I det följande skall jag försöka att efter bästa förmåga ge en beskrivning av mina morföräldrars liv och leverne. Jag kommer inte att ägna mig så mycket åt mina egna minnebilder. De kan vara förvrängda och det egna minnet är inte alltid sanningskällan. Nej, jag kommer istället att i hög grad hålla mig till det skriftliga material som mina syskon välvilligt ställt till mitt förfogande efter min mors och min morbrors bortgång 1976. Vidare kommer jag att bygga på det material jag kunnat få fram under mina studier av kyrkoarkiven.

Varför ger man sig då i kast med att beskriva sina morföräldrar? Alla har vi ju morföräldrar och varför just Claes och Ida? Svaret ligger delvis i vad jag redan nämnt, I det skriftliga materialet som jag fick mig anförtrott, främst gamla brev och vykort. Härtill kommer att jag, allt efter tiden gått, blivit alltmer övertygad om att speciellt mormor Ida var en personlighet med betydande allmänna kunskaper och resning. Det kanske retade många men som man efteråt måste respektera. En annan orsak är nog också mitt intresse för historia och om hemmets skötsel i den tid då hon var i sin krafts dagar. Historia behöver inte nödvändigtvis vara våra kungars. Händelser i vår barn- och ungdomstid kan också vara historia.

Min morfar Claes Theodor Andersson föddes den 5 juni 1865 i Gilleberget, Ljungs socken. Han var son till livgrenadjären vid Kongl. 1:sta Lifgrenadjär- regementet Anders Gustaf Ring och dennes maka Clara född Gräll. Claes var åttonde barnet i en skara om nio.

Min mormor Ida Wilhelmina Carlsson föddes i Lilla Anderstorp, Ljungs socken, där hon såg dagens ljus den 3 januari 1873. Hon var enda barnet till arbetaren Karl Johan Karlsson och Anna Lovisa Jakobsdotter.

Claes och Ida växte upp, därom kan man vara ganska övertygad, i en fattig miljö även med dåtidens mått. För att få perspektiv på uppväxtmiljön bör vi erinra oss att de flesta svenskar under den tiden levde i stor fattigdom. Emigrantskarorna under 1860-70-80 talen ger säkert en riktig bild av svält, förtryck och förnedring som stora samhällsgrupper levde under. Om Claes skolgång vet jag ingenting, endast att han konfirmerades i Ljungs kyrka den 6 januari 1879. Min minnesbild av honom är att han lärt sig baskunskaperna läsning, skrivning och räkning väl. Hans handstil var hyggligt läsbar. Han verkade följa med i dagstidningen-Östgöten- och han hade stort intresse av att skriftligt redovisa även triviala ting. Således kan jag peka på hur han i långa förteckningar, dag för dag, nämnt hur många ägg han kunde hämta in från det kombinerade höns- och svinhuset. Claes bodde kvar i föräldrahemmet ännu 1880. Då, 15 år gammal, redovisas han som dräng vid Jakobslunds Jernbruk. Detta arbete hade han kvar till den 24 april 1895, då han enligt städjekontrakt tillträdde anställningen som gårdssmed vid Sturefors fideikommiss.

Hur växte då Ida upp? Hon var ju åtta år yngre än Claes och enda dotter till en arbetare. Att hon upplevde en fattigdom lika svår som Claes kan man gissa sig till. Claes och Ida gifte sig 1892. Anm. Där har Rune gått ifrån Claes och Idas liv i Sturefors för att återkomma till Jacobslunds Jernverk och Axel von Fersen. Kanske mera intressant för Vreta klosters Hembygdsförening. Han återkommer till Sturefors i andra skrifter, men dom får jag redovisa separat.

Avskrivet av Helge Fransson, Sturefors, i nov. 2002.