Markustorpspärmen kapitel 4
Hur och när mina morföräldrar träffades vet jag inte, men mormor Carolina Persdotter befann sig i mitten på 1870-talet i Styvinge, där hon hushållade för sin bror Per, som då arrenderade Kornettbostället. Morfar hade då varit änkeman i 5 år och hunnit bli 44 år, då den 33-åriga Carolina kom i hans väg. Hon skulle nog passa in i hans liv, ty hon hade en kristen inställning och kom från ett gott hem, där arbetsamhet och sparsamhet var hedersord. Västergården i Harg var hennes hemort.
Mina morföräldrar gifte sig 9.11 1876, men innan dess hade tydligen en avstyckning på 34 har gjorts 1875 för att uppföra ett hus för Maria Christina och hennes 2 ogifta döttrar Maja-Stina och Mathilda! Det står ingenting i papperen om hur det varit i Storgården förut, men det bör ha varit trångt.
Efter vad man kan förstå, tycks mormor ha klarat arbetsuppgifterna bra när morfar var ute på sina uppdrag som nämndeman och häradsdomare. Hon hade säkert fullt upp med att övervaka arbetet på gården med drängar och pigor samt 4 barn.
Mormor lär också ha hjälpt morfar att ekonomiskt lösa ut hans 9 syskon från Stamgården.
När jag tänker efter förstår jag, att mormor måste har varit en tålmodig person, för jag kan aldrig minnas, att hon klagade på oss barnbarn hur vi än bråkade. Under sina sista år hade hon svårt att röra sig på grund av någon hjärnblödning, men huvudet var klart. Hon gick bort 26.11 1933 i Markustorp. På Wist kyrkogård vilar hon bredvid morfar.
Född 10.7 1829, d. 25.9 1902. År 1858 köper Salomon 56 har av Stamgården och gifter sig samma år i juni månad 11.6 1858.
Gift 1). Med Carolina Mathilda Wassberg, född 20.9 1825 i Nykil, död 12.1 1872. Efter 14 års äktenskap.
Gift 2). 18.12 1873 med Sofia Carolina Lilja, soldatdotter från Brinken. Född 19.10 1847 och död 27.12 1925. Salomon var vid andra giftet 44 år och bruden 26 år! Det äktenskapet varade i 29 år.
Men Carolina ger inte upp, utan gifter om sig med Per Daniel Sundström från Mörketorp, som blivit änkling i december 1902. Han hade varit gift med en av döttrarna Ljungkvist och alltså varit svåger med Frantz Wirén i den andra Mörketorpsgården.
I början av 1900-talet skulle ett laga skifte ske i Markustorp för att få ordning på ägorna. Detta laga skifte blev klart först 1909. Då kunde Carolina och Per Daniel starta bygget med Edvardsgården, som från början hette Lillgården, trots att den blev den största byggnaden i byn, när den stod färdig 1910.
Skvallret förtäljer, att Salomon och Anders Wirén varit förtjusta i ett par snygga skomakardöttrar, men mor Maria Christina skickade de stackars flickorna till Amerika och sönerna fick gifta sig med systrarna Wassberg från Hackel som ansågs välbärgade.
Men Salomon var otrogen och uppvaktade hönspigan Carolina Lilja i Banketorp med karamellpåsar placerade på kycklingburarna, medan hans fru Mathilda sörjde ihjäl sig!
Trots alla bönemöten och husförhör hade broder Salomon totalt glömt Sjätte Budet!
Min mamma Maria Wirén tyckte att Salomon var en sur och grinig gubbe, medan morfar Anders var en vänlig, glad, positiv och mycket hjälpsam person.
När Salomon dog 1902, skulle hans avstyckade mark gått tillbaka till Stamgården enligt dåtida lagar men morfar Anders Wirén tyckte, att änkan Carolina Lilja måste ha något att livnära sig på, så hon fick behålla marken. Paret hade inga barn men en dräng, Edvard Johansson, f. 1865, d. 26.12 1948, som adopterades. Han var halvbror till Per Daniel Sundström och vid dennes död 1916, fick drängen överta gården. Han gifte sig 51 år gammal samma år med Anna Andersson från Gasarp. Efter hennes död övertog hennes bröder Albert och Henning gården, som Anne-Marie Wirén inlöste den 9.11 1964 med 200.000 kr jämte Jaenssons-gården. Detta enligt myndigheternas beslut!
Exakt när Per Daniel Sundström gjorde sin entré i Carolina Wiréns liv vet jag inte, men det måste ha varit rätt snart efter Salomon Wiréns och Mathilda Ljungkvists frånfällen i september 1902 och december 1902. Vid laga skiftet i början av 1906 deltog Per Daniel i diskussionerna om uppdelningen av ägorna i Markustorp. I Mörketorp disponerade han ju själv 35 har och Carolina Wirén hade ju nu 56 har. Tillsammans blev det ju 91 har och de blev därmed ”likst” i byn och kunde slå till med det största huset.
För arbetskraften svarade sen Edvard Johansson, som faktiskt var halvbror till Per Daniel, men åldersskillnaden var stor och Edvard kallade Per Daniel för ”Far” enligt vad Henry Sundström har berättat för mig. Per Daniel Sundström var född 1853.
Morbror Oscar Wirén brukade skoja om att vid laga skiftet försökte Per Daniel Sundström bjuda lantmätarna på några glas ”Östgöta Sädes” i förhoppning att få lite bättre mark än de andra bönderna. Och i den förvissningen levde han belåten tills han slutligen insomnade den 26/11 1916.
