Ur ÖC 1999

De har varit gifta i 70 år

– Du måste komma hem till mig. Jag har varit gift i 70 år, sade en glad kvinnoröst i telefonen. När en garvad familjeredaktör får detta erbjudande är det bara att sticka iväg. Bums.

Sagt och gjort. Jag for efter väganvisning till Törnevalla gamla missionshus. Där träffade jag den uppringande, sprudlande glada Alice Carlsson, 92, och hennes tuffe Viktor, 96.

Järnbröllop kallas det när man firar 70 års äktenskap. Jag gillar inte benämningen. Den låter inte fint.

Krondiamant låter mycket bättre, men det kallas det ju när man varit gift i 65 år. Förmodligen ditpräntat av någon person som inte trodde att man skulle kunna komma upp i 70 äktenskapsår.

När vi efter hälsningsceremonin började tala om järnbröllopsparets ungdom funderade jag ett ögonblick på när hjulet uppfanns. Framför mig satt två människor, som var med om när deras bostad fick elektricitet. Viktor var med om att installera den första telefonen i en av granngårdarna.

Otrolig utveckling

– Om någon då hade sagt, att om 30 år kan vi titta på en låda i lägenheten och se bilder från hela världen, hade jag ansett att vederbörande inte var klok, säger Alice och skrattar gott.

Nu har hon och Viktor haft tv i mer än 40 år. Sammantaget har de haft det bra i hela sina liv. De har levt i en trygg del av världen och i trygga frireligiösa miljöer. Båda är vid god vigör, men Viktor hör dåligt, trots hörapparat.

Alice och Viktor träffades 1924 på en söndagsskolfest i Sturefors. Han var då 21 år och hon 17. De gifte sig fem år senare, alltså 1929, i Grebo prästgård. De flyttade samma år till Törnevalla missionshus. De åtog sig vaktmästarsysslan och fick därmed bo i vaktmästarbostaden.

Där bor de alltjämt kvar, men nu hyr de, ty församlingen har sedan 1984 sin verksamhet i kyrkan i Linghem. Vaktmästarbostaden är en klenod i sig med jättestort kök och vedspis.

Glömda kriser

Alice och Viktor Carlsson talar inte gärna om svunna tider, om krigsår, kriser och vargavintrar. De talar om hur bra de haft det – och har det.

– Kan du tänka dig, säger Alice, en gång i månaden ringer brevbäraren på dörren och kommer med pensionen. När vi ska handla kan vi ringa till affären och de kör hem varorna till oss. Det är fantastiskt så bra vi har det:

Alice och Viktor firade för att vara exakt sitt järnbröllop fredagen den 29 oktober. Firandet med barnen skedde dagen därpå, alltså lördagen den 30 oktober.

Stor familj

När det nu ska firas räcker inte vaktmästarbostaden åt familjen Carlsson.

– Nej, vi har sexbarn, 13 barnbarn och 18 barnbarnsbarn, säger Alice och klappar om sin Viktor.

Nu firades det dock ordentligt lördagen den 30 oktober. Alice och Viktor bjöd sina närmaste på restaurang. Redan en syskonträff på 92-åriga Alice Carlssons sida skulle i dag få oväntat stort antal deltagare. Hon växte upp i en familj med elva syskon. Alla är i livet.

”Gott gry”

– Det är gott gry i oss, säger hon. Då menar hon inte bara sig själv och de yngre syskonen, där flera är i 80-årsåldern. Hon tänker på Viktor, som har många släktingar som blivit mer än 80 år.

Alice och Viktor tycker verkligen att det mesta i samhället är bättre nu än förr. När jag ställer ledande frågor förfasar sig båda över den växande grova brottsligheten med rån och polismord. De jämför med dansbaneslagsmålen i sin ungdom. Men spontant säger Alice:

– Det allvarliga i dagens samhälle är lösligheten i äktenskapen. Och att kvinnor inte föder så många barn som förr. Det måste det bli ändring på.

En del lever då som de lär.
BÖRJE GUNNARSSON