Skogs by, vari Bjärka-Säby nu (1926) äger Norrgården om ½ mantal, undergick laga skifte 1869. Vid denna tidpunkt bestod byn av följande hemman och hemmansdelar Bokstäverna inom parentes i gårdsnamnen refererar till figur):

N:o 1 Rusthållet(A), om 1 mantal, uppdelat i trenne lotter: en om 1/2 mantal kronoskatte och 2 1/2 stång i byamål, vanligen kallad för ”Rusthållet” (Aa) (kvarbodde efter skiftet), en lott om 1/3 mantal kronoskatte och 1 2/33 stång i byamål, kallad ”Mellangården” (Ab) (kvarbodde), samt en om 1/6 mantal kronoskatte och 5/6 stång i byamål, kallad ”Sjättedelen” (Ac) (utflyttade). 

N:o 2 Skattegården (B), om 1 mantal, uppdelad i två lika stora lotter (Ba och Bb), varav den ena vid skiftet dömdes till utflyttning. 

N:o 3 Sörgården (C), om 1/2 mantal (kvarbodde). 
Ägare Johanna Andersdotter

N:o 4 Norrgården (D), om 1/2 mantal frälse och 3 1/2 stäng i byamål (utflyttade). 

Ägare Friherre F. Braunerhjelm och konsul O. Ekman

Hur Skogs by såg ut till sin plan före utflyttningarna efter laga skiftet 1869 ses av rekonstruktionen, fig. 1, gjord på grundval av skifteskartan, fig. 2, och äldre personers uppgifter. 

Byn var belägen på en stenbunden vall i skogsbrynet på övergången mellan en bergsluttning och den fruktbara dalen. Planen utgjorde en ganska regelbunden radby med en byväg i nord-sydlig riktning, dessutom med väg runt östra delen av byn samt mellan Sörgården och Rusthållet. Byn var således strängt orienterad i norr-söder. Uppfartsvägen från stora landsvägen kommer österifrån och går i skarp vinkel kring byn i öster och norr, där den svänger in på bygatan. Från denna uppfartsväg leder genvägar till flera av gårdarna. 

Vid bygatan ligger de flesta av ladugårshusen grupperade i längor innehållande loge med lador och fähus samt ett eller annat skjul. Fägårdarna har gärna en kringbyggd planform, medan mangården på grund av sitt mindre antal hus blir mera öppen. Man- och fägården skiljs genom enkla staket med grindar. Bakom mangården ligger vanligen en trädgård, varjämte de flesta gårdar har smärre trädgårdsland eller täppor. Utanför gården finner man ibland en källare. Bastun synes vara riven redan 1869, men strax SV om byn upptas på kartan en plats som benämnes Bastuliden, varför här troligen legat en sannolikt för hela byn gemensam bastu. Annars har man nöjt sig med s.k. bastugropar, som ännu finns bevarade men ej används.

Av gårdarna vid tiden för skiftet var Rusthållet enligt äldre personers uppgifter den ålderdomligaste. Den hade bl. a. portlider kvar.

Genom sin egenskap av tvillinggård med gemensam mangård men tvenne fägårdar är Skattegården (B) av stort intresse.

Väster om byn invid berget låg en stor gemensam svinvall där svinen släpptes på bete. Här fanns också enligt skifteskartan en större byggnad, vars användning är oviss och som ej kan minnas av äldre sagesmän.

Av de på rekonstruktionskartan förefintliga husen återstår endast fem. Blott tvenne gårdar finns kvar inom den gamla byn efter skiftet. De företer båda en modern prägel.

Denna byplan återfinns i sina grunddrag på storskifteskartan av år 1779; inga hus är här utritade men tomterna intar samma läge som 1869. Inom tomterna skedde dock sedan, som förut omtalats, ändringar, som dock ej var av betydelse för byplanens utseende i sin helhet. Kartan av år 1696 visar också samma tomtindelning och samma vägar inom byn som senare.