor och som vidare utnyttjas av en andelstvättstuga och som badplats. Förutom en viss minimigenomrinning behövs utan tvivel rejäla spolningar för att de värsta olägenheterna skall kunna neutraliseras.

– Den ursprungliga ansökan har i vissa delar kompletterats med förslag om anordningar som överensstämmer med krav som framförts av naturskyddsrådet, sade fil. kand. B. Wahlin bl. a. På flera punkter krävs emellertid ytterligare preciseringar. Dammarna kan självfallet inte ersätta Stångån men av värde för bedömningen är givetvis att veta hur mycket vatten sökandebolaget är berett att avstå från.

Advokat Olof Håkansson, som företrädde Vårdnäs kommun och Vists församling, fann det anmärkningsvärt att inte sökanden begärt att få ärendet behandlat inför länsstyrelsen, innan ansökan om tillstånd begärdes av vattendomstolen. Han fann att alltför många punkter fortfarande tedde sig oklara och krävde ny utredning.

– Om man ser på kraftförsörjningen i stort kan Hovetorpsanläggningen inte sägas vara av nämnvärt intresse, sade intendent Karl-Erik Esping i Svenska naturskyddsföreningen. Kraften från Hovetorp blir sannolikt inte billigare än Norrlandskraft, och i det läget får det sägas vara väsentligt viktigare att det ovanligt väl vårdade landskapet kring Bjärka-Säby skyddas och bevaras.

Bo Jonssons borg hotas

– Handlingarna ger ingen riktig klarhet om sökandens planer, konstaterade landsantikvarie Bengt Cnattingius, som bl. a. underströk att Bo Jonsson Grips medeltidsborg hotas av ingreppen och som vidare framhöll önskvärdheten av att en damm kommer till stånd vid slottet.

Sedan direktör Wannheden hade besvarat en del frågor – han hävdade bl. a. att företaget inte skulle komma att beröra borgruinen eller någon annan fornlämning – underströk kammarfiskal Cramér, att äldre avtal mellan sökanden och markägaren inte är bindande för kammarkollegium.

Förste provinsialläkare Gösta Cedergren uttalade allvarliga farhågor beträffande de sanitära följderna av projektet. Avlopp i de planerade spegeldammarna fann han vara mindre lämpliga, och han sade sig också tvivla på att åvattnet skulle kunna användas för hushållsändamål, vattning av djur eller bad om företaget kom till stånd. Kinda båtled företräddes av advokat W. Brodin, som förklarade att bolaget inte kunde medge att kanalen skulle stängas under seglationsperioden och inte heller att strömhastigheten ökas.

Fiskeriinstruktör W. Zettergren hävdade att Rengenlaxens lekplatser skulle gå förlorade och att ålfisket med säkerhet också skulle komma att lida skada av förändringarna. Häremot genmälde direktör Wannheden att fiskeriintendenten på vattendomstolens uppdrag utreder dessa frågor.

Något beslut fattades inte vid sammanträdet, men vad det lider skall länsstyrelsen avge yttrande i ärendet, varvid de närmast berörda parternas synpunkter väl också torde bli beaktade.

Ur ÖC 23/5 1958

Nytt kraftverk vid Hovetorp hotar ömtålig landskapsbild

Omistliga skönhetsvärden står här på spel, och naturskyddsrådet är av den bestämda uppfattningen, att ett bevarande av landskapet och dess av kulturen starkt påverkade natur här måste äga företräde framför varje exploateringsprojekt av här föreliggande art. En utbyggnad av kraftverket vid Hovetorp ter sig inte som en för landets kraftförsörjning livsviktig åtgärd, medan däremot ett bevarande av naturen inom denna del av landet kan anses vara ett riksintresse.

Med denna huvudmotivering avstyrker naturskyddsrådet i Östergötland bifall till en av Knutsbro kraft AB gjord framställning om tillstånd att anlägga en ny kraftstation vid Hovetorp. I yttrandet hänvisas bl.a. till det storslagna naturskyddsprogram, som uppgjorts och genomförts på Bjärka-Säby egendom, och i samband därmed framhålles, att ett ingrepp i ett område, som under mer än en mansålder varit föremål för ömsint och sakkunnig behandling och i många avseenden tjänat som förebild för naturvård i hela vårt land, måste kännas alldeles särskilt svårt.

Genom att dämma för Stångån vid Säby bro kommer man att på en sträcka av ca 6 km. högst avsevärt påverka landskapsbilden, heter det vidare i yttrandet. Stångån blir på denna sträcka inte längre ett vattendrag och forsarna kommer att försvinna helt, även om man med grunddammar kommer att på vissa sträckor hålla vattenspeglar inom åfårans nuvarande område. Även nedom Hovetorp kommer landskapsbilden att i inte oväsentlig grad påverkas. Genom korttidsregleringar kommer vattenföringen att växla starkt med risk för att åfåran tidvis på ett onaturligt sätt blottlägges.

Naturskyddsrådet uttalar vidare farhågor för betydande estetiska vådor av uppläggningen av schaktmassor från breddningen av Kinda kanal, som enligt ansökan skall utgöra tilloppskanal till det nya kraftverket under Hovetorps gård, och av sprängsten från kraftverks- och avloppstunnelarbetena. Rådet är av den bestämda meningen, heter det vidare i skrivelsen, att en utbyggnad av kraftverket enligt förslaget kommer att medföra en mycket stark omgestaltning av landskapet omkring Stångån. Detta är desto mera äventyrligt som landskapet vid och norr om Bjärka-Säby fram till Vists kyrka ur natur- och kulturvårdssynpunkt hör till de känsligaste inom hela landskapet.

Ur ÖC 5/6 1958

Svenska naturskyddsföreningen: Utredningen om nytt kraftverk i Hovetorp måste kompletteras

Knutsbro kraft AB:s ansökan om att få uppföra en ny kraftstation vid Hovetorp berör ett av Östergötlands vackraste naturområden, från Säby bro vid Bjärka-Säby till trakten av Vists kyrka, framhåller Svenska naturskyddsföreningen i sitt yttrande till advokatfiskalsämbetet i kammarrätten. Denna del av Stångådalen är berömd för sin naturskönhet och speciellt för den lövängsnatur som genom gammal hävd har utbildats, heter det vidare i yttrandet.

Föreningen, som i alla delar instämmer i det tidigare refererade yttrandet av länets naturskyddsråd, understryker att det är ett uppenbart riksintresse, att denna bygd och dess kulturlandskap bevaras. Kraftföretaget måste däremot för landets elkraftförsörjning anses sakna all praktisk betydelse.

Ansökan är vidare påfallande bristfällig i vad avser redogörelse för de landskapsvårdande åtgärder företaget tänkt utföra. För den bedömning av företaget ur de synpunkter vi har att företräda måste en komplettering av ansökningshandlingen först ske. Föreningen, som nu endast kan yttra sig preliminärt, hemställer att advokatfiskalsämbetet på målets nuvarande ståndpunkt måtte bestrida att företaget är tillåtligt samt att ämbetet vidare yrkar på ingående utredning och precisering i fem av föreningen specificerade punkter.

Ur ÖC 16/6 1958

Angeläget landskapsbilden vid Hovetorp blir bevarad

Länsstyrelsen i Linköping har nu till Söderbygdens vattendomstol framfört vissa önskemål med hänsyn till de verkningar ur allmän synpunkt, som kunde väntas uppstå vid en utbyggnad av kraftstationen vid Hovetorp, vilken ägs av Norrköpings stad. Vad då först beträffar Stångån från Stora Rengen till Sturefors, är denna del av Stångådalen känd för sin naturskönhet, framhåller länsstyrelsen. Om företaget kommer till utförande, kommer landskapsbilden att i hög grad påverkas från Säby bro till den föreslagna tunnelmynningen nedanför Hovetorp. I stället för rinnande vatten kommer vattnet uppenbarligen, genom att dammar anlägges, att i fårans nuvarande område bli i huvudsak stillastående. Därav följer inom kort tid risk för igenväxning. Ett sådant ingrepp i denna natur bör undvikas och företaget bör därför, om vattendomstolen skulle finna skäl meddela tillstånd, åläggas vidta sådana åtgärder att vattenföringen i denna del av Stångån blir sådan, att ingreppet i landskapsbilden blir det minsta möjliga.

Avsevärda sanitära olägenheter kan uppstå, om bolaget inte ålägges vidta förebyggande åtgärder, antingen genom att tappningen genom Stångån avsevärt ökas eller ytterligare reningsåtgärder beträffande avloppet anordnas.

I sin ursprungliga ansökan har sökandebolaget uppgivit, att Kinda kanal skulle behöva hållas stängd för trafik under ungefär ett år. Länsstyrelsen framhåller att avstängning inte kan äga rum utan särskilt tillstånd, varvid det ankommer på länsstyrelsen att utfärda särskilda föreskrifter.

För att båttrafiken i kanalen vid intaget till den nya kraftstationen inte skall avsevärt försvåras måste företaget vidta särskilda skyddsåtgärder, påpekar länsstyrelsen.

I likhet med naturskyddsrådet och fiskerikonsulent Werner Zettergren finner länsstyrelsen i högsta grad angeläget, att sådana åtgärder vidtages, att Rengenlaxens fortbestånd ej äventyras. Schaktmassor bör ej få tippas i Stora Rengen, om fiskeförhållandena i sjön skulle försämras därigenom.

Länsstyrelsen framhåller, att företagets utförande ännu inte är definitivt. Det är därför svårt att bedöma verkningarna av detta. Emellertid är det synnerligen angeläget att de berörda förhållandena under vattendomstolens handläggning blir föremål för ytterligare belysning. Även kostnadsberäkningarna torde få göras om för att det skall bli möjligt att bedöma företagets tillåtlighet.

Ur ÖC 4/3 1959

Norrköpings stad exploaterar även Slatteforsen i Stångån

Ytterligare ett av Stångåns vackraste partier, den vackra Slatteforsen en dryg halvmil från Linköping, hotas nu att bli bunden i nyttans tjänst. Norrköpings stad förvärvade forsen från Sturefors fideikommiss i början av detta århundrade och nu ämnar stadens kraftverksbolag, enligt vad direktör Harald Wannheden vid kommunala affärsverken bekräftar vid ett samtal med Correspondenten, anlägga ett kraftverk där. Ärendet ligger liksom frågan om kraftverket vid Hovetorp hos vattendomstolen, som väntas avge sitt utlåtande någon gång i år. Vid Slatteforsen skall uppföras dammbyggnader och en maskinhall och man hoppas kunna utvinna drygt 1.000 kilowatt. Anläggningen beräknas kosta drygt två miljoner kr.

”Vårt moderna samhälle kräver ju ständigt ökade kraftresurser och det billigaste sättet att tillfredsställa behovet är att ta vara på vår vattenkraft”, säger direktör Wannheden, som dock medger att det projekterade kraftverket naturligtvis innebär ett våldförande av naturen. Det är, emellertid vår avsikt, säger han, att såväl vid Hovetorp som Slattefors vidta alla möjliga åtgärder för att ingreppet i naturen skall bli så ringa som möjligt. Forsen kommer ju att bindas, men vattenspeglarna blir kvar, det blir inga torra åbottnar och den vackra naturen, som omger forsen, skall lämnas orörd.

För kraftverket vid Hovetorp, vilket ju beräknas ge 8.000 kilowatt, har byggnadstillstånd nu begärts. Om sådant beviljas är det möjligt att byggnadsarbetet kan komma igång någon gång i år och bli driftklart efter tre år. Sedan kommer uppförandet av kraftverket vid Slatteforsen att bli aktuellt.

Slatteforsen ligger som bekant vid gården Slattefors i Landeryd och är tillsammans med denna en historisk plats. Enligt Anton Ridderstad i Östergötlands beskrivning tillhörde Slattefors före 1570 Nils Slatte som säteri och 1586 dennes brorson Klas Slatte, som senare förverkade sina gods därför att han som landsflyktig vistades hos konung Sigismund i Polen. Häradshövding Erik Slatte fick enligt en uppgift 1619 stadfästelse på Klas Slattes förverkade gods, bl.a. Slattefors, enligt en annan donerades dessa gods som krono till honom. Gården gick så småningom ur Slattesläkten och kom senare till Stureforsgodset.

Vid forsen har legat en kvarn, som anses ha funnits där åtminstone redan på 1600-talet, men av den finns nu endast en del stengrunder kvar. Fallet är 4?5 meter högt. Vid detsamma passerar Kinda kanal en sluss.

Ur ÖC 14/3 1959

Domkapitlet ställer sig synnerligen tveksamt till Knutsbro kraft AB:s förmenande, att de fastigheter, som, angränsar Stångån mellan Hovetorps gård och Sturefors regleringsdamm, inte skulle komma att menligt beröras av den planerade nya kraftverksanläggningen vid Hovetorps gård ävensom att fisket i Stora Rengen inte kommer att skadas genom den ifrågasatta tippningen av jordmassor i sjön. Domkapitlet vidhåller därför i skrivelse till Söderbygdens vattendomstol sina i mars i fjol anförda synpunkter i målet och förbehåller sig rätt att framdeles inkomma med preciserade ersättningsanspråk, då omfattningen av de skador, som eventuellt kan drabba ecklesiastik mark, närmare kan anges.

Ur ÖC 22/4 1959

Knutsbro kraftaktiebolag har i påminnelser över ingivna erinringar gentemot planerna på en ny kraftverksanläggning i Hovetorp tillbakavisat argument som anförts från naturskyddshåll och samtidigt hävdat att det planerade kraftverket skulle komma att ge ett mycket värdefullt krafttillskott. Verkningarna av de ingrepp som blir nödvändiga överdrivs i hög grad av naturvårdarna, heter det bl. a. i inlagan. Åbädden kommer endast att torrläggas på två relativt korta sträckor om sammanlagt några hundra meter och den berörda delen av Stångån är ”ganska avsides belägen”, heter det sålunda. Inte heller anses schaktmassorna från utvidgningen och fördjupningen av kanalen vålla några komplikationer. En del skall sänkas i Stora Rengen – enligt bolagets försäkran utan att skada anställs på fisket eller på badplatsen – medan återstoden skall ”uppläggas, utjämnas och fertiliseras”. En begäran att tillstånd till ett planerat stenupplag skulle tidsbegränsas anses sakna fog liksom framställningar om genomsköljning av vattendraget, ökad vattegenomsläppning i förhållande till förslaget och höggradiga rengsverk för fastigheterna utmed Stångån.

Ur ÖC 6/5 1959

Kammaradvokatfiskalsämbetet kritiskt mot Hovetorpkraftverk

Det av Knutsbro kraft AB hos Söderbygdens vattendomstol begärda tillståndet till nytt kraftverksbygge i Stångån vid Hovetorp är otillåtligt med hänsyn till verkningarna på landskapet, hävdar kammmaradvokatfiskalsämbetet i en inlaga till domstolen. Det rör sig här om en enhet av borgruin, slott, park, odlad mark och svensk natur. Det ligger i själva företeelsens art att något större antal bosättningar inom företaget ej finns.

Ämbetet gör gällande, att väsentligt minskad trevnad för närboende är att befara, därest företaget genomföres. Särskilt åberopar ämbetet vad Linköpings idrotts? och fritidsnämnd haft att säga i denna sak och tillägger att känslan av trevnad inte är något som kan påverkas genom ingående av avtal.

Om domstolen likväl skulle finna företaget tillåtligt, hävdar ämbetet, att en minimivattenföring av 1/2 kbm. per sekund i Stångåns fåra är i knappaste laget och inte kan hindra igenväxning. En dylik minimivattenföring bör därför inte tillåtas. Vidare påyrkas noggranna föreskrifter om genomsköljningar av grunddammarna. Skulle inte växtligheten där tillbakahållas blir dammarna helt otjänliga för sitt ändamål att skydda det vackra landskapet.

consequatur.

Ur ÖC 12/6 1959

Kraftverket vid Hovetorp färdigt 1962?

Styrelsen för Knutsbro kraft AB, vilket äges av Norrköpings stad, beslöt på onsdagen att för en kostnad av cirka 10 miljoner kr. anlägga det planerade nya kraftverket i Stångån vid Hovetorp under förutsättning att vattendomstolen fäller ett för företaget positivt utslag. Vattendomstolens utslag väntas om en månad. Man hoppas att kunna påbörja uppförandet i höst och få kraftverket färdigt till hösten 1962.

Det nya kraftverket får en effekt av 8.000 kilowatt och den energimängd som kan utvinnas på ett år beräknas till 22 miljoner kilowattimmar. Ledningen från den nuvarande mindre kraftstationen vid Hovetorp är 40 år gammal och måste också ersättas med en ny.

Sedan frågan om Hovetorpsverket gått till vattendomstolen har som bekant från olika håll framförts synpunkter på den inverkan stationen kan komma att få på naturminnesmärken, naturens skönhet, fisket osv. Styrelsen gjorde vid sitt sammanträde på onsdagen ett besök på de i dessa sammanhang aktuella platserna och man besåg även Slatteforsfallet, där en mindre kraftstation planeras längre fram.

Ur ÖC 10/7 1959

KUNGÖRELSE

I det vid Söderbygdens vattendomstol anhängiga målet angående ansökan av Knutsbro Kraftaktiebolag om tillstånd att uppföra en vattenkraftanläggning, Hovetorps nya kraftverk, i Stångån vid Hovetorp inom Vists socken, östergötlands län m.m. (AD 81/1957) har från kraftbolaget inkommit ett av vattenbyggnadsbyrån den 30 juni 1959 upprättat förslag till ny förläggning av föreslagen grunddamm i Stångån vid Skälstorp samt rensningar i vattendraget nedströms Kvarntorp (aktsid. 605-611), vilka handlingar jämte bolagets yttrande däröver (aktsid. 603?604) ha översänts till aktförvararen i målet, borgmästaren i Linköping.

Part, som önskar yttra sig däröver, har att senast den 28 augusti 1959 till vattenrättsdomaren, adress: Box 196, Stockholm 1, inkomma med skriftligt yttrande i två, helst fyra exemplar.

Stockholm den 8 juli 1959.

Vattenrättsdomaren.

Ur ÖC 17/8 1959

Stor utbyggnad av kraftverken i Hovetorp och Slattefors.

Norrköpings stad kommer att få göra stora investeringar i de två planerade kraftstationsbyggena i Stångån vid Hovetorp och Slattefors. Styrelsen för Knutsbro kraft AB beräknar att kostnaderna inklusive uppförande av en kraftledning, skall uppgå till 14 miljoner kronor och begär i skrivelse till stadsfullmäktige borgen för ett lån, som möjliggör att arbetena kan igångsättas i höst.

Man väntar vattendomstolens igångsättningstillstånd inom en månad och räknar därför med att komma i gång med bygget redan i höst. Byggtiden beräknas sedan till tre år.

I sin skrivelse framhåller styrelsen att projektet är av stor betydelse för stadens framtida utveckling. Kraftbehovet i Norrköping ökar med 6,5 procent per år, vilket innebär en fördubbling varje 10-årsperiod. Kraftförbrukningen är f. n. uppe i 200.000.000 kwh per år. De båda kraftstationerna väntas tillföra staden ytterligare 25.000.000 kWh per år.

ÖC 26/8 1959

Borgen åt Knutsbro AB för utbyggnaden. 

Drätselkammaren tillstyrker stadens borgen för ett lån på 14 milj. kr. till Knutsbro kraft AB för utbyggnad av Hovetorps och Slattefors kraftstationer i Stångån, ävensom erforderlig ny kraftledning mellan Norrköping och Hovetorp. Borgensåtagandet föreslås gälla för en amorteringstid av högst 25 år.

Ur ÖC 31/8 1959

Riksantikvarien begär ny Hovetorpsutredning

Riksantikvarien har ånyo granskat kraftverksprojektet i Hovetorp, sedan Knutsbro kraft AB upprättat förslag till ny förläggning av en föreslagen grunddamm i Stångän vid Skälstorp samt rensningar i vattendragen nedströms Kvarntorp. Han erinrar i en inlaga till Söderbygdens vattendomstol, att han tidigare avstyrkt projektets genomförande, då Bjärka-Säby gods med sjön Rengen och Stångån utgör en kulturmiljö av enastående beskaffenhet, vilken det ur kulturhistorisk synpunkt är ytterst angeläget att bevara. Även efter att ha tagit del av det ändrade förslaget ställer han sig avvisande och anser att företaget ej bör komma till stånd.

Skulle likväl tillstånd lämnas framhåller riksantikvarien som sin åsikt, att kraftbolaget bör av domstolen åläggas att inkomma med ny, fullständig utredning rörande åtgärder till skydd för landskapsbilden inom Stångådalen från Säby bro till Hovetorp samt rörande landskapsvårdande åtgärder vid Kinda kanal. I denna sak åberopas ett uttalande som riksantikvarien infordras från landsantikvarien B. Cnattingius och Naturskyddsföreningens länsombud fil. lic. Bertil Wahlin.

Naturvårdens betänkligheter allt större

Dessa konstaterar, att Knutsbro kraft AB tänkt sig att med hänsyn till naturskönheten och landskapsvården anlägga tre ”grunddammar” i den gamla åfåran för att därmed söka bibehålla fria vattenytor på åtminstone vissa avsnitt av den vattenförande ådalen. Den översta dammen skulle trygga existensen av en fri vattenspegel från Säby bro längs de öppna gläntorna på kortare avsnitt av ån nedströms Kvarntorp. Granskningen av detta förslag har ingivit naturvårdens företrädare allt större betänkligheter. Dammarna skulle på kort tid komma att ändra karaktär och ? om inte djupgående rensningar göres – snabbt växa igen. Ur naturvårdens synpunkt måste andra alternativ övervägas. Ett omistligt skönhetsvärde har – säger hrr Cnattingius och Wahlin – den fria vattenspegeln nedanför slottet. Här kan ingen prutmån ges vad avser kravet på ett öppet vatten, fritt från sådan vegetation som karakteriserar igenväxningssjöar. Om man slopade fördämningen vid Säby bro och läte den planerade fördämningen vid Kvarntorp bli sjöns gräns mot Stångåfåran skulle nuvarande åfårans övre del kunna inlemmas i sjön och hålla samma vattenföring och vattennivå som sjön. Därmed skulle vattenspegeln vid slottet kunna hållas intakt. Avloppen komme att mynna i en vik av Rengen.

Om vattenutsläpp gjordes genom Kvarntorpsdammen i en mängd av minimum 0,5 kbm. pr sek., finge man för avloppen ett tillräckligt starkt flöde för att förhindra igenslamning av åfåran.

Ett alternativ vore att slopa Kvarntorpsdammen och förlägga en damm till ett område någonstans i närheten av nuvarande tvättinrättningen. Därmed komme risken för vattenskador vid rikligare vattentillförsel till sjön att minska inom avsnittet tvättstugan – Kvarntorp. En annan konsekvens av mindre önskvärt slag vore dock, att borgen komme att få än mindre kontakt med vatten än nu är fallet.

Nedströms Kvarntorp borde åfåran få utvecklas efter ett annat mönster: man skulle låta en mindre vattenmängd rinna som en bäck i gamla åfårans botten. Åfåran skulle sedan få utvecklas utan större ingrepp, dvs. den skulle få växa igen med buskar etc. och lämnas helt åt sig själv.

Rena avloppsvattnet!

Den nu skisserade planen för iordningställande av Stångåns gamla åfåra skulle enligt hrr Cnattingius och Wahlin dra lägre kostnader än enligt bolagets förslag. Likväl skulle de ömtåliga landskapsfrågorna bli lösta på ett lyckligare sätt. Tanken att man skall släppa ut avloppsvatten utan höggradig rening kan omöjligen accepteras, när man nu avser att omgestalta landskapet och ändra en naturlig vattenväg. Med de erfarenheter som under senare år gjorts rörande föroreningarna av våra vattendrag är det ägnat att förvåna, att man alltjämt är beredd att nonchalera de uppenbara faror, som ligger i utsläppandet av orent vatten i vattendragen. Det är en oavvislig plikt att kraftbolaget bekostar en tillfredsställande rening av avloppsvatten som nu släppes i Stångån mellan Säby bro och Hovetorp och som efter kraftverkets byggande kommer att föras till ett vattendrag med ytterst ringa vattenföring

Ännu ett utredningskrav

Kammaradvokatfiskalsämbetet har samtidigt tillställt domstolen en skrivelse, vari kräves ny utredning om åtgärder till skydd för landskapsbilden på sätt riksantikvarien föreslagit. Det erinras om, att domstolen vid syn på platsen kunnat iaktta att stora skönhetsvärden äventyras om förslaget genomföres. För ett bedömande är den efterlysta fullständiga utredningen nödvändig.

AB Kinda båtled

har genom adv. Wilh. Brodin bemött en inlaga som den 7 juli gjorts till Söderbygdens vattendomstol i målet om kraftstationen vid Hovetorp. Kanalbolaget bestrider den av Knutsbro kraft AB hävdade regleringsrätten i Stora Rengen. År 1920 var en överlåtelse på Knutsbro av dåvarande Kinda kanals AB tillkommande regleringsrätt på tal men någon definitiv överenskommelse lär a

Ur ÖC 4/9 1959

KUNGÖRELSE

I det vid Söderbygdens vattendomstol anhängiga målet angående ansökan om tillstånd att uppföra en ny vattenkraftanläggning, Hovetorps nya kraftverk, i Stångån vid Hovetorp inom Vists socken, östergötlands län m.m. (AD 81/1957) har kraftbolaget hemställt att få utrusta kraftstationen med två francisturbiner, vardera för 20 m3/sek, i stället för med en kaplanturbin för 40 m3/sek, vilket angivits i det ursprungliga förslaget.

Bolagets ändringsförslag (aktsid. 643?47), som översänts till aktförvararen i målet, uppgives i övrigt icke innebära någon ändring av kraftanläggningen.

Part, som önskar yttra sig i anledning av bolagets ändring av ansökningen, har att göra detta i skriftlig inlaga, som i två, helst fem exemplar, skall vara vattenrättsdomaren tillhanda senast den 5 oktober 1959, vid äventyr att vattendomstolen eljest icke är pliktig att fästa avseende vid dess innehåll. Vattenrättsdomarens adr. är t.o.m. den 30 september 1959: Box 196, Stockholm 1, samt därefter: Postfack, Växjö.

Stockholm den 2 sept. 1959.

Vattenrättsdomaren

Hovetorpsmålet. I målet om Hovetorps kraftstation gör kammaradvokatsfiskalsämbetet i en inlaga till Söderbygdens vattendomstol i första hand gällande, att företaget är otillåtligt och i andra hand ifrågasätts att dammen för Rengens reglering skall efter närmare utredning av AB Knutsbro kraftstation förläggas längre nedströms på sätt riksantikvarien föreslagit. För närmare utveckling av sin talan begär ämbetet anstånd till 21 september.

Borgen åt Knutsbro AB för utbyggnaden. 

Drätselkammaren tillstyrker stadens borgen för ett lån på 14 milj. kr. till Knutsbro kraft AB för utbyggnad av Hovetorps och Slattefors kraftstationer i Stångån, ävensom erforderlig ny kraftledning mellan Norrköping och Hovetorp. Borgensåtagandet föreslås gälla för en amorteringstid av högst 25 år.

Ur ÖC 30/10 1959

Kungörelse

I det vid Söderbygdens vattendomstol anhängiga målet angående ansökan av Knutsbro Kraftaktiebolag om tillstånd att uppföra en ny vattenkraftanläggning, Hovetorps nya kraftverk, i Stångån vid Hovetorp inom Vists socken, östergötlands län m.m. (AD 81/1957) kommer vattendomstolen att meddela deldom angående frågan om företagets tillåtlighet den 20 november 1959. Deldomen meddelas genom att hållas tillgänglig å domstolens kansli, Kungsgatan 10, Växjö, varjämte domen samma dag översändes till aktförvararen, borgmästaren i Linköping.

Växjö den 27 oktober 1959.

Vattenrättsdomaren

Ur ÖC 1959-11-10

Knutsbro kraft AB får bygga nytt kraftverk vid Hovetorp

Söderbygdens vattendomstol meddelade i dom på måndagen Knutsbro kraft AB tillstånd att anlägga ett nytt kraftverk vid Stångån vid Hovetorp i Vists socken. Vattendomstolen har tidigare uttalat att företagets snara genomförande är synnerligen angeläget för Norrköpings stads behov av elkraft.

I en deldom förklaras att kraftföretaget är tillåtligt enligt vattenlagen och att hinder ej möter av hänsyn till allmän eller enskild rätt. Vattendomstolen förordnar att tillståndet får tas i anspråk utan hinder av att beslutet därom icke äger laga kraft. En del ersättningsbelopp har utdömts. Anläggningen skall vara utförd inom tio år.

För genomförande av kraftföretaget lämnar vattendomstolen kraftbolaget tillstånd att bl.a. utvidga Kinda kanal mellan Stora Rengen och intaget till kraftstationen samt att inom vattenområde i Stora Rengen tillhörigt Bjärka?Säby egendom sänka vid kanalarbetena upptagna massor och lägga upp återstående massor på vänstra kanalsidan på hagmark inom Vessentorp, Gräshorva och Hovetorp samt ? om detta erfordras ? även inom Ringsnäs. Kraftbolaget får anlägga erforderliga fångdammar i Kinda kanal och vid tunnelutloppet i Stångån och bygga den nya kraftstationen med tillhörande intag, avloppstunnel och avloppskanal. Det får även utföra tillfarts? och transportvägar på de av kraftstationsbygget berörda fastigheterna.

I Stångån får kraftbolaget anlägga tre grunddammar, den översta på Bjärka?Säby, den mellersta på Hovetorp och Skälstorp samt den nedersta på mark tillhörig kraftverket i nedre Hovetorpsfallet. Bolaget skall verkställa rensningar i Kvarntorpsforsen och utföra åtgärder för uppsnyggning av åfåran i Skälstorps? och nedre Hovetorpsfallen. Det åläggs också att vidta sådana åtgärder för odling av smolt till Rengen?lax som fiskeriintendenten ? efter förslag av statens fiskeriingenjör finner sig kunna godkänna.

Domstolen föreskriver vidare att sänkningen av massor skall utföras på sådant sätt att fiskens lekplatser ej onödigtvis skadas eller utnyttjandet av badplatser vid sjön hindras eller hinder uppstår för sjöfarten. Kanalen får ej till följd av byggnadsarbeten avstängas för trafik under seglationstiden. Under denna tid får ej heller utföras arbeten som i någon avsevärd mån hindrar sjöfarten i kanalen.

Ur ÖC 19/11 1959

Kammarkollegium uppmanas höra naturskyddet om Hovetorp

Kammaradvokatfiskalsämbetet har till kammarkollegiets prövning hänskjutit frågan huruvida målet om Hovetorps nya kraftverk skall dras inför vattenöverdomstolen. Genom dom den 9 december lämnade Söderbygdens vattendomstol tillstånd åt Knutsbro kraft AB att utföra det av ämbetet bestridda företaget.

När det gäller att avgöra huruvida talan skall fullföljas är det naturskyddets och landskapsvårdens intressen som måste tillmätas den största vikten, säger ämbetet. Det rör sig utan tvivel om ett synnerligen naturskönt område och företagets verkningar blir avsevärda. Ehuru det, såsom ämbetet hävdat i målet och vattendomstolen inte motsagt, är fullt möjligt att bestrida ett företag med hänsyn till de närboendes intressen, även om de närboende träffat avtal med sökanden, kan det dock inte undgås att vattendomstolen tar viss hänsyn till de träffade avtalen. Vad angår andra frågor än tillåtlighetsfrågan, exempelvis inventering av växtligheten i Stångån, har domstolen beaktat vad ämbetet anfört och yrkat.

Ämbetet har varit i kontakt med naturskyddsföreningen, som emellertid ännu ej är beredd att ta ställning till frågan om fullföljd av talan. Man vill först bl.a. höra föreningens länsombud. Ämbetet anser därför att kollegiet bör avvakta besked om föreningens ställningstagande innan beslut i fullföljdsfrågan fattas. Tiden för ingivande av vadeinlaga utgår den 7 december.

Kungörelse. Schakt & Sprängning Aktiebolag, Älvsjö, har den 8 december 1959 hos länsstyrelsen ansökt om tillstånd att på en plats cirka 650 meter sydsydost om Vessentorps gård i Vårdnäs kommun anordna upplagsmagasin för explosiva varor.

Ur ÖC 10/12 1959 (Utan bilder)

Unik landsvägstransport 25-tons pråm till Brokind

Det var många som stannade längs vägkanterna och undrade om de verkligen såg rätt när på onsdagen en 25-tons pråm dök upp i krökarna på sin landsvägsfärd från Motala till Brokind. Transporten var en av de egendomligaste och besvärligaste som företagits i Östergötland och krävde en del extraordinära åtgärder. Pråmen var den första av de två pråmar som skall användas vid muddringar för Norrköpings stads kraftverksbygge i Hovetorp.

Ekipaget, som eskorterades av statspolis, vållade en del trafikavspärrningar och krävde åtskilliga försiktighetsåtgärder. Sålunda hade man monterat ned luftledningar på sina håll och tvingades särkoppla dragbilen och trailern vid passerandet av broar. Den säregna transportvagnen var inte mindre än 27 m. lång, 5,60 m. bred och 4,80 m. hög.

– Tyvärr kunde vi inte bogsera pråmen genom Kinda kanal, då pråmen visade sig vara 8 cm för bred, berättar transportledaren Göte Larsson, Svenska Muddrings AB, Stockholm. Pråmen kommer egentligen från Öregrund. Att vi tog upp den på land i Motala beror på att vi där hade tillgång till en kran som kunde lyfta den.

Tyngden besvärar oss inte, trailern lastar 50 ton och dragbilen har en motoreffekt på 335 hk., fortsätter hr Larsson. Vi Startade klockan 4 på onsdagsmorgonen från Motala och har pråmen framme vid vattnet i Brokind omkring 12 timmar senare. Medelhastigheten är 10-15 km./tim., men. avbrott måste göras för att släppa fram trafiken. Det hala väglaget har också krävt mycket sandning. För övrigt måste vi lägga på snökedjor i Linköping.

Transporten gick planenligt. Strax före Brokind fraktades pråmen över ett gärde ned till sjökanten, där den baxades över på en slipersbädd. En bandtraktor användes den sista sträckan som extra dragfordon. Nästa pråmtransport blir på lördag. Troligtvis kommer man då att köra på natten för att inte trassla till den ordinarie trafiken allt för mycket.

Under NORRKÖPING: Staden har fått tillstånd att teckna borgen för lån till Knutsbro kraft AB intill 14 milj. kr. för utbyggnad av Hovetorps och Slattefors kraftstationer samt till ny kraftledning mellan Norrköping och Hovetorp.

Ur Östgöten 28/12 1959

SLUSS BLEV TORRDOCKA

Slussen vid Brokind fick helt hastigt under julhelgen göras om till torrdocka sedan bogserbåten Jarl från Stockholm sprungit läck under försök att forcera isen upp till Hovetorp och Stora Rengen och måst repareras. Med hjälp av motorsprutor från Vårdnäs brandkår lyckades man hålla undan vattnet medan reparationsarbetet pågick. En elektrisk pump ersatte senare motorsprutorna.

Jarl, som tillhör Svenska muddrings AB, Stockholm och som skall delta i breddningsarbetena vid Kinda kanal, är den kraftigaste och mest djupgående båt som någonsin varit uppe i kanalen.

ÖC 21/1 1960

VARNING Isränna hålles öppen i sjön Stora Rängen från Kinda Kanal till tippningsplatsen i fjärden utanför Ringsnäs. Allmänheten varnas! Svenska Muddrings AB.

Ur ÖC 23/2 1960

Högerkörande lastbilsförare vållade olycka med dödsoffer

En mindre lastbil, som framfördes på högra sidan av vägen, vållade på måndagsmorgonen en svår olycka på riksettan ca 400 m öster om Rycklösa motell. Föraren av en mötande personbil, som kolliderade med lastbilen front mot front, grävmaskinist Fred Lundholm, Finspång, dödades ögonblickligen, och passageraren, grävmaskinist Karl-Rune Pettersson, Söderköping, fick en kraftig hjärnskakning, dock utan att fara för hans liv anses föreligga.

De båda grävmaskinisterna, som är anställda hos Entreprenad AB, Axel Nordstrand, Linköping, var på väg till sin arbetsplats i Hovetorp och färdades sålunda i riktning mot Linköping, sannolikt med hög hastighet. De mötte då lastbilen, som var av mindre typ. Den framfördes på höger sida av vägen och en krock blev därför oundviklig. Personbilen trycktes ihop och föraren ljöt som sagt en ögonblicklig död, medan passageraren skadades. Båda fördes till lasarettet i Linköping, men föraren var då redan död. Man har sålunda inte kunnat från det hållet få några uppgifter om händelsens förlopp.

Föraren av lastbilen har uppgivit, att han är anställd som chaufför i Stockholm och att han hade lånat bilen utan att dess ägare visste något därom. Han hade, uppger han, i god tid upptäckt personbilen men ansett att denna körde på fel sida av vägen och att han själv körde rätt som motiv för denna förväxling uppger han att han är utlänning. Han har dock haft svenskt körkort sedan 1957. Lastbilens hastighet har han uppgivit till ca 60 km. Då han såg personbilen komma mot sig släppte han gaspedalen och trampade på bromspedalen, vilket dock var för sent.

Den omkomne Lundholm var gift och efterlämnar även två minderåriga barn. I Finspång har familjen varit bosatt sedan 1956.

Ur ÖC 4/3 1960

KUNGÖRELSE

I de vid Söderbygdens vattendomstol anhängiga målen ang. ansökan dels av Knutsbro kraftaktiebolag om tillstånd att anlägga ett nytt kraftverk i Stångån vid Slattefors och att verkställa korttidsreglering i vattendraget, dels och av Aktiebolaget Linköpings Elverk om tillstånd att höja dämningen vid Tannefors kraftverk i Stångån, allt inom Landeryds m. fl. församlingar i östergötlands län komma domar att meddelas genom att hållas tillgängliga på vattendomstolens kansli i Växjö den 10 mars 1960.

Växjö den 1 mars 1960.

Vattenrättsdomaren

Ur Östgöten 11/3 1960 (Utan bilder)

Fall i underjorden ger Östergötland kraft

Det är faktiskt svårt att föreställa sig ett vattenfall med en fallhöjd av 28 meter mitt ute på östgötsk slätt. Men det är vad man på konstgjord väg håller på att förverkliga i Hovetorp vid Kinda kanal någon mil från Linköping. Det är möjligt genom att större delen av den nya kraftstationen, som här är under uppförande, kommer att befinna sig under jord, f. ö. den första underjordiska stationen i Sydsverige. Det omfattande byggnadsprojektet, som skall vara färdigt sommaren 1962, har kostnadsberäknats till i runt tal 9 milj. kronor. Kraftstationen kommer att få en effekt av 8.000 kilowatt.

Landskapsbilden håller på att undergå en genomgripande förändring. Till förfång för naturvärlden, anser många. Alldeles i närheten av slussarna har ett schakt, som man närmast vill likna vid ett större gruvhål sprängts ned till ett djup av 40 meter. Här kommer så småningom kraftverket att ta form. Ovan jord kommer endast en mindre fasadtegelbeklädd byggnad att finnas och föga utvisa vad som döljer sig under markytan.

Men det är inte tillräckligt med denna förändring i landskapsbilden. Från kraftstationen kommer vattnet att ledas under jorden till Stångån i en drygt halvkilometer lång tunnel, som har en genomskärningsyta av 40 kvadratmeter.

Vattnet skall tas in till kraftstationen från Kinda kanal, som på en sträcka av 2,5 kilometer skall breddas och fördjupas.

I vattenlinjen kommer kanalen på denna sträcka, från Stora Rengen till Hovetorps slussar, att få en bredd av 35 meter och djupet blir 4,5 meter, vilket i båda fallen betyder en fördubbling. Det bör således inte bli någon svårighet att framdeles navigera sig genom denna del av kanalen.

De stora arbetena i Hovetorp påbörjades i november förra året. Bakom projektet står Knutsbro Kraftaktiebolag som tillhör Norrköpings stads affärsdrivande verk. Entreprenör är den i sådana här sammanhang välkända firman Widmark & Platzer, Stockholm.

Ingenjör Olof Warnehed leder arbetena och till sin hjälp har han 40-talet man och 10 stora grävmaskiner. Två av grävmaskinerna lastar bortsprängt berg vid kraftstationsbygget medan de övriga åtta utnyttjas vid breddningen och fördjupningen av kanalen.

– F.n. skjuter vi bort cirka 300 kubikmeter berg per dygn, omtalar ingenjör Warnehed och innan vi är färdiga här skall 170.000 kubikmeter jord och 30.000 kubikmeter berg ha bortforslats.

Vid kraftstationen, som får samtliga sina maskiner under jord koncentreras all den kraft som finns i samtliga små vattenfall mellan Bjärka-Säby och Sturefors i en enda anläggning.

– Den provisoriska kraftstationen, som nu finns vid Hovetorp med en effekt av cirka 1.800 kilowatt kommer att läggas ned i samband med att den nya blir färdig, omtalar direktör H Wannheden Norrköping. Knutsbro Kraft AB har ytterligare några kraftstationer men den i Hovetorp blir den största.

I dagarna har man också beviljats tillstånd att uppföra en ny kraftstation vid Slattefors i Stångån. Den har kostnadsberäknats till drygt 2 miljoner kronor. Arbetena här kommer att sättas igång omgående nu sedan vi fått det positiva beskedet från Söderbygens vattendomstol, säger direktör Wannheden till sist.

 Text: Fredman

Ur ÖC 17/3 1960

Stångåns reglering.

Kammaradvokatfiskalsämbetet anser inte skäl föreligga för det allmänna att till vattenöverdomstolen fullfölja talan mot Söderbygdens vattendomstols dom med tillstånd för Linköpings elverk att höja dämningen och verkställa korttidsreglering i Stångån vid Tannefors kraftverk. Samma gäller om domen med tillstånd till anläggandet vid Slattefors av ett kraftverk och att verkställa korttidsreglering där. Det är ännu mycket ovisst hur samköringen mellan Hovetorps nya kraftverk, Slatteforsverket, och de nedanför liggande verken kommer att gestalta sig. Vattendomstolen har därför förordnat om en till tiden obestämd prövotid och ålagt sökanden viss anmälningsskyldighet. Fiskeavgiftsprövningen har uppskjutits under prövotiden. I sjön Erlången skall dock årligen utsättas 3.000 st. gösungar och lika många försträckta gäddungar. Tiden för anmälan av vad mot vattendomen utgår 24 mars.

Ur ÖC 8/7 1960 (Utan bilder)

Tappat roder i Kinda kanal söktes förgäves av grodmän

 Linköpings brandkår fick ett egendomligt uppdrag på torsdagen. I den lervälling, som Kinda kanal förvandlats till på sträckan nya kraftverksdammen vid Hovetorp och Stora Rengen hade Svenska muddringsbolagets bogserbåt Ala tappat rodret, varvid grodmän anlitades för att leta reda på denna pjäs, som väger ca 100 kilo.

Brandchef A. Leijonhufvud, som ledde grodmansarbetet, var ganska skeptisk inför uppgiften. Visserligen var djupet inte mer än fyra meter, men vattnet var totalt ogenomskinligt och botten utgjordes av sju till åtta meter, djup smacklera. Trots dryga tre timmars arbete lyckades inte heller grodmännen Arne Karlsson och Rune Karlsson få någon känning av det sjunkna rodret.

– Det är ett mycket omfattande muddrings- och schaktningsarbete som pågår i den nära två och en halv kilometer långa kanalsträckan, berättar platschefen, ingenjör Åke Hamin, Stockholm. Man schaktar bort 70 kubikmeter per sträckmeter i kanalen och sammanlagt rör det sig om 160.000 kubikmeter jordmassor och 25.000 kubikmeter berg. Arbetet påbörjades den 27 december förra året och beräknas pågå hela detta år. Kostnaderna uppgår till ca två miljoner kr.

För transporten har man två bottentömmande pråmar; som tömmer schaktmassorna i Rengen. Missödet med bogserbåten innebär ett ovälkommet avbrott i arbetet.

Ur ÖC 12/8 1960

Stora skador vid eldsvåda i Hovetorp

Två stora kompressorer, som torde ha ett sammanlagt värde av omkring 100.000 kr., förstördes vid en brand på torsdagen invid kraftstationsbygget i Hovetorp.

Det var en barackbyggnad som eldhärjades och kompressorerna var placerade i denna. Även en del andra maskiner fanns i baracken. Enligt uppgift förorsakar branden ett tillfälligt avbrott i kraftverksbygget.

När Vårdnäs brandkår kom till platsen var redan baracken så gott som nedbrunnen. Brandkåren lyckades dock rädda en intilliggande barack, i vilken en del oljefat förvarades.

Ur ÖC 7/12 1960

Kraftverksbygget vid Hovetorp

Vattenöverdomstolen har liksom tidigare Söderbygdens vattendomstol avvisat av Inga Lindström, Linköping, framställt yrkande om ersättning med 1.000 kr. om året för intrång i hennes nyttjande av en sommarbostad under den tid arbetet pågår med anläggande av nytt kraftverk i Stångån vid Hovetorp i Vists socken, vilket Knutsbro kraft AB fått tillstånd att uppföra.

Samtidigt har överdomstolen avvisat av greve Nils Bielke på Sturefors m. fl. framställt yrkande att överdomstolen skulle ge vissa föreskrifter om vattenståndsvariationerna i sjön Erlången i samband med det Knutsbrobolaget meddelade tillståndet att anlägga kraftverk i Stångån vid Slattefors och att därvid utvidga korttidsregleringen i Erlången och i Stångån nedströms därom. I andra hand hade de yrkat ersättning för skador på fideikommissets fastigheter vid Erlången och utmed Stångån mellan Erlången och Slattefors, i den mån skadorna beror på större vattenståndsvariationer än de av dem yrkade.

Ur Östgöten 28/2 1961 (Utan bilder)

Norrköping radiostyr Hovetorps kraftstation

Om nästan exakt ett år skall det första aggregatet i den nya kraftstationen i Hovetorp vid Bjärka-Säby tas i drift och det innebär att första etappen i detta kraftverksbygge, som kostar c:a 10 miljoner kronor, då är klar. Det andra aggregatet beräknas kunna startas i september 1962 och då skall också stationen vara slutgiltigt klar. Såväl kraftstationen i Hovetorp som den i Slattefors, vilken beräknas bli klar vid samma tid, kommer att fjärrmanövreras per radio från Norrköping. Hovetorpsstationens turbineffekt blir 11.000 hk och årsproduktionen skall uppgå till 24 miljoner kWh.

Det var i november 1959 som entreprenören, AB Widmark & Platzer,Stockholm, startade arbetet på kraftverket i Hovetorp. Just nu håller man på med formsättningen för maskinstationen, som till största delen skall ligga nedsprängd i berget. Från denna går en 509 meter lång tunnel, genom vilket vattnet skall ledas. Tunnelsprängningen klarades på fem månader och man har nu endast c:a 3.000 kbm sten kvar att forsla ut ur tunneln. Kinda kanal, som utgör den nya kraftstationens tillopp, har på en sträcka av 2.400 meter breddats och fördjupats samt fått stensatta kanter.

Hovetorps kraftstation blir länets till storleken fjärde kraftverk, omtalar direktör Sven A. Andersson i Knutsbro Kraft AB. Fallhöjden blir 24,8 meter och tappningskapaciteten blir 40 kbm/sek. Under arbetenas gång har 180.000 kbm jord schaktats bort; 20.000 kbm berg har sprängts bort över jord och 27.000 kbm under jord. Betongåtgången blir 4.000 kbm och för maskinhuset går det åt 300.000 tegelstenar.

För skötseln av de två nya kraftstationerna i Hovetorp och Slattefors kommer två man att avdelas, säger direktör Andersson. Uppgiften för dessa två blir dock endast att sköta det yttre arbetet, bl.a. rensning vid dammarna, och båda stationerna kommer att fjärrmanövreras från Norrköping. Fjärrmanövreringen sker per trådradio och därvid skall de vanliga kraftledningarna utnyttjas. Stationerna skall kunna startas och stoppas från Norrköping och därifrån skall också dammluckorna regleras.

När kraftstationerna är klara att tas i bruk kommer vi att igångsätta arbetena på Stångåns reglering, omtalar direktör Andersson. Vi skall bygga dammar i ån, ett arbete som beräknas kosta omkring 300.000 kr. och som utföres enbart för att bibehålla åns skönhetsvärden.

De båda kraftstationerna i Hovetorp och Slattefors beräknas sammanlagt kosta 14 miljoner kronor och de skall tas i drift ungefär samtidigt. Hovetorpsstationen får en generatoreffekt av åtta megavolt , medan Slattefors blir på endast två megavolt . I och med att dessa båda kraftstationer blir klara, är samtliga fall i Stångån utbyggda, säger direktör Andersson.

TEXT: T

FOTO: Ålle

Ur ÖC 1/4 1961 (Utan bilder)

Om ett år lämnar Stångån mera kraft till Norrköping

Det nya kraftverket vid Hovetorp – mellan Vist och Bjärka-Säby – och kraftverket vid Slattefors – mellan Vist och Hjulsbro – har kommit långt på väg. Borrhålsladdningar och bulldosor detonerar tätt och även om dessa byggen för Norrköpings stad ingalunda kan jämföras med norrländska kraftverksbyggen så är anläggningen vid Hovetorp dock att anse som mycket stor för ett flöde av Stångåns omfattning. Huvudentreprenören, Widmark & Platzer, Stockholm, har för närvarande 40-50 man igång. Arbetsledaren Olof Warnehed tror att tidtabellen – driftklart till april nästa år för Hovetorp och till februari för Slattefors – skall kunna hållas trots att man på senare tid stött på mycket dåligt s.k. ytberg långt nere i det 38 meter djupa schakt som skall utgöra Hovetorps underjordsstation. Bergets beskaffenhet och därmed erforderliga försiktighetsåtgärder mot olyckor har drabbat oss avsevärt ur tidssynpunkt, säger han.

– Den 500 meter långa tunneln om 40 kvm area liksom svallgallret om 35 meter och 150 kvm area är nu klart, berättar hr Warnehed.

– Svallgaller?

– Termen för den del av anläggningen där vattnet ”kommer ner”. Själva kraftstationen är också i det närmaste färdigsprängd, likaså inslaget och utskovet.

– Jaja, jag förstår, detta är fackmansspråk, men det torde bli svårt att pressa in uttömmande förklaringar inom ramen för en dagstidningsartikel.

– Och vad beträffar svårigheterna med berget så ligger det så till att vi började ju med tunneln, där vi arbetade i bra berg, fortsätter byggets chef.

– Från tunneln gick vi upp med en stigort för schaktet – och arbetar med en stor grävmaskin inunder. Det låter kanske en smula underligt för den oinvigde att arbeta sig uppåt genom berget, men metodiken är faktiskt fördelaktig, särskilt ur lastningssynpunkt. Men när vi så oförhoppandes stötte på dåligt berg måste vi givetvis iaktta mycket stor försiktighet.

– Litet siffror som belyser företagets storlek?

– Vi schaktar bort cirka 180.000 kbm. Det rör sig om ungefär 5.000 kbm betong. Till avlastningshallen – ett arrangemang och en dyrbar försäkring, som måste till för installationen, men som framför allt blir oundgänglig vid utbyte av generatorer – åtgår en halv miljon tegel. Allt gäller Hovetorpsstationen, som skall producera kraft för 10.000-15.000 kr. i veckan. Fallhöjden blir ju här för sörlandet imponerande 25 meter medan den blott blir 5 meter i Slattefors. Båda stationerna skall ju bli helautomatiska – kostar det något så smakar det något – 25 miljoner kilowattimmar från Hovetorp kan hålla många hjul snurrande i Norrköping.

Bris

Ur ÖC 27/5 1961 (utan bilder)

Det dömda paradiset

Stångåns lopp mellan Säby bro och Hovetorp kommer att omdanas radikalt när det nya kraftverket kommer i drift. Den hotade idyllen skildras i denna artikel av HANS GÖRANSSON.

Från en vik, som skjuter ut från mitten av Stora Rängens östra del vid Säby bro, går Stångån fram i nyckfulla krökar till Hovetorp genom ett urgammalt kulturlandskap. Stränderna har på långa sträckor en obruten bård av lövskog, vilken ger ett starkt intryck av orördhet och ursprunglighet. Går vi utmed stranden, skymtar genom lövskogsridån de nygröna betesfälten, som har holmar bevuxna med ek, ask och lind och en markflora av ovanlig yppighet. Ädla lövträd bildar även här och var stora bestånd ute på själva betesfälten och ger trakten ett parkliknande utseende. Mitt i detta löper den dubbelt S-krökta Stångån och allt tillsammans formar ett landskap av ovanlig idyllisk skönhet.

Den moderna odlingen har ännu inte rubbat kontinuiteten alltför svårt. Det är tämligen lätt att under en vandring utmed denna del av Stångån starkt uppleva sambandet med det förflutna. Det är visserligen inget Etrurien, där man snubblar över fornminnen, men på höjderna runt åns slingrande dal finns många forngravar. Nära ån står bautastenar från vikingatiden, och på Bosholmen har vi ruiner av en borg från ”riddartiden”. Från senare sekler finns fasta, historiska minnesmärken. Även om det inte finns fasta fornlämningar från äldre tider än yngre bronsåldern, vittnar talrika lösfynd om att människorna redan under yngre stenåldern hade sökt sig till denna ådal. Vi har belägg för att människan levat här i obruten följd i mer än 5.000 år och brukat jorden i 4.000 år!

Den moderna odlingen har inte heller förmått föröda djurlivet utmed eller i ån. Lövskogen och de täta videbuskage, som kransar stränderna, ger skydd åt många slag av fåglar, och humlor och bin har här möjlighet att tidigt på året samla in nektar och färskt pollen.

I vattnet trivs många slags fiskar, av vilka somliga kräver strömmar, där vattnet kraftigt syresätts. I april och maj börjar laxöringen uppträda i forsarna kring Kvarntorp och Skälstorp och vid Säby bro. Exemplar på åtta kilo har fångats. Den bredpannade iden eller färnan, som även den – i varje fall under ”ungdomsåren” – älskar strömmande vatten hittar man på ungefär samma lokaler. I djupare spakvatten finner man större exemplar på upp till tre kilo. Gäddan är mycket vanlig, särskilt mellan den nedersta av Kvarntorpsforsarna och Skälstorpsfallet. Här finns gammelgäddor, vilkas uppskattade vikt inte bör nämnas offentligt. Ål fångas ganska ofta i de djupare delarna av ån. Nedanför Skälstorpsfallet lär aspen hålla till. Abborren är överallt vanlig och mörten otroligt riklig. Intressanta ur ichtyologisk synpunkt är vimman, som sporadiskt påträffas i stim, och stensimpan, som är ytterst allmän på grund, stenig botten. Mycket sällsynt kan man påträffa det lilla nissögat (Cobitis taenia) vid lågvatten, och då och då hittas även det vanliga nejonögat.

Tack vare att vattnet strömmar, fryser det aldrig helt, och diverse vattenälskande fåglar får här en fristad under vintern. Den skygga sångsvanen ser man under kalla januaridagar vid Åkroken tillsammans med knölsvan, knipor och gräsänder. Det är en fröjd att se den livliga strömstaren modigt ge sig i vattnet vid Kvarntorpsforsen mitt i vintern och strax efteråt exekvera sin ivriga visa. Vissa år har han stannat kvar och häckat under en gammal dammbyggnad intill forsen. Där det finns lugnvatten, bildas höga vassar, och från dessa hörs från mitten av maj rörsångaren uthålligt sjunga. Sävsparven sirrar från någon videbuskes topp, och från de höga alarna och björkarna ljuder om försommaren svarthättans välljudande sång tillsammans med lövsångarens dämpade vemodslåt.

Men det skulle ta för lång tid att berätta om alla fåglar, som man kan finna här utmed stränderna, då sammanlagt 95 arter iakttagits. Till de sällsyntare och sällsammare uppenbarelserna hör kungsfiskaren eller isfågeln, som ibland snabbt och lågt flyger över vattenytan, och ger ett intryck av blå safir och gäst från tropikerna.

Låt oss nu göra en båttur medströms på Stångån från Säby bro under vilken finns en damm för reglering av ån. Här är ån nästan sjöliknande. På höger hand ser vi det Cederhielmska slottet från 1790-talet, och i parken intill skymtar den vackra klockstapeln, som hör till slottskapellet. På babords sida skymtar Bjärka-Säby friluftsmuseum med sina intressanta byggnader från 1700- och 1800-talen. Intill detta friluftsmuseum och utmed landsvägen från Linsköping ligger Hjorthagen, som är välbekant för många söndagsbilister.

Båten glider nu in i ett smalare parti av ån, och samtidigt får vi göra en 90-graderssväng, då kursen blir rakt nordlig. Nu njuter vi av anblicken av den lummiga strandvegetationen: täta salixsnår, höga alar och folkvisefagra björkar.

Halvvägs till Bosholmen anländer vi till Spången. Här kan vi gott gå i land ett tag och förflytta oss något hundratal meter söderut längs högra stranden. Vi kommer in bland stora almar, lindar, ekar och askar, och här och var ser vi forngravar, gamla odlingsrösen och stora vildaplar. Suraplarna, som förmår att leva kvar i sekler, ja årtusenden, där människan en gång bott, talar sitt tydliga språk om att här har varit bebyggelse. Här låg det gamla Bjärka, som fordom var huvudgården i trakten och som inköptes av Bo Jonsson Grip, men som säkert varit bebyggt och brukat ända sedan den äldre järnåldern. Ännu finns rester av den fordom rika lövängsfloran kvar på ”Bjärkan” trots att här varje år betas. Nu i maj doftar lönnarna, hagtornet tycks klätt av snö, och vårärt och gökärt blommar så fagert. Vilket värde har inte sådana platser för nutidsmänniskan, som så rådbråkas av den omogna plåtcivilisationen!

Vi fortsätter vår båtfärd förbi Spången under lutande björkar, som verkligen ”kammar sitt långa hår”, då vinden går genom dem, och vi ser längre ned, hur vänsterstranden är helt beklädd med stackmolnsliknande videsnår.

Ån gör en kraftig högerkurva och får sydvästlig riktning, samtidigt som dess strömhastighet ökar. Kurvan börjar just vid Bosholmen, som numera har formen av en halvö sedan sänkningen av Stångån 1855. Men ännu finns mycket kvar av vallgraven-åarmen, som gick öster om den forna holmen och vi svänger babord in under hängbjörkar, alar och aspar och kommer in på det stillastående vattnet i vallgravens början. Härifrån betraktar vi nu först det underbara flodlandskapet från vår lugna plats. För tolvårsgrabben är det ett äventyrens land, som ger ett intryck av fullkomlig orördhet och idyll. Den mogne mannen försjunker kanske i meditation och låter de ljuvliga tonerna från lövsångarna bilda bakgrundsmusik vid betraktandet av detta romantiska landskap. Här finns på stranden en liten bänk mellan två aspar, just där vallgraven och ån skiljes. Gå dit, du jäktade, och bara sitt!

Vi ror nu på vallgraven och förankrar ekan för att besöka ruinerna av Bo Jonsson Grips borg, som denne herre lät bygga på 1370-talet och fann säkrare än platsen Bjärka. Ruinerna framgrävdes delvis under 1880-talet på greve Nils Bielkes inrådan, men först 1914-15 blev området ordentligt undersökt på initiativ och bekostnad av dåvarande ägaren av Bjärka-Säby, Oscar Ekman. Kanske har en botanist eller ornitolog lika stor glädje av Bosholmen som en arkeolog. Tandrot, trollduva, ormbär, vitsippor och midsommarblomster växer under tibast, hassel, olvon och måbär. Blåduva och ugglor bor i ekarna, liksom vildbin av den ”ilskna” mörka sorten. En av ekarna har vid brösthöjd en omkrets av sex meter. Här är ett verkligt paradis.

Båten för oss sedan tvärs över den gamla vallgraven och vi går omkring 300 meter i nordlig riktning rakt över vägen Cedersberg – Kvarntorp – Bjärka-Säby ut till ”Bos sten”, som står tvåmetershög och spetsig under en härligt formad ek. Stenen är en bautasten, som torde tillhöra vikingatiden. Folksägnen förtäljer, att Bo Jonsson Grip satt på denna sten och ”dömde”. Ofta blev det väl dödsdom! För 15 á 20 år sedan fanns i eken över Bos sten en stor rostig spik, där det sägs att ”Bo Jonsson lät hänga upp sina fiender”. På Bos tid var nog den eken knappast påtänkt!

Från Bos sten går vi tillbaka till den landsväg vi förut passerat och följer denna de 400 m. till Kvarntorp, poetiskt beläget vid Kvarntorpsfallet. Här har förr varit både tegelbruk och kvarn, och den röda tegelbyggnaden till vänster om fallet minner om den nedlagda kraftstationen. Fallet skummar nu grönt och vitt mellan nedrasade stenkajer.

För att kunna fortsätta utforskandet av ålandsskapet måste vi ”byta båt”. Nere vid Kolnäset, en utskjutande udde, där ån gör helomvändning och övergår från sydöstlig till nordvästlig riktning och blir parallell med sig själv, har vi turen att få låna ännu en farkost. Sedan vi rott runt om udden, gör vi strandhugg på högra sidan och går över järnvägslinjen och uppför en sluttning och passerar nära arrendegården Åkroken. Öster om denna, på en höjdrygg, går en förtjusande väg, som har sträckningen Hovetorp-Göttorp. Då vi följer den i riktning mot Hovetorp på höjden, har vi en bedårande utsikt över Stångån och fälten väster om den. Utsikten inramas av gamla hamlade björkar och av ekar och lindar. Det är hagmark och rester av lövängsnatur, vi ser, och vi misstänker, att här är urgammal kulturbygd. Letar vi noga, ska vi också finna två gravar, varav den ena, mera rösliknande, torde tillhöra yngre bronsåldern.

Ån har tydligen under årtusenden dragit människan till sin närhet, och då har nyttosynpunkter inte enbart dominerat. Ty för sin trivsel har också människan krävt skönhet i sin omgivning!

I båten igen följer vi ån nordvästvart i riktning mot Stångåns verkliga klenod, Skälstorpsfallet. Stränderna, som mellan Åkroken och Sätra omges av gröna betesfält och präktiga åkrar, är bevuxna med fjolårsgul vass, kaveldun, blomvass och svärdsliljor, som sticker upp sina årsnya blad. Vattnet är starkt näringsrikt, och vi finner här om sommaren aldrig den vita näckrosen, blott den gula. Naten är längre ned mycket riklig. På höger hand ligger Sätra och något hundratal meter nordöst om denna gård, nära vägen, ligger ett gravfält med åtta gravar. Möjligen är de flesta från tiden omkring Kristi födelse. Något hundratal meter i riktning mot Hovetorp står även en bautasten.

Vi närmar oss nu Skälstorpsfallet, som man skall bese en vardag, då vattenståndet är normalt. Om helgerna stängs dammluckorna vid Säby bro och vattnet sjunker kraftigt, men tack vare den ständiga genomrinningen sker ännu ingen igenväxning av ån. Båten ankras på den vänstra sidan ovan fallet, ty nu börjar strömstyrka öka.

Runt detta Stångåns största, än så länge orörda fall, är stränderna höga och branta, och här står alar och lindar tätt. Ett par hundra meter ovanför selet klättrar vi ned för den branta stranden och från en stor, med mossa och stensöta klädd sten ser vi ut över fallet, som här går vitt och skummande. Det är storslaget men inte vilt i den lummiga inramningen. Mitt emot oss är en brant ”norrländsk” nipstrand. Vi leker med tanken, att här, just här, kunde kungsfiskaren häcka! Och hjärtat slår snabbare, då en fågel kommer flygande nere ifrån lugnvattnet och rakt uppströms över den vita forsen. Men det är drillsnäppan.

Att mitt inne i ett kulturlandskap finna en sådan klenod som Skälstorpsfallet är något som vi borde sätta värde på. Men fallet är dödsdömt, och hela den åsträcka vi befarit med båtar, är dömd att förvandlas. I mars nästa år är det ett svart stenskrammel blott, och sträckan från forsnacken till Hovetorp är helt torrlagd. Från forsnacken i Skälstorpsfallet och upp till Säby bro kommer ån att bevaras i ”normalt vattenstånd”, dvs, i det närmaste som totalt stillastående vatten! Forsarna vid Kvarntorp kommer att försvinna (en tunn damm byggs här liksom vid forsnacken i Skälstorpsfallet). En ”spegeldamm” alltså mellan Skälstorp och Kvarntorp och en mellan denna plats och Säby bro. Som redan nämnts kommer Skälstorpsfallet och den återstående sträckan därifrån till kraftverket i Hovetorp genast att torka ut. Vad beträffar spegeldammarna kommer de med säkerhet att växa igen med vass, kaveldun, vattenhors och nate. Laxöringen och många andra fiskar, försvinner för alltid från denna unika del av Stångån.

Om vintern fryser vattnet till, och sångsvanar, knipänder, gräsänder och andra övervintrande sjöfåglar kommer aldrig mer att visa sig i detta landskap. Allt detta görs för en nationalekonomiskt sett knappt mätbar vinst i form av den kraft från det nya kraftverket i Hovetorp.

Ur NT-ÖD 17/2 1962 (Utan bilder)

Hovetorpkraftverk tas i bruk i april. Provisorium ersatt

Med undran och med skräck kunde befolkningen i Bjärka-Säby och Hovetorp samt däremellan liggande bostäder på fredagen titta ut genom fönstren för att se de monster som drog förbi. Och detta inte bara en gång utan flera. På sex stora trailers och lastbilar forslades den första generatorn till Norrköpings stads kraftverksbygge i Hovetorp vid Kinda kanal. Några österrikiska montörer tog omedelbart hand om delarna och om ett par månader kan anläggningen tas i bruk. I och med tillkomsten av det nya kraftverket läggs det gamla i Hovetorp ner. Det byggdes som ett provisorium 1920.

I fem järnvägsvagnar, varav tre specialbyggda, har generatorn nedmonterad kommit till Bjärka-Säby järnvägsstation, där den lossades med hjälp av en kran av ovanligt stort format. Totalt väger generatorn 60 ton, varav själva rotorn svarar för 22. Först fraktades väggarna i två halvor på två trailers den cirka en mil långa vägen till kraftverket, varefter det blev rotorns tur. Dessutom användes lastbilar för diverse lösa delar. Hela transporten gick snabbt och utan mankemang.

Hovetorpsanläggningen skall få två sådana generatorer, den andra kommer om ett par månader när monteringen av den första är klar. Varje generator är ca fem meter hög och sju meter bred. Den turbin, som skall kopplas ihop med den första generatorn, är redan monterade på platsen.

Arbetena, som började i slutet av november 1959, nalkas nu slutet och i mitten av april kan kraftverket tas i bruk med en generator. När den är inmonterad övergår de österrikiska montörerna från leverantörsfirman omedelbart till nästa och i mitten av juni är det hela fullt färdigt.

Kanske är hela bygget någon månad försenat beroende på att anläggningen under tiden arbetet pågått blivit något större och mer komplicerat än man från början räknat med. Av själva byggnadsarbetet återstår nu endast kompletteringar. Maskinerna skall gjutas fast, första turbinaggregatet är klart och montering pågår av det andra.

Stångån utan vatten

I samband med att det nya kraftverket tas i bruk läggs det gamla i Hovetorp, beläget vid Stångån, ner. Detta är fullständigt nerslitet och när detta stängs innebär det att Stångån i fortsättningen blir nästan helt utan vatten på plasen. Endast några liter per sekund kommer att släppas fram – det som absolut behövs för nödvändig bevattning. Det nya kraftverket skall ta sitt vatten från Kinda kanal och behöver alltså inte Stångån som reservoar.

Som bekant låter Norrköpings stad uppföra ett kraftverk till inte långt från Hovetorp i Slattefors. Detta blir lika det vid Hovetorp bara med den skillnaden att det blir mindre och skall ha bara ett aggregat. Också Slatteforsverket blir klart att tas i bruk ungefär samtidigt med Hovetorpsanläggningen.

Den gamla anläggningen vid Hovetorp byggdes redan 1920 och ansågs som ett provisorium. Det har emellertid varit i bruk oavbrutet och kommer i fortsättningen inte ens att användas som reserv.

De nya kraftverken byggs emellertid för att stoppa. Betongarbetena beräknas hålla i 50 år, medan tunnlar och kanalombyggnaden beräknas räcka i evärdelig tid. Det anses också, enligt förre affärsverkschefen, direktör Sven A. Andersson, som är byggenas kontrollant, att det sett i stort är ganska billig kraft Norrköping nu får fram.

Entreprenadsumman torde ligga någonstans inte alltför långt ovanför 10-miljonerstrecket och verket, som skall manövreras helt från Norrköping, täcker 10 procent av stadens elkraftbehov.

Diman.

Ur Östgöten 28/4 1962 (Utan bilder)

Kraftstationsstart 15 juli i Hovetorp och Slattefors

Den 15 juli står Norrköpings stads nya kraftverk i Hovetorp definitivt klart. Men redan dessförinnan har strömleveranserna börjat, redan under den kommande veckan sätts den ena av de två generatorerna i kontinuerlig drift.

Trots att entreprenadfirman för Norrköpings stads nya kraftstationer i Hovetorp och Slattefors har haft att brottas med stora arbetskraftsproblem kommer de två stationerna att stå färdiga som beräknat, den 15 juli. Provkörningen av den ena av de två generatorerna inleddes på onsdagen och om planerna kan fullföljas skall strömleveranserna till Norrköpings stad påbörjas den 4 maj.

Omkring den 20 maj räknar man med att kunna provköra även den andra generatorn och ganska snart därefter skall Hovetorps-stationen vara i full drift och kunna förse Norrköping med avsevärda kvantiteter elektrisk energi. Men arbetet har inte förlöpt helt utan problem. Dessbättre, säger byggherrarna, har dock svårigheterna inte varit av teknisk natur.

– Vi har hela tiden tvingats att arbeta med en styrka som med ett 20-tal man understiger det antal vi skulle ha haft, säger ingenjör Olof Warnhed. Det 60-tal arbetare vi har haft till förfogande har emellertid gjort en utmärkt insats och därför kan vi lämna ifrån oss vårt arbete som beräknat är. Det är främst specialarbetare som man har lidit brist på. Industrierna i trakten har sugit upp all den arbetskraftsreserv som har funnits, vilket betytt att den styrka som har stått till buds har fått utnyttjas till närmare hundra procent.

– Dessbättre har problemen inskränkt sig till detta, såväl uppförandet av byggnaderna och de långa tunnlarna som installerandet av den tekniska utrustningen har förlöpt friktionsfritt, ett faktum som vi i dag är mycket tacksamma för. Hade vi stött på svårigheter där, så hade med all säkerhet stationens färdigställande blivit försenat.

I och med att den nya kraftstationen tas i bruk läggs en provisorisk anläggning, som uppfördes är 1920, ner. Stationen är av den storleken att den kommer att täcka 1 procent av Norrköpings elkraftsbehov. Två generatorer kommer att svara för produktionen.

De båda generatorerna, som vardera väger 60 ton, orsakade inledningsvis vissa problem, det visade sig vara svårt att transportera de stora och tunga delarna till byggnadsplatsen. Men med hjälp av specialutrustning löste man det hela relativt snabbt. Generatorerna har monterats upp av österrikiska montörer som nu håller på att avsluta arbetena.

Hela projektet, stationen i såväl Hovetorp som Slattefors, kommer att dra en kostnad av omkring 10 miljoner kronor, vilket emellertid inte hindrar att Norrköpings stad med detta arrangemang får relativt billig elkraft.

Ur ÖC 8/6 1962 (Utan bilder)

Kanalvatten ger elkraft.

Kanalvatten i 25-metersfall ger Norrköping ny kraftkälla Närmare 10 milj. kr. kostar det Norrköpings stad att ? bildligt talat ? flytta sitt kraftverk i Hovetorp söder om Linköping en kilometerlång sträcka från Stångån till Kinda kanal. Omläggningen innebär, att staden investerar omkring en milj. kr. per nyutvunnen fallmeter ? fallhöjden vid den nya kraftanläggningen är nämligen ca tio meter större än vid den tidigare stationen. Genom en väsentligt utökad effekt kommer elverket i Norrköping att i framtiden få omkring tio proc. – 26 milj. kWh ? av sitt energibehov från Hovetorp. Intressant med den nya kraftstationen är, att man som tillflöde använder en trafikerad kanalled och att det utnyttjade vattnet leds från Kinda kanal till Stångån i en 500 m lång tunnel 30 m under marknivån.

Närmare 10 milj. kr. kommer Norrköpings stad totalt att få investera i den kraftstationsomläggning som under en treårsperiod genomförts i Hovetorp strax söder om Linköping. Ett kilometerlångt steg från Stångån till Kinda kanal har möjliggjort ett nära nog hundraprocentigt utnyttjande av vattensystemets energikällor – fallhöjden har utökats till 25 meter och den utvunna effekten stiger från 2.000 till 9.000 kW. Den vidgade kraftutvinningen innebär, att cirka 10 procent av energibehovet vid Norrköpings stads elverk inom kort kommer att levereras från den nya Hovetorpsstationen. För att avleda det utnyttjade vattnet vid anläggningen har en underjordisk förbindelse – en 500 meter lång avloppstunnel 30 meter under marknivån – byggts mellan Kinda kanal och Stångån. Detta medför dock inte vattenbrist i kanalen med åtföljande problem för sjöfarten.

De omfattande ingreppen i de båda vattendragen som i Hovetorp flyter i det närmaste parallellt har behandlats mycket ingående i vattendomstol för att försöka undvika oläkbara sår i den vackra naturen.

Norrköpings stad har emellertid gjort stora ansträngningar att bevara landskapsbilden. Bl. a. har man använt schaktmassa från kraftstations- och tunnelbygget för utfyllnad av flera kärrområden, och vidare skall i sommar byggas ett antal dammar i Stångån för att vattnet även i framtiden skall hålla en normal nivå; av överskottsvattnet i Stora Rengen kommer nämligen en mycket liten del att släppas ut i Stångån.

Omfattande kanalarbeten

För att få ett jämnt tillflöde har Kinda kanal från Hovetorp och uppströms till Stora Rengen – en 2,5 km. lång sträcka – breddats och muddrats och ena stranden har rensats från vegetation, åtgärder som främjar kanaltrafiken.

– Naturen har ingalunda lidit av våra ingrepp, anser direktör Harald Wannheden vid Norrköpings stads affärsverk. Jag är därför övertygad om, att bygdens befolkning är fullt nöjd med det sätt, på vilket förändringarna genomförts. Faktum är, tillägger direktör Wannheden, att förekomsten av kanalen varken underlättat eller förbilligat vårt kraftverksprojekt i Hovetorp. Vi skulle således till ungefär samma kostnader kunnat bygga en särskild kanal för tillflödet.

Total kraftutvinning

Genom ”flyttningen” av kraftstationen i Hovetorp har man lyckats utnyttjat all den totala vattenkraft som nivåskillnaden mellan Stora Rengen och vattnen norr om Hovetorp erbjuder. Vid den gamla anläggningen var tre fall nedströms Hovetorp outnyttjade, vilket innebär att fallhöjden nu är betydligt större.

Maximalt kan den nya anläggningen utnyttja 40 kbm. vatten/sek., men genom de goda regleringsmöjligheter som erbjuds i flera stora vattenmagasin – bl. a. Järnlunden, Åsunden och Stora Rengen – kan man spara överflödsvattnet för att vid en lämplig tidpunkt utvinna kraft ur det.

– Förmodligen medger den nya kraftstationens kapacitet att vi sommartid, då vattenmängden är som minst, kan köra 2-3 timmar/dygn med full effekt, dvs. 9.000 kW mot den gamla stationens 2.000 kW, förklarar direktör Wannheden. Vi har givetvis också den möjligheten att låta anläggningen gå med endast halv effekt, vilket då medger en driftstid om 5 – 6 tim./dygn. Under vårfloden kan det emellertid mycket väl tänkas att hela kapaciteten utnyttjas kontinuerligt under exempelvis en månads tid.

Ovanligt tillflöde

Kraftstationsanläggningen vid Kinda kanal – f. ö. en av landets få kraftverk som utnyttjar en kanalled såsom tillflöde ? omfattar två turbiner med anslutna generatorer samt ett utomhusställverk, där den elektriska energin transformeras upp till 40.000 volts spänning. Denna koncentrerade kraft förs via en 4,5 mil lång trefasledning till Norrköping, där den tas omhand av elverket för vidare befordran till abonnenterna. Ledningen som uppförts jämsides med kraftstationen har kostat cirka 3/4 milj. kr., medan hela det övriga projektet vid Hovetorp gått löst på totalt 9 milj. kr.

Tunnel genom urberget

Anmärkningsvärd i sammanhanget är den 500 m. långa tunnel som byggts från kraftstationen vid Kinda kanal till Stångån. Genom denna underjordiska förbindelse mellan de båda vattendragen släpps nu det kanalvatten, som utnyttjas. Avloppstunneln har sprängts genom urberget 30 meter under marknivån, och bl. a. har tunnelbyggarna gått fram rakt under Hovetorps gård.

Vid kraftstationen, som i normala fall skall fjärrmanövreras från Norrköping, pågår f. n. provdrift. I samband med byggandet av dammar i Stångån under sommaren kommer Stora Rengens vatten enbart att släppas ut i kanalen och då skall givetvis Hovetorpsanläggningen utnyttjas, men den officiella invigningen sker inte förrän vattendomstolen utfört sin besiktning någon gång i höst.

Modernisering i Slattefors

Samtidigt med det omfattande projektet i Hovetorp, som totalt torde komma att kräva tre års byggnadstid, har Knutsbro kraft AB – av Norrköpings stad helägt företag moderniserat kraftstationen i Slattefors som med en årsproduktion av 3 milj. kW är betydligt mindre än anläggningen i Hovetorp.

Även i Slattefors pågår f. n. provdrift, men där inleds elproduktionen redan i slutet av denna månad.

50 milj. kWh från östgötavatten

Genom kapacitetsökningen i Hovetorp uppgår nu Norrköpings stads egen elkraftsproduktion i östgötska vattendrag till totalt 50 milj. kWh, vilket utgör omkring 20 procent av den totala energikonsumtionen i Norrköping. Från Hovetorp beräknas cirka 26 milj. kWh kunna levereras per år.

Utöver de två stationerna i Hovetorp och Slattefors äger Norrköpings stad genom Knutsbro kraft AB också anläggningar i Knutsbro och Öjebro. Vissa planer föreligger att i framtiden tillvarata vattenkraften i Svartån vid Linkelösa.

– Den nya kraftstationen i Hovetorp är visserligen inte den största anläggningen i Östergötland, säger förre affärsverksdirektören i Norrköping Sven Andersson, som är Norrköpings stads kontrollant på byggnadsplatsen. Men inte desto mindre, tillägger han, är den för sydsvenska förhållanden en utomordentligt god station.

Charlie

Ur ÖC 31/8 1963 (Utan bilder)

Fjorton miljoner investerade i östgötska kraftverksbyggen

Den stora kraftstationen i Hovetorp kommer att kunna manövereras från Norrköping. Den är således helt obemannad. Ett par maskinister finns dock till hands för vissa översyningsarbeten. På bilden ses maskinisterna Gösta Johansson och Lennart Wistfors vid en av de stora generatorerna i stora maskinhallen.

Två omfattande kraftverksbyggen i Östergötland har nu avslutats sedan kraftstationerna i Hovetorp och Slattefors vid Stångån tagits i bruk. Båda kommer att invigas av landshövding Eckerberg vid en högtidlighet den 22 september. Norrköpings stad, som genom Knutsbro Kraft AB är ägare till anläggningarna, har här investerat inte mindre än 14 miljoner kronor, kostnader för dammanläggningar och kraftledningar inräknade. Men så får också Norrköpings stad ett energitillskott av 25 milj. kilowattimmar per år, dvs. ungefär en tiondel av stadens kraftbehov.

Det omfattande vattenverksbygget i Hovetorp inleddes i november 1959, alltså för snart fyra år sedan, och i början av maj började arbetena vid Slattefors. Vid Hovetorp har Kinda kanal efter schaktning blivit både dubbelt så bred och dubbelt så djup på en sträcka mellan sjön Rengen och Hovetorp. Detta för att säkra tillrinningen. Genom att vattnet således tas från Kinda kanal blir Stångån obehövlig som vattenreservoar. Arbetet med kanalen har varit både kostnadskrävande och besvärligt. Från kraftverket släpps vattnet genom en 498 meter lång och 7,2 meter bred tunnel ut i Stångån.

Själva kraftverksbyggnaden i Hovetorp har också fått en tilltalande exteriör. 25 meter under marknivån finns de två Francisturbinerna, vilka ger en effekt av 8.000 kW. Ett schakt är sedan nedsprängt ytterligare 10 meter, varifrån vattnet går in i nyssnämnda tunnel. Fallhöjden vid Hovetorp är 24,8 meter. Det är den sammanlagda fallhöjden för de fyra fall, som tidigare fanns mellan Rengen och Hovetorp.

Det är ett synnerligen gediget arbete som utförts här, säger byggnadskontrollanten och förutvarande chefen för Knutsbro Kraft AB, ingenjör Sven A. Andersson. Betongarbetena beräknas hålla i 50 år medan tunnlar, dammar och kanalombyggnaden knappast har någon begränsad livslängd.

Vattnet från Hovetorp går vidare ut i sjön Erlången och vid dess utlopp i Slattefors ligger det andra kraftverket. Det är betydligt mindre än det i Hovetorp. Men så är fallhöjden här endast fem meter och här finns endast en turbin, en propellerdriven s. k. Kaplanturbin. Slatteforsverkets huvudsakliga uppgift blir att reglera vattenföringen i Stångån nedanför Norrköpingsverken. Där har nämligen Linköping sitt kraftverk och vill ha en jämn vattenföring. Erlången kommer därvid också att tjänstgöra som vattenreservoar.

Till kraftverksbyggena hör också dammbyggnaderna i Kvarntorp och Skälstorp, detta för att hålla ett jämnt vattenstånd och för att undvika att Stångån inte blir torrlagd.

Naturvårdarna var mycket oroliga när arbetena projekterades, fortsätter ingenjör Andersson. Vi har dock gått in för att göra landskapsbilden så tilltalande som möjligt och jag tror att vi lyckats rätt bra. Där det förr fanns kärr och oanvända grusgropar, har vi fyllt med sten och matjord från kraftverksbygget. Här finner man nu inbjudande betesängar.

Vattenståndet kring Bo Jonsson Grips holme har också höjts, varför den blivit betydligt mer tilltalande än den varit sedan vattenståndet kraftigt sänktes för 100 år sedan. Bo Jonsson Grip hade här f. ö. ett av sina starkaste fästen. Holmen var helt omgiven av vallgravar av vilka ännu finns spår.

 Ja, man märker inte mycket av de ingrepp i naturen som här gjorts. Detta trots att enbart vid Hovetorp 160.000 kbm jord schaktats bort och att 50 kbm berg sprängts.

Ur Östgöten 21/9 1963 (Utan bilder)

Kraftstationerna vid Hovetorp och Slattefors invigs i morgon

Under solenna former kommer Knutsbro kraftaktiebolag, som har Norrköpings stad som huvudman, att på söndagen med bl.a. landshövdingetal inviga sina båda nya kraftstationer vid Kinda kanal – Hovetorp i Vist och Slattefors i Landeryd. Anläggningar, som man började bygga i november 1959 står nu helt färdiga. Provdrift av aggregaten har pågått sedan åtskillig tid tillbaka och allt synes motsvara tidigare fastställda planer ifråga om elproduktionen.

Entreprenaden på stationsbyggnader och byggandet av erforderliga tunnlar etc. har utförts av byggnadsfirman Vidmark och Platzer men därtill kommer en lång rad av del- och underentreprenörer. För att inte tala om alla de olika leverantörer som har bidragit till att anläggningarna i dag står färdiga för kontinuerlig drift. När arbetsstyrkan har varit som störst har ett 40-tal man sysselsatts.

Stationsbyggnaderna är välproportionerliga och anläggningarna med slammade ytor smälter väl in i sina miljöer. För att vattentillförseln skall vara helt tillfredsställande har Kinda kanal röjts och breddats cirka 2.400 meter upp mot sjön Stora Rengen.

Från stationsbyggnaden går en avloppstunnel med 40 kvadratmeters genomskärningsarea. Den går cirka 25 meter under Hovetorps gård till en punkt längre ner i kanalen. Tunneln har en längd av omkring 500 meter. Fallhöjden vid Hovetorp är c:a 24,5 meter. Stationen är utrustad med två så kallade Francisturbiner, som tillverkats av Finnshyttans bruk och generatorerna har tillverkats av ELIN Union i Österrike. Stationen tar maximalt mot 40 kubikmeter vatten per sekund och generatorerna levererar maximalt 8.000 kW med en generatorspänning av 6.300 volt.

Slatteforsstationen tar maximalt 30 kubikmeter vatten per sekund och fallhöjden är 4,5-4 meter. I stationen är inmonterad en kaplanturbin, generatorn har en högsta effekt av 900 kW och generatorspänningen är 3.300 volt.

Hovetorpsstationen kommer att ha två maskinister för drift, tillsyn och underhållsarbeten. Slattefors kommer att fjärrdirigeras från Hovetorp. Men båda dessa stationer kan vid behov fjärrmanövreras från Norrköping.

Arbetena för de båda stationerna har bl.a. inneburit att man schaktat bort 160.000 kubikmeter. 50.000 kubikmeter berg har sprängts och fraktats undan. För gjutningsarbetena har åtgått 5.000 kubikmeter betong och 2.500 ton armeringsjärn.

Elenergin transformeras från 6,3 kW till 40 kW innan den sändes till Norrköping . Ledningsnätet till Norrköping från Hovetorp är 4,3 mil.

Den exakta kostnadsfördelningen för de olika anläggningarna har ännu inte uppgjorts, totalt kostar emellertid projektet 14 miljoner kr, säger direktör Harald Wannheden i Affärsverken i Norrköping. I den summan ingår anläggandet av kraftstationerna i Hovetorp och Slattefors inklusive tillhörande dammanläggningar och kanalarbeten. Vidare ingår i summan linjen från Hovetorp till Norrköping samt anslutningslinjen från Slattefors.

Invigningsprogrammet inledes på söndagsförmiddagen, då de inbjudna med landshövding Per Eckerberg i spetsen anländer. Där håller kommunalrådet Manne Jarméus, som är ordförande i bolagsstyrelsen, ett hälsningstal och direktör H. Wannheden lämnar en orientering om anläggningarna. Invigningstalet hålls av landshövdingen och efter detta tar sällskapet en kaffepaus. Programmet upptar därefter visning av de båda kraftstationerna och slutligen samlas man till lunch på Frimurarhotellet i Linköping.

Ur Östgöta Corresponenten 23/9 1963

KRAFTVERKEN INVIGDA

De imponerande kraftverksanläggningarna i Hovetorp och Slattefors, som sammanlagt kostat över 14 miljoner kronor, invigdes officiellt på söndagen av landshövding Eckerberg. Norrköpings stad, som är ägare till de båda kraftverken, hade inbjudit ett hundratal personer till premiärvisningen, där det bl. a. konstaterades att de farhågor som i samband med kraftverksplaneringen hystes mot ingreppen i naturen visat sig obefogade.

Nya kraftverken i Stångån invigda. Vackert sjöområde har förskönats

Den officiella invigningen av Norrköpings stads båda nya kraftstationer i Hovetorp och Slattefors vid Stångån förrättades på söndagen av landshövding Eckerberg i närvaro av 100-talet särskilt inbjudna. I sitt högtidstal konstaterade landshövdingen bl. a., sedan han lyckönskat Norrköpings stad till att ha kunnat genomföra detta omfattande projekt att de farhågor man från naturvårdshåll hyste i samband med att kraftverksföretagen planerades visat sig helt ogrundade. Trots de omfattande arbeten som här utförts har ingen förfulning skett i dessa, kanske de vackraste, partierna i det natursköna sjöområdet.

Inledningsvis uttryckte landshövdingen sin respekt över den skiftande och omfattande aktivitet som Norrköpings stad utvecklat under 1950- och 1960-talen när det gällt att hävda stadens ställning som en av vårt lands största industristäder. Utöver dessa anläggningar erinrade landshövdingen om andra större investeringar såsom hamn- och kanalarbetena i Norrköping, det omfattande saneringsarbetet och en imponerande nybebyggelse av bostäder. Allt detta inger stor respekt, yttrade han och avslutade sitt invigningstal med den förhoppningen, att denna stora investering skall ge Norrköpings stad och dess invånare ett gott utbyte.

Sedan landshövding Eckerberg förklarat kraftstationerna invigda bereddes han tillfälle att inne i det stora manöverrummet med några handgrepp starta turbinerna i såväl Hovetorp som Slattefors.

Dessförinnan hade ordföranden i Knutsbro kraftaktiebolags styrelse, kommunalrådet Manne Jarméus, Norrköping, hälsat de i stora turbinhallen församlade gästerna välkomna. Han nämnde härvid att en fjärdedel av den elkraft som förbrukas i Norrköping nu utvinns genom kraftverken i Stångån.

– Vi är tacksamma för det förutseende, som visades av en tidigare generation och genom vilket Norrköpings stad år 1917 blev delägare i Knutsbro kraftaktiebolag, framhöll kommunalrådet Jarméus. Genom tillkomsten av dessa båda kraftverk har vi nu helt kunnat utnyttja Stångån. Planer härpå har funnits sedan många år tillbaka, men härvidlag har kanaltrafiken utgjort ett hinder. Vi tvingades därför att försöka nå målet utan att fördärva den vackra kanalen, och nu har vi lyckats, sade hr Jarméus till sist.

I fortsättningen redogjorde direktör H. Wannheden för en del tekniska data kring kraftstationerna och nämnde vidare att Norrköpings stad numera intar tredjeplatsen bland landets städer efter Stockholm och Göteborg när det gäller elkraftförbrukning. Detta hör samman med att man här har särskilt kraftslukande industrier såsom bl. a. cellulosaindustrin.

Deltagarna i invigningsceremonin fick i fortsättningen tillfälle att under sakkunnig ledning göra en rundvandring i de båda kraftstationerna innan högtidligheten avslutades med gemensam lunch på Frimurarehotellet i Linköping.

Ur Östgöten 23/9 1963 (Utan bilder)

De nya kraftverken bör ses från kanalen

På söndagsförmiddagen tryckte landshövding Per Eckerberg på den knapp som satte i gång de tre stora generatorerna vid de nya kraftverken i Hovetorp och Slattefors. Därmed inleddes officiellt en elkraftsproduktion på 26 milj. kWh per år.

Detta hände i manöverhallen i stationen vid Hovetorp inför drygt hundratalet gäster, huvudsakligen kommunal- och industrifolk från länet och främst Norrköpings stad, som ju äger kraftbolaget.

Ordföranden i bolagets styrelse, kommunalrådet Manne Jarméus, Norrköping, avslöjade i sitt hälsningstal, att man på 1940-talet räknade med att Kinda kanal skulle komma att läggas ner ganska snart.

– Men när vi sedan märkte att landshövding Eckerberg engagerade sig i Kinda kanals framtid, förstod vi vad klockan var slagen och inrättade oss därefter. När landshövdingen sedan kom upp i talarstolen tog han givetvis tillfället i akt att göra ytterligare vällovlig propaganda för Kinda kanal, vars aktieägare och styrelse även var representerade vid invigningen.

– De nya kraftverken bör ses från kanalbåten, då kommer de bäst till sin rätt, sa han bl. a. Landshövdingen instämde med Jarméus i uppfattningen att de nya kraftstationerna inte hade förfulat kanallinjen, utan att de istället hade bidragit till dess försköning.

– När arbetet skulle påbörjas, kände vi oro över de ingrepp som måste göras i ett av Kinda kanals vackraste partier. Nu vill jag betyga att farhågorna har visat sig vara ogrundade. Landshövding Eckerberg apostroferade Norrköpings stad för den respektingivande aktivitet som är en förutsättning för stadens gynnsamma utveckling och för att hävda ställningen som ett av landets största industricentra.

Direktör H. Wannheden omtalade i sin tekniska orientering att Norrköping kommer på tredje plats bland Sveriges städer när det gäller elkraftförbrukning, Man ligger alltså före Malmö.

Vid lunchen på Frimis hölls ytterligare tal, bl. a. av landshövding Eckerberg, som hade sin ironiska (och självironiska dag).

– Jag tycker det är bra gjort av Norrköping att lägga sina kraftverk på Linköpings mark; det är ett bidrag till en kommande samverkan i ett stort stadscentrum med universitetet förlagt till Norsholm, yttrade landshövdingen, som därefter konstaterade att han återigen hade lyckats komma in på sin ”käpphäst” lokaliseringspolitiken.

Vid lunchen fick förre afärsverksdirektör Sven A. Andersson, Norrköping, som varit med om att planlägga nytillskottet och sedan varit kontrollant vid kraftverksbyggena, emottaga en replik av Arne Jones skulptur Spiral åtbörd, utförd i silver. Det finns bara tre sådana repliker; de två andra ägs av landshövdingen och borgmästare Sven Lutteman.

Ur ÖC 25/6 1964

Hovetorps nya kraftverk.

Knutsbro kraft AB söker hos Söderbygdens vattendomstol tillstånd att ta i bruk det nu färdigställda Hovetorps nya kraftverk i Stångån, Vists socken. En del under byggnadstiden företagna ändringar ifråga om det stadgade utförandet av tre grunddammar i ån begärs godkända. Dämningshöjden vid dammarna önskas fastställd till 83,80 m vid Kvarntorp, 81,20 vid Skåltorp och 74,75 m vid Hovetorp.

Ur ÖC 26/6 1964

KUNGÖRELSE

I det vid Söderbygdens Vattendomstol anhängiga målet angående ansökan av Knutsbro Kraftaktiebolag om tillstånd att uppföra en vattenkraftanläggning benämnd Hovetorps nya kraftverk i Stångån vid Hovetorp inom Vists socken, Östergötlands län m.m. (AD 81/1957), i vilket mål deldom meddelats den 9 november 1959 rörande företagets tillåtlighet och tillstånd till byggnadsarbeten, har dels sökandebolaget till vattendomstolen inkommit med nya inlagor (aktsid. 822?841 och 850?884) och dels fiskerikonsulenten i Östergötlands län avlämnat utredning om företagets inverkan på visst enskilt fiske (aktsid. 846?849).

Bolaget anhåller nu hos Vattendomstolen att målet måtte upptas till fortsatt handläggning och att bolaget måtte erhålla rätt att taga den nya kraftstationen i bruk.

Bolaget anhåller vidare

att vissa under byggnadstiden vidtagna ändringar av, de tre såsom skadeförebyggande åtgärder föreskrivna grunddammarna i Stångån på sträckan Säby bro-Hovetorp måtte godkännas,

att minimitappningen genom Stångån vid Säby bro måtte fastställas till 100 l/s under en försökstid av 5 år,

att tappning vid kraftverket genom Kinda kanal måtte föreskrivas enligt den vid tidigare inlaga den 15 april 1959 (aktsid. 459) fogade tappningsplanen,

att dämningshöjderna för de tre nyssangivna grunddammarna i Stångån måtte fastställas till +83,80 m vid Kvarntorp, +81,20 m vid Skälstorp och +74,75 m vid Hovetorp,

och att frågan om företagets verkningar på de sanitära förhållandena i Stångån och eventuella åtgärder till motverkande av igenväxning i vattendraget måtte uppskjutas under en prövotid av 5 år.

I bolagets inlagor ha vidare berörts frågor rörande kompensation för fiskeskador, tappningen vid Sturefors kraftstation och kvarn, inverkan på vattenkraft därstädes samt åtgärder beträffande vattenintag och erosion med flera skadefrågor.

Part, som vill yttra sig i anledning av vad bolaget anfört eller rörande fiskerikonsulentens utredning, skall, vid äventyr att vattendomstolen eljest icke är pliktig att fästa avseende vid yttrandet, göra detta i skriftlig inlaga, som i två, helst fyra exemplar ingives till vattenrättsdomaren (Box 49, Växjö 1) senast den 14 aug. 1964.

Ett exemplar av handlingarna har översänts till aktförvararen i målet, borgmästaren i Linköping.

Växjö den 22 juni 1964.

VATTENRÄTTSDOMAREN

Ur ÖC 10/4 1965

Kungörelse

För slutbehandling i möjlig omfattning av det vid Söderbygdens vattendomstol anhängiga målet angående ansökan av Knutsbro Kraftaktiebolag om tillstånd att uppföra en vattenkraftanläggning benämnd Hovetorps nya kraftverk i Stångån vid Hovetorp inom Vists socken, Östergötlands län (AD 81/1957), sammanträder vattendomstolen å rådhuset i Linköping med början onsdagen dem 19 maj, klockan 18.00. Sammanträdet, som jämväl skall omfatta synegång inom området vid kraftverket, kommer att pågå flera dagar.

Växjö den 6 april 1965.

Vattenrättsdomaren

Ur ÖC 31/12 1965

Kinda båtled får 100 000 kr av Knutsbro kraftaktiebolag

Knutsbro kraftaktiebolag i Norrköping har av Söderbygdens vattendomstol fått tillstånd, att leda vatten genom Hovetorps nya kraftverk i Stångån och ta detsamma i drift. Minimivattenföringen har under en prövotid av fem år fastställts till 0,3. kbm/sek under juni?september och 0,1 kbm/sek under återstoden av året. Några åtgärder mot växtlighetens utbredning i vattendraget skall inte vidtas under denna tid.

Vattendomstolen uppskjuter det slutliga avgörandet av frågor om sanitära förhållanden i Stångån mellan Bjärka-Säby och avloppskanalen under en prövotid av fem år. Tappningen vid Sturefors skall så anpassas att någon vattenståndshöjning i jämförelse med tidigare rådande förhållanden inte uppkommer. Till skydd för trafiken på Kinda kanal skall vattenståndet vid Hovetorps övre sluss uppgå till minst 5,5 fot över slusströskeln när båt som kräver detta djup passerar slussen. Tappningen genom kraftstationen och därmed vattenhastigheten i kanalen skall anpassas på lämpligt sätt vid båts passage genom tilläggskanalen under förutsättning att båtens ankomst minst en kvarts timme i förväg meddelats personalen vid kraftverket.

Vattendomstolen förpliktar kraftbolaget att till AB Kinda båtled utge ersättning med 100 000 kr för rätten att begagna Kinda kanal såsom tilloppskanal på sträckan Stora Rengen – Hovetorps nya kraftverk.

Kraftbolaget förpliktas att till ägarna av Bjärka-Säby egendom utge ersättning med 2 900 kr för skada och intrång genom massuppläggning på mittenfältet samt 4 000 kr för en liknande uppläggning på uppströmsfältet.

Ur ÖC 22/8 1974 (Utan bilder)

STÅNGÅN KRÄVS ÅTERSTÄLLD

Stångån växer igen mellan Stora Rengen och Hovetorp. Vassruggarna tätnar och vattenväxter breder ut sig över vattnet. Nu har befolkningen längs sträckan tröttnat. I en skrivelse till länsstyrelsens naturvårdsenhet säger 25 undertecknare att ”det är med sorg och vrede vi sett det vackra vattenlandskapet på några år förvandlas till något som påminner om ett träsk”. De kräver att få tillbaka ån i dess ursprungliga skick. Problemet bottnar i byggandet av kraftstationen i Hovetorp för drygt tio år sedan. Sedan dess leds huvuddelen av Stångåns vatten från Rengen genom Kinda kanal till kraftverket. Genom den gamla åfåran släpps enligt en provisorisk vattendom från 1965 en halv kubikmeter vatten.

Förra året utgick en försökstid med denna tappning, och resultatet skulle utvärderas. Länsstyrelsen har nu hos vattendomstolen föreslagit ännu en försökstid på fem år med höjda tappningsvärden och regelbundna rensningar av ån på kraftbolagets, Norrköpings kraftaktiebolag, bekostnad. Domen i frågan faller någon gång i höst.

Återställ vattnets kvalitet kräver bosatta vid Stångån

– Ge oss tillbaka vårt gamla bad- och fiskevatten. Det kräver 25 förbittrade människor, som alla har det gemensamt att de bor längs Stångån mellan Stora Rengen och Hovetorps kraftstation, i en skrivelse till länsstyrelsens naturvårdsenhet. Sedan 1962 då kraftstationen i Hovetorp, som drivs av kommunalägda Norrköpings kraftaktiebolag, togs i bruk har huvuddelen av åns vatten letts via Kinda kanal, och den gamla huvudfåran har snörts av. Utav Stångåns normala vattenflöde på tolv kubikmeter i sekunden har här bara släppts igenom en halv. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Med snabbt ökande hastighet har vassar, alger och andra vattenväxter brett ut sig. Och i år är det värre än någonsin, kanske till en del beroende på den varma våren och försommaren. En formlig explosion av hornsärv har förvandlat stora delar av ån till en unken damm.

– Vi har inte kunnat bada vid vår gamla badplats i sommar, berättar lantbrukare Sven-Åke Jonson i Skälstorp, en av initiativtagarna till skrivelsen. Växtligheten har varit alldeles omöjlig. Dessutom har vassbältet vuxit ut fem- sex meter sedan kraftverket kom till.

SÄMRE FISK

I sommar har det också märkts en kraftig försämring av fisket. I skrivelsen till länsstyrelsen heter det: ”Fiske med andra redskap än vanligt metspö är omöjligt (vilket kanske betyder mindre, eftersom fisketillgången numera är ytterst knapp).”

Försöker man få något på kastspö fastnar draget ofelbart i djunglerna av alger och andra växter. Och ålfångst med ryssja är likaså en omöjlighet – redskapet förvandlas på nolltid till ett nystan av växter.

Förra året utlöpte en femårig prövotid som stipulerades i en provisorisk vattendom 1965 och trädde i kraft 1967-68. I domen bestämdes att Norrköpings kraftaktiebolag under tiden juni-augusti skulle tappa minst 0,5 kbm längs den gamla fåran och resten av året minst 0,1.

NY PRÖVOTID

I september inkom länsstyrelsen med en skrivelse till vattendomstolen där man föreslog en ny femårig prövotid med ett höjt genomsläpp på en kubikmeter, samt återkommande rensningar av ån på kraftbolagets bekostnad, förslagsvis vartannat eller var tredje år. Dessutom föreslog man en ny inventering och fotografering av området, som en uppföljning av den som skedde innan prövotiden startade.

Detta har nu skett under juli – augusti och materialet håller på att utvärderas. Länsstyrelsen fann vid sina undersökningar, som låg till grund för yttrande till vattendomstolen, att faunan och floran i ån förändrats från den sammansättning som är vanlig i rinnande vatten mot den man finner i sjöar och dammar. Med andra ord – vattnet står stilla.

INGEN KOMMENTAR

På Norrköpings kraftaktiebolag vill man inte göra några kommentarer ännu. Frågan är under behandling och prövas av vattendomstolen i höst, menar man.

Correspondenten kunde vid ett besök vid ån tillsammans med Sven-Åke Jonson konstatera att de 25 undertecknarna knappast överdrivit när de i skrivelsen säger att det är omöjligt att ta sig fram med roddbåt. För varje årtag fastnar kilovis med växter på årorna. Till svårframkomligheten bidrar också de många döda träd som ligger ut i vattnet. Avlägsnades dessa skulle mycket vara vunnet.

”SORG OCH VREDE”

Slutklämmen i skrivelsen kan vara något att fundera över för dem som har att besluta i frågan, den kommer ju ändå från dem som är närmast berörda:

”Det är med sorg och vrede som vi, som bor vid den berörda delen av Stångån, har sett det förr så vackra vattenlandskapet på några år förvandlas till något som påminner om ett träsk. Vi kräver att åtgärder vidtas för att återställa ån i dess ursprungliga skick, samt garantier för att det tillståndet blir bestående för överskådlig framtid.”

HENRIK EKMAN

FOTNOT: Hornsärv (Ceratophyllum demersum) anges i floran som mindre allmän men kan ibland uppträda massvis i näringsrika sjöar och dammar.