”skattegård” i Kringstorp jämte Banketorp till Carl Persson [Natt och dag] († 1695], och dessa hemman kommo därigenom att tillhöra Säby appertinentier. 

Någon antydan om fortsatta säteriprivilegier för Kringstorp saknas efter denna tid. Under reduktionstiden blev däremot frågan om egendomens natur aktuell. Det är anmärkningsvärt, att i diskussionen därom ingen hänsyn togs till Anders Anderssons eget förläningsbrev av 1628 eller till den karaktär av krono, som gården alltjämt bibehöll i jordeböckerna. Spörsmålet, som ingick i ett större sammanhang, och gällde betydelsen av 1582 års uppgörelse, vilken avsåg ett stort antal gårdar, rörde sig uteslutande om bytets verkliga art. Ordalydelsen i Johan III:s brev pekade snarast på en förläning, låt vara som vederlag för mistade frälsegods. Därtill kom, att samme konung redan 1584 revocerat hela tilldelningen, som först 1591 återgavs åt fru Ingeborg, då bliven änka, men endast i form av livstidsbenådning.

Det var först hertig Carls på konungens vägnar 1597 avgivna konfirmation av 1582 års avtal, som begagnade termen evärdligt frälse, men gav detta blott åt fru Ingeborg och hennes efterkommande, varigenom de abalienerade godsen fingo karaktär av så kallade bröstarvingegods, som kunde hava medfört deras reduktion i händelse av släktens utslocknande. Mindre vikt fästes likaledes vid bestämmelsen i 1612 års bekräftelse, att denna skulle gälla, tills närmare rannsakning ägt rum, vilket rent av senare tolkades som ett utslag av Gustaf Adolfs rättfärdighetskänsla, enär denne härigenom skulle hava visat sig icke vara tillfreds med det onöjaktiga vederlag, som beståtts den enskilda parten. Bortsett från sistnämnda synpunkt, som givetvis lancerades från privathåll, framgick det dock tydligt av handlingarna i målet, som för övrigt gått förlorade vid en eldsvåda på Vinketomta under Kalmarkriget och sålunda kunde företes endast i avskrifter, att mycket varit att påminna mot det slutliga avgörandet av målet, vilket likväl utföll på ett för privatintresset överraskande förmånligt sätt. Genom ortskommissionens uttalande 1683 och reduktionsdeputerades resolutioner 1691-12-20 och 1708-09-25 fastslogs nämligen byteskaraktären, varav följde, att någon revokation vid familjens utdöende icke var att befara. Och när riksbanken vid sekelskiftet stod i färd med att sälja Säbygodset och därmed också Kringstorp till Germund Cederhielm, utverkade denne attest på sistnämnda hemmans frihet från alla gravationer.

Men först genom den nya jordeboksreformens tillämpning från och med 1725 fick Kringstorp officiellt den frälsenatur, som den sålunda de facto innehaft i nära ett och ett halvt århundrade. Då var Banketorp för länge sedan skilt från moderhemmanet. Det förra hade nämligen frångått Säby-komplexet redan 1689 och 1709 tillagts Sturefors. Beträffande jordnaturen följde det däremot Kringstorp åt.