Markustorpspärmen kapitel 1

Inledning

År 2009 pågick inom Wist hembygdsförening en studiecirkel med uppgift att samla kunskap och material till en planerad bok med arbetsnamnet Sju byar i Wist. En av dessa byar var Markustorp.

Ryktesvägen hade vi hört att Marianne Wirén-Blomgren i Markustorps by (Edvardsgården) under många år hade samlat information om byn och de där boende.

2009-10-11 besökte några av cirkeldeltagarna Marianne i Edvardsgården. Efter en inledande kaffetår berättade hon under cirka två timmar om gården och dess ägare, en synnerligent intressant och skickligt gjord presentation. Förutom undertecknad närvarade Brita Petersson, Ingmar Carlsson samt Mariannes systerson Magnus Wirén.

Vi fick låna Mariannes samlade Markustorpmaterial med löfte att få använda lämpliga avsnitt i den planerade boken. Efter att ha skannat Mariannes material återlämnades detta 2009-10-24.

Någon bok Sju byar i Wist har det ännu inte blivit. Det av Marianne Wirén-Blomgren insamlade materialet är för intressant för ”att bli liggande och falla i glömska”.

Nedan föjer utvalda delar av Mariannes material om Wirénsläkten i Markustorp, mycket lätt redigerat.

Marianne
Tyvärr finns Du inte längre bland oss. Vi är glada och tacksamma för att vi fått ta del av ditt material om Markustorp. Ett stort postumt tack!
2016-01-04
/ Hans Hansson

Wirén-släkten

Om man skall försöka göra en sammanfattning eller analys av Wirén-släktens medlemmar kan man säga, att många har stått naturen nära genom arbete och jakt. Detta har väl format dem genom åren, något som skänkt dem god fysik och samtidigt tvingat dem till arbetsamhet. Tiderna och omständigheterna har fått dem att leva sparsamt och de som utvandrade måste ha varit modiga människor. De tvekade inte inför språksvårigheter och hårt arbete.

Eftersom flera av förfäderna verkat som nämndemän och häradsdomare bör de ha haft känsla för rättrådighet och rättvisa. Det verkar också som om de varit vakna personer, som ville skaffa sig kunskaper och de tycks också haft god verbal förmåga och ha verkat som förkunnare, ett par t.ex. i Amerika. En del har varit musikaliska.

Många av våra äldre har varit yrkesskickliga, händiga och hjälpsamma. Otaliga är de vävda alster, som generation efter generation åstadkommit. Man kan inbilla sig, att vävstolarnas dunk hörs från en liten vävkammare.
Man har också en känsla av att husdjuren var en viktig del av familjerna. De gav ju en del av levebrödet.

Tystlåtna, anspråkslösa och försiktiga. Så beskrivs svenskarna av den amerikanska dagstidningen Des Moines Register i Iowa. Kanske stämmer detta även på de svenskar, som valde att utvandra till USA för 160 år sedan, men nu har deras barnbarnsbarn krävt, att ett minnesmonument skall resas.

Visserligen finns ett museum i staden Swedesburg nära Mount Pleasant och ett kulturcenter i staden Stanton, men det behövs ett monument över de människor, som ”byggde USA!”

Första gången Markustorp nämns i skrift är alltså år 1371 när bonden Stenar säljer 2/4 attungar mark till Bo Jonsson Grip på Säby för 26 marker svenska penningar. Då måste ju Stenar ha varit ägare till gården Markustorp, men vi vet ej något mer om honom. Kanske liknade han Bockstensmannen, som bör ha varit ungefär samtida med Stenar i Markustorp.

Bockstensmannen hittades på midsommaraftonen 1936 av en hallandsbonde utanför Varberg, när han harvade i en torvmosse. Mannen hade mördats i mitten av 1300-talet, men hade skelettet, håret och yllekläderna så väl bevarade, att man kunde bilda sig en uppfattning om hur en frälseman kunde vara klädd under den kalla årstiden. Etnologerna har också konstaterat, att Bockstensmannen hade blivit mördad och också pålad för att inte gå igen. Efter ett års arbete har en modellmakare nu lyckats ge Bockstensmannen ett ansikte baserat på det skelettkranium, som hittades i torvmossen för 70 år sedan.

Markustorp

För att berätta något om gården Markustorps bakgrund så är det just det fornnordiska namnet Makir som är upphovet till namnet Markustorp och det är först 1371 som namnet Markustorp förekommer i skrift, när Bo Jonsson, ägaren till Säby, byter till sig 2 fjärdedels attungar jord från bonden Stenar i Markustorp för 26 Marker i svenska penningar.
Arvingarna till Bo Jonsson tycks emellertid behövt pengar och pantsatte gården 1402. Den återlöstes dock samma år och 1414 står nämndemannen i Hanekinds härad, Lasse i Markustorp som ägare till marken och 1455 är Markustorp ej längre frälsejord.

År 1623 ger Gustav II Adolf den årliga räntan av Markustorp till Per Nilsson, då ägare till Säby, men 1624, året därpå, brukas gården av 2 självägande bönder, nämligen Nils Håkansson och Nils Joansson.
När vi når fram till 1692, har man nått ett visst välstånd och då kan befallningsmannen välartade Magnus i Markustorp lova att under året pryda ljuskronan i kyrkan med levande ljus! Man har tagit farväl av den katolska kyrkan redan 1527 när Gustav Wasa var i farten.

Vid kyrkobänksfördelningen 1748 är det fortfarande 2 bönder och 2 bostadshus på området, men det finns då också 4 äppelträd och 4 päronträd samt en humlegård med 160 stänger! Även torpen Korsbäcken, Sjöänden och Ryttartorpet Brinken förekommer och soldaten vid Brinken 1699 heter Anders Mattsson. Tiden går och vid storskiftet 1785 hade byn 4 bönder och den östra halvgården brukades då av Magnus Nilsson och Jonas Andersson, medan den västra halvan låg i händerna på Christoffer Nilsson och Germund Jonsson. Christoffer Nilsson var min morfars farfars far!

Torp som tillkommit efter storskiftet är Sveden 1794 och Sjöberget 1801. Kammarbo finns i husförhörslängderna 1809 och Haganäset (Hannäs) 1820. Det senare betecknas då som backstuga och hade endast 1 rum (kammare). Många av torpen försvinner under senare hälften av 1800-talet.Från Storgården sker så småningom avstyckningar, nämligen 1858 till Salomon Wirén och till änkan Maria Christina Wirén omkring 1875, då hon och hennes ogifta döttrar måste ha någonstans att bo och ha egen försörjning. Morfar Anders Wilhelm Wirén gifter om sig 1876 efter att hans första hustru, Gustava Wassberg dött 1871. Salomons del, Lillgården, blir senare 1984 Edvardsgården nära den plats, där Haganäset en gång låg. Maria Christinas avstyckning, änkesätet, blir så småningom Jaenssonsgården. Morfar övertog väl skötseln av Storgården efter sin far redan i mitten på 1850-talet.
Omkring år 1937 inköpte Oscar Wirén brodern Carl Wiréns del av Markustorp för 25.000 kr och den s.k. Nilssonsgården från Gunnar Nilsson 1942 för 11.000 kr. Den som lyckades återförena gårdarna var min syster Anne-Marie Wirén, då hon förvärvade de avstyckade delarna den 9.11 1964 för 200.000 kr.

Det var genom adoptioner och giftermål, som gårdarna skingrats men tack vare att Anne-Marie Wirén gjorde en jätteinsats lyckades hon samla de olika delarna så att gården nu kan ge ekonomisk bärighet och hade inte hon funnits, hade Markustorp gått Wirénsläkten ur händerna. Hon adopterades av morbror Oscar Wirén 1951. Om Anne-Marie Wirén sedan ej adopterat Magnus Wirén 15.5 1980, hade den dåvarande arrendatorn haft förtur till gården och vi hade ej haft någon Stamgård att glädjas åt.

Informationerna om de första paren av våra förfäder är väldigt knapphändiga och vi vet ej heller hur de såg ut, vad de var intresserade av och vad de kunde, men här följer något av de upplysningar, som finns.

Kristian Nilsson och Elin Kristiansdotter	Om dessa personer vet vi bara vad kyrkoböckerna upplyser om, nämligen att Kristian Nilsson troligen var född 1635 och att han 1666 gifte sig i Vårdnäs med Elin Kristiansdotter, som dog i Vist 15.5 1723. De hade sonen Nils Kristiansson, f. 1689.
Nils Kristiansson och Ingeborg Bengtsdotter	Denne förfader var född 1689 och dog i Markustorp 25.8 1759 i lungsot. Han var rusthållare. Han vigdes i Skeda med pigan Ingeborg Bengtsdotter 15.9 1725. Hon född i Farsbo 17.l 1697. Död i bröstfeber 6.6 1768. Gifta 43 år. Barn: Katarina, Magnus, Anders, Christoffer, Peter och Anna-Greta.
	Kan ha byggt Stamgården 1723.
Christoffer Nilsson och Helena Birgersdotter	Christoffer född i Markustorp 7.2 1728. och död ??.3 1792. Dödsorsak: håll och styng. Gift med Helena Birgersdotter troligen 1755. Hon född 26.12 1727 och död 26.1 1780. Sannolikt dotter till ryttaren Berge Lustig och Maria Larsdotter i Markustorp. Barn: Ingeborg, Nils, Margareta och Christina.
Nils Christoffersson och Elisabeth Persdotter	Nils Christoffersson, född 3.10 1761 och död 10.6. 1832 i Markustorp. Flyttar till Föltorp, sedan till Kringstorp och därpå till Markustorp. Gift 1785 med bondedottern Elisabeth Persdotter från Kringstorp. Svärföräldrar: Peter Jönsson och Maja Svensdotter. Blev nämndeman 1800 och häradsdomare 1816.
	Elisabeth född 21.6 1763 och död 15.2 1854. Ålderdomsbräcklighet. Barn: Christoffer, Maja-Stina, Anders, Salomon, Lena-Sophia, Johannes, Catharina, Carl Gustav.
Christoffer Wirén och Maria Christina Jonsdotter	Född i Markustorp 3.6 1786 och död 9.5 1856. Dödsorsak: Nervfeber. Flyttade till Föltorp, sedan till Kringstorp och Markustorp 1811. Häradsdomare i Hanekind. Gift: 26.12 1813 i Markustorp med Maria Christina född 10.11 1793 i Markustorp.
	Död:16.11 1881. Dödsorsak: ålderdom.
	Barn: Johan, Lena Sophia, Gustaf, Maja-Stina, Johanna, Anna Charlotta, Salomon, Anders, Frantz, Carolina Mathilda.