Katrineberg

Läge: omedelbart söder om Vist kyrka
Byggt:
Koordinater RT90:
Koordinater WGS84:
Rivet:

Karta Lantmäteriet

På 1850-talet revs den gamla Klockargården. I stället uppfördes då den Katrinebergsfastighet som så småningom kom att få stor betydelse för kyrkbyn. Här öppnade i början av 1900-talet systrarna Ågren byns första diversehandel. En affärsrörelse, som efter viss om- och tillbyggnad (bl. a 1940) kom att bestå fram till 1973. Därefter revs byggnaden.

Eftersom affären från början var en så kallad diversehandel, bestod varusortimentet inte enbart av livsmedel. Här fanns alla varor att tillgå som fordrades för det dåtida bondesamhället. Här kan bl.a. nämnas fotogen, karbid, hästskor, tråd- och märlspik, lieblad, yxor, sågar mm. För sådana varor fanns ett särskilt varulager inrymt i en lokal som var uppförd vid östra gaveln av kyrkstallet.

En annan stor händelse för bygden var, att man omkring 1915 installerade socknens första telefonväxel. Växeln sköttes av Emmy Ågren.

År 1876 flyttade två sömmerskor, fröken Carolina Wilhelmimna Ågren född 1822 och Augusta Matilda född 1827 från Linköping ut till fastigheten Katrineberg i Sturefors eller Vist Kyrkby som det hette då. Bestående av Kyrka, skola , Prästgården, Rävantomta, Nordanbacken Husby, och några små gårdar och torp i närheten. De måste ändå ha haft full sysselsättning för två år efteråt flyttade deras två andra systrar, Emma Cristina född 1830 och Anna-Greta född 1835 till Katrineberg. I husförhöret står de fyra systrarna som Handelsidkerskorna 1881. 25 år efteråt fanns endast en av systrarna i livet, Anna.

Nu hade järnvägen kommit till och folk fick ärenden till stationen. Mjölk, slaktdjur o dyl. kunde skickas med tåget. Folk kunde passa på att handla när de i alla fall skulle åka förbi.

En brorsdotter, Emmy Ågren, hade börjat expediera och när trakten fick telefon blev det växel i handelsboden. År 1946 blev det automattelefon. Emmy i växeln blev ett begrepp. Hon fortsatte i affären även hos näste ägare, Karl Nilsson, 1920 till 1936. Han var målare men hade även byggt Ådala 1914. Byggde till och utvidgade affären.

En stor del av inköpen gjordes på kredit vilka noterades i en ”kontrabok” och betalades månadsvis eller när pengar fanns.

Näste ägare blev Martin Vistby. Han hette Pettersson i början. Även han måste utvidga och affären gick bara bättre.

Efter hans död kom Sture Wilhelmsson, som byggde om till snabbköp. Han överlät affären till sonen Bertil 1973.

En snart 100-årig affärsrörelse som överlevt och har alla möjligheter att fortsätta och ytterligare utvecklas. Men kanske på en annan plats.

Liksom avsnittet om handelsbodar och gårdfarihandlare är detta hämtat ur en rapport från Vist hembygdsförenings studiecirkel 1977-78 med namnet ”VAD VI VET OM VIST”.

Överfört för datorhantering i aug. 2000.
Helge Fransson.